Bra slut på grå arbetsvecka

Det har varit en sådan där vecka då jag har känt att vi har så oääääändligt långt kvar till det där paradigmskiftet som vi behöver.

Det började med smygpremiären på Underkastelsen. Jag kände ju till problemen, men varför gör ingen något? Så blev jag inbjuden till ett möte som Svanen skulle ha i Köpenhamn. Bara för att omedelbart märka att de, trots att de är en miljöorganisation, fortfarande ordnar möte helt med utgångspunkt från att alla flyger, även från Oslo och Stockholm... Har de inga klimatmål i sina organisationer? Va? Jag var på ett annat seminarium där en talare från ett statligt verk var noga med att poängtera att av hushållens totala utgifter är endast 0,6% miljömärkt... Jo, men om man tittar på mat så är det 5% och ökar med tiotals procent - vill de inte se det som är bra? Och så sitter jag och tidrapporterar på en seeeeeeeeg uppkoppling. Ska det vara så här - livet och jobbet känns grått.... Men det visar sig att den är seg för att kollegan A har skickat över några bilder hon tog på förmiddagen, som fredagshälsning. De är lite tunga och det segar ned min förbindelse.

Det är bilder från en gård som har grisar. Inte bara som hobby utan som huvudinriktning. Och grisarna går ute, de far runt på åkern och bonden har tid att se till dem. Det går uppenbarligen att dra runt ett företag på det här viset. Och plötsligt känns det som att jag får hopp igen. Det är de här vi måste fokusera på. De som gör rätt varje dag. Så länge de visar att det går så finns det en väg framåt. Det blev visst lite ljusare på himlen?





Foto: Anna Ellström, KRAV. Sprid inte bilden utan fotografens tillstånd.

Vaccin mot könsmognad något för KRAV?

När man pratar om den hållbara maten eller den naturliga maten, så innebär det för mig att man försöker åstadkomma det bästa på flera skalor samtidigt; naturskydd, djurskydd, ekonomisk rimlighet och naturlighet, t ex. Ibland dyker det upp nya tekniker som gör att jag studsar till och behöver revisit grunderna. Nu har det t ex dykt upp ett vaccin som skjuter upp galtars könsmognad. Att använda det skulle minska obehag för KRAV-grisarna, men jag (och flera med mig) tvekar. Något i magen säger mig att det är något konstigt med det här.

Hållbarhet har åtminstone tre delar; ekologisk, ekonomisk, social hållbarhet. För mig finns det också en etisk dimension av hållbarhet, som t ex inkluderar djurskydd. Tar man de olika delarna var för sig är det inte så svårt att bestämma vad som ska gälla. Om man bara vill tjäna pengar och struntar i allt annat, så är det inte så svårt. Men om man vill tjäna pengar och rädda naturen blir det svårare. Vill man själv tjäna pengar, rädda naturen och dessutom vill att de som arbetar med det jag köper har det bra, börjar det bli riktigt svårt. Lägger man djurens väl på det blir det rätt avancerat.

Att lägga ihop dem innebär för det första att man inte kan låta en dimension dominera över de andra. Å andra sidan kan jag heller inte låta någon dimension bli helt ignorerad - det finns en skamgräns för alla fyra. Ibland dyker det upp problem och nyheter som ger mig griller i huvudet. I fredags visade kollegan K mig information om ett nytt vaccin för grisar. Ett vaccin mot galtlukt. Jag blev superbrydd.

Så här ser det ut: att hålla grisar under KRAVs regler är ganska svårt, kräver ganska mycket mark, ger lite sämre avkastning. Marknaden är också rätt svår. Många slakterier menar att det inte finns någon bra marknad för KRAV-kött. Alltså betalar de inte så bra. Den ekonomiska hållbarheten i att vara KRAV-grisbonde är skör.

KRAV-grisar får gå ute och böka och beta. Det är det inte många grisar som får göra, inte ens ekologiska. De har gott om förströelse och lever i stora delar ett riktigt grisliv. Så jag skulle vilja säga att den etiska dimensionen är rätt väl omhändertagen. MEN, och det finns ett par rejäla men, det finns två betydande problem.

