Bloggpaus

Livet går upp och ned. Just nu är det ned. Återkommer när lusten att tänka på annat än de närmsta rinner tillbaka.

En bra dag

Det har varit en bra dag idag. Började dagen med att få båten i sjön, som en av de första i sta'n; det låg snö kvar i Sunnerstabacken när vi seglade ned för Fyrisån. Fick lite saker gjorda hemma och avslutade med en enkel middag (suverän rotsakslasagne) med vänner som vi inte träffat på länge. Vi lyxade med en champagne för att fira våren, sjösättningen och dessutom att syrran kommit ur respiratorn efter 17 veckor.

I den positiva yran dök det upp en tanke; skulle det vara opraktiskt eller svårt att lägga om allt (eller det mesta iaf) lantbruk till eko på, säg, fem år? Lite stökigt kanske, men inte ogörligt. Och Sverige skulle bli ett vackrare land. Lite av resten av världen skulle vi nog få med oss också.

Faktum är att det som sker nu, att konsumtionen läggs om till eko utan att lantbruket hänger med, är mycket mycket sämre. Det skapar effekter som eko-rörelsen egentligen inte är intresserad av - många eko-transporter uppfattas som onödiga (ex äpplen från Argentina) och en allt större del av eko-maten produceras av en anonym lantbrukare som konsumenten inte kan ha någon relation till.

Hmm... undrar om man kunde får något politiskt parti att göra "80% ekologisk areal senast 2014" till en valfråga?

Fredagsgodis för ekologiska kalenderbitare

Det finns en årlig publikation som heter "The world of organic agriculture - statistics and emerging trends". Vi på KRAV gjorde en överbeställning av förra årets upplaga, och precis när jag skulle släga dem i pappersåtervinningen, så slog det mig att någon kanske är intresserad.

Boken är förra årets (2008), men innehåller en hel del kul fakta om hur mycket som produceras av vad på olika håll i världen. Visste du t ex att det finns över 55 000 ha ekologisk mark i Colombia? Eller att det finns 175 ha på Mauritius? Eller att 46% av Italiens ekologiska export går till Tyskland?

Siffror som dessa har ändå fortfarande visst intresse för den som är böjd åt det hållet. Om du vill ha ett gratis ex av denna vintagebok (finns också några ex på CD), skicka ett e-post till info-snabela-krav.se. Vi har väl ett tjog av dem så först till kvarn. Om ett par veckor slänger vi det som är kvar.

Uppdatering 090528: Nu har vi väntat länge nog. De återstående böckerna är lämnade till återvinning. Går alltså inte att beställa längre.

Trendspaning - fler ekobröllop?

Det är ofta så att eko liksom växer bubbelvis. Vissa produkter tar en väldig fart (mejeri, banan, kaffe), medan andra närliggande områden utvecklas väldigt långsamt eller inte alls (kött, svensk frukt, te). Det senaste halvåret tycker jag att jag har sett en ordentlig ökning på intresset för hållbara bröllop. För ett år sedan var det ganska exotiskt, lite nördigt. Nu är det mer comme il faut, ett omtänksamt sätt att gifta sig.

Jag gjorde en notering om ekobröllop i höstas, men det har nog inte satt någon trend... Möjligen har tidningar som Eco Queen bidragit till att förena flärd och framtid. Men hur som helst verkar det hela nu lyckligtvis ha etablerat sig. Rådgivare som Asfaltsblomman vet allt man behöver veta och lämnar bra råd. På mässan EkoNord kommer det på tisdag 19:e maj också hållas ett seminarium om konferensanläggningar och efterfrågan på ekologiska bröllop.

Det här verkar kul. Det verkar som att ekobröllopen har lämnat de få hängivnas skara och numera är något som alla seriösa festvåningar behöver känna till. Då ökar tillgängligheten, och fler ställs inför en realistisk möjlighet att gifta sig ekologiskt. Då väljer fler att göra det, marknaden växer. Och världen blir lite hållbarare. En millimeter till på tusenmilafärden.

