Klimatsmart , ekologisk och god risgrynsgröt

Jag tar mig friheten att då och då posta lite recept här på EkoTänk. Här följer en kvalitetssäkrad och klimatsnål variant av risgrynsgröt. Kvaliteten höjs genom att vara snål med vatten och mjölk för att nå en fast gröt, som sedan snabbt späds och kyls. Klimatet sparas genom att ersätta en del av mjölken med vatten, samt att använda eftervärme.

En av mina smågrabbar har flera gånger förklarat för mig att den godaste mat som finns (och då räknar han in tårta, lördagsgodis och köttbullar) är risgrynsgröt. Jag har väl hittills i livet tyckt att den hör julen till, men han får aldrig nog. Så vi köper och lagar en del risgrynsgröt. Jag har funderat en del på vad som gör en risgrynsgröt god. För det är skillnad märker man. Jag skyr t ex Änglamarks som pesten - det är mest en riskräm/pudding som smakar konstigt. Jag har också lyckats laga för salt, för krämig, för osalt, för smörig och allt möjligt. Nu har jag i alla fall kommit fram till att följande karatäristika är viktiga:

• Grynen ska märkas. De ska vara fasta och tydliga i kanten, men absolut inte hårda. Överkokt risgrynsgröt, där kornen börjar lösas upp och gröten blir mer en massa, är helt meningslös.
• Smeten ska vara slät och len. Det som inte är korn, smeten emellan, ska vara slätt och blankt. Återigen - överkokt gröt ger en grynig smet av sönderkokta gryndelar.
• Sältan är viktig. För lite salt så smakar det ihåligt, lite metall. Översaltat är inte heller gott. Om man har i mycket smör för att runda av smaken, måste man tänka på att smör är salt.

Ett problem är att risgrynsgröt är en rätt klimatstökig rätt. Mjölk kostar 1 kg koldioxid per liter. Ris kostar mellan 3 och 6 kg per kg. En stor omgång gröt kan alltså kosta närmare 3 kg koldioxid, plus energi vid tillagning, mjölk, kanel, socker etc. Så jag har funderat på hur man ska dra ned den här belastningen. Grabben gillar gröten kall, utan mjölk. Så jag har kommit fram till att det jag kan påverka är mjölken och energianvädningen. Efter en del trixande har jag kommit fram till att mjölken kan ersättas med vatten till viss del. Energianvändningen genom att använda eftervärme.

Detta är nu mitt recept (räcker en knapp vecka hos oss) där utvecklingen står idag:

1. Tag en ganska stor kastrull, smält en klick smör.
2. Häll i 4 dl risgryn, 1 tsk salt och 6 dl vatten. Koka upp och låt koka sakta. Var försiktig med värmen och rör någon gång, så att det inte bränner.
   
3. När vattnet kokat in så att du har en rismassa, tillsätt ca 1,2 dl mjölk. Koka upp, men var lite försiktig med värmen och rör om någon gång. Stäng av plattan när det har börjat bubbla (koka) så smått. Låt gröten stå på plattan och sakta svalna. Rör om någon gång.
4. Efter en timme eller två bör gröten ha svällt och blivit ganska fast. Tillsätt då mellan 3 och 6 dl kallt vatten. Gröten ska nu få en konsistens som är lite lösare än vad du vill att den ska vara. Om du vill kan du i det här läget tillsätta en msk strösocker eller två. Det ger en rundare smak, men jag skippar oftast sockret. Tycker det drar åt det jolmiga hållet.
   
5. Drag kastrullen av plattan och ställ på kylning (alt lägg upp i burkar). Man kyler ute eller på bänken, beroende på årstid. Aldrig i kylskåpet.

Efter mycket utprovande har vi här kommit fram till att gröten är godast med kanel och äppeltätt äppelmos.

Kvalitetstricket är att använda lite mindre vatten (än vad paketreceptet säger) i första uppkoket, lite mindre mjölk i det andra och därefter tillsätta kallt vatten. Därigenom kokas kornen inte sönder, och den snabba kylningen gör att upplösningen avstannar snabbt. Vattnet ger också en lättare smak. Allt krav- och eko ger också en förhöjning. Grynen kan vara lite svåra att få tag på, men Kung Markatta har i alla fall ett KRAV-grötris. Så de butiker som vill kan få hem det. Fråga i din!

Vill du ha julkvalitet på gröten kan man byta ut en del av mjölken mot grädde den enda gång på året som det ska slås på stort. Man kan naturligtvis dra på med mer smör också, men pass upp för sältan i smöret!

Klimatfördelarna med detta recept är att använda vatten (sparar 100 g koldioxid per dl) istf mjölk, att använda eftervärme istf att småkoka tills den är klar, samt att (självklart) inte använda kylskåpet till avsvalning. Och jag kör givetvis med Bra Miljöval el.

Vill man vara superklimatsmart kan man testa att köra med havremjölk (ex Oatly) och utan smör. Men då smakar det annorlunda.

Bilden har jag tagit själv. Skulle du mot förmodan vilja använda den, så går det bra. Uppge gärna EkoTänk som källa.

Hård kritik mot ekokritikerna fastställd av professorer

Man kan väl lugnt säga att jag och professorerna på Mark och Miljö vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, är oense om mycket. Jag har vid flera tillfällen tyckt att de har gått överbord när de har fört sin argumenhtation mot eko. Till exempel när de förespeglade att de företrädde SLU i Almedalen. Eller när det kröp fram att det var de som hade matat Marit Paulsen med info som hon grundade sin Lurad på Laxen på.

Förra året satte SLU samman en internationell panel i syfte att så opartiskt som möjligt utvärdera universitets forkning, dess kvalitet och nytta. SLU vill vara ett seriöst universitet och har naturligtvis ansträngt sig för att panelen ska vara så oantastlig som möjligt. När rapporten kom så innehöll den mycket frän kritik mot Mark och Miljö. Språket är mycket hårt och nästan avfärdar som ointressant. Nu har rapporten nått riksmedia och refereras bl a av SR.

