Organic Guerilla Marketing

När man jobbar i butik får man lära sig vikten av att "fronta", dvs se till att alla varor står längst fram på hyllkanten. Jag brukar hjälpa butikerna att fronta eko. Det är en lite gerillaaktivitet jag har för att utnyttja dem. Någon enstaka gång kan det hända att icke-eko-grejer får en puff inåt. Bra idé?

Jag var ute och utövade makt idag. Jag placerade 2 500 kr bara på noga utvalda dagligvaror och låg på en miljömärktprocent runt 75. Det som inte var miljömärkt var mest sådant som inte fanns som miljömärkt; lite björkved, lite spolarvätska osv. Men det kräver lite tid och själsro att komma upp i så hög andel. Jag funderade lite över det här och bedrev lite guerilla marketing:

Mänskorna som jobbar i butikerna vet precis hur de ska få oss att köpa något. Vi är otroligt väl kartlagda. De vet var våra ögon sitter (där är den bästa hyllplatsen). De vet att de flesta köper mejeri (så den disken hamnar längst in i butiken). De vet att på fredagar är det smart att samskylta öl och blöjor, för då är det fler pappor som är ute för att köpa öl till helgsporten och blöjor för att, ja, det kan ju andra i familjen behöva.

Allt det här gör att vi har lite svårt att välja det vi vill - vi stimuleras på så många olika sätt att träffa vissa val. Man får alltså vara noga och ha ögona med sig. Man kan irriteras på att det så sällan (nästan aldrig) är eko-grejer som står på hyllgavlarna, i gången (3 för 2) osv. Men man kan också utnyttja det här lite.

En grej som är viktig i alla lägen i butiken är att "fronta". Det innebär att hyllan ska se ut som den är full ända fram till kanten, även om det är tomt bakom första raden. Frontningen gör att varan kommer fram i ljuset, att den syns och därmed ökar chansen att konsumenten ska upptäcka den och lägga den i sin korg/vagn. Jag brukar ganska ofta hjälpa butiken lite här; jag ser gärna till att de eko-varor jag väljer är snyggt frontade när jag går därifrån. Det som inte är eko kan ibland, som av en händelse, få en puff in i hyllan...

Kanske kunde man få fler att göra så? Kanske man skulle dra igång en kampanj eller grupp på facebook om det här? Om man lyckades skulle ju omsättningen på eko att gå upp och lägena förbättras vart efter. Någon som har annat tips på hur man kan utnyttja butikerna (eftersom de utnyttjar oss)?

Nu får det bli fart på musselanvändningen!

I många hönsfoder används en del animaliskt protein. Det vore på alla sätt förnämligt att ersätta fiskmjöl med musselmjöl. Emellertid ser det ut som att musselmjölet för överskådlig framtid kommer att vara ganska dyrt. Skulle det kunna vara en lösning att kräva att KRAV-höns får musselmjöl (i den mån de får animaliskt protein)? Kan konsumenterna tänkas vara intresserade av argument som "Köp KRAV-ägg för havets skull?"

Jag har just kommit tillbaka från ett möte på Tjörn där ekologiska hönsbönder bland annat diskuterade möjligheten att använda musslor i hönsfoder. Man blandar ofta i små mängder animaliskt protein i hönsfoder eftersom hönan inte själv kan bilda den viktiga aminosyran metionin på egen hand. Det vanligaste är att man i så fall blandar i fiskmjöl. Men det är inte konfliktfritt - fisk är ju en problematisk råvara idag, och ägget kan ta smak av fisken.

Blåusslan är en makalös anordning, som filtrerar jämförelsevis enorma mängder vatten och äter upp planktonen i detta vatten. På det viset gör en musselodling en vik, fjärd eller fjord mindre näringsrik och vattnet klarare. Samtidigt har vi problem med att diffusa utsläppskällor släpper ut en hel del näringsämnen till havet. Till dessa utsläpp hör lantbrukets.

Om man ska komma åt en så enorm mängd som blir aktuell när vi börjar snacka hav eller havsdelar, är det enda rimliga att prata om bioackumulering. Dvs det är meningsfullt att odla musslor för att sedan använda dem som mat, foder och gödsel. På det viset kan vi på ett effektivt sätt komma åt en del övergödning av haven, som i sin tur resulterar i algblomingar som i sin tur skapar döda bottnar.

Om en enda medelstor hönsbesättning (sådär 10 till 15 000 höns) gick över till musselmjöl skulle den behöva 10 till 20 ton mjöl per år, vilket motsvarar sådär mellan 200 och 400 ton hela musslor. Och då ska man veta att vi närmar oss 500 000 ekohöns. Idén är då att man ger hönan musslan. Hon ger oss ägg och gödseln. Gödseln ger mat åt hönan och kanske lite till oss också. Åkern läcker förr eller senare en del av näringen, men då fångar man det i musslor, som man ger lite till hönan. Och så får vi mat på varje varv.