Äntligen får ekoskeptikerna svar på tal

Marit Paulsen släppte för ett tag sedan boken "Lurad på laxen". Resultatet av den realeassen är ett genomslag som är lika storslaget som obegripligt. Understödd av ett litet antal kända ekoskeptiker på Sveriges Lantbruksuniversitet framstår Marit som en sanningssägare. Jag anar en personvalskampanj inför EU-valet.

Jag jobbar inte med att bemöta detta, men jag ser ju jobbet här i korridorerna och hör snacket med journalisterna. Jag blir fascinerad över hur vi för fram argument som borde vara mycket svåra för Marit att möta, men att när jounalisten väl skriver, t ex i GP, så är de kritiska frågorna väldigt få.

Jag har svårt att förstå det här, men anar att det ligger i journalismens natur att söka konflikt och att ropa "kejsaren är naken!". Vad konfliktens grunder är, eller om kejsaren faktiskt är naken, är en sekundär fråga. Det viktiga är att få fram en text, en sändning som är spännande för läsaren eller tittaren. Försöker man ropa tillbaka att "kejsaren har visst kläder på sig", så riskerar man att framstå som hovlakej i Andersens saga. För det gör man om man talar i egen sak. Och det gör ju alla vi som menar att eko är ett steg på vägen mot ett hållbart samhälle, medan det konstgödsel- och bekämpningsmedelsberoende jordbruket är en återvändsgränd. Vi kan helt enkelt inte vinna mot Den Snälla Rikstanten från Värmland.

Då är det skönt att se några tunga aktörer tar bladet från munnen. Aktörer som inte utan vidare kan beslås med att tala i egen sak eller vara partiska. Om dessa aktörer dessutom företräds av människor med hög personlig integritet, så är det början på en mer balanserad debatt. Så jag blev glad när Kemikalieinspektionens GD i dagens SvD klarlägger lite fakta och tydliga förhållanden:

"Två fördelar är ändå helt klarlagda; Ekologisk odling gynnar den biologiska mångfalden. Och frånvaron av kemiska bekämpningsmedel eliminerar de problem för hälsa och miljö som dessa medel orsakar för stora delar av dagens livsmedelsproduktion."

Vårtradition

Vi har nu två lokala mjölkleverantörer i Uppsala; Sju Gårdar och Arla. Den 9:e maj ordnar Sju Gårdar betessläpp på Stabby (Uppsala Näs) och Arla ordnar på Jälla. Den 16:e maj ordnar Sju Gårdar på Almunge Prästgård oxå.

Det har blivit en vårtradition för oss att vara med på betessläppet. Hittills har det bara varit Arla som har ordnat på en gård, men i år är det alltså tre tillfällen. Kul! Jag tror det gör mycket för att vanligt folk ska komma närmare mattillverkningen.

Själv ska jag åtminstone vara med på Stabby, som är min närmaste mjölkgård. Ska bli jättekul!

Hommage till Sven C

Efter lite experimenterande har jag kommit fram till ett bröd som dels är ganska grovt, håller sig saftigt i några dagar och som har lite kul och gott innehåll. Bygger ursprungligen på ett vörtrecept. Rekommenderas, helt enkelt.




Ingredienser
25 g jäst
0,5 dl olja
0,5 lit öl
2,5 dl fil/yoghurt/kesella
1 dl sirap
2 tsk salt
1 msk stött kummin
2 tsk stött fänkål
1 dl (eller lite mer) pumpakärnor/mandel/nötter
1,5 dl mathavre/flerkornskross
ca 1 lit vetemjöl, gärna dinkel
ca 9 dl rågmjöl/rågsikt

Alla ingredienser finns som KRAV och eko. Variera mustigheten genom att spela med olja (oliv, raps, solros), öl (ljust, ale, mörkt), mejeriprodukt (fil, yoghurt) och sirap. Svårt kanske hitta mörk KRAV-sirap. Men kanske kan man hitta råsocker eller muskovado.


Gör så här:
Smula ned jästen i degbunken. Värm olja och öl till 37 grader. Rör ut jästen i degspadet.