Det sorglustiga är att trots att de nu har haft flera månader på sig att smälta innehållet, så fortsätter grodorna att hoppa ur munnen på professorerna. De bemöter kritiken med

"– I det här fallet grundar sig det dåliga omdömet om oss på att vi presenterat fakta om ekologisk odling som inte gillades av utvärderingsgruppen. Därför går det inte att bry sig om utvärderingen i det här fallet, säger Holger Kirchmann.
– De var amatörer i växtnäringsfrågor och troende i att grönt är fint, tillägger Olof Andrén."

Så de illustrerar rakt av det som panelen rapporterar:

En självbelåten och improduktiv forskningsmiljö som saknar nödvändig vision, en ovilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt som också tar hänsyn till andra, motsägande resultat.

Kanske är det nu läge för SLU att framhäva forskare från sina produktiva forskningsmiljöer, som har en vision och en vilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt. Var är de? Jag vill gärna se mer av dem!

(Vill du läsa rapporten själv? Här finns den. Kolla sid 406 ff)

Nya, fina EcoProfile

Spanade just in nya, fina EcoProfile. Det här kan utan vidare bli Sveriges bästa, snyggaste och mest levande gröna community. Det klart Tree Hugger kanske är större och vackrare, men det är inte långt efter. Bra jobbat, hörni!

Spara 300 kg koldioxid per år på att äta ekologiskt

Om jag har räknat rätt så sparar den som äter helt ekologisk mat åtminstone 0,8 kg koldioxid per dag, eller 300 kg koldioxid per år. I verkligheten är det nog så att den som är riktigt duktig (men inte superelit) kan komma upp i 50% eko och KRAV. Då sparar man ändå ungefär 0,4 kg koldioxid per dag och 150 kg per år. Det är inte så illa!

Jag fortsatte sifferexercisen från igår. Funderade på vad dessa siffror innebär på ett parsonligt plan. Vi vet att en genomsnittlig svensk genom att äta helt ekologiskt befriar åtminstone 6 kvm åkermark från besprutning, varje dag. Till denna siffra kommer betesmarker, vissa grödor och skuggareal utomlands. Men ändå. Minst sex kvm per person och dag.

Vi har också en konservativ siffra på att ekologiskt lantbruk binder in 1 400 kg mer per hektar och år. En ha är 10 000 kvm. Det innebär att det binds in 0,14 kg CO2 mer för varje kvm som tas i anspråk. Sex kvm per person ger 0,84 kg CO2 per dag.

Om man kör med samma kost 365 dagar, ett helt år, så har man bundit in 306 kg CO2 mer än den som käkar konventionellt. Och det till stor del för att eko-bonden använder klöver och gräs istället för konstgödsel, samt att vanlig hederlig gödsel används i större utsträckning.

Låt oss runda av till att den som käkar helt KRAV-eko-reko i genomsnitt besparar klimatet trekvarts kilo koldioxid mindre varje dag. Eller 300 kg per år. Det var väl inte så illa?

Eller, har jag räknat fel någon stans?

659 263 varv runt jorden

Det kommer allt fler rapporter som visar att ekologiskt jordbruk i genomsnitt suger upp mer koldioxid än konventionellt. Jag har roat mig med att köra runt lite siffror i ett kalkylblad och kommer fram till att KRAV-bönderna under åren har sugit upp runt fem miljoner ton koldioxid genom att byta brukningsmetod. Det motsvarar ungefär 0,6 kg CO2 per svensk, eller att en normalbil kör 659 263 varv runt jorden. Ungefär.

Ekologiskt och KRAV-certifierat jordbruk suger i sig koldioxid och bidrar på ett väsentligt sätt till att minska de negativa effekterna av växthuseffekten. Det sker först och främst genom att det är mer växtrester i en jord som brukas ekologiskt än en som inte är det. Att hålla betande djur på jorden trycker ned ännu mer koldioxid. Exakt hur mycket koldioxid som sugs ner i den KRAV-certifierade jorden beror på många olika faktorer. Baserat bland annat på uppgifter i Soil Associations rapport ”Soil carbon and organic farming – A review of the evidence of agriculture’s potential to combat climate change” så är det rimligt att anta att en hektar mark som lags om från konventionellt till ekologisk drift suger upp åtminstone 1,4 ton CO2e mer per år i åtminstone 20 år. En hektar mark som betas suger upp ungefär 2,7 ton CO2e per år, om man får tro Hushållningssällskapens rapport ”Jordbrukets klimatpåverkan”, den så kallade Jokerrapporten.

Jag har räknat lite på hur mycket ny mark som har anslutits till KRAV varje år under de senaste 20 åren, och multiplicerat det med siffrorna ovan. Då får man fram att det KRAV-certifierade jordbruket har sugit upp cirka 5 miljoner ton mer koldioxid än det skulle ha gjort om det hade fortsatt som konventionellt. Eftersom dessa siffror är svårmätta så har jag rundat av alla siffror nedåt och försökt använda mig av konservativa data. Vad gäller betesmarken kan man möjligen säga att det inte spelar någon roll om marken betas av konventionella djur eller KRAV-djur. Å andra sidan får alla KRAV-djur beta, och det behövs mer betande djur i KRAV-jordbruket än i det konstgödslade. Men det är rätt mycket koldioxid vi pratar om - vad betyder då dessa 5 274 104 ton CO2?

Det motsvarar

• Alla klimatpåverkande utsläpp från 741 671 genomsnittliga svenskar. Det skulle tex kunna vara alla som bor i Stockholms kommun.


• Vad 83 716 bilar har släppt ut under samma 20-årsperiod


• Så mycket CO2 som en enda bil släppte ut om den skulle köra 659 263 varv runt jorden. Låt säga att den kan hålla en genomsnittshastighet på 100 km per timme, och aldrig behöva stanna. Då skulle den ändå behöva hålla på i 30 103 år.


