Jag beklagar - jag har försökt lura er allihop i tio år

I senaste utgåvan av Magasinet Filter framställs KRAV som lite av en bluff. Enligt filter så står KRAV inte längre för sina ursprungliga värden och miljönyttan är tveksam. KRAVs kontrollsystem kan man inte lita på och de som jobbar på KRAV är knappast idealister. Jag blev riktigt arg och ledsen - sårad helt enkelt. Jag har naturligtvis en helt annan story att berätta. Men jag tror att man måste förstå artikeln som en del av ett större sammanhang - konfliktens paradigm. Så efter att ha skrivit om det här inlägget några gånger, så tror jag nu att Filter till slut har gjort mig lite klokare.

För några veckor sedan skummade jag igenom en av mina favorittidningar; Filter. Sedan var jag arg, ledsen och förbannad i tre dagar. Jag kände mig rejält kränkt av artikeln "Den skenheliga kon" som handlar om KRAV. Och så läste jag artikeln igen. Och igen. Artikeln är välskriven, i alla fall som läsuppevelse. Ett par andra insiktsfulla bloggare kommenterar också artikeln och menar att den är bra; Gunnar Rundgren på "Trädgården Jorden" och Ann-Helen Meyer von Bremen på "Hungry and Angry". Det finns säkert fler - jag är tacksam för tips.

I min ilska skrev jag det längsta och mest indignerade inlägg jag någonsin gjort för den här bloggen. Ett flammande försvarstal. För det är ju inte så att KRAV försöker lura konsumenterna eller på pin kiv inför meningslösa, dåligt underbyggda regler. Det är ju inte heller så att vi som jobbar på KRAV är iskalla byråkrater som skiter i allt och går hem klockan 17. Att använda gamla undersökningar för att påstå att KRAV inte tar ansvar för kontrollen känns riktigt nattståndet. Att låta en känd eko-motståndare på SLU såga den vetenskapliga grunden för KRAV och eko utan att släppa fram en opponent, känns propagandamässigt.

Så hjälpte min fru mig att ta ett andetag och tänka efter. Jag lät bli att trycka på "publicera". Istället funderar jag på vad som har drivit fram artikeln, och vad syftet med artikeln kan vara.

Jag tror att ett av Filters huvudmål är att erbjuda en läsupplevelse utöver det vanliga. Det ska vara härligt att läsa Filter; ett vackert språk kompletterad med väl utformad grafik. Artikeln om det skenheliga KRAV uppfyller detta. Det är någon som är en duktig berättare som har skrivit. Den är iscensatt nästan som ett drama med tydliga roller. Inte riktigt onda mot goda, röda mot vita, men fördelningen är klar och det är tydligt vart läsarens sympatier ska placeras. En bra story innebär också att något avslöjas och det infrias också. Däremot arbetar inte journalisten med problemen. Läsaren får heller ingen ledning i hur problemen kan lösas, förutom att överväga att sluta köpa KRAV-märkt.

För mig bottnar detta i vad jag skulle vilja kalla konfliktens paradigm, som jag menar att vi lever i, och som jag tror hindrar oss. För mig är ett paradigm ett mönster i samhället som är så grundläggande att vi inte längre lägger märke till det. Eller en slags överenskommelse som medborgarna har om vad vi ska anta som utgångspunkt för alla diskussioner. Konfliktens paradigm handlar om att vi ständigt söker och uppmuntrar konflikt. Vi arbetar ständigt med att avslöja bluffar och antar att vi ofta blir lurade.

I konfliktens paradigm är det bra att vara en trouble shooter. I konfliktens paradigm ägnar vi mycket tid åt att hitta och lösa problem. Vi matar oss själva med nyheter som handlar om problem, som kan vara riktigt stora. En bra artikel, får man lära sig på journalisthögskolan, ska ha en vinkel och helst innehålla en konflikt. En bra debattartikel, får man lära sig av PR-byråerna, ska innehålla en tydlig problemformulering, ett litet avslöjande och ett tydligt krav på förändring. Problemet med detta är att vi upplever världen som full av problem och begränsningar. För många går det åt massor med energi för att hantera problemen, och rädslan för att bli avslöjad är en viktig drivkraft i samhället.

I ett alternativt paradigm skulle vi kunna utgå från att alla faktiskt gör sitt bästa. Vi skulle kunna ta som utgångspunkt att vi ska försöka se till så att motparten alltid lämnar våra möten med mer energi än när vi träffades. Vi skulle kunna ägna oss att uppmuntra allt som är gott och ta varje tillfälle i akt att uppmuntra människor. Det låter kanske udda och utopiskt, men jag tror att en diskussion som bygger på sådana saker är både effektivare och roligare.

Så, jag tänker inte försöka sänka artikeln i Filter med mina fakta, och den upplevelse som jag menar är den korrekta. Jag noterar istället att det ändå är ett ordentligt jobb som journalisten har gjort. Artikeln tar upp ett par intressanta diskussioner; dels om småskalighet kan eller ska vara ett självändamål i KRAV-lantbruket, och dels om klimatproblemen verkligen är så viktiga som vi hittills har trott, när man ställer dem mot andra.

Jag är också tacksam över att ha blivit lite klokare. Magasinet Filter ska man njuta som en upplevelse, inte som en analys. Det gör jag gärna. Jag hoppas också att någon läsare av det här inlägget delar med sig av sina tankar - det skulle göra mig ytterligare lite klokare!

Hård kritik mot ekokritikerna fastställd av professorer

Man kan väl lugnt säga att jag och professorerna på Mark och Miljö vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, är oense om mycket. Jag har vid flera tillfällen tyckt att de har gått överbord när de har fört sin argumenhtation mot eko. Till exempel när de förespeglade att de företrädde SLU i Almedalen. Eller när det kröp fram att det var de som hade matat Marit Paulsen med info som hon grundade sin Lurad på Laxen på.

Förra året satte SLU samman en internationell panel i syfte att så opartiskt som möjligt utvärdera universitets forkning, dess kvalitet och nytta. SLU vill vara ett seriöst universitet och har naturligtvis ansträngt sig för att panelen ska vara så oantastlig som möjligt. När rapporten kom så innehöll den mycket frän kritik mot Mark och Miljö. Språket är mycket hårt och nästan avfärdar som ointressant. Nu har rapporten nått riksmedia och refereras bl a av SR.

Det sorglustiga är att trots att de nu har haft flera månader på sig att smälta innehållet, så fortsätter grodorna att hoppa ur munnen på professorerna. De bemöter kritiken med

"– I det här fallet grundar sig det dåliga omdömet om oss på att vi presenterat fakta om ekologisk odling som inte gillades av utvärderingsgruppen. Därför går det inte att bry sig om utvärderingen i det här fallet, säger Holger Kirchmann.
– De var amatörer i växtnäringsfrågor och troende i att grönt är fint, tillägger Olof Andrén."

Så de illustrerar rakt av det som panelen rapporterar:

En självbelåten och improduktiv forskningsmiljö som saknar nödvändig vision, en ovilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt som också tar hänsyn till andra, motsägande resultat.

Kanske är det nu läge för SLU att framhäva forskare från sina produktiva forskningsmiljöer, som har en vision och en vilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt. Var är de? Jag vill gärna se mer av dem!

