Stilla dagar

Helgerna innebär att man gör en massa saker som man inte kommer åt annars. Bitvis utanför bredbandets och mobilens täckning. Bitvis bara mentalt i en annan värld. Så det blir lugnt på EkoTänk några dagar framöver. Såghär i juletider har Ollie's place gjort lite boklslut med året. Utifrån hans horisont, naturligtvis. Men delvis ändå relevant även här.

And the winner is...

OK, då stänger vi chokladrejset.

Vi har förrättat lottning här hemma. Lotterna har dragits av äldste och yngste sonen. Dragningen har övervakats av min lagfarne fru, som dock tyckte jag vara för rättvis.




Först dragen: HippiHäxan
Andra pris: Monica (kommentar på ursprungliga inlägget)
Runner up: Gunnar R

Jag försöker nå er för att få postadresser. Om jag inte lyckas får ni gärna skicka ett e-post till johan/snabela/cejie.se, eller lämna något meddelande här på bloggen.

Bilden har jag lånat från Theobroma Tastings

Goda nyheter i mejeridisken

Jag har upptäckt tre viktiga och en kul nyhet i mejerikylen. Arla har släppt KRAV-märkt gräddfil, matlagningsgrädde och smör på 1 kg-förpackning. Plötsligt öppnar sig helt nya områden för den som vill laga reko mat rakt igenom. Dessutom har Annas släppt en ekologisk pepparkaksdeg. Kanske inte lika viktigt, men definitivt skoj.

Om jag skulle utnämna en enskild organisation som betytt mest för utvecklingen av KRAV och eko i Sverige, så är det Arla. De har under en lång tid arbetad strategiskt och metodiskt med att bygga upp sitt KRAV-märkta sortiment. Milko och Skånemejerier är också viktiga, men betydelsen av att Den Stora Aktören jobbar på det här viset kan inte överskattas. Resultatet är att om man ser till värde så är mejriprodukterna drygt en tredjedel av ekomarknaden i Sverige. Arla är också synnerligt smarta eftersom de lyckas få KRAV-effekten att smitta av sig på hela sitt varumärke. Reklamfilmerna med Elin ger merförsäljning för hela varumärket, även om eko stärks mest.

I alla fall. Jag har saknat en del produkter i mejeridisken, men när jag var och julhandlade på COOP Forum igår blev det idel glada nyheter. Äntligen:

• KRAV-märkt gräddfil! Nu kan jag få sill, potatis, gräddfil och gräslök, allt i KRAV-märkt variant. Känns som en hel kategori mat plötsligt blivit möjlig!
• KRAV-märkt matlagningsgrädde! Man kan naturligtvis själv blanda till matlagningsgrädde, men då måste man köpa 3 dl vispgrädde, även om man bara behöver 2 dl matlagningsgrädde. För de fettmedvetna konsumenterna (och de är några stycken) är det här jätteviktigt.
• KRAV-smör i 1-kg förpackning. Ekosmöret har hittills bara funnits i 250 gr. Små förpackningar blir alltid dyrare. Nu sjunker priset på riktigt smör lite grand, och blir något som liksom funkar i barnfamiljens verksamhet. 250 gr är liksom inget att hålla på med.
• KRAV-pepparkaksdeg från Annas pepparkakor, som i år också släpper en snygg burk för sina färdigbakade eko-pepparkakor. Det här kanske inte är sådär jätteviktigt, men ändå ett tecken på att snart finns allt i ekologisk variant.

Gräddfilen och 1-kg-smöret är så nya att de inte ens finns på Arlas webb. Men de finns i butikerna, och det är det viktigaste.

Till sist - glöm inte att försöka lägga beslag på världens godaste choklad. Tävlingen stänger imorgon!

Bilden har jag lånat från Arla.se

Men Ahlborg - du MÅSTE inte välja nitritfritt!

Karin Ahlborg har idag en ganska dryg krönika i Aftonbladet som handlar om att hon hellre äter en rosa julskinka med nitrit än att hon får botulism. Och det kanske man kan hålla med om, men hon sidsteppar ju hela grejen: vi är många som menar att nitriten i verkligheten inte finns där för att skydda mot botulism, utan för att charkindustrin och handelskedjorna har vant oss vid att chark ska vara rosa!

Det går utmärkt med gråsa chark i Finland, Danmark (som iofs har chockröda grejer också) och Tyskland. Jag vill kunna välja nitritfritt, men någon håller emot. Jag vet inte vem, men jag menar att Karin Ahlborg och hennes likar förnekar mig min rätt att välja vad som ska finnas i min mat, när de går till storms på det här sättet.

Att det inte har funnits någon KRAV-skinka i någon omfattning tidigare år gör inte hennes synpunkt bättre. Det är just det som är grejen - äntligen får vi en diskussion om nyttan av nitriten. Och då hittar vi Ahlborg på den sidan som tycker det är bra att jag inte får välja bort nitriten. *Suck*

PS: glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Världens största eko-bulle

Egologiskt tipsar om denna festliga video. Green Bakery i Gbg tillverkar och auktionerar ut vad som förmodligen är världens största ekologiska (lusse)bulle. De kör tydligen lussekatter utan saffran, men det är väl OK.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Hatar att älska ICA

Jag har ett mycket delat förhållande till livsmedelskedjan ICA:

Å ena sidan
Är deras ursprung enskilda handlare med nära och täta kopplingar till sitt lokala samhälle. Handlarna har gått ihop för att ordna bättre kvalitet och bättre pris på sina inköp. Den bakgrunden stämmer väl med vad jag tycker hör till hållbart företagande. Vår ICA-handlare bor 200 m från butiken, mitt i området. I varierande grad har det därför inte varit något konstigt med närproducerat för ICA-handlarna, och inte heller att återintroducera det nu när det blivit hippt. ICA är också överlägset störst, så när de gör något så märks det. Bestämmer de sig för att re-lansera sitt ekologiska sortiment och försöka komma ikapp COOP, så händer det grejer. Inköparna får enkla och tydliga order, som de förverkligar.

Å andra sidan
Så är de för stora. En aktör som har 50% av en marknad är för stor. Allt väsentligt hänger på om den aktören vill eller inte vill. Få trender blir verklighet om den aktören inte vill. Funkar inte en märkning med deras sortiment eller strategier så blir det inget av. Om vi på jobbet försöker sy ihop hållbar produktion med konsumenterna och ICA inte är med, så blir allt segt. Även om COOP ofta, det är klart, har förverkligat många bra initiativ. OCh det har hittills varit ekosveriges smala lycka. En organisation som är så stor som ICA är också trög. En idé kan lätt dö av syrebrist på väg till den som kan besluta att den ska förverkligas. Och om de bestämmer sig för att förverkliga något som blir lite snett är det mycket svårt att påverka. I syftet att radikalt öka sitt ekologiska sortiment har de t ex släppt kravet på KRAV-märkning. Det är ju bra. Men det innebär också att KRAV förlorar radikalt i inflytande över hur ekologiska regler ska utvecklas framöver. När KRAV-reglerna på många sätt är strängare och mer anpassade till Sverige, så är ju det inte så bra. Så jag är djupt skeptisk till ICA just på grund av att de är för stora. De har för mycket makt över saker som de inte sysslar med, som t ex jordbruk. De har för mycket makt över vad vi ska vilja köpa.

Men de har ju blivit så stora för att de är så bra. De är snabba på att skapa eller fatta trender. De gör smart reklam-TV. De har bra priser. Personalen förefaller snäppet mer motiverad. Och så vidare. Så, jag vrider mig. Älskar, älskar inte...

Det är här som Ekologisk Guerilla Marketing kommer in. För är det något den enskilde ICA-handlaren har blykoll på, så är det exakt vad som köps. Så om vi kan göra något för att hjälpa till att öka försäljningen av eko, så kommer det direkt att visa en uppåtkurva på handlarns dator. Och då är vi i en positiv spiral, för då borde den kloka handlaren ge det sortimentet mer uppmärksamhet, bättre hyllplats osv. Så här kan du hjälpa till:



Och glöm för all del inte att försöka plocka hem lite toppchoklad!

KRAV-mandelmassa

För ett tag sedan var jag brydd över att det skulle vara så svårt att få tag på nyckelingredienser till julen; saffran o mandelmassa. Saffranet gick väl att fixa på postorder, men mandelmassan var lite värre, och det var brått också. Sarah på Egologiskt hade vänligheten att tipsa om hur enkelt det var att göra själv. Jag tyckte väl lite smådrygt att jag vare sig hade tid eller maskiner som behövs...

Förlåt att jag var så dryg Sarah! Nu har jag insett att det inte behövs särskilt speciella maskiner. Mandelkvarn, matberedare, mixer eller lite vad som helst som har sönder mandlarna riktigt rejält är vad som behövs. Så här gjorde jag för att få ca ett halvkilo mandelmassa på tio minuter (betydligt mindre tid än att springa till affären):

• En påse Saltå Kvarn mandlar (250 g) hälldes ned i den gamla mixern som vi ärvt av farmor. Ziiiiing - mandelmjöl!
• Ned med alltihop i en bunke. Tillsätt lika mycket socker. Rör om och arbeta.
• Det ville liksom inte bli något annat än mandel- och sockermjöl, så jag frågade runt lite och fick rådet att köra med florsocker istället. För sent. Då blev rådet att tillsätta äggvita lite i taget tills konsistensen är riktig. Det gick åt nästan en hel äggvita för mig.
• Resultatet syns på bilden ovan, och my goodness, det är skillnad i smaken på Odenses industrimassa och det här!

Så mitt råd om du behöver ekologisk mandelmassa är att göra den själv. Det går fort och är gott! Och det är billigare än konventionell mandelmassa. Det leder mig till att säga; Saltå, Torfolk och ni andra, hur kan det komma sig att ni inte gör mandelmassa? Det verkar vara god lönsamhet i det!!!

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Man kan om man vill

Det är fascinerande vad folk kan om de vill. Jag har inte lyckats hitta "Pixar" eller "Steven Spielberg" någonstans på den här snutten. Och kan de, så kan väl vi. Förändra världen, eller få praktfart på den mer hållbara livsstilen, t ex. Sedan kan man ju fundera över om det är konst eller vansinne det de gör. Vackert eller bara märkligt? Fem minuters fascination, varsågod och svälj eller spotta:



Tipstack till Snaskefar.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Miljöbloggaktuellt öppet igen

Kolla menyn "andra bloggar" till höger - Miljöbloggaktuellt är öppet igen. Kanon.