• Att krav-bönderna har hindrat ett utsläpp om cirka 0,59 ton CO2e per svensk. Det är å andra sidan ungefär vad en vanlig bil släpper ut på 300 mil. Men om man antar att sådär 10% av svenskarna har stått för det allra mesta av KRAV-inköpen under de här åren, så har de sparat 5,9 ton var. Och det är nästan ett helt års utsläpp!
  

Ungefär.

Fint pris till verkliga eko-hjältar

Rapunzel är väl lite av Saltå Kvarn gånger mycket. Ett företag som är styrt av ekologiska värderingar och som har visat att det går att leva bra på det i många år. De är, såvitt jag förstår, flera gånger större än Saltå, men båda företagen har riktiga människor som vill väl i ledningen.

Rapunzel instiftade, tillsammans med IFOAM, för några år sedan One World Award. Syftet med priset är att uppmärksamma människor som skyddar och bevarar vår värld. Priset delas ut vart annat år, och är egentligen två priser.

Det ena är en slags Oscars-variant där fem blir nominerade, och en vinner. Vinnaren får en massa ära, en statyett och €25 000. Inte illa. Det som premieras är viktiga uppfinningar, utveckling av ekologiska lösningar som kan skalas upp så att många kan använda dem, liksom de som har lyckats bli starkt lysande förebilder på olika sätt.

Det andra priset är ett "life time achievement award", kanske lite mer av ett nobelpris. Här väljer man ut de människor som har i princip lagt sitt liv på att utveckla och främja ekologisk produktion. Kanske inte varje steg märktes så mycket när det togs, men när man ser till livsgärningen, så inser man att jorden hade varit ett sämre ställe utan dessa människor.

Det klart att ju fler som nomineras, desto bättre blir underlaget. Har du någon idé? Nominera här. Senast den 15 februari.

Surt sa torsken

Jag bannade WWF häromdagen. Jag börjar begripa vad som hänt. WWF international har beställt en utredning av en revisionsbyrå. De har satt upp de mål man har för MSC och sedan gjort en skrivbordsstudie av andra system och jämfört dem med MSC. Uppgifterna som man har använt är de som man har kunnat hitta på engelska. Resultatet av studien är att MSC är bäst på att leva upp till MSC:s mål. Alla andra är mycket sämre på det. Vilken chock!

Därefter verkar WWF international ha kommenderat ut de lokala WWF-kontoren att göra press på att MSC är bäst, faktiskt dubbelt så bra som närmaste konkurrent. Svenska WWF gör som man blir tillsagd och går ut med materialet i en press release.

När KRAV inser att man har blivit nedrankad av WWF och inser att det beror på att WWF helt enkelt inte bemödat sig om att fråga KRAV (på engelska) eller bett det svenska WWF-kontoret kolla upp resultaten, så försöker man naturligtvis få till en rättelse från WWF. Det är de inte intresserade av.

Då står KRAV i läget att välja mellan vänlig korrigering och angrepp. I pressmeddelandet som gick ut på fredagen, så valde KRAV vänlig korrigering. Troligen för att WWF har ett mycket stort inflytande över vad som ska anses vara miljösmart på just fiskmarknaden. Att få dem emot sig skulle inte gynna KRAV-märket.

Men mitt förtroende för WWF som organisation har fått sig en rejäl törn. Jag vet att det finns mycket duktiga människor som jobbar där. Men det verkar inte som att de har mandat att göra det som vore bäst för fisken och miljön. Internationella strategier går före. Då får Sverige-kontoret vackert rätta sig.

Jag känner mig lite besviken på den svenska miljörörelsen. Det är inte bara WWF. Jag har på sistone sett en hel del tveksamheter från organisationer som annars står för det rättrådiga. Kanske begriper de detta bättre än jag. Men ofta nog tycker jag att det verkar som att makt korrumperar, och miljöfolket är inte immunt mot detta syndrom. I just Sverige finns också en stark tradition om att sitta ned i båten. En slags saltsjöbadsanda som innebär att vi är ett för litet land för att man ska kunna göra sig omöjlig. Man måste kunna samarbeta med alla, annars tar det stopp.

Allt det här innebär att vi allt som oftast tappar bort vad som verkligen är viktigt. Det suger, tycker jag.

Mest spridning verkar Miljöaktuellts okritiska spridning av pressmeddelandet ha fått.

Dubbelt löfte - hälften så bra?

Knallade förbi ett waynes-hak på lunchen. Kollade lite på skylten, tänkte att det var något knas med den där. Vände och kollade igen...

Kolla den minsta texten "Allt vårt kaffe är 100% certifierat av Rainforest Alliance"... Allt vårt kaffe är 100% certifierat... jag fattar inte... Hur skulle något kunna vara något annat än 100% certifierat av någon? Skulle någon kunna ställa ut ett halvt certifikat, 50% certifierat? Eller är det att de verkligen vill understryka att allt deras kaffe, alltså verkligen 100%, fattaru, är verkligen certifierat?

Eller rättare sagt; jag lärde mig av en gammal farbror att den som ger två ursäkter döljer något. Vad är det de inte vill säga? Att Rainforest Alliance inte riktigt är vad de skulle vilja att det är, dvs ekologiskt? Eller är det något med det andra? Är mjölken billigast möjliga? Kör de med svartanställd personal? Är det mögel i lokalen?

Den funkar inget vidare den där reklamen, Wayne, jag får bara fler frågor och blir mer misstänksam! Men lite kul är den i och med det.

Uselt, WWF

WWF har just släppt en rapport där man hävdar att KRAVs fiskemärkning bara är hälften så bra som MSC. Jag tycker det är en eeeeextremt konstig analys. Jag får det till att rapporten inte är seriös, utan tjänar helt andra syften än saklig upplysning. Jag är superbesviken på WWF.

I tisdags släppte WWF en rapport där man sågade KRAVs fiskeregler jäms med fotknölarna. Jag är en ganska fridsam man, men nu blev jag tvärförbannad. Så här skriver de i sitt pressmeddelande:

Jämfört med MSC får fiskcertifieringar som Naturland, Friends of the Sea och KRAV mycket lägre betyg. De lever upp till mellan 26-65 procent av kraven. Det beror bland annat på bristande kriterier för hur de ska nå ett hållbart fiske och välmående havsekosystem. Också brister i transparens och information ger låga omdömen.