(Vill du läsa rapporten själv? Här finns den. Kolla sid 406 ff)

Spara 300 kg koldioxid per år på att äta ekologiskt

Om jag har räknat rätt så sparar den som äter helt ekologisk mat åtminstone 0,8 kg koldioxid per dag, eller 300 kg koldioxid per år. I verkligheten är det nog så att den som är riktigt duktig (men inte superelit) kan komma upp i 50% eko och KRAV. Då sparar man ändå ungefär 0,4 kg koldioxid per dag och 150 kg per år. Det är inte så illa!

Jag fortsatte sifferexercisen från igår. Funderade på vad dessa siffror innebär på ett parsonligt plan. Vi vet att en genomsnittlig svensk genom att äta helt ekologiskt befriar åtminstone 6 kvm åkermark från besprutning, varje dag. Till denna siffra kommer betesmarker, vissa grödor och skuggareal utomlands. Men ändå. Minst sex kvm per person och dag.

Vi har också en konservativ siffra på att ekologiskt lantbruk binder in 1 400 kg mer per hektar och år. En ha är 10 000 kvm. Det innebär att det binds in 0,14 kg CO2 mer för varje kvm som tas i anspråk. Sex kvm per person ger 0,84 kg CO2 per dag.

Om man kör med samma kost 365 dagar, ett helt år, så har man bundit in 306 kg CO2 mer än den som käkar konventionellt. Och det till stor del för att eko-bonden använder klöver och gräs istället för konstgödsel, samt att vanlig hederlig gödsel används i större utsträckning.

Låt oss runda av till att den som käkar helt KRAV-eko-reko i genomsnitt besparar klimatet trekvarts kilo koldioxid mindre varje dag. Eller 300 kg per år. Det var väl inte så illa?

Eller, har jag räknat fel någon stans?

Eko på riktigt - skänk en toalett!

Inom EU får man inte använda mänskliga exkrementer i ekologisk odling. Det finns ett litet undantag för bondens egen familjs toa, som under vissa omständigheter får kopplas ihop med gödselhanteringen från djuren. Men hyr t ex bonden ut ett hus, så är det stopp. Det är givetvis helstolligt. Att vi lyckas sluta kretsloppen är avgörande på sikt. Vi kan inte hålla på och deponera, släppa ut eller bränna en massa värdefullt kväve och fosfor. De måste göras om till ny mat. I synnerhet gäller det fosforn.

Det intressanta är att de delar av världen som ligger lite på efterkälke rent ekonomiskt har en annan inställning. Där kan en lantbrukare inte vara utan gödning, men det är ändå viktigt att lösa hygienen, annars sprids ju sjukdomar direkt. Men då måste man ha råd att bygga en toalett, vilket ibland är mer än man har råd med. Men, som vanligt, finns det någon som har tänkt till.

På webbplatsen Toaletter Utan Gränser, så kan man ge bort en toalett. Eller, rättare sagt, man ger bort material och rådgivning. Familjen får själv stå för arbetet. Men det gör de gärna eftersom de plötsligt får "gratis" gödsel som motsvarar två säckar konstgödsel, något som denna familj knappast kan ha råd med. Jättespännande! Att medfinansiera en toalett innebär att man bidrar till hållbar utveckling och hållbar livsmedelsproduktion. Och lite mänskogödsel är bättre än konstgödsel eftersom det blir bättre jordstruktur av naturlig gödsel.

Kul grej. Man kanske skulle börja ge bort toaletter till folk som fyller jämnt? Kanske det är vi som får åka till Burkina Faso för att lära oss om kretslopp?

Bilden har jag lånat från Toaletter Utan Gränser.

EkoTänk producerar insändare

För en vecka sedan fick docenten Birger Svensson in en insändare i Uppsala Nya Tidning. Hans budskap var att ekologisk odling är onödigt och kan läggas ned. Framför allt borde man sluta med forskning på området. Han byggde sin ståndpunkt främst på ett seminarium som hölls på vårt Lantbruksuniversitet, SLU, den 2 dec. Jag var inte själv på seminariet, men jag har hört en del om det. Att den enda slutsatsen skulle kunna vara att ekologiskt lantbruk har jag dock inte hört från någon. Och jag blir lite provocerad av folk som använder sina titlar för att hävda att de har rätt.

Dessutom menar jag att vi är i ett alldeles för allvarligt läge för att man skulle kunna snäva in forskningen. Vi måste tvärt om bredda perspektivet och söka fler lösningar. Och då tycker jag tvärt om att man borde satsa på eko-forskning. Så jag skrev ett svar, som publicerades idag. Här kommer en kopia av texten (insändarna blir inte kvar så länge på UNT:s web):

KOMMENTAR till Birger Svenssons insändare 11/1.

JORDBRUK. Ekologiskt lantbruk arbetar med betydligt mindre fossil energi än konventionellt lantbruk. Det gynnar rikedomen av arter i landskapet och det ger mer mat i de delar av världen där undernäring och svält är ett problem. Allt detta med blott en bråkdel av de forskningsresurser som regeringar och jätteföretag lägger på jordbruk som bygger på konstgödsel, bekämpningsmedel och genmodifiering. Trots det skriver docenten Birger Svensson att man borde lägga ned det ekologiska jordbruket, och han gör det med stöd av ett seminarium på SLU.
Hur är detta möjligt?
Förmodligen därför att man i den naturvetenskapliga världen kan välja vad det är man uttalar sig tvärsäkert om. Den forskning som Svensson hänvisar till är avgränsad till en viss del av världen och tar inte hänsyn till att tillgången på billig energi (som man gör konstgödsel med) förmodligen är en historisk parentes. Den forskningen tar heller inte hänsyn till att den minskande artrikedomen i tunga vetenskapliga publikationer pekas ut som ett av mänsklighetens största problem. Eller för den delen stora studier som visar att vi kan försörja världen med mat även om vi odlar allt ekologiskt.

Så i en viss akademisk mening har Svenssons argument vetenskapligt stöd. Men om man tar hänsyn till de större systemproblemen, är argumenten inte så intressanta. Det är heller inte så intressant att fundera över om någon sida vann en viss debatt. Det viktiga är hur vi, och då menar jag jordens befolkning, ska kunna få mat när energipriserna mångdubblas, klimatet förändras och när vi måste få stopp på den skenande utrotningen av arter. Med ett sådant fokus kan man inte ignorera ekologisk produktion och forskning.
Snarare måste vi mångdubbla ansträngningarna för att lösa de problem vi står inför. Alla lösningar måste beaktas och utvecklas. Det ekologiska lantbruket har kommit en lång väg, men visst finns det problem. Och en del är gemensamma för hela lantbruket. Dit hör till exempel hur vi ska försörja marken med fosfor.
I stället för att argumentera för att en viss typ av odling ska tas bort, tycker jag att de som styr anslagen till jordbruksforskningen som tankemodell borde använda ett samhälle utan konstgödsel och bekämpningsmedel.
Hur skulle vi lösa problemen då?

För mycket eko för tulpaner

Tulpaner som fick säljas som ekologiska får inte göra det längre. Det beror på att EU-reglerna för vad som får kallas ekologiskt till slut satte stopp, eftersom bekämpningsmedel används när sättlökarna lagras. Jag gillar givetvis inte bekämpningsmedel. Men det här tycker jag var att gå för långt. Hade man tillåtit det här, så hade vi kunnat få en rejäl ekologisk snittblommeproduktion. Och då hade man kunnat tajta upp utsädesreglerna. Nu kommer det att ta mycket längre tid. Men de som kan bör absolut köpa tulpaner från Sörby Handelsträdgård.