Det ena är att de grissorter vi har är framavlade för att stå stilla i stall, växa fort och sedan slaktas. När man släpper ut dessa sorter, så får många av dem förslitningsskador i lederna. Det gör ont. Det andra handlar om att kött från könsmogna galtar har en ganska stark bismak, sk galtlukt. Konsumenterna uppskattar inte den smaken, så sådant kött får ett riktigt lågt värde. Smågaltar blir efter ett tag också ganska stökiga, och kan skada varandra rätt rejält. För att grisbonden inte ska behöva ha ihjäl hälften av alla kultingar, så kastrerar man smågaltarna. Det är heller ingen rolig historia, vare sig för grisen eller för bonden.

När det gäller ledskadorna pågår nu några olika projekt för att undersöka hur man skulle kunna komma till rätta med det. KRAV ser också över sina djurregler, så det finns alla möjligheter att vi äntligen börjar komma till rätta med det. När det gäller galtlukten, så fick jag i går höra talas om en ny lösning: vaccinering mot galtlukt. Med hjälp av två doser av vaccinet Improvac, så skjuts galtens könsmognad upp. Den skjuts upp så att den inträffar efter normal slaktålder.

Improvac förefaller vara väl utprovat, vaccineringen kan skötas professionellt och tämligen smärtfritt. Flera KRAV-grisbönder tycker att detta skulle vara mycket bättre för djuren, och vaccinering är tillåtet enligt KRAV-reglerna i vissa fall. Men de är angelägna om att inte tänja reglerna i någon konstig riktning och därför kommer nu diskussionen igång.

Jag förstår fördelarna; mindre smärta, säkrare och enklare hantering, bibehållen ekonomi. Men det är något som känns konstigt i magen. När KRAV tillät vaccinering, tänkte man sig då att det skulle kunna användas för att skjuta upp en naturlig process? Eller var det för att förhindra lidande i farliga sjukdomar? Jag tror det senare. Men, om vi nu har kunnat acceptera kastrering, så är det väl bättre med ett par sprutor? Jo, ja... Men jag tvekar i min uppfattning...

Givetvis kan man säga att en lösning på det här problemet är att inte äta grisar, över huvud taget. Jag köper det resonemanget. Men om man nu konstaterar att det inte verkar gå hem hos alla, och man vill försöka förbättra läget för både bonden och grisen och samtidigt försöker stimulera en naturlig produktion. Hur tänker man då?

Foto: Jennys blogg. Riktiga KRAV-grisar.

Nitritfri svensk julskinka

Av någon anledning så har svensk handel och charkindustri bestämt sig för att det inte går att göra julskinka utan nitrit, trots att många vill ha det. Och trots att det funkar utmärkt i Finland. Nu har olivfirman Ridderheims kommit som en dark horse i ytterspåret och kört om hela etablissemanget som bara tittade på varandra. De har två varianter av nitritfri julskinka på marknaden. Sådant gör mig glad - att någon bevisar att det som sägs vara omöjligt faktiskt är möjligt. Även om det tar lite tid.

Jag får dock en del bryderi - skinkan är inte KRAV-märkt. Dvs grisarna kan ha haft det eländigt. Hm. Djurskyddet går före. Det blir nog en änglamarksskinka för mig i år.

Bilden har jag lånat utan lov av Ridderheims. Hoppas att de inte blir så arga.

Uppdatering:
Ridderheims verkar ha lanserat skinkorna i augusti och bl a skickat ut prover till matbloggare. Så vill du veta mer är det bara att Growyna (=googla fast grönt). Här är ett par tips:

• Favoritrecept reder ut mer om produkten, förklarar att nitrit kan uppstå spontant och ger lite receptförslag.
• Här är ett recept till.

Nitritfri eko-skinka vanligt i Finland

Jag har haft lite kontakt med några eko-kollegor i Finland på sistone. I Finland har man inte samma tradition av att skinka ska vara rosa. Att få tag på rimmad (men okokt) skinka utan nitrit till jul är inget problem. Det gäller även för eko-skinkor. Kan vara ett tips för den som evt ska till Finland innan jul.

Jag kan inte så mycket om den Finska eko-marknaden (om någon skulle vilja dyka djupare i tillgängligheten), men ett tips är att gå via bloggen Organic Food Finland.

Och så kan jag tycka att Änglamark kunde vara lite modigare och köra nitritfritt, nu när själva grisen i jul-skinkan ändå är KRAV-godkänd. Jag har jättesvårt att förstå att det ska funka utan nitrit i Finland, men inte i Sverige.