Det låter ju genialt - so what's the problem? Well just för ögonblicket är det en prisfråga. Fiskmjölet ligger på sådär 11-12 kr per kg, och den första försöksomgången musselmjöl beräknas kosta över 100 kr per kg mjöl. Men det bygger på att musslorna som produceras nu är fokuserade på att bli mänskomat. Det innebär att de måste växa länge, rensas och testas. Om man producerar musslor för att bli foder eller gödsel, kan man nog komma ner betydligt i pris, kanske neråt 20 kr per kg musselmjöl.

Men det är ändå en skillnad. Om man inte skapar någon form av ersättning eller incitament så får hönsbonden stå för merkostnaden. Det finns flera idéer om hur man skulle kunna göra. Men ett sätt är ju att skriva in i KRAV-reglerna att man ska använda en viss del musselmjöl i foder och/eller gödsel. Det skulle fördyra produktionen, så då är frågan om man skulle kunna få konsumenterna att se vikten av detta. Kan man tänka sig argument som "köp KRAV-ägg, så räddar du Östersjön"? Är det någt som skulle intressera konsumenterna, tro?

Bilden har jag tagit själv. Den är från Mällby Lantgård, ett KRAV-certifierat lantbruk och bageri på Tjörn. Hönorna är Hyline. Bilden får användas fritt under förutsättning att källan, Ekotänk - http://ekotank.blogspot.com, anges.

Den ofrivilliga läckan

Signaturen Kari gillade att jag läckte nyheten om Lasse Nellmer först i världen. Det kan jag väl iofs bjuda på, men det var inte riktigt tänkt så. Grejen var så här att Lasse presenterades för personalen igår på kansliet medan jag satt på X2000 och var med på telefon. När vi var klara med det och överens om att ett pressmeddelande skulle gå ut idag (onsdag), satte jag mig ned och funderade.

Det är ju det jag har den här bloggen till, att formulera tankar. Och man tänker bra på tåg. Cool, tänkte jag. Jag sparar det som utkast och skriver klart imorgon när jag har sovit på saken och läst pressmeddelandet oxå. Nu var det bara det att SJs bredband varierar rätt kraftigt i bandbredd. När jag hade tänkt klart fick jag lixom ingen respons från Blogger, och på något vis blev det nog så att jag lyckades publicera det hela istället för att spara för vidare arbete. Skumt, för jag tyckte jag kollade och kollade, men så blev det.

Kollegerna blev sådär lagom glada. Men Kari blev ju glad. Och förhoppningsvis några till. Själv upptäckte jag fadäsen sådär ett dygn senare, när hönsmötet jag var på var över. Men, men... Nu går vi vidare och funderar på andra saker...

Läs KRAVs officiella pressmeddelande här.

Ny VD på KRAV

Resten av världen bryr sig nog om att USA:s nya finansminister heter Tim Geithner. För mig är det viktigare att KRAVs nya VD heter Lasse Nellmer.

Lasse Nellmer har lett arbetet med att etablera flera tunga produkter och varumärken. Det mest kända är kanske Absolut Vodka (som nyligen såldes till Pernod för, vad var det, 55 miljarder kr?). Han har jobbat med såväl vanliga produkter som Milda och Gomorron-juice, som på tunga The Brand Union tillsammans med Hasse Brindfors, Pyttan och gänget. Han har också drivit eget företag, Brandcrisp. Han tillträder på nyåret.

Jag tror det här blir riktigt spännande. På KRAV finns sedan tidigare gott om sakkunniga; agronomer, biologer och liknande med massor med utbildning, praktik och engagemang. På sistone har vi börjat förstå att det krävs mer än så för att verkligen nå ut. Vi behöver toppa den lilla informationsstab vi har. Så vi har nu ett par personer fokuserade på att hjälpa marknaden på olika sätt. Jag tror att Lasse kommer in med en viktig kunskapsbit; varumärkesutveckling i den högre skolan. Hur ska KRAVs märke utvecklas, köpas av fler? Hur fungerar de företag och märken som KRAV-märket samexisterar med? Hur kan vi hjälpa varandra? Det är sådana frågor som är Lasse Nellmers hemmaplan.

Nellmer är också en genomtänkt och engagerad person som har sålt bilen och undviker att flyga. Ryktesvis är han bred till naturen och rullar sig i såväl Bruno K Öijer som Metallica. Jag tror att han kan inspirera många till stordåd.

Förnedring eller beröm?

Det var inte helt enkelt att ta sig till kontoret i morse. Mycket snö. Mycket blås. Men trägen vinner och jag tog mig fram på mina dubbade cykelhjul. Väl framme möttes jag av en utklippt seriestrip från Zits som handlade om bloggeri. Till strippen hörde en hälsning "till KRAVs egen Blondinbella"...

Jag vet inte... Ska jag bli smickrad (över att SC tror att jag har två, tre eller fyra nollor mer bakom läsarantalet än jag har) eller kränkt (över att densamme SC tyckert att min blogg är lika innehållsfattig som Blondinbellas?). Vet inte. Grubblar. Äh, går vidare.