Tillsätt fil (motsv), sirap, salt, kryddor, pumpakärnor (motsv), mathavre (motsv) och blanda. Rör ned nästan allt mjöl. Det ska bli en fast deg som släpper från kanterna. Jag brukar låta hushållsassistenten jobba ganska länge - tio till 15 minuter. Jag brukar spara lite av rågmjölet till utbakning.

Låt jäsa tre kvart. Arbeta degen lite på bakbordet. Dela i två lika delar som formas till korvar och läggs att jäsa på en plåt, under bakduk. Sätt ugnen på 175 grader. Vänta en halvtimme.

Strö lite rågmjöl över korvarna (limporna), som oftast inte har jäst så mycket. Det mesta händer i ugnen. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 45 min. Låt svalna på galler, under bakduk.

Glöm inte att skära upp ett par tjocka skivor när limpan är ett par minuter gammal. Njut med KRAV-märkt Bregott eller olivolja. Tack Sven, för att du drog ihop MiljöBloggForum. Vi kanske kan kalla det här för Svens bröd. Svennebröd känns inte riktigt lika bra.


Bilden på bröden får användas fritt om man hänvisar till EkoTänk som källa.

Nedräkning till MiljöBloggForum

Imorgon ska jag dra på MiljöBloggForum, som ordnas av Sven som driver MiljöBloggAktuellt. Det är ett fenomenalt initiativ, och ska bli väldigt intressant.

Ett problem med att träffas IRL är dock att de bloggare som bloggar anonymt liksom blir omöjliga, och inte kan delta. Nu har Sven tänkt även på det. Genom en direksändning kan de iaf se och höra vad som sker. Möjligen kunde man nu också önska sig en möjlighet för fjärrkommentarer.

I väntan på morgondagen ska jag ta min lediga dag och dra ned på varvet. Båtpyssel är stämningshöjande.

Var är "vår" stolliga professor?

En professor på Sveriges Lantbruksunivesitet, SLU, använder sin titel och sitt jobb för att försöka påverka statliga verk med stöd i lögner och selektiv argumentation. Han hoppar också på KRAV med samma medel. Man kan tycka att det är ett problem att den specialiserade forskningen på ekologisk produktion är så liten att den inte har tillräckligt med egna professorer för att möta upp. Å andra sidan kanske den här typen av angrepp faller på eget grepp. Man kan ju hoppas i alla fall.

Det är intressant fenomen att så fort man har utnämnts till professor, så tas man på allvar på ett sätt som, i min mening, är helt oproportionellt. Man ser ganska ofta professorer skriva debattartiklar och insändare i ämnen som de inte är experter på. Likafullt tas de på stort allvar. Om man vill åstadkomma något i den offentliga debatten är det inte desto mindre viktigt att ha några professorer med sig. När det gäller KRAV och eko, så är det en ganska ung forskningsdiciplin på lantbruksuniversitetet SLU. Det finns några docenter, men de har helt enkelt inte hunnit bli professorer ännu. Den stora kadern professorer är däremot grund- och forskarutbildade på ett och samma universitet i ett tidevarv då den fossila bränslen var oändliga och försiktighetsprincip var ett okänt begrepp.

Därför blir det dels så att argumenten för konventionell produktion och dess systemsyn ofta framförs av professorer, dels blir det så att dessa professorer verkar känna sitt personliga värdesystem hotat. En del av dem använder kraftord som skulle göra dem omöjliga i vilken bransch och debatt som helst, men här klarar de sig.

Nyligen skrev en professor så här till Konsumentverket och Livsmedelsverket från sin e-post på SLU:

Sluta genast med att kalla Krav en miljömärkning!

För det första: Krav är en intresseorganisation för biodynamiker som tror på Rudolf Steiners ockulta läror om kosmiska krafter och preparat, samt Konsum och ICA, som tjänar mer pengar och vinner image på eko osv. Inte precis de kunskapskällor en statlig myndighet ska använda sig av.