EkoTänk hissar o dissar familjenära mat

Man önskar att man var mer som man ville och lagade all mat från grunden. Nu funkar det inte som man vill alltid, och färdiglagade köttbullar med pasta blir en lösning emellanåt. Barna blir glada och stressen minskar för oss som ska få dem mätta. Lyckligtvis finns det nu ekologiskt allt man behöver till denna delikatess. Dags för Match: Mamma Scan vs Felix.

Obs att jag inte har läst innehållsförteckningarna. Jag är inte naiv i hur industriköttbullar tillagas, men upplevelsen blir helt olika.

EkoTänk hissar Felix KRAV-köttbullar
Luktar OK eller rent av gott. Formen är lite intressantare; lite kantig, lite mer stekyta på plattsidorna. De ser nästan ut som de har blivit stekta i någon form av järn. Rätt möra utan att vara konstiga. Känns som om de har gjort en färssmet med brödsmulor och så.

EkoTänk dissar Mamma Scans ekologiska köttbullar
Detta har varit enda alternativet för oss intill nyligen och det som stört mig mest med dem är att de luktar så illa. När man öppnar förpackningen luktar det, ja, helt enkelt skit. De är industrirunda, helt jämnstekta och steks uppenbarligen i en fritös av något slag. Ganska möra, men broskbitarna känns. Och numera kan man inte veta om fläskköttet har fått böka. Ger lite mer trist bismak. Barna gillar dem inte så bra.

Nä Felix KRAV-köttbullar blir det för mig framöver. På grund av lukten avråder jag faktiskt från Mamma Scan. Man tappar aptiten helt när man öppnar förpackningen. Bra som bantingsmedel kanske.

Luriga matfabrikanter

På sistone har jag retat upp mig på två kampanjer, eller marknadsföringsåtgärder, eller vad man ska kalla det. Dels är det Lantmännens kampanj med delade uppslag eller sidor där en bondes grep t ex blir en gaffel fylld med pasta. Dels är det COOPs Änglamarkstorsk.

Lantmännens kampanj först.
Jag vet inte om det står uttryckligen, men hela kampanjen andas ju att man kan lita på Lantmännen, eftersom deras grejer kommer från duktiga och hederliga svenska bönder. De kunde vara din granne och de har inget att skämmas för. Det är ju bara det att Lantmännens pasta görs på vete som kommer lite överallt ifrån, och frågan är om något av veten i pastan är svensk. det varierar förmodligen från år till år, eftersom kvaliteten på vår spannmål varierar. Lantmännen har också valt bort KRAV-märket på flera delar av sortimentet, med hänvisning till att de inte bara är svenska numera. De såväl producerar, köper och säljer i flera olika länder. Och i många av dessa länder har man inga problem med stråförkortningsmedel, mm. Och hur kan Lantmännen säga något om produktionen av bönor från Burma? Är det sannolikt att de har kunnat göra en vettig kontroll? Man tar sig för pannan...

COOPs Änglamarkstorsk sedan
Själva produkten är det inget fel på. Lantmännens grejer kanske också är OK, det är snarare marknadsföringen och förpackningen jag retat upp mig på. Gamla miljörävar som COOP borde ha blykoll på hur man får använda miljöargument i marknadsföringen, men det har de inte. På den där jämrans torsken står det att den är miljövänlig, kommer från miljövänligt fiske. Snickeliding struntsnack som Vargen i Bamse sade. Konsumentverket och marknadsdomstolen är kristallklara på hur man få använda miljöargument "Ordet "miljövänlig" kan egentligen bara betyda något som förbättrar eller åtminstone inte skadar miljön.". (Lagrummen här för den riktigt nyfikne). Fiske... nu ska vi se... båtar som drivs av diesel, uttag av biomassa i form av fisk, påverkan på ekologin när man tar upp en predator... Men va fan, COOP, ska man behöva hålla efter er ocskå?

Jorå såatt iallafall, men i alla fall atteee... glöm inte bort chokladrejset. God choklad i potten. Viktig fråga för mig.

Svensk Gris

När vi bytte majoritet i Riksdagen gjorde branschtidningen Svensk Gris ett djuplodande reportage om vilken grispolitik som kunde väntas av den nye grisministern Eskil Erlandsson. Som också är minister för jordbruks- och livsmedelsfrågor i övrigt. Däribland frågor som rör ekologisk produktion. Tidningen skvalpade runt på kontoret nåt år, så där som halvintressanta tidningar kan göra på ett kontor. Sedan, plötsligt, såg jag det - omslaget, bilden, ja hela kombinationen är ju otroligt rolig.

Och det roligaste är att jag tror att Svensk Gris gjort det utan humor, utan mest som en hyllning till kollegan som nu blivit statsråd. Att de valde en bild där Erlandsson är lite svettig och rödmosig med ett lätt underifrånperspektiv tror jag bara var tänkt att vara kärleksfullt, liksom.

Bilden har suttit på min anslagstavla sedan dess, men nu tycker jag att det inte är mer än rätt att resten av världen kan få se humorn i detta...

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Märkligt exempel av professorn

Professor Marie-Louise Danielsson-Tham försvarar idag på DN debatt tillsatser i maten som nödvändiga. Som exempel använder hon natriumnitrit, förutan vilket vi skulle dö i matförgiftning. Förutom att MLDT har lite översittarton i artikeln, så tycker jag i princip att hin har en intressant poäng; bara för att en substans har ett E-nummer så är den inte farlig eller skadlig. Man måste fundera på vilken tillsats det gäller, var den kommer från och vilken funktion den har.

Men, just natriumnitriten (nitriten) är ett dåligt val av exempel. Om man tar en enkel produkt som skinka, så måste en eventuell förekomst av botululinum bero på brister i hygienen och/eller micklande med produkten. All muskulatur är ju steril när djuret slaktas. En hel muskeldel kan hållas ren och dessutom tvättas. Skinkan läggs i saltlake. Skivningsutrustning kan utan problem steriliseras. Om nu en eller annan spor skulle leta sig in genom luft eller liknande, så kan man hålla den i schack med låg temperatur.

Det finns gott om produkter i andra länder i EU där man inte använder nitrit, och nitriten är tillåten, inte obligatorisk. Eftersom tyskarna inte dör som flugor i botulism, så måste huvudorsaken till att man använder nitrit vara någon annan. Vad jag kan förstå från branschskavaller och andra bloggare idag, så finns det huvudsakligen två möjligheter:

• Färgen. Svenskarna vill ha rosa leverpastej, korv och skinka. Den naturliga gråsa färgen uppfattar man som dålig, eftersom alla nu levande svenskar tror att chark ska vara nitrit-rosa.
• Osäker kylkedja i kombination med otillräcklig hygien. Slakten och tillverkningen skulle kunna botulinumsäkras, men det blir dyrt. Man har kommit en riktigt lång bit på väg, men sista biten är dyr. Produkterna ska ofta åka långt och hanteras i många led. Det innebär många punkter där det finns en risk för farliga temperaturhöjningar som leder till tillväxt.

Jag vill ha bort nitriten ur maten och jag tror att det går, men det kräver konsumenter som förstår vilken färg mat egentligen har och det kräver kortare transportkedjor med färre svaga punkter. Dessutom behöver charkföretagen shejpa upp sin hygien ett snäpp till.

Det pågår intressanta diskussioner i kommentarsfälten på några olika sidor. Kolla gärna:

• Matälskaren,
• Erik Malm,
• Kostdoktorn,
  
• Norah4you, eller
• Scaber Nestor

Som alla på olika sätt är initierade skrivbenter.

Och - påminnelse - glöm inte att kamma hem lite choklad!

Hjälp till att tänka - vinn värsta superchokladen

Jag brottas med det faktum att idisslande djur i lantbruket står för en femtedel av människans klimatpåverkan. Jag kommer inte ifrån att det är något snett med det resonemanget. Jag har kommit fram till att problemet är att idisslare alltid har funnits, men att tidigare vilda idisslare har ersatts av våra tama. Om man ser det så, så borde inte djurhållning i områden som haft djurhållning länge, räknas som klimatpåverkande. T ex skulle mycket av den svenska KRAV-djurhållningen få ett bättre klimatsaldo. Men, jag vet att tesen är provokativ. Jag vill ha hjälp att spräcka resonemanget. För att stimulera inläggen utlyser jag en tävling om superchoklad för alla som gör ett inlägg.

Uppgiften
Reagera på min provokativa tes nedan. Uppgiften är löst när du på något sätt tänkt en egen tanke om det hela och plitat ned den i kommentarsfältet, senast den 21 december.

Bakgrunden
Idisslande djur släpper ut metan. Metan är en klimatgas som är mycket starkare än koldioxid. Idisslande djur som hålls av människan orsakar dessutom utsläpp av koldioxid genom att de ska foder, gödsel ska spridas och så vidare. Människan håller stora mängder nötkreatur och utsläppen från dem ligger runt 20% av alla klimatutsläpp.

MEN det finns ett par aspekter som jag brottas med när jag ska försöka förstå det här problemet:

• Det är inte bara kossor som är idisslare; älgar, bufflar och antiloper hör också till gruppen.
• Öppna slätter är inte naturliga utanför öknar och liknande. De uppstår därför att de betas av idisslare. Detta betestryck skapar livsutrymmet för hundratals, kanske tusentals, arter. Betestrycket är en del i ett naturligt ekologiskt system.
  
• De öppna markerna har funnits långt innan människan började påverka klimatet i mitten på 1800-talet.

Tesen
Jag vill testa följande resonemang:
Den klimatpåverkan vi pratar om idag handlar om den klimatpåverkan människan lyckats åstadkomma genom storskaliga förändringar av naturen. Alltså behöver vi hitta ett sätt att räkna av de naturliga utsläppen från idisslare, en slags bakgrundsnivå. De flesta kurvor över temperatur och CO2-halt drar iväg i slutet av 1800-talet. Låt oss därför anta att de förhållanden som rådde år 1800 och tidigare är naturliga.

Då tycker jag att utsläppen från de idisslare som hålls av oss på marker som hållits öppna i mer än 200 år inte ska räknas som bidrag till klimatpåverkan. Fodret till dessa idisslare måste givetvis också komma från sådana marker, och helst vara lokalproducerade.

Det skulle innebära att en stor del av den svenska KRAV-djurhållningen inte skulle anses vara klimatbelastande. En stor del av den övriga ekologiska och konventionella djurhållningen klarar sig också utan importerad soja och liknande. Däremot skulle foder och kött från nyröjd djungel belastas fullt ut. Våtmarker i Sverige som dikats ut skulle också få problem, vilket skulle kunna bli ett bekymmer eftersom ganska stora arealer viktig jordbruksmark är just sådan dränerad mark.