REKO kom med nr 2 idag. Kanske återkommer med en kommentar.

Ny VD på KRAV på tisdag

På tisdag offentliggörs vem som blir ny VD på KRAV. Jag lägger upp en kommentar så fort jag får tillfälle, men det kan nog dröja till onsdagen. Den som inte kan vänta får väl hålla koll på www.krav.se

Mera musslor till hönsen!

Det kan finnas möjligheter att använda odlade musslor istället för fiskmjöl för att möta hönors metioninbehov. Det vore en spännande möjlighet för att närma oss en uthållig äggproduktion. det finns naturligtvis många praktiska och säkerhetsmässiga hinder på vägen; foderindustrins och äggproduktionens stora skala är ett av dem. Mustesterna av musslor är ett annat.

Jag har blivit inbjuden till ett möte om ekologiska höns och deras utfodring i nästa vecka. Det ska bli mycket spännande. Jag skrev lite om problematiken som omger detta område senast den 23 september.

Det finns några nyckelproblem här; äggproducerande höns behöver relativt stora mängder av aminosyran metionin. Får de inte det kan de börja hacka varandra och flera andra problem. Det beror till del på den hybrid av höna vi använder för det, och här tycker jag att man på sikt borde se över hybridvalet. Metionin kan tillföras fodret i syntetisk form. Det får man inte i KRAV-produktion. Den viktigaste naturliga källan är fiskmjöl, men den är i sin tur inte okomplicerad i dessa tider av präktigt överfiske och miljögifter.

Idén att använda odlad blåmussla istället för fiskmjöl förefaller genialisk - näringsvärdet är lika bra eller bättre. Problemen förefaller vara två; dels vill foderindustrin ha så stora mängder mussla för att kunna köra sina kvarnar, att det nästan är praktiskt omöjligt. Det andra problemet är att KRAV inte tillåter att man utför mustester för att säkerställa att musslorna inte har höga halter alggifter i sig.

Jag hoppas det finns vägar runt foderindustrin. Kanske kan man torka musslan med skal och allt, lägga den på säck, och låta hönorna själva picka fram musselkött och det kalk de behöver? Möjligen. Säcklösningen är inte rationell för större produktioner, men man måste ju börja någon stans.

När det gäller mustesterna så indikerar de första studierna att hönorna inte berörs av de toxiner som är giftiga för människor. Om man kunde testa detta i större omfattnin och med högre halter, så kanske vi kan lösa även den biten.

Då skulle vi kanske kunna komma ytterligare ett steg på väg mot den hållbara ägg- och kycklingproduktionen!

Vit rök?

Ikväll är det extra styrelsemöte i KRAV. Man ska försöka bestämma sig för en ny VD. Ska bli spännande.

Ebba Hegardts pepparkakor

Läs gärna inlägget "smaker från förr" först.

Detta recept har vandrat mellan kvinnorna i släkten åtminstone hundra år. Min syster har spårat det åtminstone till vår morfars mor, Vivi Hegardt. Kanske skrevs det ned första gången runt 1870.

Till skillnad från Dafgårds familjerecept, verkar det som om alla ingredienserna faktiskt kan ha funnits på 1800-talets slut. Någon reagerar kanske över bikarbonatet, men det framställdes första gången 1801 i en ganska okomplicerad process.

Satsen blir rätt stor, men det var ju så då; det var många i familjen och pepparkakor åt man året om. Praktiskt om det räckte någon månad helt enkelt.

Vill du locka fram smakerna från 1870-talet; använd KRAV-märkta råvaror. Tänk på att degen ska vila minst 12 timmar för att alla aromer ska ha en chans att komma fram.

Ingredienser
2 dl sirap (gärna mörk, men det är inte avgörande)
2 dl kaffegrädde (1 dl vispgrädde + 1 dl mjölk funkar bra)
400 g lågraffinerat och smakrikt socker, så som muskovado eller till nöds brun farin.
250 g smör
2 msk malen ingefära
2 msk malen kanel
1 msk malen kryddnejlika
3 tsk bikarbonat
1 - 1,25 kg (sådär 11 till 12 dl) vetemjöl

Vuxnare smak? Öka på ingefära och kryddnejlika.
Tunnare och flarnigare pepparkakor? Minska på bikarbonaten.
Frasigare kakor? Öka på bikarbonaten.

Gör så här

1. Blanda vetemjölet och bikarbonaten noga.
2. Häll grädden och sirapen i en kastrull och låt sjuda upp. Lägg i smöret och klutta ned farinet lite i taget under omrörning. Tillsätt kryddorna.
3. Ta kastrullen från spisen och häll smeten i bunken med mjölet och arbeta ihop degen väl. Om man kör med hushållsassistent är risken att degen blir segare än tänkt. Jobba för hand. När degen är nyblandad ska den vara ganska lös. Gör inte misstaget att blanda ned mer mjöl.
4. Låt degen stå och dra minst 12 timmar. Degen blir riktigt god. Det finns en betydande risk att man noppar av en väsentlig del av degen. Självdisciplin är nödvändig.
   
