tisdag 23 februari 2010

Cloetta har fattat det viktiga

Nu lanserar Cloetta en Good mjölkchoklad. Chokladen är såväl Rättvisemärkt som lokalproducerad! Härligt! Av någon anledning smakar det dock lite bittert...

Den Rättvisemärkta delen uppgår till mindre än en tredjedel. Det står så tydligt och bra. På baksidan. Sockret, som är den största ingrediensen, finns förvisso att köpa som Rättvisemärkt. Men det är väl att kräva lite mycket. Lite skit får man ta om man är sockerarbetare.

Lokalproducerad? Jo det står faktiskt bakpå att chokladen är gjord i fabriken i Ljungsbro, med massor av goda tankar. Nu ska vi se... Ljungsbro - kanske odlar de sockerbetor där? Nej, tror inte det. Kakaosmör, då, gör man kakaobönor i Ljungsbro? Kanske i ett söderfönster i personalmatsalen. Eller skummjölkspulver? Eller kanske är det sojalecitinet?

Cloetta har förstått att två av de hetaste trenderna nu är rättvisemärkt och lokalproducerat. Hm, så rätt men ändå så fel.

måndag 22 februari 2010

Kul uppmärksamhet

Idag öppnade En Lagom Dos Grönt röstningen i tävlingen "Sveriges bästa gröna bloggar", och har ni hört - EkoTänk är nominerad och går att rösta på. Jag har liksom aldrig skrivit för att försöka söka uppmärksamhet, så det är ju extra kul när bloggen blir uppmärksammad. Motståndet är formidabelt, så lite tröströster skulle uppskattas ;-)

Jag har tittat lite skeptiskt på andra bloggtävlingar som syftar till att kora Sveriges bästa blogg. De har känts lite irrelevanta för mig på något vis. Varför skulle en blogg vara intressant för mig bara för att den har blivit framröstad av 300 000 radiolyssnare? Jag kanske är en nörd, men jag behöver större precision än så.

Och då är En Lagom Dos Grönts påhitt rätt intressant. Här nomineras bara miljöbloggar, och de delas sedan in i sex intressanta kategorier. EkoTänk hamnade i "mat och dryck". De här kategorierna är smala nog för att intressera mig. Eko-mat-och-dryck-bloggarna kan jag väl, men de andra blir intressant att gå på upptäcktsfärd bland.

Så om inte annat så är detta en slags bloggrulle över vilka bloggar som är intressanta just nu. Och de är inte fler än att man kan kolla igenom dem. Och det tycker jag är bra. Den med flest läsare vinner, men jag käner mig redan som en vinnare!

En annan vinnare är naturligtvis En Lagom Dos Grönt - de drar trafik på det här sättet. Och det är dem väl unt. Vi kan inte få för mycket av hållbara skribenter i alla tänkbara medier.

torsdag 18 februari 2010

Varför ska eko kopiera det konventionella?

Många företag som ska lansera ekologiska produkter gör det genom att ta fram en ekologisk variant av en produkt som de redan har. Det innebär ofta att de ekologiska begränsningarna gör att spegelprodukten inte kan mäta sig med originalet (såklart). Jag tycker att man istället borde fråga sig vad gott man kan göra av de ekologiska ingredienser som finns. Då tror jag att vi skulle få mycket godare mat.


Foto: Nürnberg Messe och BioFach

En del av BioFach är en seminarieserie som heter BioFach Congress. Det är ett imponerande utbud av allt möjligt. Mina goa kollegor K och H var idag på ett seminarium med den lite småhemliga titeln "sensorisk marknadsföring av ekologiska produkter". Tydligen dominerades seminariet av en makalöst tråkig schweizisk forskare som talade om vilka metoder de använt. De sista fem minutrarna kom det intressanta. Då klev en kvinna upp och förklarade att två saker var tydliga:
  • Det smakar bättre om testpersonen får veta att det är en ekologisk produkt
  • Vi är tillvanda vid att produkter ska smaka på ett visst sätt. Denna smak är en smak som passar den etablerade produktionsformen. Ekologiska råvaror ger något annorlunda egenskaper, och detta i sin tur gör att ekologiska spegelprodukter ofta upplevs som sämre, eftersom de inte är som denna produkt brukar vara.