Det är extremt svårt att tycka att det är ett trovärdigt resultat.

När det gäller skillnader i hur man bedömer om ett fiske är hållbart eller inte, så ställer KRAV och MSC i princip samma krav. Det finns skillnader i vad det är man godkänner och hur det sker. Men bedömningen av när ett bestånd är inom säkra biologiska gränser är mycket likartad. Att komma fram till att det ena systemet är bättre än det andra är subjektivt.

"Brister i transparens och information" är en mycket skum anklagelse. Det kan bara bero på ovilja att ta rätt på hur det förhåller sig. MSC och KRAV jobbar efter samma kriterier när det gäller hur reglerna utvecklas, nämligen ISEAL code of good conduct. Vi använder båda öppna och trovärdiga system för certifieringen (baserad på en standard som heter ISO guide 65). KRAVs regelrevisioner är öppna för alla att kommentera, liksom varje enskilt godkännande av ett fiske. Man kan om man vill säga att det snarare är tvärt om - KRAVs regler ställer högre krav på att en exakt fångstplats ska anges på konsumentförpackningen. För MSC räcker "nordostatlanten", som sträcker sig från Island till Ryssland.

Jag tycker att MSC är en seriös fiskemärkning, men jag tycker den har sina brister. Jag tycker att det är snubblande nära green wash när man får sätta miljömärket MSC på vilken produkt som helst som innehåller MSC-fisk. Det ställs inga krav på var potatisen i fiskgratängen kommer ifrån, eller paneringen på fiskpinnen. I dessa produkter är det ofta mer av annat än fisk. Men om oljan i fiskpinnen kommer från GMO-raps, eller om potatisen är intensivbesprutad, det bryr man sig inte om. Och natriumglutamat är bara att hälla på, hej och hå.

MSC har regler som styr med den socioekonomiska situationen i fiskebygder. Dvs de gynnar lokala livskraftiga fiskesamhällen. Det är bra. Men i övrigt har de inga regler för arbetarskydd, eller sociala rättigheter, vad jag vet. Det har KRAV.

WWF har också haft alla möjligheter att påverka KRAVs regler. Om KRAVs system nu var så uselt, så hade de väl kunnat säga det för några år sedan?

Jag har jätte, jättesvårt att frigöra mig från tankar kring nepotism. Jag har jätte, jättesvårt att tro att WWF ville något annat med denna studie än att marknadsföra MSC, åstadkomma världsherravälde för dem. Jag tycker det är uselt gjort av Lasse Gustavsson att ha mage att kräva att KRAV ska förbättra sig, som han gör i pressmeddelandet. För som jag ser det har det ingen grund annat än att skapa uppmärksamhet. Det är ett retoriskt trick - har man ingen nyhet ska man ändå kräva något av någon. Gärna någon som folk tror gott om. Då nappar redaktionerna. Lågt gjort.

Och ja, KRAVs fiskeregler ligger mig extra varmt om hjärtat. Men nej, jag är inte rädd för kritik. Men det här vara bara för mycket, jag var tvungen att få det ur mig. Tack för ordet.

Kokbok o klokbok om hönan och ägget

En förening med det omöjliga namnet Föreningen för Ekologisk Fjäderfäproduktion har precis kommit ut med en utsökt liten klok- och kokbok.

Boken innehåller dels små reportage från ett dussin hönserier, med bakgrund och bilder om hur det ser ut, vilka bönderna bakom äggen är och vad de har specialiserat sig på. Dels innehåller boken en liten trave trevliga recept. En del är grundläggande (förlorade ägg), andra är lite mer avancerade. Men inget av dem verkar särskilt svårt. Snarare lockar de till att börja testa. Och så är det lite eko-fakta och ägg-fakta.

Men jag vet inte, det är något speciellt med den. det jag skriver ovan låter ju rätt ordinärt. Men bildvalet och tonen i hela boken är som en feel-good-film. Man bara läser och mår bra.

Boken är på knappt 100 sidor, inbunden och heter "Ab Ovo". Den kostar 160 kr inkl porto. Jag kommer att beställa några att ha som gåbortpresent och så. Men, den här föreningen spelar lite hard to get. Så det enda sättet att få tag på boken är att hoppa in på deras webbshop och beställa ett ex. På Bokus och Adlibris finns den inte.

Det kom ett brev

Jag skrev ju en insändare som publicerades härom dagen. Idag fick jag ett brev, utan avsändare och undertecknare, som hade synpunkter på min insändare. Jag vill gärna diskutera, men vet ju inte hur jag ska få tag i avsändaren.

Jag vet inte heller varför han eller hon har skickat brevet anonymt. Det kan vara för att ha/on inte riktigt står för det som skrivs. Eller så är det för att ha/on sitter i en situation där repressalier är en del av verkligheten. Hur det än är. Om den som skickade brevet som inkluderade Guyana - kontakta mig gärna igen - jag tänker inte berätta för någon om vår konversation. Men jag bjuder gärna på kaffe!

Ekologisk hudvård - att märka eller inte märka?

Ekologisk hudvård växer ju med raketfart. Området gränsar mot något som kallas "naturlig" hudvård. Många produkter består mest av jordbruksprodukter, med kanske lite lera i. Men det finns en hel del annat jox som hälls i produkterna också. Och eftersom huden är vårt största organ som har kapacitet att ta upp olika ämnen, så kan man tycka att det skulle finnas minst lika stort behov av att eko-märka kosmetika, lotions och annat, som det finns behov av att eko-märka mat.