5. Kavla ut riktigt tunt (detta recept är absolut godast när kakorna blir riktigt tunna). Grädda i 200-225 grader cirka fem minuter. Låt svalna på papper.

Bild: (c) Gunilla Drake, med tillstånd från www.matinscamera.com

Smaker från förr...

Under de senaste hundra åren har våra råvaror i köket ändrats väsentligt. Det mjöl vi använder nu är inte samma sak som för hundra år sedan. Köttet nu är betydligt anonymare och tråkigare än då. Julen är en konservativ nostaligtrip på matfronten. Det kan den väl få vara, men då är det lika bra att löpa linan ut - gör julen ekologisk, så ökar chanserna att det smakar som förr, innan vi hade kommit på hur man gör maten tråkig!

Det drar ihop sig till matårets nostalgicrescendo - julen. Allt ska vara som det var förr; vi äter mat som vi aldrig någonsin skulle få för oss att ta fram en vanlig söndag. Det är långliga processer, mycket arbete och en hel del prestationsångest. Allt för att försöka återskapa (delar av) det som var jul på Carl Larssons tid. De för restaurangerna så viktiga julborden marknadsförs gärna och ofta med romantik och nostalgi.

Saker och ting var annorlunda förr. 1800-talet var ingen behaglig upplevelse för de flesta. Trångboddhet, missväxt, svält och fattigdom. Statar- och tattarlängor. Lagstadgad ojämlikhet, osv. Men rent sensoriskt (mycket snävt perspektiv) så var tillvaron rikare; det luktade mer över allt. Det var kallt och varmt inomhus, liksom utomhus. Maten var saltare, fetare, grövre, sötare, tätare. Man var hungrigare och tröttare och såg säkert fram mot maten på ett helt annat sätt. Inte alltid hälsosamt och bra, men säkert starkare upplevelser.

En liten del av detta var själva råvarornas egenskaper. Helt klart var den gravade laxen tätare (inte så mör som den odlade), grisköttet betydligt mer varierat i strukturen (inte så slätstruket homogent som piggham), och örterna mer aromintensiva (inte snabbodlade).

Det här har stor betydelse för vissa anrättningar. Ett bröd som bakas på ett starkt mjöl blir väsentligt annorlunda än ett som bakas på ett svagare eller ojämnare mjöl. Styrkan beror av proteinhalt i kärnan, som till del kan odlas fram och dels kan regleras med tillsatser till mjölet. Man har också större möjligheter idag att välja ut vilket vete som ska användas till vad, och får alltså helt andra förutsättningar att skapa mjöler som lämpar sig för bagerierna. Finns det inte tillräckligt med vete av rätt sort får man köpa från t ex USA. Konsumenten vet rätt lite om ursprunget.

Mjölets kvalitet styr brödets täthet, jästid, med mera. För hårda bröd och kakor påverkas sprödhet, mörhet, krispighet. Om man till det lägger påverkan från olika sockertyper, så blir påverkan ännu större. Försöker man baka mormorsmors drömmar på vanligt vetemjöl och socker blir det en helt annan kaka än den mormorsmor avnjöt.

Om man använder ekologiska råvaror ökar chanserna att man återskapar gamla smaker. De mjölerna är inte lika starka, kryddorna är mer aromatiska. Sedan får man tänka efter när man väljer en del ingredienser. Somligt som är naturligt nu, kanske inte fanns då. Andra råvaror har förändrats i grunden. Brun farin nu och för 100 år sedan är helt olika produkter.

För mig är detta ytterligare skäl att välja KRAV och eko till julen. I inlägget ovanför har jag gjort ett försök att varsamt restaurera ett recept på pepparkakor som vandrat i min familj.

Bomb vid KRAV

KRAV har sitt kansli på gågatan i Uppsala. Snett mitt emot ligger SEB:s citykontor. Strax före morgonfikat fick några ur vår personal se hur en karlslok på moppe stannade utanför SEB, slog sönder deras skyltfönster och hoppade in (jodå, vår rådiga personal var inte dummare än att de ringde 112). Strax därefter hoppade han ut, men hade besvär att få igång moppen. Han kickade och kickade. Till slut pruttade han iväg och strax därefter kom polisen på plats.

Våra problem började först någon timme efter själva rånet. Först vid 10:30 bestämde sig polisen för att det paket rånaren (?) hade lämnat efter sig var farligt. De kom upp till oss och beordrade "omedelbar utrymning". Det var bara att ta jackan och gå. Vi hann inte stänga växeln eller något i den vägen. Hoppas att alla anslutna, press och konsumenter som ringer håller koll på DN eller UNT (har mer bilder och info), så att de fattar att vi inte bara struntar i dem.