Vinsten
Jag gjorde ett inlägg om det här tidigare i höst, och fick ett par intressanta kommentarer. Men jag är inte färdig med det här och vill ha mer och fler infallsvinklar. För att locka några läsare ner till kommentarsknappen utlyses härmed en tävling. Alla som har lämnat en kommentar som är det minsta relevant senast den 21 december kvalar in. Vinsten består av tre kollektioner oooootroligt god choklad. För att du ska kunna få din vinst måste du på något sätt göra det möjligt för mig att få tag på din postadress. Ur lämnade kommentarer dras tre vinnarpaket:

Första pris är en kaka var av Chocolate Santander Passion Fruit, Chocolate Santander 70%, Chocholate Santander 65% och Mecsa Osha Peruvian Jungle Chocolate 75%. Allihop är Fair Trade, flera är ekologiska. Alla kakorna har en story som gör smaken ännu rikare. Mecsa Osha kanske den trevligaste. Det här är högnivåchoklad. Gillar du choklad fattar du vad som ligger i potten. Fattar du inte, så bör du vara med och försöka vinna för att få en chans att uppleva något nytt.

Andra pris är en kaka Santander 65% och en kaka Mecsa Osha. Trean får en kaka Mecsa Osha. Allt hemskickat med posten.

Uppdat 081221: Tävlingen är nu avslutad. Lämna gärna fler kommentarer, men någon choklad går inte längre att vinna!

Rätt ska vara rätt om glögg

Jag hissade och dissade lite grejer häromdagen. Bland annat sågade jag Tindras KRAV-Glögg. Nu visar det sig att Tindraglöggen finns både i konsumvariant och systemvariant. Det visar sig att det är stor skillnad i smak mellan dem.

Tindras vinglögg, som man köper på Systemet alltså, är faktiskt riktigt god. Den är lite vuxnare i smaken än t ex Blossa; inte fullt så söt och mustig. Det är naturligtvis en smaksak hur mycket sötma och mustighet man vill ha, men jag måste säga att Tindras vinglögg passar mig bra. Jag rekommenderar den gärna. Men passa er för Tindras lättglögg som man köper tillsammans med julmusten.

Därför är det bättre att göra mycket nu!

Ibland bara vet man att något är viktigt och riktigt, utan att man riktigt hittar orden och strukturen för att övertyga andra riktigt ordentligt. I klimatfrågan har jag lyckats hitta flera ganska starka argument för att vi måste göra något, nej mycket, nu-på-en-gång. Men diskussionerna har en förmåga att snöa in på detaljer där någon alltid till sist säger att "jamen, det är ju orimligt att begära av mig/Sverige/svenskarna/vår bransch". Nu är det EU som står i fokus för att leverera resultat.

Och så är det ju - det är enorma åtaganden och ansträngningar som ligger framför oss. Då gäller det att återknyta till den Stora Bilden. Vad händer om temperaturen stiger två, tre eller fyra grader (Personligen tror jag inte vi stoppar före tre grader. Håll i er!)? Och kan vi göra något åt det? Inser vi att det politikerna talar om är en begränsning av utsläppen som relaterar till 1990 års nivå, vilket alltså innebär fortsatta stora utsläpp? Och, och det här är det som jag nu fått hjälp med, hur ser riskanalysen ut? Hur ser kartan ut som hjälper oss att välja alternativ.

Paljetten Q tipsade mig om detta, och det var de bäst investerade tio minuterna på länge. De berör alla med ambitioner att åstadkomma en hållbar utveckling, och dit hör de som sysslar med ekologisk produktion. Titta på det här:


Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Irländska eko-grisar krisar inte

Ollie's Place rapporterar att den ekologiska grisproduktionen på Irland undantas från handelsstoppet, som orsakats av giftigt foder. Det är ju roligt att myndigheterna kan skilja systemen åt. Situationen påminner lite om galna-ko-sjukan. Det har liksom aldrig varit aktuellt att ge KRAV-kossor kött, eftersom de inte är gjorda för att äta det. Därmed undvek man systematiskt det problemet.

Det ska bli intressant att se om media också klarar att plocka upp det här undantaget och diskutera principiella skillnader mellan ekologisk djurhållning och resten. Särskilt kanske med avseende på systemens riskhantering.

Det är ju också en skrämmande företeelse i en svältande värld; den konventionalla livsmedelsindustrin är så hårt driven att man tar risker som ödelägger högvärdigt protein för flera miljarder.

IPRED, FRA - konstig bloggosfär

Jag brukar kolla lite vad som skrivs på bloggar i allmänhet på ställen som knuff. Det är intressant eftersom bloggosfären ev börjar få lite makt. Ni minns att ordet bloggbävning myntades när FRA-lagen debatterades som hårdast. Nu är det IPRED som gäller.

På något vis känns bloggosfären ungefär lika inkrökt som vilken klubb som helst. Man blir arg när någon ger sig på den egna klubben (som håller på med olaglig fildelning och skvaller, mycket tillspetsat) och man gör allt man kan för att på demokratisk väg hindra denna inskränkning av klubbens tveksamma friheter.

Eftersom bloggosfären är nästan helt fri, så kan man ju se detta som ett mått på vad folk bryr sig om och orkar engagera sig för. Då kan ju jag tycka att det är trist att kombinationen MDG, i betydelsen millenium development goals, eller cocktaileffekt inte debatteras hårdare.

Om någon undrar vad jag tycker om FRA och IPRED? Pja, FRA-lagen verkar överdriven. Det luktar att FRA försöker rättfärdiga sig själva, alt skaffa sig handelsvaror gentemot övriga underrättelsevärlden. IPRED - lite samma grej. Känns överarbetat, överstyr. Men det vore intressant att diskutera upphovsrätt mer allmänt. Är det rimligt att man äger en idé så längs som man gör? Oavsett hur mycket den inbringar? Oavsett hur nyttig den skulle vara för samhället i fri form? Har Michael Jackson fått rimlig ersättning? Är det bra att aktieägare får bra utdelning när någon skapar en bra medicin?

Tillägg senare på kvällen. På Knuff kan man jämföra olika ords användning på bloggarna. Intressant nog så är "IPRED" och "outfit" ungefär lika stora. "Klimat" ligger långt under. "MDG" finns inte ens...

Nya lösningar

Idag blev det lite lösa funderingar kring att när vi ska försöka lägga om våra liv till en mer hållbar variant, så är det roligare och bättre att tänka nytt än att försöka uppgradera gamla lösningar. Bättre att köpa ett snyggt LED-lys-klot till fönstret än att stoppa en ful lågenergilampa i en stjärna som är avsedd för glödlampor. Jag tror och tycker att det är lite på samma sätt med förädlade ekologiska livsmedel. Om en produkt inte självklart går att göra som en ekokopia, därför att den normalt innehåller för mycket jox, så ska man inte försöka. Då är det nog bättre att göra en annorlunda produkt som blir god och lyckad.

Ni vet hur det är. Man plockar fram sina el-adventsljusstakar. En viss andel av dem funkar inte. Man börjar plocka runt lamporna och får en av två svarta stakar att lysa. Iofs med olika ljusstyrka på lamporna, men ändå. Sedan räcker inte de hela lamporna och man vallar iväg till affärn på hörnet för att köpa fler. På vägen börjar man fundera och inser att folk börjar få mer jullyktor än de har fönster. Två ljusstakar och en stjärna är inte ovanligt. Det är inte ens snyggt, bara svulligt. Och så inser man att i alla dessa ljusstakar sitter glödlampor. Sju stycken om 3 W, alla med blykontakt. 21 W per ljusstake och en massa bly som vi vinte vill ha i närheten av levande organismer, egentligen.

Så jag bestämmer mig för att det får räcka nu. Jag vill inte reparera den där ljusstaken. Det blir bara svulligt och miljöpåfrestande. Nästa dag ser jag plötsligt ljuset... I form av en helt annan slags fönsterpynt; ett klart klot med gulddekorationer och LED-lampor inuti. Lampornas effekt är totalt 0,36 W, med transformatorn kanske det blir 2 till 3 W. Och inget bly! Och LED har en enorm livslängd. Julpyntsbehovet är löst på ett nytt, snålare och snyggare sätt.

Jag tror det är så här vi kommer framåt. Inte genom att försöka stoppa i ny teknologi i gamla lösningar (man har sett en del hemska försök med LED som ljus), utan i en design som från början utnyttjar snål, modern teknologi. Det är klart att man inte hittat på de här kloten tidigare; de hade ju blivit brandfarliga. Nu när det finns svala lågenergilampor kan man göra julstjärnor i helt nya material som jute eller papper. Men de gamla stjärnorna som kräver glödlampor blir asfula om man stoppar lågenergi i dem.

Jag tänker att det är lika dant med maten och eko-produktionen. De riktigt bra lösningarna kommer när man försöker utnyttja det som är bra med KRAV eller eko, inte när man försöker stoppa in KRAV-grejer i en produkt som är utvecklad för konventionella råvaror. På jobbet får vi ibland frågor och förslag som iofs är kul, men som ändå inte har tagit det här steget. Man vill göra en av sina storsäljare i KRAV-variant, men tänker inte på att de bygger på konsistensgivare som antingen inte är tillåtna eller som är mycket svåra att få tag på som KRAV-godkända.

Måste man ha lecitin i sin produkt, kanske man skulle försöka något helt annat när man kompletterar sin portfölj med eko. Ekorrens ekologiska godis smakar och känns inte som Gott och Blandat. Jag tror inte heller att de ville det, och det är liksom ärligare. Det skapar också en egen nisch, en egen produkt som man är ensam om.

Se där, lite lösa funderingar.

Bilden är jag ansvarig för själv. Min bror är fotograf. Han är duktig. Själv tycker jag det är svårt att ta bilder i mörka lägen så att det blir snyggt.

Nyckelingredienser saknas

Det visar sig svårt att få tag på två nyckelingredienser till julbaken; saffran och mandelmassa. Odense har en KRAV-märkt mandelmassa, men jag har inte lyckats hitta den. Ekologisk saffran har jag bara lyckats hitta på en webbshop. Funkar ju inte när man ska baka i eftermiddag, men alltid något.

Att saffranet är svårt att få tag på kan jag förstå. Det är ju en krydda med begränsad avsättning. Mandelmassan däremot... hoppas Odense kan nå ut bättre.

Bilden har jag lånat från Odenses webb.