För det andra: Ekoodling kan endast definieras som odling utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, eftersom alla dess andra filosofier (återför att gödsel, närproducera...) återfinns i det moderna jordbruket.
[...]
För det tredje och kanske allvarligaste: Det finns politiska kortslutningar här, eftersom Sveriges riksdag har beslutat att eko är 'bra' och ska subventioneras - man t.o.m. öronmärker medel för och tvingar på SLU 'Centrum för Uthålligt Lantbruk', CUL, som huvudsakligen sysslar med att propagera för ekolantbruk. Vi har ju också ett politiskt parti vars affärsidé är just ekoodling - Miljöpartiet. När KoV och livsmedelsverk söker 'expertråd' från CULs tjänstemän sker en kortslutning - självklart blir ekoodling fina fisken och SLU får stå som garant.
[...]

Puh! Förutom att man anar en tydlig desperation (skribenten avslutar med att brevet gärna får spridas) så gör jag några snabba reflektioner:

Om det första: KRAV skulle vara en intresseorganisatioin för biodynamiker. Rakt av inte sant. Professorn ljuger helt enkelt. Professorn undanhåller också att andra medlemmar utöver COOP och ICA är t ex Naturskyddsföreningen och Djurens Rätt. Känns som relevanta motvikter om man ska tala trovärdighet.

Om det andra: Ja, på ett sätt, om man bara håller sig till växtodling har professorn rätt. Men det är ju bara det att om man tar bort handelsgödsel och bekämpningsmedel, så måste man jobba på ett helt annat sätt. Mycket mer effektivt, nämligen. Professorn bortser också gärna från detaljer som djurskydd, socialt ansvar och det faktum att ekologisk produktion har utvecklat många av de metoder som det konventionella lantbruket sedan anammat (t ex en hel del av de naturliga betningarna, bekämpningsmedlen). Utan eko hade man troligen bara ramlat på i gamla kem-spår.

Om det tredje: Kanske det allvarligaste av allt: professorn underkänner demokratin och grundlagen. Professorn verkar mena att all offentlig makt i Sverige inte ska utgå från folket (1§ regeringsformen, kolla gärna 4§ oxå), utan borde utgå från väl valda delar av SLU. Att en regering undersöker och uppmuntrar olika delar av samhället och forskningen kan väl inte vara så konstigt? I synnerhet om den delen är så liten så att den inte ens har någon egen stolleprofessor?

Behöver lantbruk norr om Götaland något köldmedium?

Igår hade KRAVs regelkommitté möte. Det var mycket som diskuterades, men ett av huvudnumren var den senaste utvecklingen av klimatprojektets regler.

I klimatprojektet har man kommit fram till att den kylning som behövs i hela livsmedelskedjan har en betydande klimatpåverkan. Dels sker den genom att kylanläggningar drivs med el, men också genom att kylanläggningar innehåller köldmedier som kan ha mycket stor klimatpåverkan. Kylanläggningar finns även i lantbruket; det är mjölk som måste kylas, grönsaker som ska svalförvaras och rotsaker som ska långtidsförvaras i kontrollerad temperatur. Klimatprojektet föreslår att man i sådana anläggningar bara få använda koldioxid eller ammoniak, som låter läskigt men är mycket mycket bättre än alternativen.

Då säger en av giganterna i komittén: "Men jag förstår inte varför man behöver köldmedier över huvud taget. Jag lagrar snö under sågspån på min gård för att fixa kyla på sommaren." En annan gigant flikar in "Ja, alltså Sundsvalls sjukhus kyls med lagrad snö sedan mitten på nittiotalet". Jag blir alldeles perplex. Kan vi ha missat det här? För är det någon stans man lätt borde kunna skrapa ihop och lagra snö för eget behov så borde det vara på ett lantbruk? I alla fall fån Svealand och norrut. Det måste vara något fel, det kan inte vara så enkelt?

Men så fick jag en länk till en film från Japan som visar hur man där helt enkelt kör in snön i lador, och fyller lådor, som man sedan t ex använder i blomsteraffärer? Fascinerande. Det skulle ju spara en hel del el och klimat om vi kunde göra så.

Konferensvegetarian

Jag försöker lägga om mitt liv i hållbar riktning. Kanske inte stora kliv, men vana för vana försöker jag ändra till det bättre. Inspirerad av inlägg hos Hippihäxan och Miljöbloggaktuellt på sistone, så har jag bestämt mig för att aldrig mer köpa margarin. Jag har haft en massa undanflykter för mig själv, men nu får det räcka. Det visar sig att vanlig olja löser de flesta behoven. Lite riktigt smör ibland för smakens skull. Bort med margarinet.