Fram till nu har det funnits lite olika standarder ute i världen. Soil Association har haft en rätt tuff regelsamling ute ett tag. EcoCert har haft en betydligt lindrigare. ICEA i Italien har också haft sitt, osv. Men nu håller man på och försöker förhandla ihop sig om en enda ekologisk standard för hudvård, kosmetika och hygeinprodukter. Samarbetet kallas för Cosmos. Deras regelverk, Cosmos-standarden, ser för en annan lekman ut att vara rätt bra. Men man tillåter konserveringsmedel och föreningar med silver och koppar. Redan där börjar man fundera över hur bra det här är.

Inom KRAV har det varit en hel del diskussioner om man borde suga in kosmetika, och då Cosmos-standarden i systemet. Dvs - ska det få finnas KRAV-märkt kosmetika? Tills vidare har man landat i att det finns för lite egen kompetens. Det är för mycket olika substanser som används som inte används inom livsmedelssektorn.

Jag har funderat lite över om det här är ett bra, eller ett allt för fegt ställningstagande. Normalt brukar jag vara för att miljö- och hållbarhetsmärkningar ska in på så många områden som möjligt. Men tills vidare tror jag nog att det är bra att hålla KRAV utanför kosmetikan. Det är verkligen långa listor med substanser som trots allt får tillsättas. Och man vet allt för lite om vad de gör med människor och natur.

Eko på riktigt - skänk en toalett!

Inom EU får man inte använda mänskliga exkrementer i ekologisk odling. Det finns ett litet undantag för bondens egen familjs toa, som under vissa omständigheter får kopplas ihop med gödselhanteringen från djuren. Men hyr t ex bonden ut ett hus, så är det stopp. Det är givetvis helstolligt. Att vi lyckas sluta kretsloppen är avgörande på sikt. Vi kan inte hålla på och deponera, släppa ut eller bränna en massa värdefullt kväve och fosfor. De måste göras om till ny mat. I synnerhet gäller det fosforn.

Det intressanta är att de delar av världen som ligger lite på efterkälke rent ekonomiskt har en annan inställning. Där kan en lantbrukare inte vara utan gödning, men det är ändå viktigt att lösa hygienen, annars sprids ju sjukdomar direkt. Men då måste man ha råd att bygga en toalett, vilket ibland är mer än man har råd med. Men, som vanligt, finns det någon som har tänkt till.

På webbplatsen Toaletter Utan Gränser, så kan man ge bort en toalett. Eller, rättare sagt, man ger bort material och rådgivning. Familjen får själv stå för arbetet. Men det gör de gärna eftersom de plötsligt får "gratis" gödsel som motsvarar två säckar konstgödsel, något som denna familj knappast kan ha råd med. Jättespännande! Att medfinansiera en toalett innebär att man bidrar till hållbar utveckling och hållbar livsmedelsproduktion. Och lite mänskogödsel är bättre än konstgödsel eftersom det blir bättre jordstruktur av naturlig gödsel.

Kul grej. Man kanske skulle börja ge bort toaletter till folk som fyller jämnt? Kanske det är vi som får åka till Burkina Faso för att lära oss om kretslopp?

Bilden har jag lånat från Toaletter Utan Gränser.

EkoTänk producerar insändare

För en vecka sedan fick docenten Birger Svensson in en insändare i Uppsala Nya Tidning. Hans budskap var att ekologisk odling är onödigt och kan läggas ned. Framför allt borde man sluta med forskning på området. Han byggde sin ståndpunkt främst på ett seminarium som hölls på vårt Lantbruksuniversitet, SLU, den 2 dec. Jag var inte själv på seminariet, men jag har hört en del om det. Att den enda slutsatsen skulle kunna vara att ekologiskt lantbruk har jag dock inte hört från någon. Och jag blir lite provocerad av folk som använder sina titlar för att hävda att de har rätt.

Dessutom menar jag att vi är i ett alldeles för allvarligt läge för att man skulle kunna snäva in forskningen. Vi måste tvärt om bredda perspektivet och söka fler lösningar. Och då tycker jag tvärt om att man borde satsa på eko-forskning. Så jag skrev ett svar, som publicerades idag. Här kommer en kopia av texten (insändarna blir inte kvar så länge på UNT:s web):

KOMMENTAR till Birger Svenssons insändare 11/1.

JORDBRUK. Ekologiskt lantbruk arbetar med betydligt mindre fossil energi än konventionellt lantbruk. Det gynnar rikedomen av arter i landskapet och det ger mer mat i de delar av världen där undernäring och svält är ett problem. Allt detta med blott en bråkdel av de forskningsresurser som regeringar och jätteföretag lägger på jordbruk som bygger på konstgödsel, bekämpningsmedel och genmodifiering. Trots det skriver docenten Birger Svensson att man borde lägga ned det ekologiska jordbruket, och han gör det med stöd av ett seminarium på SLU.
Hur är detta möjligt?
Förmodligen därför att man i den naturvetenskapliga världen kan välja vad det är man uttalar sig tvärsäkert om. Den forskning som Svensson hänvisar till är avgränsad till en viss del av världen och tar inte hänsyn till att tillgången på billig energi (som man gör konstgödsel med) förmodligen är en historisk parentes. Den forskningen tar heller inte hänsyn till att den minskande artrikedomen i tunga vetenskapliga publikationer pekas ut som ett av mänsklighetens största problem. Eller för den delen stora studier som visar att vi kan försörja världen med mat även om vi odlar allt ekologiskt.

Så i en viss akademisk mening har Svenssons argument vetenskapligt stöd. Men om man tar hänsyn till de större systemproblemen, är argumenten inte så intressanta. Det är heller inte så intressant att fundera över om någon sida vann en viss debatt. Det viktiga är hur vi, och då menar jag jordens befolkning, ska kunna få mat när energipriserna mångdubblas, klimatet förändras och när vi måste få stopp på den skenande utrotningen av arter. Med ett sådant fokus kan man inte ignorera ekologisk produktion och forskning.
Snarare måste vi mångdubbla ansträngningarna för att lösa de problem vi står inför. Alla lösningar måste beaktas och utvecklas. Det ekologiska lantbruket har kommit en lång väg, men visst finns det problem. Och en del är gemensamma för hela lantbruket. Dit hör till exempel hur vi ska försörja marken med fosfor.
I stället för att argumentera för att en viss typ av odling ska tas bort, tycker jag att de som styr anslagen till jordbruksforskningen som tankemodell borde använda ett samhälle utan konstgödsel och bekämpningsmedel.
Hur skulle vi lösa problemen då?