Ett av de första blogginlägg jag gjorde gällde att jag var glad över att det hade kommit ut ekologiska tulpaner från Sörby Handelsträdgård (de söker folk förresten, om någon i Gävle-trakten är intresserad). Jag förutspådde att nu skulle minsann snittblommorna följa textil och kosmetika som kometer på ekohimlen.

Det sket sig med det: "Vi är mer ekologiska än någonsin. Men vi får inte kalla oss kravodlare, säger David Thorberg, vd i Sörby Handelsträdgård AB."

Problemet är att utsädeslökarna i ett tidigare skede har behandlats med ett preparat som är förbjudet i ekologisk odling. Ska man vara renlärig, så ska eko givetvis vara oberoende av gifter och konventionell produktion. Men om man tänker så, så tar det väldigt lång tid att bygga upp en produktion. Helt enkelt därför att de som handlar med utsäde inte alltid (rätt sällan) är beredda att ta de risker och kostnader som särhållning innebär. Ett betydligt snabbare sätt är att försöka jobba med det minst dåliga utsädet, och när man fått tillräckligt många företag i produktion, så ökar trycket på någon utsädeshandlare att lösa problemet. Till slut brukar det ge sig, och så har man fått en ganska stor och renlärig produktion.

Men många har svårt med den här dynamiken och menar att utsädet kan ta gift med sig till de ekologiska åkrarna. Eller så menar de att den ekologiska produktionen stöttar den icke hållbara konventionella utsädesproduktionen, vilket är ologiskt och omoraliskt. Ofta hamnar man till slut i ett avvägande; följer utsädet med produkten (dvs kan det komma rester av gift i den ekologiska produkten)? Eller förbrukas det? Hur mycket rör det sig om? Finns det kanske konventionellt, men obehandlat utsäde, osv, osv.

Den här diskussionen förs antingen inom EU, som bestämmer vad som ska få kallas ekologiskt. Eller inom KRAV, som bestämmer vad som ska få kallas KRAV-märkt. Men eftersom KRAV har bestämt sig för att ekoreglerna ska vara grunden, så hamnar vi i knät på EU. Om det finns ett tolkningsutrymme i reglerna så kan dessutom certifieringsbolagen bli inblandade.

I det här fallet så var det EU som till slut satte ned foten. Till en början var det okej med de behandlade lökarna. Men sedan bestämde man sig för att inte göra undantag för tulpaner. Lökarna ska vara obehandlade och helst ekologiska. KRAV och certifieringsbolagen hade mest bara att finna sig.

Men här tycker jag det blev fel. Det som skulle ha kunnat vinnas var ett inbrott i en bransch som är mycket tung på bekämpningsmedel och skumma färgämnen. Därför ska man t ex aldrig lägga en köpt blombukett i hushållskomposten, om man använder komposten till att odla mat. Det som kunde förloras var logik och stringens. Hade man släppt fram de här tulpanerna och fått några växthus till att börja odla ekologiska blommor, så hade man kunnat säga att ett visst datum några år fram i tiden, så upphör undantaget. Då tror jag att vi hade kunnat få rätt gott om helt ekologiska tulpaner om fem år. Nu lär det dröja.

Jag har svårt att förstå det här. Man skulle ju t ex kunna beakta att det är få som äter tulpaner.

Dags att åka hem från Köpenhamn

Jag har varit en dag i Köpenhamn. Stökig dag. Först tog jag mig ut till Bella Center och fascinerades av att arrangörerna liksom verkade överraskade. Plötsligt fick ingen komma in, oavsett ursäkt. Polisen var mycket tydlig och ganska nervös.

Tog mig in till Köpenhamn och kunde efter lite strul vara med när Round Table of Organic Agriculture and Climate Change grundades (pressmeddelande på engelska här). Lite oklart vad den här strukturen ska göra, men den består av en massa eko-organisationer som vill ta sig fram fort i klimatfrågan. Till en början blir det nog ganska mycket kunskapsbyggande. Mycket vrängande på ord, men det kan nog bli spännande att följa.

På sena eftermiddagen stod det klart att arrangörerna på Bella Center verkligen inte tänkte göra några undantag - bara ett litet antal personer (utöver delegater) släpps in i morgon. Vi hade ett planerat side event, och det var nu vi skulle framföra att ekologisk produktion binder in mer kol, är mer säkert (oberoende av olja) och betydligt rikare i artrikedom. Satsningar på utveckling inom jordbruket borde göras inom eko. Jord- och skogsbrukets potential har tydligen diskuterats mycket, så det hade kanske haft betydelse. Men om vi har tur får vi nu in en eller två personer som ska prata på seminariet (som var tänkt att vara betydligt större). Jag är inte en av de utvalda, så jag tar tåget hem ikväll.

På ett sätt kan man bli bestört över att de arrangerar det här så taffligt; de låter folk lägga ned massvis med tid på förberedelser, resa hit och tro att de ska kunna påverka, bara för att iskallt neka dem inträde. På ett annat sätt tror jag att det betyder att det är på allvar nu. Nu är det inte längre fråga om att samla lite mer kunskap och fixa små pusselbitar. Nu går de stora in och lyfter det till en betydligt högre politisk nivå. Eventuellt är vi nu på den nivå där man kan lyckas om man vill. Dvs, vi kommer inte längre med fakta och diskussion. Det som krävs nu är att någon med ett REJÄLT mandat går in och säger "ja, ja, jag vet, men nu är det så här - vi ska ned till xxx - hitta en lösning!".

Så jag lämnade ett Köpenhamn som var i en konstig stämning. Mörka helikoptrar smattrade över sta'n. Och alla utestängda smidde planer på hur de skulle kunna skapa möten och åtnminstone prata med varandra. På tåget till Malmö pratade jag med en irländsk delegat som menade att det iofs är möjligt att få ett avtal i hamn, men att det är för mycket detaljer att klara ut för att få det i ordning i tid. Han trodde att Köpenhamn skulle göra det möjligt för Mexico att få till avtalet. Och det tyckte han (grön politiker som han var), ändå var bra. För det är ingen liten grej att få 190 länder eniga.

Är avkastning ett bra mått på kvalitet och hållbarhet?

Sitter på nattåget mot Köpenhamn och klurar lite. Undrar t ex om jag ska få komma in i Bella Center. Tydligen har FN ackrediterat 58 000 pers för att komma in (jag är en av dem), men centret rymmer bara 18 000... Så vår delegation har skurits ned från 35 till 28 och nu till 11. Vad de ska göra som rest, men inte får komma in, är oklart. Vi får väl se.

Jag fick i alla fall en fråga i en kommentar häromsistens. Den löd ungefär så här:

Problemet som du inte adresserar är den låga produktiviteten i det ekologiska
lantbruket - och att man för att kompensera för den behöver mer odlingsmark
(vilket generellt är negativt ur klimatsynpunkt) - detta medför att
kolbindningspotentialen per producerad enhet livsmedel eller foder blir lägre i
det ekologiska lantbruket än för det konventionella jordbruket.

Tack för frågan. Det här är en fråga som är mycket komplex, och jag tror att man ska vara försiktig med att säga att man vet besked. Men så här uppfattar jag läget:

• Världen behöver mer mat, framförallt på helt andra ställen än i norra Europa.
• Oljan håller på att sina samtidigt som världens välstånd ökar. Rimligen innebär detta att energipriserna snart spränger alla tidigare rekord. Eventuellt kommer det att gå mycket fort. Det innebär i sin tur att priset för konstkvävegödsel kommer att skjuta i höjden. Det innebär i sin tur att maten blir dyrare för alla på jorden, men värst drabbas de som har minst pengar, dvs knappast länder i norra Europa.
• Vi har ett klimatproblem. Vi behöver snabbt som ögat dämpa (effekterna av) utsläppen av koldioxidekvivalenter.
• Vi har ett rejält problem med biologisk mångfald. Kanske större än klimatproblemet.