Det här är superintressant. Det ena gäller att ekologiskt har en smak, och den är god. Det har naturligtvis en koplling till att en smak inte är en enkel reaktion i en smaklök. En smak är en upplevelse av en situation; det är matens aromer, konsistens, men också omgivning sällskap och kunskaper. Ett vin smakar bättre om man vet mer om dess historia. Det är alltså tydligt att den genomsnittlige konsumenten upplever att mat smakar bättre när han/hon får veta att den är ekologisk. Det har naturligtvis med konsumentens föreställning om vad eko är att göra. Det har också med att göra att konsumenten verkligen litar på att det som påstås vara ekologiskt också är det.

Så även om vi i branschen ibland suckar över att det finns en kontrollmani, så tror jag att det betalar sig. Vi har väldigt lite problem med bedrägerier. Det beror nog på den intensiva kontrollen, och det ger resultat i form av bättre smak. Samtidigt vill det till att eko-reglerna lever upp till förväntningarna. Det är svårare eftersom varje konsuments förväntningar nära nog är unika. Men viljan att möta dessa förväntningar är det som gör konsumenten till en del av ekorörelsen, och det är en styrka.


Den andra saken tycker jag är kanske ännu mer intressant. Fenomenet förklarades med att folk har vant sig vid att ett gott äpple ska vara snyggt, glänsande och surt. Det är det normala, det säkra och goda. Så ska ett äpple se ut. De kunde visa att konsumenterna därmed tyckte att sötma, arom, fyllighet, saftighet och andra intressanta smaker uppfattades som avvikelser, eller helt enkelt som fel. Det gröna äpplet med tjockt, felfritt, hårt skal, som inte behöver hänga för att bli sött och som kan säljas som fräscht, trots att det är surt passar väldigt bra för industriell produktion. Det tål stötar, det ser snyggt ut, det tål besprutning. Det ekologiska, mer naturliga äpplet uppfattas som sekunda eller skräp. Det har ju fläckar, smakar sött och så vidare.

De förklarade vidare att det vanligaste är att när ett företag ska ta fram ett ekologiskt sortiment så tittar de på vad de har, och så tar de fram ekologiska varianter på det. Längre ned i Europa är det t ex norm att yoghurt ska vara ganska fast. För att uppnå det tillsätter man konsistensgivare. Men det får man inte i ekologisk yoghurt. Så den ekologiska yoghurten blir rinnigare och uppfattas som avvikande, felaktig och dålig. Den säljer dåligt och företagen kan säga "Titta! Trots att vi investerade i en ny produkt så funkar det inte. Konsumenterna vill inte ha ekologiskt!". Trots att det egentliga problemet är att vi har vant oss vid mat som inte är som mat ska vara.

Istället kan man och borde man fundera över vad man kan göra med ekologiska råvaror som blir gott och attraktivt, och sedan lansera det. Det blir förmodligen ofta produkter som inte har någon direkt motsvarighet på den konventionella marknaden. Men det är bra, för då får de står för sig själva. Och jag tror att maten genomsnittligt kommer att bli mycket godare, eftersom vi får mer eko-mat. Och eko, vet vi ju nu, smakar gott.

Ibland när jag tänker på det här brukar jag dra en parallell till light-maten. Jag tycker själv att light-chips eller en fettsnål béarnaise är helt ointressanta. Behöver man en mager snack så är morotspinnar mycket godare än lightchips. Behöver man en mager mustig sås, så är en mustig tomatcoulis mycket intressantare än en mager béarnaise.

Idag sprang jag förresten på bloggaren Lena Möller, som jag hittills bara träffat i Cyberspace. Hon jobbar i den spännande Organic Africa Pavillion. Det är alltid spännande det där, att träffa bloggare IRL för första gången.

onsdag 17 februari 2010

BioFach 2010 - dag 1

Mässan BioFach är på ett sätt alltid lika dan; förvirrande, överväldigande, brusig, tröttande och alldeles, alldeles underbar. Jag tror att det är människorna, alla dessa människor som tar ekologisk produktion och handel på allvar. Som faktiskt på allvar diskuterar hur man ska kunna göra en marknadsfördel av att betala bonden mer. Och som säljer, förmedlar, skapar kontakter och utvecklar produkter. Man riktigt känner hur alla dessa tusentals människor, precis som jag, suttit i åtskilliga timmar och förberett sig, och nu j-drar ska det hända.