Apropos grisar: kolla de här sköna bilderna från en KRAV-bonde i somras! (Bild från Jennys blogg). Ni vet väl att skillnaden mellan eko-grisar och KRAV-grisar är att KRAV-grisarna inte bara får gå ut, de får beta och böka också?

DN:s ledare leder vilse

I kölvattnet av grisaffären börjar det dyka upp en debatt som handlar om att vi måste ha en djurskyddsmärkning. Jag tycker att djurskydd är en av många centrala frågor, men inte den enda. Det finns flera stora problem vi måste lyckas hantera samtidigt. Men det tycker inte DN:s ledarredaktion. Jag är besviken på den låga ambitionsnivån.

Grisaffären rullar vidare, och plötsligt har alla en åsikt om djurhållning och vanvård av djur. Det börjar bli tydligt att det inte är så enkelt som Djurrättsalliansen ville hävda, men det är också klart att det förekommer mer eller mindre regelmässig vanvård av mer eller mindre grovt slag i grisfabrikerna. De som gör en första enkel analys kommer fram till att en av de viktigaste grunderna till problemen är konsumentens uppfattning att mat ska vara så billig som möjligt, och att det inte verkar finnas någon koppling mellan hur djuren har det och vad köttet kostar. Det håller jag med om. Och jag menar i princip att om alla konsumenter krävde KRAV-kött så skulle vi få betydligt dyrare kött, betydligt gladare grisar, och tror jag faktiskt betydligt gladare bönder. För ingen kan må så bra av att på morgonen gå in och samla upp de grisar som råkar ha dött under natten.

DN:s ledare igår hör till de som gör den här analysen. Sedan ifrågasätter de KRAV-märkningen på följande grund:

"Problemet med Krav-märket är att det vill för mycket. Det syftar till bra miljö, god djuromsorg, god hälsa och socialt ansvar. Det är inte bara för mycket, det är också för spretigt och för fluffigt." och
"...det är knappast djurskyddet Krav sätter främst med regler om hur långt fodret får färdas, men inga som direkt reglerar grisarnas resa till slakt."

Ja, det är ju det här som är så svårt. Det är inga problem att vara tvärsäker om man bara driver en fråga, om man har bestämt sig för att det är ett enda problem som avgör världens framtid. Vi ser en del av det här och det kan gälla klimatproblemen, friheten på internet, djurskydd, frihet från tillsatser, kulturpolitik, jämställdhet och så vidare. Det är först när man försöker kombinera flera viktiga aspekter, och vågar säga att det inte finns en enskild fråga som är viktigast, som det börjar bli utmanande.

Det är då avvägningarna mellan skyddet av fiskbestånd och konserveringsmedel börjar. Det är då man måste väga nyttan av ett gott djurliv mot transporttider. Det är då, menar jag, man faktiskt börjar försöka bli ansvarsfull och föreslå lösningar som leder framåt så fort det bara går.

Men det klart, sitter man på en ledarredaktion och har till jobb att producera en åsikt, så är det lättast att bara ta en fråga, och ta en tydlig ställning. Men det leder knappast världen framåt.

Och jo, jag menar att KRAV sätter djurskyddet främst. Tillsammans med tre andra frågor.

Någon spelar högt i grisaffären

Avslöjandet om den grova och systematiska vanvården av grisar som kom i morse var sannerligen en kalldusch. För gris- och djurskyddssverige i synnerhet, men också bondenäringen i allmänhet. Om nu hundra gårdar kommer undan med ganska allvarliga brott, och om nu en av köttbranschens främsta företrädare är inblandad... Vad är det då mer som vi tar för givet som bara är en bluff? Jag har följt frågan under dagen och blir inte riktigt klok på den. Det verkar liksom som att media-drevet inte tar den fart man skulle kunna förvänta sig. Det kan bero på att Djurrättsalliansen bluffar i någon utsträckning. Men det kan också bero på att nyhetsredaktionerna inte klarar att gräva tillräckligt snabbt och effektivt. Jag vet inte, men det ska bli intressant att följa. Och djurskyddet lär rimligen förstärkas av detta. Det är ju bra mitt i eländet.