Eller, världen behöver kanske inte mer mat men maten, energin i maten, behövs på andra ställen än den finns idag. Dessa ställen har dåligt med pengar. Jag har svårt att förstå annat än att det bästa vore om man kunde producera mer och bättre mat där det bor mycket folk. Att vi får hög avkastning på söderslätt här i Sverige hjälper helt enkelt i praktiken inte de fattiga i Mexico City. Det kan det däremot göra att odla smartare (ex växtföljder).

Den optimistiske tror att vi snart kan göra kvävegödsel med solenergi. Pessimisten tror att energipriserna skjuter i höjden rejält nästa år (när konjunkturen vänder). Jag tror att vi i ett övergångsskede behöver satsa på lösningar som frikopplar maten från energiprodduktion. När vi har fusionskraft, eller har täckt Sahara med solceller, då kan vi börja snacka om att göra gödsel på konstgjord väg. Jag tror generellt att läget är för känsligt för att chansa på att det kommer att greja sig. För vad händer om det inte grejar sig?

Från de studier jag har sett, och på ett generellt plan, så binder ekologiskt lantbruk in mer kol i jorden än genomsnittslantbruket (som givetvis kan röra sig i eko-riktning och då blir skillnaden mindre). Och det är rätt stora mängder. Det innebär att vi kan börja lagra in stora mängder kol nästa odlingssäsong.

Sammantaget blir det svårt för mig att acceptera en värdering av ett system om denna värdering fokuserar på ett enda mätetal, som avkastning. Helt enkelt därför att vi måste lösa flera problem samtidigt. Och även om avkastningen är viktig, så förefaller den i vår del av världen, vara den minst viktiga. Jag menar att även om man förlorar en del avkastning, så vinner man inlagring av kol, produktionssäkerhet (oberoende av oljepriset) och biologisk mångfald. Och jag menar att världssvältproblemet i första hand ska lösas på annat sätt än att vi säljer spannmål på spot-marknaden.

Därför tycker jag att effektivitetsmåttet, avkastningsmåttet, är för trubbigt. Och kanske ett av de mindre interessanta i den del av den svenska debatten som har betydelse för världsfrågorna.

Tio frågor...

På en annan blogg hamnade jag i en diskussion, som till slut blev en rad frågor i stil med: hur mycket mer mark behöver eko?, varför införs inte eko över hela världen om det nu är så bra?, men eftersom konventionellt är mer effektivt än eko, så kanske vi tvingas köra konventionellt? skillnaden i mullhalt - är den verkligen betydelsefull? Osv. Nu är jag inte forskare eller expert, men jag tar gärna det här som ursäkt för att undersöka om jag har stöd för det jag säger. Och jag tycker nog att jag har det.

På Kirschbeeren hamnade jag i en diskussion med Pelli om det kan vara någon nytta med eko, egentligen. Det blir lite konstigt om Pelli och jag diskuterar i K:s kommentarsfält, så jag gör en postning här istället.

Till att börja med; jag svarar så gott jag har fattat. Men jag är inte själv forskare. Bra källor att söka i är t ex

• svenska CUL,
  
• internationella nätverken ICROFS och IAASTD (jordbrukets IPCC, på ett sätt),
  
• de privata instituten FiBL (Schweiz) och Rodale (USA).
  
• Den sk Michiganrapporten (som i sin tur bygger på hundratals rapporter) om hur eko kan ge världen mat. En annan studie från tyskland har sammanfattats i den senaste rapporten från Jordens Vänner. Den senare givetvis en partsinlaga, men som ändå fått gott betyg.
• KRAV har också gjort en genomgång, som jag tycker är rätt bra.
  

I de här debatterna så är det väldigt mycket som beror på. T ex vad man menar med konventionellt och ekologiskt jordbruk. I det här sammanhanget menar jag med konventionellt jordbruk sådant jordbruk som är beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel för att uppnå sina skördenivåer. Ekologiskt jordbruk definieras av EU, men i grova drag är det jordbruk i frånvaro av syntetiska bekämpningsmedel, konstgödsel och GMO, men i närvaro av genomtänkta odlingsstrategier som tillvaratar naturliga effekter och samspel. Bara frånvaron av konstgödsel och bekämpningsmedel är inte ekologiskt jordbruk, det är den andra halvan som verkligen är skillnaden.

Pillis frågor i kursivt:

Jag har tidigare misslyckats med att ta reda på hur mycket mer mark eko använder jämfört med konventionellt. Har du siffror på det?

Det beror på vad du menar, och vilka avgränsningar du gör i tid och rum. Den vanligaste siffran är att för att producera samma mängd spannmål så behöver eko 30% mer mark. Men då tar man t ex inte hänsyn till den yta och den tid som krävts för att binda energin som ger konst-kväve-gödsel.

När du säger att man förlorar i Västeuropa men vinner i andra delar av världen, så menar du väl jämfört med hur alla gör just nu? Det betyder alltså att vårt konventionella jordbruk alltid är effektivare än ekojordbruk, men att många länders jordbruk är sämre än båda alternativen? Då har du rätt i att marken kommer räcka till om allt ersätts med eko eftersom det är effektivare, men i framtiden när behoven ökar kanske vi tvingas återgå till konventionellt ändå?

Det beror på vad du menar med effektivare och vilka delar av världen du menar. Om man ser konventionellt jordbruk som avgränsat till gården och inte funderar på vad som driver processen och vilka andra, eventuellt immateriella, kostnader det har, så kan du ha rätt. I tropiska klimat visar dock t ex Michiganrapporten att ekologiskt ofta är bättre. Men min stora invändning mot det konventionella jordbruket är att det utgår från att vi har tillgång till billig (fossil) energi. Enligt min uppfattning (kolla gärna med Aleklett, m fl) så kommer energin vare sig vara billig, fossil eller lättillgänglig inom överskådlig framtid. Den bygger vidare på att det är OK med bekämpningsmedel, som till sin natur drar ned den biologiska mångfalden och därmed ger oss sämre resiliens. Mer om det nedan. Så jag menar att talet om att konventionellt jordbruk är effektivare mest är en akademisk diskussion - grundförutsättningarna för det konventionella jordbruket funkar inte inom några år.

Så vad är det som hindrar eko från att införas i de länder där det medför ökad avkastning per areal? Brist på kunskap, högre kostnad för arbetskraft, lobbyism från de företag som tjänar på konventionellt jordbruk (exv kemikalieproducenter)?

Det är en bra fråga. Men mest konkret är det enligt min mening en kunskapsbristfråga. Då kan man fråga sig hur det kan få vara det. Jag tror att det har en koppling till ditt lobbyspår. Det finns inga enorma företag som tjänar enorma pengar på rådgivning till bönder som inte kan betala. Om det fanns det, skulle de helt klart kunna utgöra en motvikt mot gödsel- kem- och GMO-företagen som arbetar mycket systematiskt med att misskreditera ekologiskt i t ex FAO. Det är också en kunskapsbristfråga i meningen att det inte forskas särskilt mycket på hur man skulle kunna utveckla ekologisk produktion mot högre avkastning. Jämfört med hur mycket forskning som riktas mot det konventionella lantbruket, så är det nästan inget. I Sverige har vi runt en (1) eko-professor. Och några hundra professorer i sådant som gäller konventionellt lantbruk. Typ. I de länder som verkligen skulle behöva ekologiskt lantbruk finns det oftast inte ens som enstaka kurs på lantbruksuniversiteten. Och någon egen forskning anpassad till de lokala förhållandena finns givetvis inte heller.