Utan att jag är i branschen så framstår ju rånet (eller vad det nu är) som urbota dumt. Jag skulle inte tro att det finns så mycket kontanter och liknande i en banklokal strax innan öppningsdags. Om man börjar med att panga doran så lär ju alla larm i hela SEB gå på en gång. Och om det står en väktare innanför så finns det ju ett professionellt vittne på plats. Sådär på förmiddagen är det ju inga problem att få fram poliser och polisbefäl som kan leda jobbet. Jag ser några olika möjliga motiv:

• Antingen var rånaren hög som ett hus och trodde han var Bruce Willis eller något sådant. Och då skulle han väl rädda världen från undergång eller så. Genom att robba SEB...
• Eller så var han mycket slugare och genomförde en undanledande manöver - jag har inte sett så mycket poliser och polisbilar i Uppsala sedan påven var på besök. Rånarens kumpaner kanske gör ett försök att råna hela Arlanda under tiden, eller något sådant.
• Eller så tillhör rånaren någon Svarta-Anti-Eko-Fraktionen och ville sätta KRAV och Aranea Certifiering ur spel i några timmar.

Just nu verkar det som han bara var framgångsrik om målet var det sistnämnda.

Grinig morgon för oss över huvud taget; tågkaos gjorde att många var sena eller inte som fram till eller från kontoret. Snögloppet underlättade inte heller för någon. Man skulle nog stannat hemma med en brasa och en kopp choklad idag.

Förklädd gud

Ekologisk mat och ekologisk produktion är för mig nära förknippat med ordet kultur. Kultur kan betyda mycket. Det kan betyda odling, samhälle, samverkan, gruppdynamik, musik, litteratur, politik, mod och mycket annat. I går sände SVT2 "Förklädd Gud" av Hjalmar Gullber och Lars-Erik Larsson. För mig är det ett av de starkaste och finaste uttrycken för svensk kultur, och det finns en tydlig koppling till ekologisk mat.

För mig är det viktigaste med ekologisk mat allt tillsammans, helheten. Det engelska uttrycket, organic agriculture, fångar kvintessensen bättre: ekologisk markkultur (fritt översatt). Lantbruket som bygger på kultur (ett ord med flera bottnar), matkulturen (som t ex Slow Food) är en del och respekten för andra kulturers lantbruk en självklarhet. Det blir inte enkelt när allt ska vägas ihop, men det blir vackert.

Igår sände SVT2 något magiskt, på sitt sätt höjden av kultur; Förklädd Gud (H Gullberg/L-E Larsson), inspelad i ett makalöst rum, en övergiven gasklocka. För den som inte har stött på det här verket rekommenderar jag verkligen att skaffa en skiva. Det är klart att man kan ladda ned, men se då till att få bakgrundsinfon: Verket skrevs när världen var på väg att tumla in i ett världskrig. Sverige kurade skymning. TV var 20 år bort, men det som fanns var radion, med en särskild sorts sändning där poesi lästes och sedan följdes av samma text, men musiksatt.

Texten i Förklädd Gud är starkt kritisk mot det som Nazisterna höll på med (mycket modigt att vara kritisk mot nazisterna i den tidens Sverige, ska man minnas), samtidigt som den ingav hopp; mitt ibland oss går gudar förklädda till människor. Musiken är mycket målande, körinslaget stärker bilden av att "svenskt" är mer och vackrare än en tillfällig nazivåg. Storyn knyter ihop det frusna norden med det sydliga grekland. Återigen betydligt större och viktigare än vansinniga maktteorier.

Konserten i gasklockan var helt magisk. Jag har inte hittat den på svt.se, men jag hittade ett halvtaskigt bootleg på youtube (inbätddat nedan). För den som är det minsta intresserad rekommenderar jag dock att skaffa en fullvärdig inspelning. Missa inte att läsa bakgrunden.

För mig är det inte en slump att alla de representanter för USA:s ekologiska produktion som jag har frågat, tycker att presidentvalen 2000 och 2004 var skamliga (rent tekniskt). Ingen av dem stödjer heller Irakkriget (men en del är republikaner). Likaså håller sig de fillipinska ekologer jag träffat sig ifrån konflikten med gerillan. På Sri Lanka menar de att det finns viktigare saker än en Tamils Fristat. "Förklädd Guds" koppling till ekologisk mat kanske inte är självklar för många, men för mig är den tydlig.

Kremlologi

Det var lite kalas på KRAV i fredags. Om man ska döma av vilka som dök upp, så har KRAV goda relationer med bönderna och handeln. Miljö- och konsumentorganisationerna verkar inte känna sig som närmast sörjande. Inte heller berörda forskare. Jag tror att dessa relationer är OK, men kan förbättras. Politiken i form av riks- eller lokalpolitiker verkar inte ha fattat något. När det gäller Uppsalas organisationer är det nog sant som det är sagt; man kan inte bli profet i sin egen hemstad. Allt detta enligt högst enögd och chansartad kremlologi.