I morse briserade en bomb i bondesverige. En organisation som tidigare inte hörts av så mycket, Djurrättsalliansen, påstod att grisar systematiskt vanvårdas på ett betydande antal gårdar i Sverige. Förutom tragedin i sig så finns det ett antal besvärliga detaljer. En av de bönder (farmare säger Djurrättsalliansen) som pekas ut är en nyckelperson i den delen av bondesverige som har med ansvarsfull djurhållning, eller i vart fall ansvarsfull grishållning, att göra. Flera lantbruksskolor finns på listan över utpekade. Olagligheterna är uppenbara och flagranta; inget strö, fixerade suggor, kadaver som får ligga kvar i flera dagar, etc.

Men det är något som är konstigt här. Storyn var toppnyhet på Ekot, som tydligen anser sig kunna tro på Djurrättsalliansen. TT jobbar under devisen hellre fort än rätt, så de snablade genast ut nyheten. Under dagen så har vi dels fått kommentarer från bönder och grannar till utpekade gårdar som inte alls känner igen sig. Dels har den utpekade nyckelpersonen tagit time-out. Jordbruksministern är ledsen, och berörda inspektörer förstår ingenting. Tydligen har det också varit ett par flygande inspektioner på olika gårdar, med nedslående resultat. Men möjligen inte så vidrigt som filmerna antyder.

Samtidigt har det varit märkligt svårt för mediadrevet att få någon att stötta Djurrättsalliansen. Jag är helt säker på att det har varit ett dussin reportrar ute för att få en naturbrukselev på något berört gymnasium att säga "jamen så här ser det alltid ut", eller någon granne säga "ja, nä, han är ju knappt inne i stallarna om dagarna". Eller gräva upp någon inspektionsrapport som skulle ha förtigits. Eller något. Men inte mycket sådant har kommit upp. SvD.se har nyheten högt, men har mest ord-mot-ord-reportage. DN.se har nyheten långt ner på ettan, GP.se har den inte ens på webb-ettan nu på kvällen. Det är tydligt att flera redaktioner tvekar. Och tro mig, det skulle de inte göra om de trodde att de kunde belägga detta - ty här är det den Hedervärde Svenske Bonden som är bytet. Och det vore en fin skalp för en reporter!

Är alltihop bara en bluff? Stallbilderna är ju rätt anonyma, men det borde inte vara svårt att identifiera detaljer som säkerställer att det är rätt ställe. Kan man animera ihop detta? Jag vet ej. Men är det troligt att Djurrättsalliansen bluffar? Vet ej, men om de bluffar så är de fullständigt rökta i den offentliga debatten framöver. Det skulle inte jag vilja vara om jag hade till uppdrag att rädda djur.

Men är det troligt att de här lantbruken skulle vara så dumma att de struntar i lagen? Är det troligt att den där nyckelfiguren skulle riskera hela sitt nätverk och sitt företag? Jag tycker inte det, men en del som jag pratat med under dagen säger att kotteriet är precis så massivt och att det inte skulle förvåna dem om allt är sant. Men om allt är sant - när kommer då resten av bevisen?

Eller beror frånvaron av bevis på lata redaktioner som inte orkar eller vill gräva i lidande djur, när det finns SAAB-affärer och kungabröllop att rapportera om?

Mystiken tätnar, och det känns som att alla inblandade höjer insatsen. Till sist är det någon som sitter på en riktigt usel hand och bluffar. Frågan är vem det är. Och oavsett vem det är så tror är risken stor att vi får ett rejält förtroendetapp hos en part som borde vara en seriös aktör för en bättre djurhållning. Nu är det nog bara att se tiden an.

Eller är det någon annan form av jippo eller kupp? En riktig festkväll för konspirationsteoretikerna.

Skandalen om den svenska modellen för djurskydd

Ni minns säkert allt rabalder i våras om de danska grisarna, som hade det så hemskt. Många konsumenter reagerade och till och med offentliga upphandlare ville styra sina inköp till svenska grisgårdar. En del kommuner kämpade rätt hårt för det. Allt i tron att svenska bönder ställer högre krav på sig själva, att deras internkontroll fungerar, att den svenska myndighetskulturen håller ett vakande öga på dem. Man trodde helt enkelt att svenska grisar har det ganska bra. därför ska man välja dem

Nu har Djurrättsalliansen gjort ett rejält avslöjande, och helt dragit ned brallan på svensk konventionell grisproduktion. Det kan var minst så djävligt här som i danmark eller i USA. Säger de, åtminstone. Om de har diktat upp alltihop, så får vi nog besked om det inom några dagar, men trovärdiga redaktioner som SR Ekot har iaf hängt på. Andra tidningar, som SvD, återger ännu bara vad Ekot säger.