Om jag förstått mullhalt rätt handlar det om en engångsbesparing när man övergår från konventionellt till eko, ungefär som motsatsen till att bränna upp en skog. Är denna besparing signifikant?

Bra fråga, och parallellen till skog är inte oäven. För visst är det så att mullhalten i en mullfri jord asymptotiskt närmar sig ett visst värde över tiden. Man brukar säga att det tar 20 till 30 år att nå den här halten. Om man sedan går över till konventionellt jordbruk, så sjunker halten tillbaka. Låter man marken växa igen så sjunker den något men inte lika mycket (rotsystem, buskar och träd bygger upp ganska mycket). Det finns många olika siffror på det här området. Jag tycker att ett snitt verkar ligga på att eko-mark har 25-30% högre mullhalt än konventionell, men det beror naturligtvis väldigt mycket på omständigheterna. I absoluta tal ser jag siffror mellan 300 kg och 10 000 kg mer kol per hektar. Jag skulle tro att det är möjligt att anta runt 1 000 kg mer. Med tanke på hur många miljoners miljoner hektar jordbruksmark det finns i världen, så är siffran signifikat. Om all världens jordbruk blev ekologiskt skulle det kanske kunna ta hand om en fjärdedel av de utsläpp vi nu måste få stopp på, om jag har fattat rätt.

Hur hjälper eko till att bevara mångfalden? Ska bönderna hjälpa arter att överleva genom att odla dem trots att de ger sämre avkastning?

Frånvaron av bekämpningsmedel ger större artrikedom på gårdarna. Det är mer betande djur i ekologiskt lantbruk. Betande djur ger mer artrikedom. Ekologiska fält (skiften) är ofta mindre, vilket ger mer kantzoner och kantzoner är mer artrika än homogena fält. Artrikedom brukar betecknas som en tillgång, eller ett värde. Hög artrikedom ger flera ekosystemtjänster, det ger oss en större genpool att hämta mat och läkemedel ur och det ger oss högre resiliens, alltså ett system som tål påfrestningar bättre. Ovanpå det menar jag att rent moraliskt så har vi som art ingen rätt att med öppna ögon utrota andra arter i en takt som är långt över det normala. Så man kan vända på frågan - ska bönder få lov att producera livsmedel på ett sätt som utrotar arter, bara för att tjäna mer pengar? Det som på senare tid fäst min uppmärksamhet på detta var Stockholm Resilience Centers artikel om Planetary Boundaries, som publicerades i Nature.

Går det inte att modifiera konventionellt jorbruk för att få ökad mullhalt eller mångfald? Vinner eko även om det konventionella jordbruket gör naturreservat av den mark man sparar in?

Ja, det är här definitionerna kommer in. Och det är här det inte bara är svart och vitt längre. För visst finns det en skala. Det finns många bönder som vare sig använder ssk mycket konstgödsel och bekämpningsmedel, eller är certifierat ekologiska. Och visst är det intressant att se hur Svenskt Sigill utvecklas. Det finns många exempel på metoder som utvecklas i det ena systemet och sedan framgångsrikt flyttas till det andra. Troligen är det inte ansvarsfullt att på allvar kräva att allt lantbruk i hela världen ska läggas om till eko nästa år; vi behöver lära oss mer, utveckla mer. Men över säg 20 år skulle det kanske gå, och under tiden kan vi ju fasa över det konventionella. Så visst finns det övergångszoner. Och, jo, för mig vinner eko ändå, eftersom det konventionella är beroende av billig fossil energi och eftersom det utrotar för många arter.

Slutligen kom jag att tänka på en fråga till: När använder ekologiskt mindre fossil olja än konventionellt? Använder ekologiskt mer någon gång?

Det beror också på hur du gör avgränsningar och vad du menar med fossil olja. Man kan också fundera på vad "mer" betyder. Räknat per vad? Hektar brukad mark? Kg kött? Kg spannmål? Så för att kunna svara så gör jag avgränsningen från gödseltillverkning till gårdsgrind (utleverans från gården), och med fossil olja antar att du menar utsläpp av växthusgaser (netto, alltså inräknat inbindning). Och så antar vi att vi pratar om per hektar mark (men jag tror att det följande håller ändå). Då tycker jag att det är tydligt att eko använder mindre fossil energi och orsakar mindre utsläpp av växthusgaser i de allra flesta fall. Men även med de avgränsningar jag har gjort, så är värdena svårmätta. Så du kan säkert enkelt hitta någon som når motsatt slutsats. Annars hade vi ju inte haft den här diskussionen. Men jag menar återigen att detta är en återvändsgränd. Utsläppen och användningen av fossila bränslen är inte huvudfrågan, för oljan, gasen och kolet tar slut. Och energin kommer (tror jag) att snabbt bli mycket dyrare. Och frågan är då istället - hur ska vi då få mat?

Ekologisk prod kan ge världen mat 2050 - nya rön

Jordens Vänner i Storbritannien släppte härom dagen en intressant nyhet. Det var en rapport, som i sin tur bygger på resultat från Universitetet i Klagenfurt. Rapporten är sensationell, bister, hoppfull och självklar på samma gång.

I princip förklarar rapporten (Eating the planet - how we can feed the world without trashing it) att det är fullt möjligt att försörja jordens befolkning år 2050 med ekologisk mat. Det skulle förbättra många aspekter av jordens miljö och dessutom göra fler djur betydligt gladare. Kostnaden är huvudsakligen att vi måste äta mindre kött (inte sluta helt, men äta mindre). Vi behöver också dra ned vårt energiintag. Inte på något sätt till svält, men väl till en sundare nivå och skippa svinnet.

Alltså, om vi bara äter vettiga grejer och producerar maten på ett vettigt sätt, så finns det gott hopp om att vi kan klara biffen. Det mariga är naturligtvis att omställningen måste göras. Det roliga är att det inte krävs någon rocket science för att börja. Nu på en gång. Det vill naturligtvis till att vi satsar på att forska på jordbruk utan GMO, besprutning och konstgödsel (och inte en offentlig forskningskrona till på något annat). Man skulle kunna tro att det av detta skulle bli åtminstone tre viktiga nyheter eller reportage:

1. Nyheten i sig - det finns lösningar som är tillgängliga nu
2. Hur kan det komma sig att staten satsar vidare på forskning som bygger på principfel?
3. Hur kan det komma sig att SLU monterar ned sitt info-centrum för ekologisk forskning, CUL, när det av allt att döma ser ut som att det vore det sista man skulle göra nu?

Men icke. Inte en notis vad jag har kunnat se. Och jag tror jag vet varför. Det är enkelt. Det finns inga stora tunga lobbyorganisationer som driver ekologiskt. Ett strålande exempel på hur lite gammalmedia själva orkar få fram kom häromdagen i AB. Elisabeth Höglund gör en hisnande och definitiv förklaring av klimatproblemen. Det är så skönt när man inte kan så mycket. Då verkar allt så enkelt. Undrar om hon jobbar så mest hela tiden? Och läs sedan uppsalainitiativets syn på saken. Då får man snabbt klart för sig vad en effektiv informationsmaskin kan göra med lata redaktioner. Med ganska sann information från ena sida får man ju i alla fall någon substans. I värsta fall får man ju annars hitta på.