EkoTänk hissar o dissar

Jag har råkat på ett par produkter som jag vill varna för respektive rekommendera:

• Tindra Ekologisk (och KRAV-märkt) Glögg från Saturnus. Lankig, blek, trist. Köp den inte. Värm hellre lingon- eller svartvinbärssaft och spetsa med kryddor/vin/sprit efter behag. Trist att Saturnus släpper en sådan B-produkt när de har riktiga stjärnor som Greenly i sitt sortiment.
• Proviva Björnbär, KRAV-märkt, från Skånemejerier. Av de provivadrycker jag har smakat är detta den klart godaste. Mycket godare än den första KRAV-provivan som var någon skum variant med päron. Suveränt mot struliga barnmagar, hur som helst; gott och nyttigt. Köp den. Späd med vatten om barna dricker för mycket (den är ganska dyr som bulkdricka).

Ekoskinka - skilj agnarna från vetet

Ekovågen ser ut att ha nått julbordet i år; det ska vara en ekoskinka i år. Men här kan man oxå se upp, för precis här är skillnaderna mellan KRAV och eko som störst.
Ett par exempel: KRAV-grisar får gå ute och böka (vanliga eko-grisar får nöja sig med utevistelse på betongplatta). KRAV-produkter får inte innehålla nitrit (det gör vanligen skink- och charkprodukter som är vanmligt eko).

Det här med nitriten är intressant. De som vill använda den säger ofta att den behövs som konserveringsmedel ur säkerhetssynpunkt. De som skyr nitrit menar att det finns klara risker med nitrit, som evt är cancerogent, och att den dessutom inte behövs med modern livsmedelssäkerhet. Däremot är alla överens om att svenskar tror att skink- och charkprodukter ska vara rosa. Så är det inte i t ex Tyskland (där de verkligen kan chark). Där får korvarna ha den färg de får. Och de säljer alldeles utmärkt.

Det visar sig att den här föreställningen är så stark att till och med kötthandlarn på fiiina Östermalmshallen gör bort sig:

Kan man inspektera snittytan ska den vara röd och fin, inte grådaskig.

- Annars kan de ha sprutat in en massa koksalt för att den ska väga mer, säger han och håller upp några fina skinkor från innanlåret på grisen.

En alternativ tolkning är ju att man inte har behandlat skinkan med nitrit... Men föreställningen om den rosa skinkan är så djupt rotade att det är tveksamt om det ens finns någon KRAV-skinka att köpa. Antalet köpare är nog mycket litet. En skinka ska ju vara rosa.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Reko nr 2

Magasin Reko kom ut med sitt andra nummer för några dagar sedan. Tidningen ges ut av KRAV, men jag har nästan inget med dess skapande att göra, så jag tycker jag kan kommentera från en sådär halvoberoende ståndpunkt...

Jag tycker att nr 2 är en förädlad variant av nr 1. Det är samma koncept, men fräschare lättare, ett bättre tilltal. Det finns modereportage (det måste man tydligen ha om man ska prata eko nu för tiden) i tidningen, men med ett bildspråk som är lite annorlunda och som stämmer med resten av tidningen.

Den syrligaste kommentaren till förra numret kom från en krönikör i Sveriges Natur. Den gick i princip ut på att det är ju kul att Reko finns, men den har ingen egen identitet. Den utgår från föreningen KRAV, men försöker slåss med förlag som LRF Media och andra. Det räcker inte menar krönikören.

Jag har tänkt på det där, och det ligger något i det. Jag tror att Reko skulle kunna hitta en tydligare grupp genom att bli lite mer inkluderande. Prata lite mer om oss som vill förändring, liksom. Kanske lite mer reportage som har med ekologisk produktion att göra. Lite mer om de enkla valen, som att bli musselätare av mått, t ex. Lite mer om de som gör något på gräsrotsnivå; kanske intimare bevakning av den gröna bloggosfären, t ex?

Men jag tycker att tidningen börjar hitta en bra form, så det gäller att göra förändringarna försiktigt.

Bilden på omslaget har jag lånat från Magasin Rekos sajt.

Eko på nytt vis igen

Eko börjar se annorlunda ut. EcoQueen var först ut ur startblocken i en våg av nya eko-tidningar. Eko dyker också upp på nya bloggar. Hittade t ex det här inlägget som tittar storögt på hur stort eko är i Kalifornien (där KRAVs motsvarighet heter CCOF). Festligt tycker jag.

Eko växer upp

När eko-marknaden växer ser vi att den blir en del av vanliga modeller för strategiska affärsbeslut. Det innebär dels att eko kommer att försöka piggy-back på KRAV-märket, men också att frågan om saker ska KRAV-märkas utsätts för en hårdare kostnadsanalys, där billighetsalternativet är EU:s eko-märkning. Aktuella exempel på detta är Pressbyråns kaffekampanj och Scans KRAV-nobb. Vi kommer att se mer av detta. Frågan är vad som på sikt blir starkast och mest lönsamt; anonymt EU-eko eller ett mer högprofilerat KRAV-märke.

Tecken i tiden är att KRAVs nye VD ganska snabbt porträtteras i såväl ATL (lantbrukets affärstidning), DI som ICA Nyheter (som mest kort refererar pressisen). För den vanlige konsumenten har det här kanske inte så stor betydelse, men för mig är det synnerligt intressant.

Vad som händer inom eko är intressant för de stora affärstidningarna i alla berörda branscher. Nyheter om eko och KRAV bevakas fort och tämligen djupt. Det innebär att vi har kommit in i den "vanliga" marknaden. Eko granskas på liknande sätt som andra segment. Möjligheter och utmaningar analyseras precis som vilken annan affär som helst. Eko-marknaden speglar allt mindre av idealism och fördomar.

Det är naturligtvis bra - marknaden växer snabbt och blir stabilare. Men, det innebär också utmaningar av ett nytt slag. Jag tror t ex att Scans trista beslut på ett konstigt är en del av den resan. Jag tror att bakom beslutet ligger att det finns ett antal grisproducenter som vill lägga om till eko eftersom de ser att den marknaden blir allt mer lönsam. I sin affärsmässighet ser de dock att kostnaderna för att hålla KRAV-grisar (som ju ska få gå ute och beta/böka) är betydligt större än för ekogrisar.

Det här är betydelsefulla producenter och de vill givetvis att Scan ska ge dem en kanal att få ut eko-värdet. De gör ju betydande investeringar för att gå över till eko. Samtidigt ser man att det blir väldigt svårt för Scan att förklara att de har två sorters fläsk; ett som får böka i jorden och ett som inte får det. Scan tror att de flesta konsumenter tror att KRAV och eko är samma sak, och det kanske de har rätt i.

Därmed blir beslutet enkelt; bort med KRAV-märket från Scan-märkets närhet. KRAV-märkets närvaro på Scanpaketen ger ju en oönskad uppmärksamhet åt det ekokött som inte är KRAV. Och det riskerar Scan-märkets trovärdighet och den nya tidens eko-gris-producenters lönsamhet.

Jag tror att vi kommer få se mer av detta. Pressbyråns nuvarande kampanj som framhäver eko och Rainforest Alliance istället för KRAV och Rättvisermärkt är ytterligare ett exempel. Samtidigt väljer t ex COOP och OKQ8 en tuffare strategi och satsar på endast eko-bananer och toppar med rättvisemärkt. OKQ8 satsar på KRAV- och Rättvisemärkt kaffe.

Jag är säker på att båda strategierna kommer att funka, men frågan är vilken som blir störst.

Hemma och vabbar idag. Har svårt att förlika mig med VAB - det är så benhårt och oförutsägbart på samma gång. Möten och jobb bara ryker all världens väg. Men jag försöker vara nöjd och bygger lite Lego...

Bilden publiceras med tillstånd från KRAV. Fotograf Ann-Therese Ek

Hoppsan!

Det tog ett dygn, så hade 12 personer gått med i Ekologisk Guerilla Marketing, och 58 är inbjudna... Fortsätter det i den takten har vi snart förändrat marknaden. Shit pommes frites, bara att stå på. Måste ut och dokumentera en gerillaaktion snart.

Och kom ihåg - den som inte kan, vill eller gillar Facebook, kan rapportera hur det går i kommentarsfältet på originalinlägget i frågan!

Ekologisk Guerilla Marketing

Som en uppföljare till förra inlägget har jag nu skapat gruppen "Ekologisk Guerilla Marketing" på Face book. Så här ser programförklaringen ut:

Det är stoir skillnad på vad vanligt folk säger att de tänker köpa när de går in på ICA-på-hörnet, och vad de faktiskt komemr ut med. Många (de flesta?) vill köpa betydligt mer KRAV-märkt, miljömärkt och ekologiskt än vad de lyckas med. Det som ligger emellan tanke och handling är butikernas exponering.

Man tar mycket lättare något som är strax under ögonhöjd än strax över. Man väljer lättare något som är exponerat i ett berg på gaveln än som är undangömt nere till vänster i hyllan. Man tar lättare något som står snyggt skyltat längst fram på hyllan än något som står långt inne, lite oordnat. Spiralen är till del självförstärkande; ju mer en vara säljer, desto bättre placering får den och desto bättre omsättning får den. Därmed får den också personalens tid och omsorg. Samtidigt vet man att genomsnittskonsumenten lägger i snitt mellan 2 och 3 sekunder på att välja vara. det är inte mycket tid att leta märkningar på...

Den här gruppen är till för de som vill hjälpa KRAV-märkt, miljömärkt och liknande till en bättre omsättning genom att hjälpa butikerna på traven. Genom att gå med i den här gruppen lovar du att minst någon gång ibland:
*Snyggt ställa fram ("fronta") de förpackningar som är kvar på hyllan när du har tagit det du ska ha av det ekologiska. Då kommer flera att se grejerna, och välja dem, eller
*Vänligt fråga om det finns mer på lagret när något miljömärkt tagit slut (ssk viktigt på frukt o grönt). Dels ökar det omsättningen, dels får personalen en signal om att miljömärkta produkter verkligen är efterfrågade, eller
*Vänligt fråga efter ekologiska produkter som du saknar i sortimentet (kyckling, 2,8-pilsner, bröd, lakan, vad som helst). Det för det goda med sig att personalen märker att folk vill ha mer av det goda. Det kanske inte räcker att du frågar, men när fem st har gjort det har det betydelse!

Genom att gå med i den här gruppen lovar du också att minst någon gång ibland rapportera här hur det har gått för dig.

Att jobba mot det omärkta i butiken (puffa in dem i hyllan, sabba skyltning eller något) är bara dumt. Möjligen är det också olagligt. Det är mer långsiktigt att jobba för det goda än mot det som man uppfattar som dåligt.

Kom i håg - money rules! Det här handlar om att ta hjälp av de system som redan finns, och förstärka signalen till marknaden; vi vill ha mer KRAV, Svanar och Falkar!