För mycket eko för tulpaner

Tulpaner som fick säljas som ekologiska får inte göra det längre. Det beror på att EU-reglerna för vad som får kallas ekologiskt till slut satte stopp, eftersom bekämpningsmedel används när sättlökarna lagras. Jag gillar givetvis inte bekämpningsmedel. Men det här tycker jag var att gå för långt. Hade man tillåtit det här, så hade vi kunnat få en rejäl ekologisk snittblommeproduktion. Och då hade man kunnat tajta upp utsädesreglerna. Nu kommer det att ta mycket längre tid. Men de som kan bör absolut köpa tulpaner från Sörby Handelsträdgård.

Ett av de första blogginlägg jag gjorde gällde att jag var glad över att det hade kommit ut ekologiska tulpaner från Sörby Handelsträdgård (de söker folk förresten, om någon i Gävle-trakten är intresserad). Jag förutspådde att nu skulle minsann snittblommorna följa textil och kosmetika som kometer på ekohimlen.

Det sket sig med det: "Vi är mer ekologiska än någonsin. Men vi får inte kalla oss kravodlare, säger David Thorberg, vd i Sörby Handelsträdgård AB."

Problemet är att utsädeslökarna i ett tidigare skede har behandlats med ett preparat som är förbjudet i ekologisk odling. Ska man vara renlärig, så ska eko givetvis vara oberoende av gifter och konventionell produktion. Men om man tänker så, så tar det väldigt lång tid att bygga upp en produktion. Helt enkelt därför att de som handlar med utsäde inte alltid (rätt sällan) är beredda att ta de risker och kostnader som särhållning innebär. Ett betydligt snabbare sätt är att försöka jobba med det minst dåliga utsädet, och när man fått tillräckligt många företag i produktion, så ökar trycket på någon utsädeshandlare att lösa problemet. Till slut brukar det ge sig, och så har man fått en ganska stor och renlärig produktion.

Men många har svårt med den här dynamiken och menar att utsädet kan ta gift med sig till de ekologiska åkrarna. Eller så menar de att den ekologiska produktionen stöttar den icke hållbara konventionella utsädesproduktionen, vilket är ologiskt och omoraliskt. Ofta hamnar man till slut i ett avvägande; följer utsädet med produkten (dvs kan det komma rester av gift i den ekologiska produkten)? Eller förbrukas det? Hur mycket rör det sig om? Finns det kanske konventionellt, men obehandlat utsäde, osv, osv.

Den här diskussionen förs antingen inom EU, som bestämmer vad som ska få kallas ekologiskt. Eller inom KRAV, som bestämmer vad som ska få kallas KRAV-märkt. Men eftersom KRAV har bestämt sig för att ekoreglerna ska vara grunden, så hamnar vi i knät på EU. Om det finns ett tolkningsutrymme i reglerna så kan dessutom certifieringsbolagen bli inblandade.

I det här fallet så var det EU som till slut satte ned foten. Till en början var det okej med de behandlade lökarna. Men sedan bestämde man sig för att inte göra undantag för tulpaner. Lökarna ska vara obehandlade och helst ekologiska. KRAV och certifieringsbolagen hade mest bara att finna sig.

Men här tycker jag det blev fel. Det som skulle ha kunnat vinnas var ett inbrott i en bransch som är mycket tung på bekämpningsmedel och skumma färgämnen. Därför ska man t ex aldrig lägga en köpt blombukett i hushållskomposten, om man använder komposten till att odla mat. Det som kunde förloras var logik och stringens. Hade man släppt fram de här tulpanerna och fått några växthus till att börja odla ekologiska blommor, så hade man kunnat säga att ett visst datum några år fram i tiden, så upphör undantaget. Då tror jag att vi hade kunnat få rätt gott om helt ekologiska tulpaner om fem år. Nu lär det dröja.

Jag har svårt att förstå det här. Man skulle ju t ex kunna beakta att det är få som äter tulpaner.

Det blir miljöbloggforum i år igen!

Förra året så ordnade Sven på MiljöBloggAktuellt ett MiljöBloggForum i Stockholm. Det blev en fantastisk succé: Det var en hisnande känsla att träffa människor som man aldrig träffat IRL förut och ändå känna sig som en del i ett gammalt gäng. Ett gammalt gäng med smarta, handlingskraftiga och trevliga människor. En riktig kick, alltså.

Nu verkar det som att uppföljningen är ordnad; en knippe miljöbloggare har börjat rådda med att fixa ett forum i Göteborgstrakten, förmodligen Alingsås, den 27 mars. Jag ska göra vad jag kan för att komma!

*

För övrigt blir jag bara surare och surare när det gäller vargjakten. Det är möjligt att det på något vis går att motivera skyddsjakt på individer som bosätter sig i eller nära större tätorter, eller liknande. Men att släppa ut 12 000 jägare efter 20 av 200 vargar (som fortfarande anses utrotninghotade) är inte rimligt. Nu kryper det fram att man skjutit av friska individer, och att flera jägare har behållit troféer. Nu inser även lantbrukspressen att detta är stort, kanske att jämföra med FRA-lagen. Jag fattar inte hur en regering är funtad som inte fattar att detta är sprängstoff, och som bestämmer sig för att göra detta ett valår. Att vara en blågrön väljare blir inte lätt i år.

Bokslut 2009, nya friska tag 2010

Jag följer upp mina egna miljömål för 2009. Det gick rätt bra. Vi käkar mer vego. Det kött vi käkar är i större utsträckning KRAV-märkt kyckling och fisk. Vi har tilläggsisolerat huset. Och lite sådant. Känns bra. Men vilka blir då löftena för 2010. Jag har försökt sätta ett mål vardera för bilen (sälj den), biffen (handla mer lokalt, mer lunchlådor) och bostaden (renovera några fönster). Och så till sist ett recept på en sallad som funkar bra här hemma och som bygger på vitkål och morötter snarare än isbergssallat och tomat.