Om det är som Djurrättsalliansen säger, så är läget förtvivlat för många inlåsta svenska grisar. Och det är hemskt. Det är verkligen hemskt, och bara stärker mig i att det är noga vad man väljer i affären. Men en sak som också verkligen bekymrar mig är hur böndernas internkontroll (på varandra mer eller mindre organiserat) och myndigheternas tillsyn har kunnat missa detta. Djurrättsalliansen har varit ute på ett hundratal gårdar, så det kan inte bara vara en slump. Och problemen är av en karaktär som verkar systematiska ach vanemässiga. Det kan inte ha fortgått utan att många har vetat om det. Det verkar ses mycket mellan fingrarna i Sverige. Nu har verkligen både LRF och Jordbruksverket mycket att förklara. Och faktiskt, jordbruksministern.

Här är Djurrättsalliansens film. Och alvarligt talat, om du mår dåligt av djur som lider - titta inte på detta! Läget på ett antal gårdari Sverige är precis så allvarligt som du inte vill att det ska vara. Titta då istället på Meatrix, nedan, och ta till dig att den filmen gäller även Sverige.

Djurrättsalliansens skakande reportage:

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

The Meatrix, skapad i USA, visande en bild av det onda USA som vi gärna ser. Men utgår från att det inte händer i Sverige. Men det gör det:


Om det visar sig att Djurrättsalliansens reportage inte är sant, så tar jag genast bort det här inlägget. Jag hoppas verkligen att jag får göra det.

Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.

Kluven tunga

Flera butikskedjor ska nu vrida upp köttsortimentet ett snäpp och börja satsa på biodynamiskt kött. Det tycker jag är spännande och bra. Allt som gynnar utvecklingen mot en mer eftertänksam matproduktion tycker jag är bra. En del har synpunkter på den biodynamiska djurhållningen just ur djurskyddssynpunkt, men jag tycker ändå att detta är spännande. Men när jag läser det här blir jag lite lack:

- Det kan sporra det ekologiska lantbruket att utvecklas ytterligare, säger Icas miljöchef Kers­tin Lindvall.

Samtidigt ska man veta att ingen av de stora kedjorna lade några fingrar emellan när Scan bestämde sig för att ditcha KRAV-märket på griskött. Skillnaden för grisarna är påtaglig - ska de få gå ute och beta, eller bara vara ute på hårdgjord yta? Men det EU-ekologiska grisköttet är billigare, så då passade det kedjorna att se bort från att även det ekologiska lantbruket behöver utvecklas.

Men Ahlborg - du MÅSTE inte välja nitritfritt!

Karin Ahlborg har idag en ganska dryg krönika i Aftonbladet som handlar om att hon hellre äter en rosa julskinka med nitrit än att hon får botulism. Och det kanske man kan hålla med om, men hon sidsteppar ju hela grejen: vi är många som menar att nitriten i verkligheten inte finns där för att skydda mot botulism, utan för att charkindustrin och handelskedjorna har vant oss vid att chark ska vara rosa!

Det går utmärkt med gråsa chark i Finland, Danmark (som iofs har chockröda grejer också) och Tyskland. Jag vill kunna välja nitritfritt, men någon håller emot. Jag vet inte vem, men jag menar att Karin Ahlborg och hennes likar förnekar mig min rätt att välja vad som ska finnas i min mat, när de går till storms på det här sättet.

Att det inte har funnits någon KRAV-skinka i någon omfattning tidigare år gör inte hennes synpunkt bättre. Det är just det som är grejen - äntligen får vi en diskussion om nyttan av nitriten. Och då hittar vi Ahlborg på den sidan som tycker det är bra att jag inte får välja bort nitriten. *Suck*

PS: glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

EkoTänk hissar o dissar familjenära mat

Man önskar att man var mer som man ville och lagade all mat från grunden. Nu funkar det inte som man vill alltid, och färdiglagade köttbullar med pasta blir en lösning emellanåt. Barna blir glada och stressen minskar för oss som ska få dem mätta. Lyckligtvis finns det nu ekologiskt allt man behöver till denna delikatess. Dags för Match: Mamma Scan vs Felix.