Och strukturerna i universitetsvärlden är konservativa. Vänta er inga frivilliga systemskiften därifrån. Johan på Saltå Kvarn har förresten tänkt till på det där med vårt konservativa lantbruksuniversitet. Det är läsvärt.

Vi andra får jobba på. Bl a har jag just fått besked om att eko-rörelsen IFOAM får hålla ett officiellt seminarium vid COP15 i Köpenhamn. Det är bra. Och så får vi hoppas att någon redaktion piggnar till och börjar bevaka detta på allvar.

Befria en kvadratmeter, eller två!

En kollega hjälpte mig att göra det komplicerade enkelt. Om man lägger om hela sin kost till eko, så befriar man 6 kvm mark per dag. Eller drygt 2000 kvm per år. Det är stort som tre eller fyra moderna villatomter. Den som bara gör sitt bästa, och bara lägger om det enklaste befriar ändå runt en kvm per dag, eller runt en halv villatomt per år. Det är inte illa. Och det är konkret, tydligt och bra!

Jag har en kollega, S, som är mycket mycket kunnig på området fakta om ekologiskt jordbruk. Det har jag vetat länge. Jag har också vetat att jag givetvis borde fråga henne om enkla raka siffror kring vilken effekt det har om en konsument köper eko. Dessvärre är man själv inte så smart som man skulle vilja vara. Så man frågar inte, utan försöker vara smart själv. Det går väl bra. Ibland i alla fall...

På fikat igår kom frågan upp i alla fall. Det finns ju fina siffror som säger att t ex de som köpte KRAV-mjölk förra året tillsammans räddade världen från 41 ton bekämpningsmedel. All KRAV-potatis sparade 2 ton bekämpningsmedel osv (mer sådana siffror på KRAV-kvittona i KRAVs marknadsrapport, sid 18 ff. Rätt kul siffror). Men vad betyder det för det enskilda mjölkpaketet? Vilken nytta kan jag göra nu, här, idag? Och helst en nytta som inte blir knappt noll-komma-nästan-inget därför att volymerna är så små. (Typ en påse chips, en liter mjölk). Det var då hon droppade det, liksom i förbigående:

"Ja, alltså, jag har ju räknat på det där några gånger. Och det man kan säga är att om en person lägger om till helt ekologisk kosthållning, så befriar den personen minst 4 kvm per dag från bekämpning och konstgödsling". Det visar sig att då har hon räknat på konsumtion av svensk produktion. Och den svenska produktionen, generellt, ligger ju ändå bättre till en den genomsnittliga internationella produktionen. I synnerhet den del av den internationella produktionen som når vår marknad. Så när vi hade resonerat kring det lite kom vi fram till att om man inte är så noga med decimalerna, så kan det säkert vara så att en dags helt ekologisk kost befriar 6 kvm mark från bekämpningsmedel och konstgödsel. Vårt dagliga avtryck är större, kanske 10 till 12 kvm per person och dag, men ganska mycket mark bekämpas inte. T ex extensiva beten.

Det innebär att en enda person som äter helt ekologiskt befriar åtminstone 2 000 kvm mark från bekämpningsmedel. Nu är det inte lätt att leva helt eko. Det är tufft nog att komma upp i hälften eko, för den genomsnittlige konsumenten. Men säg att man genom några enkla drag kan komma upp i 15-20 % av maten, så motsvarar det en dryg kvm per dag, eller 400 kvm per år. det är ungefär en halv modern villatomt. En hel familj kommer ganska lätt upp i att befria 1 500 kvm eller mer. Det är som en gammaldags trädgårdstomt (el åtm nästan). Då blev det genast konkretare - aha! Så kan man resonera, förklara, tänker jag.

Så, mina argument verkar kunna bli ungefär så här:

• Om du gör så gott du kan, och köper de enkla grejerna som KRAV (mjölk, potatis, pasta, mjöl, kaffe), så befirar du en kvm mark per dag, eller en halv villatomt per år.
• Om du verkligen tar i, satsar på eko-lådor, eko-kött, KRAV-sill och alltihop, så kan du komma upp i 3 kvm per dag, eller en stooor villatomt.
• Om du prioriterar eko-mat framför allt annat, och bara köper sådant som har den gröna KRAV-hamburgaren, och till och med käkar eko på krogen, då kan du befria ett helt litet kvarter, eller åtminstone 6 kvm mark per dag.

Hm. Känns tydligt och bra. Tack för det, S!

Bekämpningsmedel - var så god och svälj!

Idag läser jag att man hittat förbjudna bekämpningsmedel i svenska äpplen. Men eftersom halterna låg under gränsvärdet, så menar Livsmedelsverket att det inte finns någon anledning att återkalla eller förbjuda marknadsföring. På gården hittar man sedermera stora mängder förbjudna bekämpningsmedel.

Kommer ni ihåg Änglamarksreklamen som var så farlig så att den förbjöds?
Gäst: Ska du spruta gift på våran mat? Vi ska ju alltså äta det här!
Hovmästarn (i skyddsutrustning): Ja, det är ju helt vanligt bekämpningsmedel
Gäst: Jo, men vi ska ju äta det här.
Hovmästarn: Ja, men det finns inga som helst undersökningar som visar att det här skulle vara något farligt. Förresten så äter ju alla det här på sin mat.
Gäst2: Jaaa, lite grand kanske



Så jag tänker att det är märkligt hur vi alla, gång på gång väljer det blåa pillret. Så skönt att slippa veta, tänka, ta ansvar...



Visst gör jag vad jag kan, men visst borde jag göra mer. Har jag verkligen vågat äta det röda pillret och ta konsekvenserna av det? Har någon vettig nyhetsredaktion vågat det? Någon handelskedja utöver KF/COOP (som har 15% av marknaden och sjunkande)?

Ekologiskt på Wikipedia

Har hållit mig hemma och fört krig mot en dunderförkylning i ett par dagar. Nu när jag börjar komma ut på andra sidan kliar det i fingrarna och jag bestämmer mig för att titta närmare på vad som finns om eko på svenska Wikipedia. Till slut kan jag inte hålla mig utan har försökt få till lite förbättringar, iaf vad gäller artikeln om ekologiskt jordbruk. Ekoskeptikerna har varit där och förklarat varför de är skeptiska. Jag borde givetvis slänga fram lite vetenskapliga artiklar som hävdar motsatsen.

Men nu tog orken slut. Dags att läsa en god bok, istället. Om någon annan vill ta vid, går det givetvis bra.

Way to go!

Jag har skrivit om det förut, men jag tycker att det är superhäftigt att Michelle Obama har sett till att sätta jordfräsen i några av Vita Husets gräsmattor, för att istället odla mat där. Såvitt jag vet sköter de odlingarna ekologiskt, men det allra viktigaste är kanske attityden: det är viktigt att veta var mat kommer ifrån. Det är härligt att se maten växa och att faktiskt tillreda den och njuta av den. Mat är kultur, mat är sensualitet och en måltid skapar samhörighet.

Snappade just upp den här videon. Jag vet att jänkarna är skickliga på media, så möjligen är jag lurad, men sådant här ger mig hopp och inspiration. Det går att rädda världen. Det är en riktigt mysig liten filmsnutt.