Så ni som är på Facebook - gå med och take action! Ni andra kan vara med genom att lämna kommentarer i den här bloggen istället. Dags att visa konsumentmakt!

Den som vill vara med och moderera gruppen på Facebook kan höra av sig till mig.

Organic Guerilla Marketing

När man jobbar i butik får man lära sig vikten av att "fronta", dvs se till att alla varor står längst fram på hyllkanten. Jag brukar hjälpa butikerna att fronta eko. Det är en lite gerillaaktivitet jag har för att utnyttja dem. Någon enstaka gång kan det hända att icke-eko-grejer får en puff inåt. Bra idé?

Jag var ute och utövade makt idag. Jag placerade 2 500 kr bara på noga utvalda dagligvaror och låg på en miljömärktprocent runt 75. Det som inte var miljömärkt var mest sådant som inte fanns som miljömärkt; lite björkved, lite spolarvätska osv. Men det kräver lite tid och själsro att komma upp i så hög andel. Jag funderade lite över det här och bedrev lite guerilla marketing:

Mänskorna som jobbar i butikerna vet precis hur de ska få oss att köpa något. Vi är otroligt väl kartlagda. De vet var våra ögon sitter (där är den bästa hyllplatsen). De vet att de flesta köper mejeri (så den disken hamnar längst in i butiken). De vet att på fredagar är det smart att samskylta öl och blöjor, för då är det fler pappor som är ute för att köpa öl till helgsporten och blöjor för att, ja, det kan ju andra i familjen behöva.

Allt det här gör att vi har lite svårt att välja det vi vill - vi stimuleras på så många olika sätt att träffa vissa val. Man får alltså vara noga och ha ögona med sig. Man kan irriteras på att det så sällan (nästan aldrig) är eko-grejer som står på hyllgavlarna, i gången (3 för 2) osv. Men man kan också utnyttja det här lite.

En grej som är viktig i alla lägen i butiken är att "fronta". Det innebär att hyllan ska se ut som den är full ända fram till kanten, även om det är tomt bakom första raden. Frontningen gör att varan kommer fram i ljuset, att den syns och därmed ökar chansen att konsumenten ska upptäcka den och lägga den i sin korg/vagn. Jag brukar ganska ofta hjälpa butiken lite här; jag ser gärna till att de eko-varor jag väljer är snyggt frontade när jag går därifrån. Det som inte är eko kan ibland, som av en händelse, få en puff in i hyllan...

Kanske kunde man få fler att göra så? Kanske man skulle dra igång en kampanj eller grupp på facebook om det här? Om man lyckades skulle ju omsättningen på eko att gå upp och lägena förbättras vart efter. Någon som har annat tips på hur man kan utnyttja butikerna (eftersom de utnyttjar oss)?

Nu får det bli fart på musselanvändningen!

I många hönsfoder används en del animaliskt protein. Det vore på alla sätt förnämligt att ersätta fiskmjöl med musselmjöl. Emellertid ser det ut som att musselmjölet för överskådlig framtid kommer att vara ganska dyrt. Skulle det kunna vara en lösning att kräva att KRAV-höns får musselmjöl (i den mån de får animaliskt protein)? Kan konsumenterna tänkas vara intresserade av argument som "Köp KRAV-ägg för havets skull?"

Jag har just kommit tillbaka från ett möte på Tjörn där ekologiska hönsbönder bland annat diskuterade möjligheten att använda musslor i hönsfoder. Man blandar ofta i små mängder animaliskt protein i hönsfoder eftersom hönan inte själv kan bilda den viktiga aminosyran metionin på egen hand. Det vanligaste är att man i så fall blandar i fiskmjöl. Men det är inte konfliktfritt - fisk är ju en problematisk råvara idag, och ägget kan ta smak av fisken.

Blåusslan är en makalös anordning, som filtrerar jämförelsevis enorma mängder vatten och äter upp planktonen i detta vatten. På det viset gör en musselodling en vik, fjärd eller fjord mindre näringsrik och vattnet klarare. Samtidigt har vi problem med att diffusa utsläppskällor släpper ut en hel del näringsämnen till havet. Till dessa utsläpp hör lantbrukets.

Om man ska komma åt en så enorm mängd som blir aktuell när vi börjar snacka hav eller havsdelar, är det enda rimliga att prata om bioackumulering. Dvs det är meningsfullt att odla musslor för att sedan använda dem som mat, foder och gödsel. På det viset kan vi på ett effektivt sätt komma åt en del övergödning av haven, som i sin tur resulterar i algblomingar som i sin tur skapar döda bottnar.

Om en enda medelstor hönsbesättning (sådär 10 till 15 000 höns) gick över till musselmjöl skulle den behöva 10 till 20 ton mjöl per år, vilket motsvarar sådär mellan 200 och 400 ton hela musslor. Och då ska man veta att vi närmar oss 500 000 ekohöns. Idén är då att man ger hönan musslan. Hon ger oss ägg och gödseln. Gödseln ger mat åt hönan och kanske lite till oss också. Åkern läcker förr eller senare en del av näringen, men då fångar man det i musslor, som man ger lite till hönan. Och så får vi mat på varje varv.

Det låter ju genialt - so what's the problem? Well just för ögonblicket är det en prisfråga. Fiskmjölet ligger på sådär 11-12 kr per kg, och den första försöksomgången musselmjöl beräknas kosta över 100 kr per kg mjöl. Men det bygger på att musslorna som produceras nu är fokuserade på att bli mänskomat. Det innebär att de måste växa länge, rensas och testas. Om man producerar musslor för att bli foder eller gödsel, kan man nog komma ner betydligt i pris, kanske neråt 20 kr per kg musselmjöl.

Men det är ändå en skillnad. Om man inte skapar någon form av ersättning eller incitament så får hönsbonden stå för merkostnaden. Det finns flera idéer om hur man skulle kunna göra. Men ett sätt är ju att skriva in i KRAV-reglerna att man ska använda en viss del musselmjöl i foder och/eller gödsel. Det skulle fördyra produktionen, så då är frågan om man skulle kunna få konsumenterna att se vikten av detta. Kan man tänka sig argument som "köp KRAV-ägg, så räddar du Östersjön"? Är det någt som skulle intressera konsumenterna, tro?

Bilden har jag tagit själv. Den är från Mällby Lantgård, ett KRAV-certifierat lantbruk och bageri på Tjörn. Hönorna är Hyline. Bilden får användas fritt under förutsättning att källan, Ekotänk - http://ekotank.blogspot.com, anges.

Den ofrivilliga läckan

Signaturen Kari gillade att jag läckte nyheten om Lasse Nellmer först i världen. Det kan jag väl iofs bjuda på, men det var inte riktigt tänkt så. Grejen var så här att Lasse presenterades för personalen igår på kansliet medan jag satt på X2000 och var med på telefon. När vi var klara med det och överens om att ett pressmeddelande skulle gå ut idag (onsdag), satte jag mig ned och funderade.

Det är ju det jag har den här bloggen till, att formulera tankar. Och man tänker bra på tåg. Cool, tänkte jag. Jag sparar det som utkast och skriver klart imorgon när jag har sovit på saken och läst pressmeddelandet oxå. Nu var det bara det att SJs bredband varierar rätt kraftigt i bandbredd. När jag hade tänkt klart fick jag lixom ingen respons från Blogger, och på något vis blev det nog så att jag lyckades publicera det hela istället för att spara för vidare arbete. Skumt, för jag tyckte jag kollade och kollade, men så blev det.

Kollegerna blev sådär lagom glada. Men Kari blev ju glad. Och förhoppningsvis några till. Själv upptäckte jag fadäsen sådär ett dygn senare, när hönsmötet jag var på var över. Men, men... Nu går vi vidare och funderar på andra saker...

Läs KRAVs officiella pressmeddelande här.

Ny VD på KRAV

Resten av världen bryr sig nog om att USA:s nya finansminister heter Tim Geithner. För mig är det viktigare att KRAVs nya VD heter Lasse Nellmer.

Lasse Nellmer har lett arbetet med att etablera flera tunga produkter och varumärken. Det mest kända är kanske Absolut Vodka (som nyligen såldes till Pernod för, vad var det, 55 miljarder kr?). Han har jobbat med såväl vanliga produkter som Milda och Gomorron-juice, som på tunga The Brand Union tillsammans med Hasse Brindfors, Pyttan och gänget. Han har också drivit eget företag, Brandcrisp. Han tillträder på nyåret.

Jag tror det här blir riktigt spännande. På KRAV finns sedan tidigare gott om sakkunniga; agronomer, biologer och liknande med massor med utbildning, praktik och engagemang. På sistone har vi börjat förstå att det krävs mer än så för att verkligen nå ut. Vi behöver toppa den lilla informationsstab vi har. Så vi har nu ett par personer fokuserade på att hjälpa marknaden på olika sätt. Jag tror att Lasse kommer in med en viktig kunskapsbit; varumärkesutveckling i den högre skolan. Hur ska KRAVs märke utvecklas, köpas av fler? Hur fungerar de företag och märken som KRAV-märket samexisterar med? Hur kan vi hjälpa varandra? Det är sådana frågor som är Lasse Nellmers hemmaplan.

Nellmer är också en genomtänkt och engagerad person som har sålt bilen och undviker att flyga. Ryktesvis är han bred till naturen och rullar sig i såväl Bruno K Öijer som Metallica. Jag tror att han kan inspirera många till stordåd.

Förnedring eller beröm?

Det var inte helt enkelt att ta sig till kontoret i morse. Mycket snö. Mycket blås. Men trägen vinner och jag tog mig fram på mina dubbade cykelhjul. Väl framme möttes jag av en utklippt seriestrip från Zits som handlade om bloggeri. Till strippen hörde en hälsning "till KRAVs egen Blondinbella"...

Jag vet inte... Ska jag bli smickrad (över att SC tror att jag har två, tre eller fyra nollor mer bakom läsarantalet än jag har) eller kränkt (över att densamme SC tyckert att min blogg är lika innehållsfattig som Blondinbellas?). Vet inte. Grubblar. Äh, går vidare.

REKO kom med nr 2 idag. Kanske återkommer med en kommentar.

Ny VD på KRAV på tisdag

På tisdag offentliggörs vem som blir ny VD på KRAV. Jag lägger upp en kommentar så fort jag får tillfälle, men det kan nog dröja till onsdagen. Den som inte kan vänta får väl hålla koll på www.krav.se

Mera musslor till hönsen!