Jag läste för några veckor sedan en bok om olika ledartyper, eller hur olika människotyper utövar sitt ledarskap. En logisk människa kan inte vara ledare på samma sätt som en känslomänniska. De kan vara lika framgångsrika, men deras organisationer kommer att fungera på helt olika sätt. Ska de bli framgångsrika, måste de dock förstå att det finns olika sorter och hur de olika sorterna människor och ledare fungerar. Det finns en sorts människor som naturligt arbetar med relationer, i både kvantitet och kvalitet. De blir snabbt vänner med folk, och de känner någon över allt. Ni känner säkert någon sådan. Den här sortens människor får ofta etiketter; nätverksfantom, intrigmakare, politiker (men inte nödvändigtvis partipolitiker), socialt geni, ränksmidare osv.

När man analyserar sin omgivning kan man försöka ta ett perspektiv som inte är ens eget. Jag är inte en nätverksfantom/intrigmakare... men jag kan ibland se på tilldragelser ur det perspektivet. Det var lite så som tidningar och TV analyserade Sovjetunionen på den tid det begav sig; vem stod på Kremls läktare vid paraderna? Varför? Var? Bredvid vem? Och ur det försökte man tolka sig till världsnyheter. Snurrigt, men det kan ju hända att analysen blir korrekt.

Det var ju avtackning för KRAVs VD i fredags. En enkel lunch, lite kaffe, några tal. Men vem var där när mat- och miljösveriges största märkning har vaktombyte? Vem var inte där? Varför?

Man kan konstatera att staten var där med åtminstone en generaldirektör. Det var dessutom Livsmedelsverkets. SLV och KRAV har haft sina duster under de senaste åren, vilket har kostat båda parter energi och pengar. Jag tolkar närvaron som en diskret markering av respekt, förbindelser under förbättring och möjligheter till bättre samarbete. Den politiska sidan av staten (departementen) hade dock inte hittat tid för evenemanget. Har den borgerliga regeringen inte förstått att här finns en organisation som faktiskt försöker förbättra den Heliga Marknaden? Eller är det just det som är helgerånet - marknaden kan inte förbättras?

Det fanns representanter för bondesverige i form av Ekologiska Lantbrukarna, Arla, LRF, Hushållningssällskapen m fl. De höll till och med tal. KRAVs arbete är av den naturen att ingen någonsin är helt nöjd - så även här har det varit spänningar, men jag tolkar närvaron och talen som ett uttryck för att det är naturligt och att samarbetet fortsätter.

Tre av handelskedjorna; ICA, COOP och Axfood var där. De är självklart viktiga för att KRAV ska fungera och de verkade fokuserade på att tacka för det som varit (lite snabbt) för att sedan blicka framåt. Skönt. Ibland undrar man ju vad de vill egentligen. Svensk Dagligvaruhandel var också där.

Vilka var inte där då? Miljöorganisationerna. Vare sig SNF, WWF, Fältbiologerna eller någon annan hade funnit anledning att närvara. Jag såg heller inte röken av någon konsumentorganisation (KF i form av COOP räknas inte). Hm... det kan iofs bara vara ett tecken på att de har annat att göra än att springa på långlunch på KRAV. Men å andra sidan bor SNF:s generalsekreterare i stan. Det är inte långt från Sthlm osv. Jag tolkar det här som att KRAV framöver behöver jobba tillbaka till ett läge där de idéella organisationerna kommer och går som barn i huset.

Forskarfolket var inte heller där. Samma grej där. Möjligen finns det lite spänningsfält kring vem som ska vara den stora kommunikatören kring ekologiskt; KRAV eller CUL. Hur som helst finns det nog gott om möjligheter att se till att de kommer på nästa kalas.

Ingen från de lokala myndigheterna eller organisationerna var på plats. Det är konstigt, men vi får ideligen propåer om föredrag, samarbetsprojekt och likanade från Västra Götaland, Skåne och Stockholm. Ganska ofta även Dalarna och ytterligare någon. Men aldrig att Uppsala Kommun eller Handelskammaren i Uppsala skulle höra av sig. Det är märkligt att de inte är det minsta intresserade av vad vi, CUL, FSC, Ekologiska Lantbrukarna håller på med. Och där tror jag heller inte på förbättring. Trist, men så är det nog.

Ännu en marknad som inte fungerar

Läser om DN idag om att det finns 50 000 hönor i burar som har förbjudits av Riksdagen, men som möjligen tillåts av EU. 50 000 hönor är inte mycket i sammanhanget - en större hönsgård kan utan vidare ha 25 000 höns. Det är tre gårdar som stretar emot och hänvisar till handelsfrihet. Problemet för dem är att om Sverige stiftar lagar som gör det dyrare att producera ägg här än i Sverige, så drabbas de av sned konkurrens från ägg som importeras.