Hoppas vi får se en del av det här hos också. Stadsjord är något på spåren. Kanske kan de lobba in något på någon rikspolitiker? Och jag kastar lystna blickar på till synes överblivna gräsmattor längs cykelvägen till jobbet.

Uppdatering 090902:
Nu visar det sig att de dessutom funderar på att sälja grejerna utanför grinden, tillsammans med lokala bönder. Här ett citat från en artikel/utskrift som jag hittade:

So, you know, Michelle set up that garden in the White House?

One of the things that we're trying to do now is to figure out, can we get a little farmers' market outside of the White House. I'm not going to have all of you all just tromping around inside -- (laughter) -- but right outside the White House -- (laughter) -- so that -- so that we can -- and -- and -- and that is a win-win situation.

Frontalkrock eller dikeskörning?

I dagarna har jag snappat ett par grejer som jag tycker illustrerar en präktig frontalkrock (eller dikeskörning).

Dels så har det kommit fram att ekologisk zucchini från en gård i Östergötland innehöll bekämpningsmedel. Den drogs omedelbart tillbaka från marknaden. När man undersökte saken visade det sig att bonden hade odlat zucchinin på mark som bekämpades för 12 år sedan. Sedan dess har marken legat för fäfot, och den bonde som nu odlar marken har nyligen tagit över den. Bekämpningen som utfördes då var helt laglig, men resterna ligger alltså kvar mer än ett decennium senare och tar sig in i grödan.

Samtidigt läste jag på Land Lantbruks debattsida idag att riksdagsmannen (c) Staffan Danielsson (som har en blogg här) anser att man ska dra ned på stödet till ekologisk produktion, och att det viktiga för konsumenten istället är att välja produkter från det svenska (konventionella) lantbruket, eller som Danielsson säger, "det svenska miljöjordbruket".

Alltså, "det svenska miljöjordbruket" hade för 12 år sedan en liknande slogan: "på väg mot världens renaste lantbruk". Ofta får man höra i debatten att bekämpningsmedel bryts ned i den biologiskt aktiva jorden. Nu ser vi att det alls inte är fallet. Istället får en ekobonde storstryk för någon ha/on inte har med att göra och aldrig ville skulle ske. Några konsumenter har fått i sig bekämpningsmedel de inte ville ha. Den ekologiska marknaden har fått en förtroendeskada som givetvis blir en ekonomisk skada.

Det blir så otroligt konstigt för mig. Man argumenterar för att eko ska få mindre stöd, och att marknaden ska få bestämma vem som är bäst. Men tänker de konventionella lantbrukarna nu ersätta den här bonden? Kommer de nu ta ansvar för att ersätta den ekologiska marknaden för förtroendeskadan? Och hur ska de klara att internalisera andra kostnader som t ex klimatskador från konstgödsel, rening av bekämpningsmedel från vattendrag och grundvatten?

Jag vurmar inte för stöd och bidrag. Tvärt om. Jag tycker att en avreglerad lantbruksmarknad är eftersträvansvärd. Men just nu känns det som att det kanske inte är det viktigaste att ordna med och ska något hända så ska stöden omfördelas från konventionellt till eko. Ekobönder ordnar inte miljöskador som andra får städa upp.

(Danielssons debattartikel verkar inte ligga uppe på nätet än, men jag uppdaterar med länk om jag springer på den.)

Bananas av Dole att inte köra eko

Ni har säkert hört och sett om filmen Bananas!* som i dokumentär form skildrar vad som verkar vara mer eller mindre medvetet användande av förbjudna bekämpningsmedel av fruktföretaget Dole. Det elaka i historien är att lantbruksarbetarna inte ens fått info om vad de håller på med. Dole vill inte gärna att filmen visas och får uppmärksamhet och har därför stämt och hotat alla som har med filmen att göra.

Jag har inte sett filmen och vet inte vad som är sant. Vad jag dock har förstått är att åtminstone 200 000 (två hundra tusen) människor dör varje år till följd av användingen av bekämpningsmedel i lantbruket.

Jag vet inte om Dole eller Fredrik Gertten har rätt i det här fallet. Jag tycker i princip att det är oanständigt av ett storföretag att stämma en dokumentärfilmare på det här sättet. Och jag tror att Dole skjuter sig själva i foten rätt rejält genom att göra det.

Vad jag däremot vet är att kemiska bekämpningsmedel inte används i ekologisk bananproduktion. Det är rätt lätt att upptäcka om så sker, så det är ingen större risk för bedrägerier. Så man kan ju tycka att folk i allmänhet skulle vilja spara några människoliv genom att köpa eko-bananer.

Man kan ju också tycka att Dole skulle kunna vara smarta nog att använda detta som ursäkt för att lägga om betydligt mer av sin bananproduktion till IFOAM-eko. Det vore ju lätt att säga något i stil med att "självklart har Gertten fel, men hans film visar ändå på riskerna. Nu har vi spikat en plan på att lägga om allt till IFOAM-eko senast 2011." Då tror jag att Dole skulle bygga varumärke så det sjöng om det.

(IFOAM-eko = ekologiskt enligt IFOAM:s regler, vilket i princip är som EU:s ekoregler + grundläggande regler om social rättvisa. KRAV använder t ex IFOAM som grund för sina importregler.)

Uppdateringar:
YouTube-länk-tips-tack till Nyfiken Grön
Newsdoctor tipsar i en kommentar (nedan) om att man kan sajna till stöd för yttrandefriheten.

Hållbar Almedal?

Det är tydligt att det är ett stort tryck i miljöfrågorna nu. Naturligtvis ligger klimatet högt på dagordningen i Almedalen. Det är ju en fråga som lämpar sig för politiska åtgärder. Men även Östersjön och dess problem är intressant, kanske för att det öppnar för spoännande samarbeten med politiker i andra länder? För att undvika otydlighet betyder "Östersjön" egentligen östersjöns avrinningsområde, dvs alla hav runt Sverige, på politiska. Antyder ett visst Stockholmsperspektiv, men ändå.

En annan intressant trend är att CSR boomar. Lite oklar på varför det är så. Ska fundera på det.

ATL bloggar om lantbruksfrågor under veckan. Rätt rakt-på-rapportering, skön stil på något vis. Senast att LRF fick lite på trynet av både Annika Åhnberg och Svante Axelsson.

Tidningen Miljöaktuellt påstår att vart tredje evenemang i Almedalen i år är miljö eller CSR. Det skulle innebära 300 till 400 seminarier, föredrag och mingel på det temat. Det måste innebära att Almedalen är en av Norra Europas största miljökonferenser. Mycket handlar också om kopplingen till mat. Så jag börjar bli lite intresserad - det kan bli ett par intressanta dagar framöver.

Miljöaktuellt listar alla registrerade miljö- och CSR-seminarier.

• Tisdag här ("Inte bilen under milen" kl 9:30 på kårhuset verkar kul, eller "Globalt spel om socialt ansvarstagande - ISO 26000" kl 11:30 i hamnen)
• Onsdag här (träffa en av Sveriges mest spännande ekobönder, Frans Brozén, kl 10 på Mellangatan 21)
• Men det intressanta seminariet om hur musselodling kan rädda haven som är på onsdag fm har inte kommit med. Se mer här.

Resten får ni leta fram själva.

Har ingen 3G-puck att blogga med, men ska se om det kanske blir läge att twittra.