Det kan finnas möjligheter att använda odlade musslor istället för fiskmjöl för att möta hönors metioninbehov. Det vore en spännande möjlighet för att närma oss en uthållig äggproduktion. det finns naturligtvis många praktiska och säkerhetsmässiga hinder på vägen; foderindustrins och äggproduktionens stora skala är ett av dem. Mustesterna av musslor är ett annat.

Jag har blivit inbjuden till ett möte om ekologiska höns och deras utfodring i nästa vecka. Det ska bli mycket spännande. Jag skrev lite om problematiken som omger detta område senast den 23 september.

Det finns några nyckelproblem här; äggproducerande höns behöver relativt stora mängder av aminosyran metionin. Får de inte det kan de börja hacka varandra och flera andra problem. Det beror till del på den hybrid av höna vi använder för det, och här tycker jag att man på sikt borde se över hybridvalet. Metionin kan tillföras fodret i syntetisk form. Det får man inte i KRAV-produktion. Den viktigaste naturliga källan är fiskmjöl, men den är i sin tur inte okomplicerad i dessa tider av präktigt överfiske och miljögifter.

Idén att använda odlad blåmussla istället för fiskmjöl förefaller genialisk - näringsvärdet är lika bra eller bättre. Problemen förefaller vara två; dels vill foderindustrin ha så stora mängder mussla för att kunna köra sina kvarnar, att det nästan är praktiskt omöjligt. Det andra problemet är att KRAV inte tillåter att man utför mustester för att säkerställa att musslorna inte har höga halter alggifter i sig.

Jag hoppas det finns vägar runt foderindustrin. Kanske kan man torka musslan med skal och allt, lägga den på säck, och låta hönorna själva picka fram musselkött och det kalk de behöver? Möjligen. Säcklösningen är inte rationell för större produktioner, men man måste ju börja någon stans.

När det gäller mustesterna så indikerar de första studierna att hönorna inte berörs av de toxiner som är giftiga för människor. Om man kunde testa detta i större omfattnin och med högre halter, så kanske vi kan lösa även den biten.

Då skulle vi kanske kunna komma ytterligare ett steg på väg mot den hållbara ägg- och kycklingproduktionen!

Vit rök?

Ikväll är det extra styrelsemöte i KRAV. Man ska försöka bestämma sig för en ny VD. Ska bli spännande.

Ebba Hegardts pepparkakor

Läs gärna inlägget "smaker från förr" först.

Detta recept har vandrat mellan kvinnorna i släkten åtminstone hundra år. Min syster har spårat det åtminstone till vår morfars mor, Vivi Hegardt. Kanske skrevs det ned första gången runt 1870.

Till skillnad från Dafgårds familjerecept, verkar det som om alla ingredienserna faktiskt kan ha funnits på 1800-talets slut. Någon reagerar kanske över bikarbonatet, men det framställdes första gången 1801 i en ganska okomplicerad process.

Satsen blir rätt stor, men det var ju så då; det var många i familjen och pepparkakor åt man året om. Praktiskt om det räckte någon månad helt enkelt.

Vill du locka fram smakerna från 1870-talet; använd KRAV-märkta råvaror. Tänk på att degen ska vila minst 12 timmar för att alla aromer ska ha en chans att komma fram.

Ingredienser
2 dl sirap (gärna mörk, men det är inte avgörande)
2 dl kaffegrädde (1 dl vispgrädde + 1 dl mjölk funkar bra)
400 g lågraffinerat och smakrikt socker, så som muskovado eller till nöds brun farin.
250 g smör
2 msk malen ingefära
2 msk malen kanel
1 msk malen kryddnejlika
3 tsk bikarbonat
1 - 1,25 kg (sådär 11 till 12 dl) vetemjöl

Vuxnare smak? Öka på ingefära och kryddnejlika.
Tunnare och flarnigare pepparkakor? Minska på bikarbonaten.
Frasigare kakor? Öka på bikarbonaten.

Gör så här

1. Blanda vetemjölet och bikarbonaten noga.
2. Häll grädden och sirapen i en kastrull och låt sjuda upp. Lägg i smöret och klutta ned farinet lite i taget under omrörning. Tillsätt kryddorna.
3. Ta kastrullen från spisen och häll smeten i bunken med mjölet och arbeta ihop degen väl. Om man kör med hushållsassistent är risken att degen blir segare än tänkt. Jobba för hand. När degen är nyblandad ska den vara ganska lös. Gör inte misstaget att blanda ned mer mjöl.
4. Låt degen stå och dra minst 12 timmar. Degen blir riktigt god. Det finns en betydande risk att man noppar av en väsentlig del av degen. Självdisciplin är nödvändig.
   
5. Kavla ut riktigt tunt (detta recept är absolut godast när kakorna blir riktigt tunna). Grädda i 200-225 grader cirka fem minuter. Låt svalna på papper.

Bild: (c) Gunilla Drake, med tillstånd från www.matinscamera.com

Smaker från förr...

Under de senaste hundra åren har våra råvaror i köket ändrats väsentligt. Det mjöl vi använder nu är inte samma sak som för hundra år sedan. Köttet nu är betydligt anonymare och tråkigare än då. Julen är en konservativ nostaligtrip på matfronten. Det kan den väl få vara, men då är det lika bra att löpa linan ut - gör julen ekologisk, så ökar chanserna att det smakar som förr, innan vi hade kommit på hur man gör maten tråkig!

Det drar ihop sig till matårets nostalgicrescendo - julen. Allt ska vara som det var förr; vi äter mat som vi aldrig någonsin skulle få för oss att ta fram en vanlig söndag. Det är långliga processer, mycket arbete och en hel del prestationsångest. Allt för att försöka återskapa (delar av) det som var jul på Carl Larssons tid. De för restaurangerna så viktiga julborden marknadsförs gärna och ofta med romantik och nostalgi.

Saker och ting var annorlunda förr. 1800-talet var ingen behaglig upplevelse för de flesta. Trångboddhet, missväxt, svält och fattigdom. Statar- och tattarlängor. Lagstadgad ojämlikhet, osv. Men rent sensoriskt (mycket snävt perspektiv) så var tillvaron rikare; det luktade mer över allt. Det var kallt och varmt inomhus, liksom utomhus. Maten var saltare, fetare, grövre, sötare, tätare. Man var hungrigare och tröttare och såg säkert fram mot maten på ett helt annat sätt. Inte alltid hälsosamt och bra, men säkert starkare upplevelser.

En liten del av detta var själva råvarornas egenskaper. Helt klart var den gravade laxen tätare (inte så mör som den odlade), grisköttet betydligt mer varierat i strukturen (inte så slätstruket homogent som piggham), och örterna mer aromintensiva (inte snabbodlade).

Det här har stor betydelse för vissa anrättningar. Ett bröd som bakas på ett starkt mjöl blir väsentligt annorlunda än ett som bakas på ett svagare eller ojämnare mjöl. Styrkan beror av proteinhalt i kärnan, som till del kan odlas fram och dels kan regleras med tillsatser till mjölet. Man har också större möjligheter idag att välja ut vilket vete som ska användas till vad, och får alltså helt andra förutsättningar att skapa mjöler som lämpar sig för bagerierna. Finns det inte tillräckligt med vete av rätt sort får man köpa från t ex USA. Konsumenten vet rätt lite om ursprunget.

Mjölets kvalitet styr brödets täthet, jästid, med mera. För hårda bröd och kakor påverkas sprödhet, mörhet, krispighet. Om man till det lägger påverkan från olika sockertyper, så blir påverkan ännu större. Försöker man baka mormorsmors drömmar på vanligt vetemjöl och socker blir det en helt annan kaka än den mormorsmor avnjöt.

Om man använder ekologiska råvaror ökar chanserna att man återskapar gamla smaker. De mjölerna är inte lika starka, kryddorna är mer aromatiska. Sedan får man tänka efter när man väljer en del ingredienser. Somligt som är naturligt nu, kanske inte fanns då. Andra råvaror har förändrats i grunden. Brun farin nu och för 100 år sedan är helt olika produkter.

För mig är detta ytterligare skäl att välja KRAV och eko till julen. I inlägget ovanför har jag gjort ett försök att varsamt restaurera ett recept på pepparkakor som vandrat i min familj.

Bomb vid KRAV

KRAV har sitt kansli på gågatan i Uppsala. Snett mitt emot ligger SEB:s citykontor. Strax före morgonfikat fick några ur vår personal se hur en karlslok på moppe stannade utanför SEB, slog sönder deras skyltfönster och hoppade in (jodå, vår rådiga personal var inte dummare än att de ringde 112). Strax därefter hoppade han ut, men hade besvär att få igång moppen. Han kickade och kickade. Till slut pruttade han iväg och strax därefter kom polisen på plats.

Våra problem började först någon timme efter själva rånet. Först vid 10:30 bestämde sig polisen för att det paket rånaren (?) hade lämnat efter sig var farligt. De kom upp till oss och beordrade "omedelbar utrymning". Det var bara att ta jackan och gå. Vi hann inte stänga växeln eller något i den vägen. Hoppas att alla anslutna, press och konsumenter som ringer håller koll på DN eller UNT (har mer bilder och info), så att de fattar att vi inte bara struntar i dem.

Utan att jag är i branschen så framstår ju rånet (eller vad det nu är) som urbota dumt. Jag skulle inte tro att det finns så mycket kontanter och liknande i en banklokal strax innan öppningsdags. Om man börjar med att panga doran så lär ju alla larm i hela SEB gå på en gång. Och om det står en väktare innanför så finns det ju ett professionellt vittne på plats. Sådär på förmiddagen är det ju inga problem att få fram poliser och polisbefäl som kan leda jobbet. Jag ser några olika möjliga motiv:

• Antingen var rånaren hög som ett hus och trodde han var Bruce Willis eller något sådant. Och då skulle han väl rädda världen från undergång eller så. Genom att robba SEB...
• Eller så var han mycket slugare och genomförde en undanledande manöver - jag har inte sett så mycket poliser och polisbilar i Uppsala sedan påven var på besök. Rånarens kumpaner kanske gör ett försök att råna hela Arlanda under tiden, eller något sådant.
• Eller så tillhör rånaren någon Svarta-Anti-Eko-Fraktionen och ville sätta KRAV och Aranea Certifiering ur spel i några timmar.

Just nu verkar det som han bara var framgångsrik om målet var det sistnämnda.

Grinig morgon för oss över huvud taget; tågkaos gjorde att många var sena eller inte som fram till eller från kontoret. Snögloppet underlättade inte heller för någon. Man skulle nog stannat hemma med en brasa och en kopp choklad idag.