Och jag får energi av att springa på viktiga människor i snart sagt varje hörn; här finns miljöchefer, marknadschefer, journalister, ministrar, konsulter, intresseorganisationer i en salig röra. På BioFach är det inget särskilt att Hollands jordbruksminister (bilden) står uppflugen och läser upp ett tal där hon bland annat säger att "Vi har många kriser just nu. Finansiell kris, klimatkris, matkris bara för att nämna några: Och det är ju uppenbart att det är till den ekologiska produktionen vi vänder oss för att hitta lösningarna. Därför är jag stolt över att idag blablabla..." För i montern bredvid står man och diskuterar om man skulle kunna få ihop en båt med havre att sälja till USA i höst (fattar ni hur mycket det är???). Strax därpå springer vi på några norskor som har en idé om att man skulle ta och lägga om Nordens största festivaler till heleko.

Allt detta är var för sig helt enastående händelser. Men när jag upplever dem så kan jag inte riktigt ta dem till mig på annat sätt att jag blir sprittande glad. Om någon vecka kanske jag kan sålla ut vad som var viktigt och vad som bara var kul.

När det gäller trender, så är mitt intryck att nästan ingenting har utvecklats sedan sist. Det är inga nya produkter eller områden som står ut. Det finns alltid udda grejer, men ingen samfälld strömning. Däremot är det liksom lite mer allvar i år. Förra året var det mycket snack om att rättvisemärkt borde vara en del av eko. I år är Rättvisemärkt tema för hela mässan, och nu vill man prata om HUR det ska gå till. Några nya produkter på området och Fair Trade har fått ett eget hörn på mässan.

En grej som är rolig är att den svenska montern är större, snyggare och kaxigare i år än förra året. Danskarna är tio gånger större, men det är ändå kul. Den nyaste nyheten för mig var webbplatsen Smaka Svenskt som är här för att marknadsföra sitt verktyg för den matintresserade turisten.

tisdag 16 februari 2010

Vad sparar du, då?


När man tar tåget mellan Uppsala och Nürnberg så tar det ungefär lika lång tid som att flyga, om man räknar kontor till första möte. Det kostar ungefär lika mycket pengar. Man är lite tröttare när man kommer fram. Man sparar 200 kg koldioxid. Är den lilla tröttheten värd att spara 200 kg koldioxid? Ja, det tycker jag.


Jag fick ett par roliga kommentarer på mitt förra inlägg. Johan "EcoProfile" Erlandsson var uppmuntrande och menade att kollegorna minsann missar det skakande tåget och den hårda britsen oxå! PaljettenQ undrar hur mycket man sparar på att ta tåget, egentligen.


Jag är lite road av sådant här. Det är fullt möjliga omställningar att göra, liksom:


Först pengakostnad:
Alla biljettpriser varierar hela tiden, men just i mitt fall kostar biljetten runt 3 500, tror jag. Och då reser jag mjuk klass, och kan jobba fullt ut åtminstone en fem-sex timmar. Sovkomforten är singelkupé och bäddat och fint. Inget överdåd, men helt klart komfortabelt.

Kollegorna tror jag betalar runt 2 000 kr för resan, enkel väg, om man räknar in transfer också. Förmodligen lite mer, men jag vet inte säkert. Därtill hotell som är svindyrt i en mässtad i mässtid, runt 2 000 kr för en person en natt.

Så pengakostnaden är ungefär den samnma.

Sedan klimatkostnad:
Tåget till Köpenhamn är Bra Miljöval, så i princip klimatgratis. Därefter är det väl europeisk elmix som driver, kanske åker jag på sådär 30 kg CO2.

Flyget... ska vi säga att de flyger 1500 km (räknar in lite taxi o transfer o grejer i det där). Jag tror att flyget ligger runt 150 gr CO2 per personkm. Det blir runt 225 kg CO2.