Stolleprofessorer och Stockholmsintiativ på Sommarlov

SLU gör bort sig i Visby genom att under almedalsveckan ordna ett helt ensidigt seminarium om att ekologisk odling är skräp. Men utbudet är så stort, så jag hoppas att de drunknar. Det är lite trist att Stockholmsinitiativet inte vågar bjuda in Uppsalaintiativet. Då skulle det kunna bli en riktigt kul debatt om klimatfrågan.

Jag studerar storögt fenomenet Almedalsveckan. I år blir det på ort och ställe dessutom. Det som för bara några år sedan var ett politiskt sommarkollo med något dussin olika seminarier per dag har svällt till ett event med flera olika utomhusscener och långt över tusen olika seminarier, mingel mm på veckan. Som värst är det alltså två till tre hundra seminarier och grejer per dag. Och alla tror de att de ska kunna nå fram till de politiska makthavarna...

Det som har varit ett sommarkollo har blivit något av en distingsmarknad eller ofta nog loppmarknad. Seriösa försök att belysa och driva en fråga framåt blandas med lite enfaldiga partsinlagor. Ibland blir det lite fånigt när en organisation med ganska hög trovärdighet står för bådadera.

Så har SLU lanserat sitt program. Man inleder måndagen med en programpunkt som man kallar "Är ekoodling vägen till ett hållbart lantbruk?" När man ser talarlistan så är svaret givet. Det blir ett nej från dessa fyra forskare. Jag har tidigare kallat dem stolleprofessorer, men nu har de fått med sig en karl som jag respekterar, så jag får dämpa mig. Men särskilt upplysande blir det ju inte. Det är ju ungefär som om folk från KRAV, Ekologiska Lantbrukarna och Naturskyddsföreningen skulle hålla ett seminarium med samma rubrik. Underligt av SLU att stå för ett så ensidigt program. Det finns massor med forskare med helt andra synpunkter, och de är i Visby. Men SLU väljer att inte bjuda in dem.

Otäckt. I synnerhet som man också lanserar ett annat evenemang som kallas "Mat och miljö - klarar vi biffen?", som har ett betydligt bredare och intressantare anslag. Där finns båda sidor representerade med forskare från SLU. Men det klart, det är ju inte SLU som ordnar. Kan inte låta bli att komma ihåg att någon kommenterade här för ett tag sedan att man borde lägga ned SLU och börja om. Det universitetet funkar helt enkelt inte. Jag hoppas hur som helst att såväl beslutsfattare som journalister förstår vilket seminarium man ska tillmäta vikt.

På samma sätt tycker jag att det är konstigt att inte Stockholmsintiativet inte förstår att det skulle bli mycket intressantare om de körde en grej ihop med Uppsalainitiativet. Det är inte utan att man anar att de helst inte möter kritik. Jag funderar ändå på att gå på deras grej. Kan vara bra underhållning...

Här finns förresten en kul profetia om vad som kommer att hända i år när gutarna ledsnar på proffsminglarna. Tur att jag har biljett hem på torsdag!

Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.

Kem-lobbyn gynnas av centraliserade beslut

Det ekologiska lantbruket är i mycket större utsträckning självförsörjande än det konventionella. De företag som levererar konstgödsel, bekämpningsmedel och GMO-utsäde är enorma och använder alla lagliga medel för att gynna sin affär. Nu senast har de varit spydiga mot Michelle Obama för att hon bestämt sig för att odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Själva självförsörjningen blir här en black om foten för den ekologiska produktionen. Eftersom gården är mer självförsörjande, kan det inte bildas några superstora leverantörsföretag som kan bedriva effektiv lobby FÖR ekologisk produktion. Det får vi lösa på något annat sätt. Frågor om nyttan av att centralisera jordbruksbelsuten till EU, storleken på EU:s jorbruksbudget och omfattningen på dess jordbrukslagar är ju högintressant i dessa dagar.

En grundsten i tänket kring det ekologiska lantbruket är att gården i princip ska vara självförsörjande med det den behöver. När principen möter verkligheten blir det lite problem, men i många viktiga avseenden lyckas de ekologiska gårdarna försörja sig själva och/eller ingå i lokala kretslopp. Till exempel behöver man inte köpa in konstgödsel eller bekämpningsmedel. Lite tillspetsat kan man säga att dessa inköp av varor ersätts med tillämpat och/eller tillägnat kunnande och tänkande.

Konsekvensen av det är att den ekologiska produktionen inte köper in lika mycket grejer. Dels, naturligtvis, för att andelen ekologiska lantbruk fortfarande är liten, men också just för att gården är självförsörjande. Det innebär i sin tur att det inte finns lika mycket leverantörer till eko-produktionen, som kan tänkas agera för att utveckla och främja sin verksamhet på alla gängse sätt. Och här kommer det ett krux - stora företag och branscher som omsätter mycket pengar har alltid en lobbyorganisation. Lobbyns uppgift är att påverka lagstiftningen så att den inte hindrar företagets affär. Tillverkningen av jordbrukets insatsmedel som mineralgödsel (=konstgödsel), växtskyddsmedel (=kemiska bekämpningsmedel) och förbättrat utsäde (=GMO) sköts av företag som är så stora att Sverige i princip är felräkningspengar som marknad betraktat.

För de här företagen är det händigt med centraliserad lagstiftning. De kan då sätta av de resurser som behövs för att nå de beslutsfattare som behövs. Allt är tydligt och klart för dem. Lobbyn går att räkna hem enkelt. Så funkar det i USA och på global nivå. Sålunda får Michelle Obama snabbt ett småspydigt brev från kem-lobbyn (läs gärna, rätt hårresande argumentation) när hon börjar odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Jag har inte sett några nyheter om att Obamas har börjat spruta bara lite grand, men om det händer vet ni att någon räknat på det hela och satt in den lobby som krävs.

På liknande sätt tyckte FN:s jordbruksorgan FAO i några spännande dagar att ekologisk produktion faktiskt kunde vara en lösning på världens problem. Men mer än några dagar tog det inte för den sammanlagda lobbyn från kem- och GMO-industrin att få FN att ändra sig.

För eko-sidan är det mycket svårare, eftersom det inte finns några enorma företag som säljer kunnande om växtföljder, samordnar samverkansavtal och liknande. Visst har vi samarbetsorganisationer, men eko-representationen i Bryssel utgörs av två personer för hela Europa. Bara svenska LRF har fler. Gissa hur många BASF (bekämpningsmedel) och Yara (konstgödsel) har!

Detta är en av anledningarna till att EU är en besvärlig fråga för mig. Öpnna gränser och fri handel är en fredsgarant. Vi har varit utan krig så länge att vi inte begriper hur hemskt det är. Men Europa har en tradition av att börja slåss, så det är otroligt viktigt med alla åtgärder som gör att vi knyter band över nationsgränser. Men när jordbrukspolitiken, matförsörjningen, det vi äter, koncentreras till beslut i EU, så innebär det att de som tjänar pengar på det nuvarande systemet får lättare att verka i helt fel riktning. Och de använder den möjligheten, var så säker.

Att minska EU:s jorbruksbudget och avreglera jordbruket, som flera av kandidaterna till EP vill, kan nog vara steg i rätt riktning. Men på något sätt måste vi också sätta in moteld. Hur vi ska bygga upp enorma företag med sunda värderingar eller stora lobbykassor vet jag däremot inte.

Bilden är tagen av AFP. Jag har lånat den utan lov från den här artikeln på Telegraph.co.uk.

Länktipstack till Göran Wiklund