Bondjäntan kör en nyårslöftesutmaning. Här är mitt bidrag. Men först dags att följa upp nyårslöftena för 2009. De var följande:

Mål för det egna hushållet för 2009:

1. Vi ska införa vegetariska dagar i familjen. Resultat: klart. Har skett av sig själv.
   
2. Mängden KRAVmärkt kyckling och fisk ska öka på bekostnad av annat kött. Resultat: klart.
   
3. Vi ska genomföra ett par strategiska renoveringsåtgärder som bör minska energianvändingen i vårt hus. Resultat: renoverat och tilläggsisolerat husets sämsta vägg, Norrväggen. Klart, alltså.
   
4. Inte flyga på fritiden. Resultat: inte flugit privat. Klart alltså.
   
5. Få fart på frukt- och gröntproduktionen i trädgården. Kanske skaffa ett par bikupor. Resultat: njae... alltså... jag har beskurit ett gammalt äppelträd och försökt få fart på några vinbärsbuskar. Skaffat lite plats åt lite jordgubbar och odlat ett par kryddor och några tomater. Ingen vidare skala på något av det... hm... jag får ett halvt rätt för det.
   

På jobbet kommer vi att jobba vidare med klimatprojektet. Om vi kan lyckas komma fram till någon form av certifieringssystem som kan identifiera den klimatsmarta maten, så vore det inte så dumt. Vi har sedan november 2008 ett certifierat miljöledningssystem och ska bland annat hålla oss under 600 kg CO2 per årsarbete. Det ska nog gå bra, men vi får anstränga oss lite.
Resultat: Jag har ju inte full rådighet över hur saker o ting utvecklar sig på jobbet. Men vi har skapat det där certifieringssystemet inom projektet. Oklart nu om någon kommer att använda det. Men många använder olika delar. Däribland KRAV som kör in många av klimatreglerna i sina egna regler. Vi har upprätthållit ISO 14001 certifieringen, och den ständiga miljödiskussionen är rätt bra på jobbet. Så där tycker jag att man får säga att jag/vi klarade det.

90-95% måluppfyllelse är ju rätt bra. Kanske för bra? Kanske var målen, ambitionen då för lågt satt. Vore intressant att höra/läsa om det är någon annan av er bloggers där ute som har gjort någon uppföljning.

Så, hur se på 2010? KRAV, jobbet, får ha sina egna miljömål, så jag fokuserar på mig och min familj. Stefan Edman hade en bra titel på en utredning han gjorde 2005; Bilen, Biffen Bostaden - hållbara laster, smartare konsumtion. Han menade att det är just dessa tre; transporter, kosthållning och boende som är de viktigaste aspekterna. Hans fokus var klimat, men jag tror nog att det kan gälla många fler miljöaspekter. Så jag tänker så här - kanske kan jag försöka sätta ett rejält mål för var och en av dessa? Här är ett försök:

Bilen
Mål: Att sälja bilen.
Jag tänker inte sluta köra bil, men jag tänker se till att hyra en lämplig bil när jag behöver det, och cykla eller åka kollektivt i övrigt. På det viset blir jag av med en del okynnesåkning, jag får bilar som är anpassade i tyngd och storlek till det jag ska göra och jag slipper en hel massa besvär med reparationer, däckbyten och sådant.

Biffen
Hmm... den här är lite lurig... vi köper mycket (nästan allt) eko o KRAV. Vi försöker tänka närproducerat och mer vego. Tomat o isbergssallad har ersatts av vitkål i diverse blandningar under vintern, riset har ersatts av bulgur o mathavre... Jag skulle vilja jobba mer med svinnet. Men hur gör jag ett smart mål för det? En del av matens miljöpåverkan handlar om transporten mellan butik och hem. När vi säljer bilen, så får vi en effekt där... Kanske så här:
Mål 1: handla den mesta maten med hjälp av cykel och cykelkärra.
Mål 2: producera fler lunchlådor (dvs undvika att lägga upp för mycket till barnen och se till att ta hand om rester innan de måste slängas).

Bostaden
Här har vi också gjort väldigt mycket. Direktverkande elen är borta, alla dåliga väggar är åtgärdade (i alla fall i "stora" huset). Vad göra nu, utan att förta sig? Hmm... dags att ge sig på lillstugan? Njae, pallar nog inte det just nu. Men våra gamla fönster behöver renoveras och få energiglas i innerbågen. Delvis gjort, men några återstår.
Mål 1: Renovera två fönster och se till så att de får energiglas i innerbågen.
Mål 2: Lätta på lite socklar och se om man kan dreva bort det sista golvdraget.

Till sist ett recept som blivit ett resultat av 2009 års upptäcktsfärd i vitkål (bilden ovan):

Variation på vitkålssallad (som håller sig god länge, så man kan göra en rejäl batch):

• strimla cirka ett halvt kg vitkål
• riv ett knappt kg morötter
• koka upp 1 dl olja (välj sort beroende på vilken smak du gillar - jag tycker rapsoljans nötighet blir bra), 1 dl socker och 1 dl vinäger (gärna någon mild, men som har lite smak. Jag brukar ta lite balsamvinäger och lite vitvinsvinäger och spä med en skvätt vatten). Låt svalna.
• Häll dressingen över morötter o vitkål. Blanda.
  

Naivt att tro på CoP15, dags för handelskrig?

När CoP15 i Köpenhamn var slut, så drabbades jag av insikten om att jag har varit straffbart naiv. För hur kunde jag någonsin tro att alla världens stater skulle skriva på ett rejält klimatavtal? Och det innebar ett par veckors tappad sug. Tillbaka på banan undrar jag om inte idén om den globala klimatkonventionen är oljeindustrins bästa vän. Jag tror att det är dags att degradera den till en högoddsare. Det kan gå, men förmodligen inte. Låt miljöministern sköta det där tillsammans med andra miljökonventioner. Nu gäller det att gå ihop med de som vill något och visa att vi menar allvar. Kanske kan man införa strafftullar mot de länder som inte vill? Förmodligen möjligt, men jättestökigt. Men inget hindrar var och en att själv inleda ett litet handelskrig för framtiden. Och det är nog något sådant som måste hända, för politikerna klarar inte detta, hur många nattmanglingar de än kör.