Obs att jag inte har läst innehållsförteckningarna. Jag är inte naiv i hur industriköttbullar tillagas, men upplevelsen blir helt olika.

EkoTänk hissar Felix KRAV-köttbullar
Luktar OK eller rent av gott. Formen är lite intressantare; lite kantig, lite mer stekyta på plattsidorna. De ser nästan ut som de har blivit stekta i någon form av järn. Rätt möra utan att vara konstiga. Känns som om de har gjort en färssmet med brödsmulor och så.

EkoTänk dissar Mamma Scans ekologiska köttbullar
Detta har varit enda alternativet för oss intill nyligen och det som stört mig mest med dem är att de luktar så illa. När man öppnar förpackningen luktar det, ja, helt enkelt skit. De är industrirunda, helt jämnstekta och steks uppenbarligen i en fritös av något slag. Ganska möra, men broskbitarna känns. Och numera kan man inte veta om fläskköttet har fått böka. Ger lite mer trist bismak. Barna gillar dem inte så bra.

Nä Felix KRAV-köttbullar blir det för mig framöver. På grund av lukten avråder jag faktiskt från Mamma Scan. Man tappar aptiten helt när man öppnar förpackningen. Bra som bantingsmedel kanske.

Svensk Gris

När vi bytte majoritet i Riksdagen gjorde branschtidningen Svensk Gris ett djuplodande reportage om vilken grispolitik som kunde väntas av den nye grisministern Eskil Erlandsson. Som också är minister för jordbruks- och livsmedelsfrågor i övrigt. Däribland frågor som rör ekologisk produktion. Tidningen skvalpade runt på kontoret nåt år, så där som halvintressanta tidningar kan göra på ett kontor. Sedan, plötsligt, såg jag det - omslaget, bilden, ja hela kombinationen är ju otroligt rolig.

Och det roligaste är att jag tror att Svensk Gris gjort det utan humor, utan mest som en hyllning till kollegan som nu blivit statsråd. Att de valde en bild där Erlandsson är lite svettig och rödmosig med ett lätt underifrånperspektiv tror jag bara var tänkt att vara kärleksfullt, liksom.

Bilden har suttit på min anslagstavla sedan dess, men nu tycker jag att det inte är mer än rätt att resten av världen kan få se humorn i detta...

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Irländska eko-grisar krisar inte

Ollie's Place rapporterar att den ekologiska grisproduktionen på Irland undantas från handelsstoppet, som orsakats av giftigt foder. Det är ju roligt att myndigheterna kan skilja systemen åt. Situationen påminner lite om galna-ko-sjukan. Det har liksom aldrig varit aktuellt att ge KRAV-kossor kött, eftersom de inte är gjorda för att äta det. Därmed undvek man systematiskt det problemet.

Det ska bli intressant att se om media också klarar att plocka upp det här undantaget och diskutera principiella skillnader mellan ekologisk djurhållning och resten. Särskilt kanske med avseende på systemens riskhantering.

Det är ju också en skrämmande företeelse i en svältande värld; den konventionalla livsmedelsindustrin är så hårt driven att man tar risker som ödelägger högvärdigt protein för flera miljarder.

Ekoskinka - skilj agnarna från vetet

Ekovågen ser ut att ha nått julbordet i år; det ska vara en ekoskinka i år. Men här kan man oxå se upp, för precis här är skillnaderna mellan KRAV och eko som störst.
Ett par exempel: KRAV-grisar får gå ute och böka (vanliga eko-grisar får nöja sig med utevistelse på betongplatta). KRAV-produkter får inte innehålla nitrit (det gör vanligen skink- och charkprodukter som är vanmligt eko).

Det här med nitriten är intressant. De som vill använda den säger ofta att den behövs som konserveringsmedel ur säkerhetssynpunkt. De som skyr nitrit menar att det finns klara risker med nitrit, som evt är cancerogent, och att den dessutom inte behövs med modern livsmedelssäkerhet. Däremot är alla överens om att svenskar tror att skink- och charkprodukter ska vara rosa. Så är det inte i t ex Tyskland (där de verkligen kan chark). Där får korvarna ha den färg de får. Och de säljer alldeles utmärkt.