Säg att jag sparar 200 kg CO2. Är det mycket eller lite?
  • Genomsnittlige svensken släpper ut runt 7 000 kg. Vi borde ned till runt 2 000. Så det är iaf 10% av mitt tillåtna årliga utsläpp.
  • 200 kg koldioxid är en bilresa t ex ToR Uppsala - Uddevalla med en normalbil (100 mil) eller
  • 200 liter mjölk, förmodligen lite mer än en årsförbrukning.
  • Vi har ett miljömål på KRAV om att vi ska hålla oss under 600 kg CO2 per år och anställd, så det är en tredjedel av min årliga kvot (även om vi poolar och räknar ut genomsnitt).

Så det är nog en del ändå.

Vad är alternativkostnaden då? Jag tror att jag kan jobba (och blogga ;-)) effektivare än kollegorna, så att jag reser en timme innan dem kan vi räkna bort. Om jag inte sover bra så kommer jag fram lite slitnare än kollegorna. Jag har sett till att vila upp mig inför BioFach, så jag tror inte jag tappar så mycket.

Till slut är frågan - är det värt att vara lite trött en dag för att spara 200 kg koldioxid? Jo, det tycker jag.

måndag 15 februari 2010

Dags för BioFach 2010

Dags igen för en av eko-årets höjdpunkter, BioFach. BioFach är världens största mässa med bara ekologiska grejer, och den hålls i Nürnberg den här tiden varje år. De senaste åren har jag försökt samla intrycken genom att posta lite på bloggen. Tror kanske att det kan bli lite av det i år oxå.

I år var jag ute i god tid och fick plats på nattåget från Köpenhamn. Kollegorna som var lite senare i beslutet fick ta flyget. Det intressanta är att jag åker 11:09 från Uppsala Central imorgon. Kollegorna åker 12:30 från samma central, men hoppar av på Arlanda C, fvb Frankfurt och så småning om Nürnberg. de kommer fram lite halvsent, sådär, checkar in på hotellet precis bredvid Nürnberg Hauptbahnhof. Vi ses där till frukost på onsdag, för mitt tåg är framme runt sju på morgonen. Och så går vi på morgonens första möten tillsammans. Man sparar alltså totalt drygt en timme på att flyga. Och då får jag någon dryg timme på mig att käka något trevligt i Köpenhamn...

lördag 13 februari 2010

EU:s eko-märke - slugt, fult eller lycklig omständighet?

EU släppte sitt nya eko-märke i veckan. Om jag tycker det är snyggt eller inte intresserar mig inte så mycket. Men jag var brydd över att de hade valt en symbol som var så fin i linjerna att den blir mycket svår att trycka på ett vettigt sätt. Men nu har jag kommit fram till att det är genialt - den nya symbolen för ekologiskt är "den gröna pluppen". Ingen kan missa den. Och den går att upphovsrättsskydda eftersom man har ett litet mönster på, som en student har gjort. Därmed har man också lyckats knyta an till morgondagens konsumenter. Smart.

Det är populärt att släppa nya eller pimpade eko-märken nu för tiden. KRAV läckte ju sitt upphottade märke på Facebook för en vecka sedan. Och ungefär samtidigt släppte EU sin nya eko-logo. Från 1 juli är det ett krav att alla produkter (i alla fall alla mat-produkter) som marknadsförs som "ekologiska" har den här loggan.

Den nya eko-loggan kom till genom en sorglustig resa, som till slut gick i mål med en slags demokratiprojekt. Loggan har diskuterats en del på bloggosfären, och jag tror t ex att Bokashi-bloggen tycker att den är lyckad. Om den är snygg eller inte är en smaksak, och inte så mycket att fundera över, tycker jag. Det som är intressant är hur stark den är som köpsignal.

När tävlingen gick in i slutfasen och det fanns tre alternativ att rösta på, så tyckte jag att det var något fishy med det hela. Eftersom jag jobbat rätt mycket med hur man utformar ett sådant här märke, så tyckte jag att det var något konstigt. Två av de tre var i princip trycktekniskt omöjliga - för mycket och för små detaljer när man kommer ned på tomatmärkesstorlek, eller märkning av 2 cl kaffemjölk. Den tredje var väl iofs möjlig, men ändå otydlig. Var det ett ljus? Ett blad? Epilepsimärket? Och alla är negativa - det i sig är svårt, och passar dåligt för ett märke som ska stödja en marknadsföring, inte dominera den. Hur kunde man släppa fram de här tre? Hur kunde någon tro att de skulle bli starka på marknaden?