Jag kom alldeles av mig efter Köpenhamn och COP15. Den 18 december (skulle varit konferensens sista dag) var jag helt ofokuserad på jobb och försökte nästan ofrivilligt följa vad som hände. Nu var ju ALLA på plats, de har väl inte åkt dit för att misslyckas? Det slog mig att det verkade som att alla väntade på att Någon skulle lösa den gordiska knuten. Kameran svepte över en jättesal där statsmän satt på rad, och väntade. Israels premiärminister väntade. Maldivernas premiärminister väntade. Och väntade. Inte kunde väl dessa upptagna människor sitta där och vänta, om de inte väntade på något gott?

Så kom upplösningen. Det blev i princip inget. De hade väntat för länge, och inte kom det något ur det. Jag kom att tänka på den där 70-talssången "Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt på rad. // Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa: // Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär...". Sången är vacker. Och naiv. Jag kände mig plötsligt så urbota naiv.

Hur kunde jag tro att det skulle funka att få alla världens ledare att skriva under ett avtal, som löser klimatproblemen på ett rättvist sätt? Hur kunde jag överhuvud taget tro att en konsensuslösning skulle fungera? Jag menar - hur bra har FN:s säkerhetsråd kunnat stoppa krig? Hur kunde jag tro att stater som har oljan som enda betydande inkomst skulle skriva på något som syftar till att strypa oljeproduktionen? I synnerhet som dessa stater ofta leds av en korrupt maktelit, som i sin tur har allt att förlora på minskad oljeproduktion? Norge är nog ett lysande undantag i en klubb som annars domineras av otrevligheter som Saudiarabien.

Hur kunde jag tro att ett land som Kina någonsin skulle skriva på? Jag skulle tro att det enda som ger regimen legitimitet är att de levererar ett kraftigt ökat välstånd till en befolkning som har fattigdom och svält i färskt minne. Denna tillväxt bekostas med hjälp av fossil energi. Dvs, om partiet skriver på, så kommer tillväxten att minska och därmed får pamparna omedelbara problem att behålla makten.

Så otroligt naivt av mig. Och jag tappade sugen av insikten att hela CoP-processen egentligen mest spelar oljeklubben i händerna. Så länge ambitionen är att alla ska skriva på, så kommer det inte att gå. Dvs oljeshejkerna, klimatskeptikerna och familjen Bush vinner med det här upplägget.

Nu har jag spottat upp mig lite, men frågan är vad alternativet till klimatkonvetionen är. Det är klart att man ska jobba vidare med den, men jag tror att man får dra ned den från statsminister- till miljöministernivå. Statsministrarna har ändå klimatproblemet kvar - men vad är den nya lösningen? Lösningen bortom klimatkonventionen? Eller, på ett annat sätt - vad gör vi när andra stater inte vill komma överens på ett civiliserat sätt? På något sätt får det vara slut med silkesvantarna.

Kan vi gå i krig? Hota de som bygger ett nytt kolkraftverk med bombning? Skicka kryssningsmissiler på nya oljeriggar? Ungefär som vi/västerlandet gör med de som bygger kärnkraft utan lov? Skicka svenska soldater för att se till så att de obildade kanadensarna slutar bryta tjärsand? På ett sätt kanske rimliga åtgärder, men det skulle kunna spåra ur rätt snabbt. Tror inte vi vill det.

Kan vi hota banditerna med handelssanktioner? Kanske svårt. EU behöver handeln, och många andra länder som behöver utveckling får den genom handel. Kanske inte så smart. Men, kanske ändå. Kanske att vi, EU, kunde gå ihop med de som vill något rejält (rätt många ändå) och bestämma att vi handlar fritt oss emellan. Men de övriga stater som vill in får betala 200% klimattull, tills de skriver på. Klart det skulle bli tufft, klart vi skulle få fan av WTO, OECD, FN och alla möjliga. Men det skulle vara klarspråk. Och money talks. Kanske ändå ett spår att utforska närmare?

Men, och kanske viktigast, jag tror inte politikerna klarar detta själva. Om alla världens politiker vore demokrater kanske, kanske det skulle gå. Men som det är nu, så är det inte så. Och vi vanliga männsikor kan göra det som de inte kan. Vi kan agera nu. Vi kan

• börja köpa endast ekologiskt och KRAV-märkt mat. Ekonomiskt tufft, men sparar fossilt bränsle och mycket annat. Eftersom det blir dyrare så slänger man också mindre. Miljömärkt non-food.
• käka högst tre portioner rött kött i veckan
• sälja en bil
• tilläggsisolera, byta uppvärming, byta till Bra Miljöval el eller något annat rejält i bostaden

Om alla gjorde det, så skulle det innebära en de facto intervention på marknaden, som skulle märkas. Ja, det kostar komfort och pengar. Men Någon Annan kommer inte att fixa detta. Och värre är det kanske heller inte att driva ett litet ekonomiskt krig för framtiden.

Jag har inlett mitt krig, och jag har familjen med mig. Vårt nästa stora steg är att, till sist, sälja bilen. Vi har en liten bit kvar vad gäller köttet, och helt 100% ekologisk är inte kosten än. Jag ska ligga på vår lokala butik hårdare så att det blir möjligt.

Handelskrigsspåret är trist. Men är det någon som har en bättre idé?

Bilden har jag lånat från UNT:s webbplats, utan lov. Den är tagen av Scanpix. Men jag tycker att det här ögonblicket tillhör världen, snarare än en enskild upphovsrättsägare som hade privilegiet att få vara med. Så, come get me Scanpix, om ni lackar till.