Det visar sig att den här föreställningen är så stark att till och med kötthandlarn på fiiina Östermalmshallen gör bort sig:

Kan man inspektera snittytan ska den vara röd och fin, inte grådaskig.

- Annars kan de ha sprutat in en massa koksalt för att den ska väga mer, säger han och håller upp några fina skinkor från innanlåret på grisen.

En alternativ tolkning är ju att man inte har behandlat skinkan med nitrit... Men föreställningen om den rosa skinkan är så djupt rotade att det är tveksamt om det ens finns någon KRAV-skinka att köpa. Antalet köpare är nog mycket litet. En skinka ska ju vara rosa.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Eko växer upp

När eko-marknaden växer ser vi att den blir en del av vanliga modeller för strategiska affärsbeslut. Det innebär dels att eko kommer att försöka piggy-back på KRAV-märket, men också att frågan om saker ska KRAV-märkas utsätts för en hårdare kostnadsanalys, där billighetsalternativet är EU:s eko-märkning. Aktuella exempel på detta är Pressbyråns kaffekampanj och Scans KRAV-nobb. Vi kommer att se mer av detta. Frågan är vad som på sikt blir starkast och mest lönsamt; anonymt EU-eko eller ett mer högprofilerat KRAV-märke.

Tecken i tiden är att KRAVs nye VD ganska snabbt porträtteras i såväl ATL (lantbrukets affärstidning), DI som ICA Nyheter (som mest kort refererar pressisen). För den vanlige konsumenten har det här kanske inte så stor betydelse, men för mig är det synnerligt intressant.

Vad som händer inom eko är intressant för de stora affärstidningarna i alla berörda branscher. Nyheter om eko och KRAV bevakas fort och tämligen djupt. Det innebär att vi har kommit in i den "vanliga" marknaden. Eko granskas på liknande sätt som andra segment. Möjligheter och utmaningar analyseras precis som vilken annan affär som helst. Eko-marknaden speglar allt mindre av idealism och fördomar.

Det är naturligtvis bra - marknaden växer snabbt och blir stabilare. Men, det innebär också utmaningar av ett nytt slag. Jag tror t ex att Scans trista beslut på ett konstigt är en del av den resan. Jag tror att bakom beslutet ligger att det finns ett antal grisproducenter som vill lägga om till eko eftersom de ser att den marknaden blir allt mer lönsam. I sin affärsmässighet ser de dock att kostnaderna för att hålla KRAV-grisar (som ju ska få gå ute och beta/böka) är betydligt större än för ekogrisar.

Det här är betydelsefulla producenter och de vill givetvis att Scan ska ge dem en kanal att få ut eko-värdet. De gör ju betydande investeringar för att gå över till eko. Samtidigt ser man att det blir väldigt svårt för Scan att förklara att de har två sorters fläsk; ett som får böka i jorden och ett som inte får det. Scan tror att de flesta konsumenter tror att KRAV och eko är samma sak, och det kanske de har rätt i.

Därmed blir beslutet enkelt; bort med KRAV-märket från Scan-märkets närhet. KRAV-märkets närvaro på Scanpaketen ger ju en oönskad uppmärksamhet åt det ekokött som inte är KRAV. Och det riskerar Scan-märkets trovärdighet och den nya tidens eko-gris-producenters lönsamhet.

Jag tror att vi kommer få se mer av detta. Pressbyråns nuvarande kampanj som framhäver eko och Rainforest Alliance istället för KRAV och Rättvisermärkt är ytterligare ett exempel. Samtidigt väljer t ex COOP och OKQ8 en tuffare strategi och satsar på endast eko-bananer och toppar med rättvisemärkt. OKQ8 satsar på KRAV- och Rättvisemärkt kaffe.

Jag är säker på att båda strategierna kommer att funka, men frågan är vilken som blir störst.

Hemma och vabbar idag. Har svårt att förlika mig med VAB - det är så benhårt och oförutsägbart på samma gång. Möten och jobb bara ryker all världens väg. Men jag försöker vara nöjd och bygger lite Lego...

Bilden publiceras med tillstånd från KRAV. Fotograf Ann-Therese Ek