Det kan man ju förstå på ett sätt. Men problemet är ju att det generellt är svårt att hitta leverantörer till den ekologiska marknaden, dvs det finns ett underskott i den del av marknaden som är rakt motsatt från burhönsen. Och det underskottet finns i hela Europa. Hur kan man då som företagare göra analysen att man ska ligga i billighetssegmentet och slåss med myndigheter? För en av dem verkar svaret givet - bonden är över 70 år och orkar inte investera i nya anläggningar. Men för de andra? Hur tänker de? De är så välkomna in på den ekologiska marknaden!

Uppbrott

Idag slutar Lena Söderberg som VD på KRAV, någon ny VD är ännu inte tillsatt. För mig ger det tillfälle till lite eftertanke. KRAV är en unik företeelse i EU och kanske världen. Knappast någon annan stans har ett lands eko-rörelse kunnat sluta upp bakom ett enda regelsystem. Nu är det alldeles klart att KRAV måste börja skilja ut sig från "vanligt eko". Hur det ska ske och om det ska lyckas hänger naturligtvis på valet av ny VD.

Idag gör vår VD sin sista dag efter åtta år. Det blir vad jag förstår en liten mottagning med avtackning från diverse håll. För oss som jobbar på KRAV så är det naturligtvis en milstolpe - vem som är chef på en arbetsplats spelar roll. Så man får lite anledning att fundera över vad som har varit och vad vi har spelat för roll.

KRAVs situation är ganska unik i Europa, och kanske världen. På få (om ens några) ställen har eko-rörelsens alla delar hållit ihop som den har gjort i Sverige. Går man till Tyskland eller USA finns där en mycket större spännvidd mellan en sorts bas-ekologiskt och olika former av spets-eko, med biodynamikerna som en stor inriktning. I Danmark står staten för reglerna och kontrollen och upplevs som väldigt trovärdig. De privata organisationerna samarbetar kring annat och alla verkar nöjda med det. I Finland är staten den helt dominerande regel- kontroll- och intresseorganisationen för eko, som också är en relativt liten företeelse. I Litauen var EkoAgros från början ett privat initiativ, som sedermera i princip har förstatligats.

I Sverige har under drygt 20 år de felsta som har med eko att göra arbetat med KRAV i någon form. Under de senaste åtta åren, som Lena Söderberg har varit VD, så har eko växt betydligt. Det har inneburit att marknaden har vuxit och därmed har det blivit allt svårare att hålla fokus helt på KRAV-märkningen. EU-ekologiskt har vuxit i relation till KRAV. En del konsumenter har börjat intressera sig mer för Rättvisemärkt. Allt detta är naturligtvis bra, men att hålla ihop enigheten kring KRAV har naturligtvis varit svårt, speciellt när Sverige är en så liten marknad. Lena och vi har dock gjort vårt bästa och jag får säga att vi ändå lyckats ganska bra.

Vi kommer nu till ett nytt läge där KRAV börjar betona skillnaderna mellan KRAV och eko. Och det är i den brytningstiden som vi byter VD. Det är naturligtvis svårt att säga vad detta betyder för vanliga konsumenter, på kort sikt. Men på lång sikt (vilket får direkt betydelse för min vardag) så har det betydelse vilka vägar den nya VD:n väljer tillsammans med styrelsen. Rätt manövrerat kan KRAV-märket finnas kvar och utveckla eko. Missar vi så brädas vi av EU.

Så idag är lite av en ödesdag - från och med nu måste vi börja bygga framtidens KRAV-märkning.

Bilden är publicerad med tillstånd av KRAV

På konferens i 1900-talet

Jag var på ett hastigt sammankallat möte i Stockholm idag. Eftersom det gick fort att bestämma sig för just detta möte just denna dag, så kunde vi inte välja och vraka mellan möjligheterna, utan fick ta där det blev ledigt. Vi hamnade på en av de moderna anläggningarna runt centralen.

När jag satt där slog det mig i en mikropaus att det var något väsentligt annorlunda här; små styckförpackade godisar snarare än nötter eller frukt, spritpennor av metall till blädderblocket snarare än miljömärkta wyteboarddito, reklam, block och plastpennor på varje sittplats, snarare än träpennor och en hög block i hörnet. Frukten glänste plastigt fin i receptionen (kunde man äta den?). Det kändes så... 1900-tal. Det kändes precis som att anläggningen trodde att jag skulle bli glad och kreativ av det plastiga snasket och reklamen. Att det är fint med pennor som man kan ta med sig (tur, tycker de, att det finns så billiga pennor att ge bort). Källsortering i mötesrummet? Kändes lite som en icke-fråga.

Då inser jag hur långt framme konferens- och hotellkedjor som Scandic och Choice egentligen ligger. Och vilken ledfyr Sånga-Säby egentligen är. När vi bokar konferenser på jobbet är det ju nästan alltid miljömärkta anläggningar, och många av de events vi är med på i övrigt har ju miljöprägel så dagens upplevelse var konstig. Déja vu, på något vis. Såååå 1900-tal.