En annan grej som jag har funderat över är hur jag ska glida över mer åt det vegetariska hållet. Någon föreslog att man kan betrakta kött som lyx och för enkelhetens skull köra vego i veckorna. En enkel och bra vana, kan tyckas. Men jag får inte kläm på det riktigt. Men nu kom jag på en grej man enkelt kan göra. Emellanåt åker man på möten och konferenser i jobbet. Inte ofta, men ibland. Lunch ute blir det också. Det skulle man kunna lägga om till vego. Det är enkelt liksom. Då sprider det sig rätt snabbt i de kretsarna och dessutom behöver man inte själv fundera ut vad man ska fixa för något som är vego, gott, och tillräckligt snofsigt föratt motivera priset. Så får det bli. Från och med nu är jag konferensekovego.

En millimeter till på tusenmilafärden mot ett hållbart liv...

Moneybrothers soppa

Satt och lyssnade på radio på väg hem från varvet. Det var en intervju med Moneybrother. Verkar vara en ganska vaken kille, tänker jag. Rätt vad det är kryper det fram att han tänkt sig att lansera en tomatsoppa på burk. Svalt, tänker jag. Popsnöre som vill göra mat. Varför inte? Sedan visar det sig att soppan i fråga är ekologisk och möjligen också biodynamisk!

Vaken kille som sagt. Men att få tag på hans soppa verkar marigare. Om jag fattar det rätt, så ska den säljas på hans turné. Musiken är OK, så man kanske får ta sig på en konsert, för att få tag i soppan. Verkar kanske lite dyrt, men många tvekar ju inte för att betala många hundringar för en flaska bubbelvin. Så vem, vet. Det kanske är värt det...

Ekomarknadens tredje fas

Det känns nu tydligt att eko-marknaden har gått in i en mycket mognare fas, än vad den var för bara ett par år sedan. Det är givetvis ingen chock för den som hänger med, men på något vis blev det faktum att Quaker släppt KRAV-märkt havrefras en trigger för mig att fundera över vilka olika faser eko-marknaden har genomgått, och vad som möjligen ska komma. Inlägget blev lite väl långt. Ber om ursäkt för det.

Jag har gjort lite olika iakttagelser på sistone. Dels var jag en vecka i Idre. Det var ett par år sedan jag var där sist. Då fanns det inte mycket eko i den lokala ICA. Nu hade de bara KRAV-bananer. Det ekologiska mejerisortimentet var imponerande. Hemma i stan stannade jag plötsligt framför mejerihyllorna i min egen kvatersbutik och inser att räknat i andel av hyllmetrarna så är eko säkert en tredjedel. Kanske mer. Det finns flera olika alternativ av samma produkt (mjölk - bara KRAV, eller lokalproducerad KRAV, grädde - färsk eller hållbarhetsbehandlad). Jag förväntar mig numera att den ekologiska chokladen ska ha hög kvalitet och finnas i olika kvaliteter. Idag insåg jag att jag inte blev förvånad när Quaker släpper KRAV-märkta havrefras. Quaker gör det säkert för att det nu finns så många ekologiska alternativ i flinghyllan, att de riskerar att hamna i fulklass.





Så börjar en modell växa fram i huvudet. Jag tror att vi nu har kommit in i en ny marknad, den tredje genreationens eko-marknad. En intressant fråga är också vad som ev kommer sedan. Så här ser jag det:

1. Eko är udda, betydande problem med kvaliteten. I den här fasen spred sig de ekologiska odlingsmetoderna utanför biodynamikernas krets. Däremot saknades bra vägar till marknaden. Konsumenterna förstod inte konceptet i någon vidare utsträckning. Metoder behövde utvecklas hela vägen från åker till butikshylla, och frånvaron av välanpassade metoder ledde ofta till kvalitetsproblem. Marknadsföringen var mycket enkel. Jag bedömer att den här fasen varade från ungefär 1985 till 1998.