Förklädd gud

Ekologisk mat och ekologisk produktion är för mig nära förknippat med ordet kultur. Kultur kan betyda mycket. Det kan betyda odling, samhälle, samverkan, gruppdynamik, musik, litteratur, politik, mod och mycket annat. I går sände SVT2 "Förklädd Gud" av Hjalmar Gullber och Lars-Erik Larsson. För mig är det ett av de starkaste och finaste uttrycken för svensk kultur, och det finns en tydlig koppling till ekologisk mat.

För mig är det viktigaste med ekologisk mat allt tillsammans, helheten. Det engelska uttrycket, organic agriculture, fångar kvintessensen bättre: ekologisk markkultur (fritt översatt). Lantbruket som bygger på kultur (ett ord med flera bottnar), matkulturen (som t ex Slow Food) är en del och respekten för andra kulturers lantbruk en självklarhet. Det blir inte enkelt när allt ska vägas ihop, men det blir vackert.

Igår sände SVT2 något magiskt, på sitt sätt höjden av kultur; Förklädd Gud (H Gullberg/L-E Larsson), inspelad i ett makalöst rum, en övergiven gasklocka. För den som inte har stött på det här verket rekommenderar jag verkligen att skaffa en skiva. Det är klart att man kan ladda ned, men se då till att få bakgrundsinfon: Verket skrevs när världen var på väg att tumla in i ett världskrig. Sverige kurade skymning. TV var 20 år bort, men det som fanns var radion, med en särskild sorts sändning där poesi lästes och sedan följdes av samma text, men musiksatt.

Texten i Förklädd Gud är starkt kritisk mot det som Nazisterna höll på med (mycket modigt att vara kritisk mot nazisterna i den tidens Sverige, ska man minnas), samtidigt som den ingav hopp; mitt ibland oss går gudar förklädda till människor. Musiken är mycket målande, körinslaget stärker bilden av att "svenskt" är mer och vackrare än en tillfällig nazivåg. Storyn knyter ihop det frusna norden med det sydliga grekland. Återigen betydligt större och viktigare än vansinniga maktteorier.

Konserten i gasklockan var helt magisk. Jag har inte hittat den på svt.se, men jag hittade ett halvtaskigt bootleg på youtube (inbätddat nedan). För den som är det minsta intresserad rekommenderar jag dock att skaffa en fullvärdig inspelning. Missa inte att läsa bakgrunden.

För mig är det inte en slump att alla de representanter för USA:s ekologiska produktion som jag har frågat, tycker att presidentvalen 2000 och 2004 var skamliga (rent tekniskt). Ingen av dem stödjer heller Irakkriget (men en del är republikaner). Likaså håller sig de fillipinska ekologer jag träffat sig ifrån konflikten med gerillan. På Sri Lanka menar de att det finns viktigare saker än en Tamils Fristat. "Förklädd Guds" koppling till ekologisk mat kanske inte är självklar för många, men för mig är den tydlig.

Kremlologi

Det var lite kalas på KRAV i fredags. Om man ska döma av vilka som dök upp, så har KRAV goda relationer med bönderna och handeln. Miljö- och konsumentorganisationerna verkar inte känna sig som närmast sörjande. Inte heller berörda forskare. Jag tror att dessa relationer är OK, men kan förbättras. Politiken i form av riks- eller lokalpolitiker verkar inte ha fattat något. När det gäller Uppsalas organisationer är det nog sant som det är sagt; man kan inte bli profet i sin egen hemstad. Allt detta enligt högst enögd och chansartad kremlologi.

Jag läste för några veckor sedan en bok om olika ledartyper, eller hur olika människotyper utövar sitt ledarskap. En logisk människa kan inte vara ledare på samma sätt som en känslomänniska. De kan vara lika framgångsrika, men deras organisationer kommer att fungera på helt olika sätt. Ska de bli framgångsrika, måste de dock förstå att det finns olika sorter och hur de olika sorterna människor och ledare fungerar. Det finns en sorts människor som naturligt arbetar med relationer, i både kvantitet och kvalitet. De blir snabbt vänner med folk, och de känner någon över allt. Ni känner säkert någon sådan. Den här sortens människor får ofta etiketter; nätverksfantom, intrigmakare, politiker (men inte nödvändigtvis partipolitiker), socialt geni, ränksmidare osv.

När man analyserar sin omgivning kan man försöka ta ett perspektiv som inte är ens eget. Jag är inte en nätverksfantom/intrigmakare... men jag kan ibland se på tilldragelser ur det perspektivet. Det var lite så som tidningar och TV analyserade Sovjetunionen på den tid det begav sig; vem stod på Kremls läktare vid paraderna? Varför? Var? Bredvid vem? Och ur det försökte man tolka sig till världsnyheter. Snurrigt, men det kan ju hända att analysen blir korrekt.

Det var ju avtackning för KRAVs VD i fredags. En enkel lunch, lite kaffe, några tal. Men vem var där när mat- och miljösveriges största märkning har vaktombyte? Vem var inte där? Varför?

Man kan konstatera att staten var där med åtminstone en generaldirektör. Det var dessutom Livsmedelsverkets. SLV och KRAV har haft sina duster under de senaste åren, vilket har kostat båda parter energi och pengar. Jag tolkar närvaron som en diskret markering av respekt, förbindelser under förbättring och möjligheter till bättre samarbete. Den politiska sidan av staten (departementen) hade dock inte hittat tid för evenemanget. Har den borgerliga regeringen inte förstått att här finns en organisation som faktiskt försöker förbättra den Heliga Marknaden? Eller är det just det som är helgerånet - marknaden kan inte förbättras?

Det fanns representanter för bondesverige i form av Ekologiska Lantbrukarna, Arla, LRF, Hushållningssällskapen m fl. De höll till och med tal. KRAVs arbete är av den naturen att ingen någonsin är helt nöjd - så även här har det varit spänningar, men jag tolkar närvaron och talen som ett uttryck för att det är naturligt och att samarbetet fortsätter.

Tre av handelskedjorna; ICA, COOP och Axfood var där. De är självklart viktiga för att KRAV ska fungera och de verkade fokuserade på att tacka för det som varit (lite snabbt) för att sedan blicka framåt. Skönt. Ibland undrar man ju vad de vill egentligen. Svensk Dagligvaruhandel var också där.

Vilka var inte där då? Miljöorganisationerna. Vare sig SNF, WWF, Fältbiologerna eller någon annan hade funnit anledning att närvara. Jag såg heller inte röken av någon konsumentorganisation (KF i form av COOP räknas inte). Hm... det kan iofs bara vara ett tecken på att de har annat att göra än att springa på långlunch på KRAV. Men å andra sidan bor SNF:s generalsekreterare i stan. Det är inte långt från Sthlm osv. Jag tolkar det här som att KRAV framöver behöver jobba tillbaka till ett läge där de idéella organisationerna kommer och går som barn i huset.

Forskarfolket var inte heller där. Samma grej där. Möjligen finns det lite spänningsfält kring vem som ska vara den stora kommunikatören kring ekologiskt; KRAV eller CUL. Hur som helst finns det nog gott om möjligheter att se till att de kommer på nästa kalas.

Ingen från de lokala myndigheterna eller organisationerna var på plats. Det är konstigt, men vi får ideligen propåer om föredrag, samarbetsprojekt och likanade från Västra Götaland, Skåne och Stockholm. Ganska ofta även Dalarna och ytterligare någon. Men aldrig att Uppsala Kommun eller Handelskammaren i Uppsala skulle höra av sig. Det är märkligt att de inte är det minsta intresserade av vad vi, CUL, FSC, Ekologiska Lantbrukarna håller på med. Och där tror jag heller inte på förbättring. Trist, men så är det nog.

Ännu en marknad som inte fungerar

Läser om DN idag om att det finns 50 000 hönor i burar som har förbjudits av Riksdagen, men som möjligen tillåts av EU. 50 000 hönor är inte mycket i sammanhanget - en större hönsgård kan utan vidare ha 25 000 höns. Det är tre gårdar som stretar emot och hänvisar till handelsfrihet. Problemet för dem är att om Sverige stiftar lagar som gör det dyrare att producera ägg här än i Sverige, så drabbas de av sned konkurrens från ägg som importeras.

Det kan man ju förstå på ett sätt. Men problemet är ju att det generellt är svårt att hitta leverantörer till den ekologiska marknaden, dvs det finns ett underskott i den del av marknaden som är rakt motsatt från burhönsen. Och det underskottet finns i hela Europa. Hur kan man då som företagare göra analysen att man ska ligga i billighetssegmentet och slåss med myndigheter? För en av dem verkar svaret givet - bonden är över 70 år och orkar inte investera i nya anläggningar. Men för de andra? Hur tänker de? De är så välkomna in på den ekologiska marknaden!

Uppbrott

Idag slutar Lena Söderberg som VD på KRAV, någon ny VD är ännu inte tillsatt. För mig ger det tillfälle till lite eftertanke. KRAV är en unik företeelse i EU och kanske världen. Knappast någon annan stans har ett lands eko-rörelse kunnat sluta upp bakom ett enda regelsystem. Nu är det alldeles klart att KRAV måste börja skilja ut sig från "vanligt eko". Hur det ska ske och om det ska lyckas hänger naturligtvis på valet av ny VD.

Idag gör vår VD sin sista dag efter åtta år. Det blir vad jag förstår en liten mottagning med avtackning från diverse håll. För oss som jobbar på KRAV så är det naturligtvis en milstolpe - vem som är chef på en arbetsplats spelar roll. Så man får lite anledning att fundera över vad som har varit och vad vi har spelat för roll.

KRAVs situation är ganska unik i Europa, och kanske världen. På få (om ens några) ställen har eko-rörelsens alla delar hållit ihop som den har gjort i Sverige. Går man till Tyskland eller USA finns där en mycket större spännvidd mellan en sorts bas-ekologiskt och olika former av spets-eko, med biodynamikerna som en stor inriktning. I Danmark står staten för reglerna och kontrollen och upplevs som väldigt trovärdig. De privata organisationerna samarbetar kring annat och alla verkar nöjda med det. I Finland är staten den helt dominerande regel- kontroll- och intresseorganisationen för eko, som också är en relativt liten företeelse. I Litauen var EkoAgros från början ett privat initiativ, som sedermera i princip har förstatligats.

I Sverige har under drygt 20 år de felsta som har med eko att göra arbetat med KRAV i någon form. Under de senaste åtta åren, som Lena Söderberg har varit VD, så har eko växt betydligt. Det har inneburit att marknaden har vuxit och därmed har det blivit allt svårare att hålla fokus helt på KRAV-märkningen. EU-ekologiskt har vuxit i relation till KRAV. En del konsumenter har börjat intressera sig mer för Rättvisemärkt. Allt detta är naturligtvis bra, men att hålla ihop enigheten kring KRAV har naturligtvis varit svårt, speciellt när Sverige är en så liten marknad. Lena och vi har dock gjort vårt bästa och jag får säga att vi ändå lyckats ganska bra.

