Post-Marit debatten

Marit Paulsen har lämnat debatten som startade med hennes bok "lurad på laxen", och som bland annat anför att ekologisk odling kanske inte är moraliskt försvarbar i en svältande värld. Med start i Almedalen och vidare på SvD:s Brännpunkt har debatten dock fått ny fart. Jag tycker den är ganska ointressant. Mest för att den inte håller något nytt. När jag följer kommentarer och bloggar kring Brännpunkt märker jag också att det finns en tendens att till varje pris få rätt, snarare än att komma framåt. Det tror jag är en återvändsgränd. En öppen attityd och en konstruktiv debatt kan däremot möjligen rädda världen.

Marit Paulsen är numer invald i EU-parlamentet, och syns inte mycket i debatten kring ekologisk produktion längre. Under Almedalen kröp det fram att de som försett henne med argumenten mot ekologisk produktion var några professorer på SLU, som varit mot eko i säkert 20 år.

Jag har varit lyckligt ovetande om att det självspelande pianot har tuggat vidare. Inte mycket verkar ha hänt, men häromdagen gick i alla fall Lasse Nellmer i svaromål i SvD Brännpunkt (där det mesta av bataljen har utspelat sig). Jag har som sagt varit ledig och har inte haft ett smack med författandet av detta att göra. Men jag tycker i princip att det är välformulerat. Och jag tycker i princip att det borde föra debatten framåt eftersom Nellmer faktiskt försöker framföra det som ekoskeptikerna saknar; vetenskapliga belägg för att eko är bättre.

Men det som jag kanske tycker är intressantast är att läsa diskussionsinläggen som följer på SvDs webb. När jag kollade igår var de runt 70 st. Där blir det så skriande tydligt att det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Jag tycker att ekotalibanerna (dvs bl a jag själv) börjar få rejäl vetenskap på fötterna. Så jag tycker att jag/vi har rätt. Ekoskeptikerna tycker att de har överväldigande vetenskap på sina fötter och tycker att de har rätt. Oxå.

Tyvärr sitter det väldigt långt inne att erkänna att den andra sidan kanske har en poäng. Sandlådebeteendet kryper fram på båda sidor och ingen vill gå med på att den andre kan få rätt, utifrån sina utgångspunkter, och föra debatten vidare därifrån. Jag tror vi skulle vinna mycket mer om professorerna doktorerna erkände att forskning kan ha olika utgångspunkter och lade sin energi på sin forskning, och ta del av den andras forskning, istället för att föra sluggeraktiga debatter.

Jag tror att vi på ekosidan har allt att vinna på att vara öppna i vår attityd. Försöka bli nyfikna när bekanta säger att de tycker att det inte är smakskillnad, eller att de hellre köper lokalt besprutat än importerat ekologiskt. Söka och stimulera samarbete, och så vidare. Med en öppnare attityd, där flera kan ha rätt, tror jag att vi fortare hittar en rättare väg mot en hållbar utveckling.

Bloggen "Cornucopia?" gjorde en ganska intressant reflektion kring det här. Och kommentarerna till inlägget är också intressanta.