2. Kunskapen sprider sig, sortimentet växer. I den här fasen går antalet artiklar på marknaden upp till några tusen (en vanlig Konsum eller ICA har kanske 25 000 artiklar). Det innebär att allt fler branscher kommer i kontakt med KRAV, eko och annat. Metoder utvecklas och kvalitetsskillnaderna hos konsumenten sjunker så till den grad att man allt oftare lyckas få fram en högre kvalitet på eko än på konventionellt. Hela utvecklingskostnaden för den ekologiska marknaden får dock bäras av de ekologiska produkterna själva. Detta innebär att det högre priset blir det som de flesta konsumenter märker. Kvaliteter och nytta står tillbaka. Här drivs marknaden mycket av övertygelse om att eko är rätt. KF/COOP har ett medlemsuppdrag att göra det. Många ekokonsumenter köper eko av solidaritet. Marknadsföringsargumentet är "eko" eller "KRAV". Lönsamheten i eko är otydlig. Jag tycker den här fasen dominerade 1999 till 2006.


3. Volymen växer, produktutveckling och marknadsföring blir självdrivande. Det har uppstått en stor efterfrågan bland konsumenterna. Samtidigt finns produkterna i de flesta segment. Det är nu enkelt för de nyvakna konsumenterna att flytta handen i hyllan. Effekten blir tydlig: Etablerade aktörer (ICA, Falcon, Fazer Bagerier, Chiquita, m fl) inser att de snabbt förlorar andelar om de inte skaffar sig ett ekologiskt utbud. Det blir till och med så att aktörer som Arla försöker stärka/vårda/bygga hela sitt varumärke genom att i första hand och i alla sammanhang visa upp sina ekologiska produkter. Förutom Arla, minns också Knorrs storsatsning på ekologisk buljong och andra kampanjer. Min bästa utkikspunkt för att bevaka detta är Rekobloggen. Detta har varit den dominerande fasen sedan 2007 och vi kommer att se mer av den de närmaste åren.


4. Eko har blivit en hygienfaktor, marknadsledarna arbetar med fler hållbarhetsaspekter och kvalitet. Jag tyckte att årets BioFach var mycket tydlig med det här. Eko rätt och slätt räcker inte för att ligga i fronten om ett par år. Då måste man även kunna visa upp klimatsmarthet, socialt ansvar, närproducerat och/eller exceptionell kvalitet. Det här har börjat slå igenom på vissa delar av marknaden. Det finns tydliga tendenser på choklad, kläder och en del frukt. Jag gissar att det här blir stort framåt 2012.

Rasande tempo

Nu går det undan i min värld. Klimatprojektet drar ihop sig till cruch down. Nu måste vi få formuleringarna på plats. Vad ska krävas? Vad blir konsekvenserna, för bönder och företag här och utomlands.Vad har vi på fötterna för? Var måste vi köra på trots att vi inte har all kunskap som vi skulle vilja ha?

Och, bara en sådan sak, dags att bestämma (inte bara prata om) vad grejerna ska kallas när de säljs! Klimatsmarta? Klimatcertifierade? Årstidsvänliga? FGM - Fantomens Goda Märke?

Därpå ett par stolliga debatter att hantera som dels kommer ur Paulsens nya bok. Jag tycker att vi på jobbet, tillsammans med andra har visat att den diskussionen har kommit fel, men den fortsätter ändå. Sedan har det dragit igång en, ur min synvinkel, ännu värre diskussion i lantbrukspressen. Där har man tagit siffror från England till intäkt för att ekotrenden har vänt nedåt, och att den bonde som funderar på att lägga om till eko gör klokt i att vänta ett tag till. Det är ultradumt eftersom vi har ett stort och växande underskott på ekologiska produkter här i Sverige. Vi importerar allt mer. Vi måste ha in fler bönder i systemet.

Som tur är har jag mitt i detta fått en vecka ganska ledigt. Så jag har superlapat sol och vinter i de sydliga fjällen. Insett att vi har kommit in i eko-marknadens tredje fas och utvecklat mina telemarksvängar lite grann.