Vi kommer nu till ett nytt läge där KRAV börjar betona skillnaderna mellan KRAV och eko. Och det är i den brytningstiden som vi byter VD. Det är naturligtvis svårt att säga vad detta betyder för vanliga konsumenter, på kort sikt. Men på lång sikt (vilket får direkt betydelse för min vardag) så har det betydelse vilka vägar den nya VD:n väljer tillsammans med styrelsen. Rätt manövrerat kan KRAV-märket finnas kvar och utveckla eko. Missar vi så brädas vi av EU.

Så idag är lite av en ödesdag - från och med nu måste vi börja bygga framtidens KRAV-märkning.

Bilden är publicerad med tillstånd av KRAV

På konferens i 1900-talet

Jag var på ett hastigt sammankallat möte i Stockholm idag. Eftersom det gick fort att bestämma sig för just detta möte just denna dag, så kunde vi inte välja och vraka mellan möjligheterna, utan fick ta där det blev ledigt. Vi hamnade på en av de moderna anläggningarna runt centralen.

När jag satt där slog det mig i en mikropaus att det var något väsentligt annorlunda här; små styckförpackade godisar snarare än nötter eller frukt, spritpennor av metall till blädderblocket snarare än miljömärkta wyteboarddito, reklam, block och plastpennor på varje sittplats, snarare än träpennor och en hög block i hörnet. Frukten glänste plastigt fin i receptionen (kunde man äta den?). Det kändes så... 1900-tal. Det kändes precis som att anläggningen trodde att jag skulle bli glad och kreativ av det plastiga snasket och reklamen. Att det är fint med pennor som man kan ta med sig (tur, tycker de, att det finns så billiga pennor att ge bort). Källsortering i mötesrummet? Kändes lite som en icke-fråga.

Då inser jag hur långt framme konferens- och hotellkedjor som Scandic och Choice egentligen ligger. Och vilken ledfyr Sånga-Säby egentligen är. När vi bokar konferenser på jobbet är det ju nästan alltid miljömärkta anläggningar, och många av de events vi är med på i övrigt har ju miljöprägel så dagens upplevelse var konstig. Déja vu, på något vis. Såååå 1900-tal.

EkoTänk hissar o dissar produkter

Jag har sprungit på några produkter på sistone som gjort mig strålande glad och citronsur om vart annat:

• I love Eco (ICAs EMV) har kommit med Ekologisk Fullkorns Crunchy. En ekovariant på Start-flingorna ni vet. Jag gillar, sådär barnsligt mycket. Man syndar hela tiden; tar lite för mycket, tar en okynnestallrik. Det är här riktigt bra med I love Eco - det kommer nya roliga produkter.
• Arlas vanliga KRAV-vispgrädde var slut, så jag tog Milkos KRAV-grädde med lång hållbarhet. EkoTänk tycker inte om den. Jag har prövat två gånger nu, för jag trodde det måste vart något fel på den första. Milkos vispgrädde är svårvispad, får en lite seg konsistens och har en konstig smak; inte alls fräcsh och luftig. Dra tillbaka den, Milko!
• Kung Markatta har kommit med ett sortiment med smaksatta nötter och mandlar. Jag har prövat några av dem och har fallit pladask för Tamarimandlar. Krogarnas trista glutamatchilinötter kan slänga sig i väggen! Det här är riktigt gott snacks för vuxna människor! Mustigt, fylligt, nästan värmande i smaken.

Ekologiskt fortsätter starkt?

Oliver Moore gör idag en genomgång av utvecklingen av den ekologiska marknaden på Irland just nu. Han har kommit över siffror som visar att marknaden där växte med 40% under det tredje kvartalet. Det viktiga med det är att augusti och september dominerades av finanskris och lågkonjunktur, där som här.

Det där är jätteintressant. Jag har bara sett siffror för första halvåret, då jag har för mig att COOP var upp 50%, t ex. Det ska bli otroligt spännande att få siffrorna för tredje kvartalet även i Sverige. Om ökningen står sig tror jag att värderingarna har trängt igenom skinnet på ett stort antal människor och vi kan hoppas på en fortsatt stark marknad under den ekonomiska vargavinter alla nu pratar om. Det vore bra, för jag är övertygad om att många bönder ligger och tvekar inför beslutet att lägga om. Om eko fortsätter så här bra, kanske bönderna strömmar till i större antal. Och de första tecknen kommer alltså snart.

Fräschare?

Har ägnat en stund åt att försöka snygga upp bloggen. Hoppas ni gillar.

Vad är det naturliga utsläppet?

Funderingarna kring utsläppen från älgkött (5:e nov och 7:e nov) kretsade kring två problem; vilken "nytta" har vi av älgköttet? Mat, rekreation, skogsvård, mm var sådant som kom upp. Det andra var hur mycket växthusgaser idisslaren älgen ger upphov till.

Problemet "nytta" är kanske det svåraste. Det tenderar ju att få ett väldigt människocentrerat angreppssätt. Jag tror jag lämnar det för ögonblicket

Däremot skulle jag gärna vilja ha synpunkter på följande:

1. Kan man säga att det finns ett naturligt utsläpp av växthusgaser från djur? Utan betande (och därmed ofta idisslande) djur skulle ju i princip alla växtzoner vara bevuxna med buskar och träd.


2. Om det finns ett naturligt bakgrundsvärde för utsläpp från djur, skulle man då kunna räkna av det från utsläpp från kött från lantbruk? Eller ska vi alltid räkna med alla utsläpp överallt?

De här frågorna är jätteviktiga om vi ska kunna komma vidare i debatten kring klimatpåverkan från kött och lantbruk. Jag menar att det är särskilt viktigt att man pratar ekologiskt lantbruk, eftersom så stor del av växtproduktionen är beroende av gödsel från djurhållningen.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med det här, så hjälp mig - dumpa dina tankar i kommentarsfältet. Sprid gärna en länk till det här inlägget. Jag vill verkligen ha input!

Bilden är publicerad med tillstånd från KRAV

Rolig nyhet om fiskodlingar

DN skrev häromdagen en viktig artikel om att man kan utfodra rovfiskar med sesamolja. Det är viktigt eftersom vattenbruket förmodligen har en viktig roll i att försörja en allt köpstarkare värld med protein. Många misstänker att den begränsande faktorn till slut blir fiskoljan, som måste tillsättas fiskfoder för att det ska bli näringsriktigt för fisken och till slut för människan.

Nu är det sesamolja som möjligen kan vara en lösning. Det finns ekologiska sesamfrön, så då bör den här möjligheten även komma eko-vattenbruket till del. Det svenska vattenbruket är försvinnande litet, men det finns ändå en ordentlig potential.

I artikeln tar man upp problemet med att fiskfoder kommer från småfisk som sill och lådda. man skulle kunna vända problemet till en möjlighet: I en frisk Östersjö hålls skarpsillen i schack av bla torsken. Men när torsken fiskas ner, tar skarpsillen över och äter torskägg och -yngel. Därför skulle det vara meningsfullt och bra för en frisk östersjö att fiska upp så mycket skarpsill som möjligt. Det är bara det att skarpsillen innehåller så mycket miljögifter att den inte kan användas som foder...

Eko-bröllop?

Om man ska försöka miljöanpassa sitt bröllop verkar det enskilt viktigaste vara att ordna en gemensam transport. Det blir roligare så också. Kan man dessutom bli av med nötköttet, så sparar man nog 500 kg CO2 på ett bröllop.

Vi har varit på bröllop i helgen. En alldeles underbar tillställning som ägde rum strax utanför Stockholm. Paret som gifte sig tillhör den mer medvetna och handlingsinriktade kvartilen när det gäller miljöfrågor. Men det är klart, när man gifter sig kommer väl festen i första rummet, tänkte jag. Och det kanske den gjorde, men de hade gjort en grej som förmodligen var det miljöeffektivaste man kan göra på en tillställning av det här slaget. De hade hyrt en buss, som tog gästerna från Sthlm C till festlokalen. På det viset var det enkelt att ta sig kollektivt till bröllopet. Många bilar lämnades hemma på grund av det. Många taxi belv inte beställda.

Jag gav mig till att göra en överslagsberäkning på klimatkostnaden för maten vs transporter. Jag kom fram till att mat och fest kostade ungefär 300 kg CO2. Bussen släppte ut cirka 60 kg CO2, men om bussen hade ersatts av 20 bilar så hade transporterna ökat till minst 320 kg CO2, alltså mer än maten. Och då ska man också räkna in att ett tjog bilar ska kallstarta.

Alltså, vill man verkligen satsa på ett grönt bröllop, förefaller den enskilt viktigaste åtgärden vara att ordna en buss från närmaste station. Jag vet att det kostar några tusen, men de flesta bröllop går på så mycket att det nästan inte märks. Dessutom får man den sidoeffekten att folk inte kan droppa av i samma omfattning - festen blir roligare. Och det kanske var det som är huvudsaken?

Så här har jag räknat:

Maten
Till varmrätt fick vi nötkött. Nötköttet släpper ut en storleksordning mer än det mesta annat som vi fick. Jag har räknat med 15 kg CO2 per kg nötkött, och med 150 gr kött per person. 80 pers blir 180 kg. Sedan har jag lagt på nästan lika mycket till för resten; lite mejeriprodukter, grönsaker och drycker torde vara de viktigaste. Maten var inte ekologisk, men det torde inte ha så stor betydelse så länge det ligger nötkött på tallriken.

Bussen
Jag vet inte exakt vad en buss släpper ut, men jag vet att en modern stor lastbil med släp drar runt tre liter milen. En normal genomsnittsbil drar strax under litern. En buss trode ligga ungefär mitt emellan. Jag räknar med att snittbilen släpper ut 0,2 kg CO2 per km och att bussen släpper ut 0,5 kg CO2 per km. Det är förmodligen bilsnälla värden. Det var 30 km från centralen till bröllopet. Bussen körde ut, sedan tillbaka till garaget och så ut för att hämta på natten och så åter. Alltså 4 ggr 30 km, 120 km. Det blir 60 kg CO2.

Bilarna
Om bussen (den var knökfull, typ 56 platser) ersätts av bilar räknar jag med att det blir cirka 20 bilar och taxi. De ska köra 80 km per styck (lägger på 20 km för tomtaxi och för att folk skippar kommunalt innan bussen) och släpper alltså ut 0,2 kg per km. Det blir alltså 320 kg CO2.