Nu vann till slut en av de två som jag tycker är trycktekniskt omöjlig. Och jag kunde inte släppa tanken - hur kom de fram till de tre? Jag har hört en del rövarhistorier om att de på kommissionen som skött det här verkligen inte har någon aning om miljömärkesutveckling. Eller att ingen utanför deninre kretsen har fått se alternativen. Och så vidare. Men till slut så tror jag att de är slugare än jag förstått. Och att vilket alternativ som vann knappast spelar någon roll.

Alla tre är ju tryckta på stora gröna plattor. Genom att välja svårtydda eller tunnlinjiga blider, så är det egentligen bara den gröna plattan som framträder. Och det är den som de har tänkt ska vara signalen - stor grön fyrkant = eko. Och det är ju genialt! De har helt enkelt stiliserat ned symbolen till det enklaste - en grön plupp. Grönt är skönt, köp det här!

På köpet har de lyckats genomföra ett demokratiprojekt, för att skapa en samhörighet mellan de unga konsumenterna, EU och ekologiskt. Inte korkat alls. Eller så hade de bara tur.

söndag 7 februari 2010

Det nya KRAV-märket


KRAV har gjort om sitt märke. Tanken är att KRAV håller på att vässa sig rejält framför allt när det gäller klimat, men också när det gäller socialt ansvar och djuromsorg. Det blir alltså en skillnad mellan KRAV och ekologiskt. För att visa att det har hänt något viktigt, men det ändå är samma gamla kärna, så har märket gjorts om.


På onsdag täcks det nya KRAV-märket av utanför porten till kansliet i Uppsala. Men redan på måndagen kommer märket ut när KRAVs marknadsrapport släpps. Och det är nog den som är den stora nyheten. För även om konsumentmarknaden har stigit med tiotals procent om året, flera år i rad nu, så har bönderna väntat. Ett lantbruk är ingen kvatralsekonomi, och det gäller att vara säker på sin sak innan man lägger om till ekologiskt och KRAV, för det är ett helt annat sätt att jobba.




Om jag förstår korridorsvisket rätt, så snackar vi nu om ett rejält lyft i lantbrukens anslutning. Möjligen är lyftet så stort som 75%! Om det är så, så kan svenskt lantbruk börja ta igen lite av allt det de förlorat till importen. Och det är bra. För vi ska ju inte frakta ekologisk mat över jorden i onödan.

Nu gäller det också bara att konsumenterna hänger i, och fortsätter att flytta handen i hyllan. För det här är konsumentmakt. ICA var sannerligen inte med på noterna när ekoboomen kom. Men de har shejpat upp sig rejält och börjat handla på allvar. COOP var naturligt vis redan långt framme och vred på allt de hade i kranarna. Och nu kommer bönderna med på tåget. Otroligt roligt!


Håll koll på KRAVs webb imorgon om ni är sugna på mer info.

måndag 1 februari 2010

Näe, nu får det vara nog!


Nä, hörni. Det är kul att blogga. Lite för kul faktiskt. Jag inser att om jag ska få allt annat gjort, så får jag nog försöka styra tankarna åt lite andra håll:



  • Jag har en bil att sälja. Det ska skrivas annonser, putsas, fejas och förhandlas. Någon som är sugen på en Ford Focus spritbil från 2002, underhållen enligt serviceboken, men använd av ett par barnfamiljer? Bara hör av er. Tar ni den nu, rakt av så blir priset bra och jag spar tid.

  • Jag har ett val att vinna. I Sverige utgår all makt från folket. Så är det tänkt i alla fall. Men man får inte makt, man tar den. Det ska samordnas miljögrupp, det ska skrivas brev, planer och insändare. Världen ska bli en bättre plats, men det sker inte genom att någon annan får det att hända. Eller, man kan i alla fall inte lita på det.

  • Jag har ett jobb att sköta. KRAV står inför ett intensivt år. Nytt märke, tuffare marknadsföring från konkurrenter, osv. Kräver fokus. Vill du hänga med i vad jag har för mig på jobbet, så har jag ett twitterflöde för det.
Och så allt annat. Så räkna inte med så många inlägg ett tag framöver. Men jag lär inte kunna hålla mig helt borta.
Related Posts with Thumbnails