EkoTänk hissar o dissar produkter

Jag har sprungit på några produkter på sistone som gjort mig strålande glad och citronsur om vart annat:

• I love Eco (ICAs EMV) har kommit med Ekologisk Fullkorns Crunchy. En ekovariant på Start-flingorna ni vet. Jag gillar, sådär barnsligt mycket. Man syndar hela tiden; tar lite för mycket, tar en okynnestallrik. Det är här riktigt bra med I love Eco - det kommer nya roliga produkter.
• Arlas vanliga KRAV-vispgrädde var slut, så jag tog Milkos KRAV-grädde med lång hållbarhet. EkoTänk tycker inte om den. Jag har prövat två gånger nu, för jag trodde det måste vart något fel på den första. Milkos vispgrädde är svårvispad, får en lite seg konsistens och har en konstig smak; inte alls fräcsh och luftig. Dra tillbaka den, Milko!
• Kung Markatta har kommit med ett sortiment med smaksatta nötter och mandlar. Jag har prövat några av dem och har fallit pladask för Tamarimandlar. Krogarnas trista glutamatchilinötter kan slänga sig i väggen! Det här är riktigt gott snacks för vuxna människor! Mustigt, fylligt, nästan värmande i smaken.

Ekologiskt fortsätter starkt?

Oliver Moore gör idag en genomgång av utvecklingen av den ekologiska marknaden på Irland just nu. Han har kommit över siffror som visar att marknaden där växte med 40% under det tredje kvartalet. Det viktiga med det är att augusti och september dominerades av finanskris och lågkonjunktur, där som här.

Det där är jätteintressant. Jag har bara sett siffror för första halvåret, då jag har för mig att COOP var upp 50%, t ex. Det ska bli otroligt spännande att få siffrorna för tredje kvartalet även i Sverige. Om ökningen står sig tror jag att värderingarna har trängt igenom skinnet på ett stort antal människor och vi kan hoppas på en fortsatt stark marknad under den ekonomiska vargavinter alla nu pratar om. Det vore bra, för jag är övertygad om att många bönder ligger och tvekar inför beslutet att lägga om. Om eko fortsätter så här bra, kanske bönderna strömmar till i större antal. Och de första tecknen kommer alltså snart.

Fräschare?

Har ägnat en stund åt att försöka snygga upp bloggen. Hoppas ni gillar.

Vad är det naturliga utsläppet?

Funderingarna kring utsläppen från älgkött (5:e nov och 7:e nov) kretsade kring två problem; vilken "nytta" har vi av älgköttet? Mat, rekreation, skogsvård, mm var sådant som kom upp. Det andra var hur mycket växthusgaser idisslaren älgen ger upphov till.

Problemet "nytta" är kanske det svåraste. Det tenderar ju att få ett väldigt människocentrerat angreppssätt. Jag tror jag lämnar det för ögonblicket

Däremot skulle jag gärna vilja ha synpunkter på följande:

1. Kan man säga att det finns ett naturligt utsläpp av växthusgaser från djur? Utan betande (och därmed ofta idisslande) djur skulle ju i princip alla växtzoner vara bevuxna med buskar och träd.


2. Om det finns ett naturligt bakgrundsvärde för utsläpp från djur, skulle man då kunna räkna av det från utsläpp från kött från lantbruk? Eller ska vi alltid räkna med alla utsläpp överallt?

De här frågorna är jätteviktiga om vi ska kunna komma vidare i debatten kring klimatpåverkan från kött och lantbruk. Jag menar att det är särskilt viktigt att man pratar ekologiskt lantbruk, eftersom så stor del av växtproduktionen är beroende av gödsel från djurhållningen.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med det här, så hjälp mig - dumpa dina tankar i kommentarsfältet. Sprid gärna en länk till det här inlägget. Jag vill verkligen ha input!

Bilden är publicerad med tillstånd från KRAV

Rolig nyhet om fiskodlingar

DN skrev häromdagen en viktig artikel om att man kan utfodra rovfiskar med sesamolja. Det är viktigt eftersom vattenbruket förmodligen har en viktig roll i att försörja en allt köpstarkare värld med protein. Många misstänker att den begränsande faktorn till slut blir fiskoljan, som måste tillsättas fiskfoder för att det ska bli näringsriktigt för fisken och till slut för människan.

Nu är det sesamolja som möjligen kan vara en lösning. Det finns ekologiska sesamfrön, så då bör den här möjligheten även komma eko-vattenbruket till del. Det svenska vattenbruket är försvinnande litet, men det finns ändå en ordentlig potential.

I artikeln tar man upp problemet med att fiskfoder kommer från småfisk som sill och lådda. man skulle kunna vända problemet till en möjlighet: I en frisk Östersjö hålls skarpsillen i schack av bla torsken. Men när torsken fiskas ner, tar skarpsillen över och äter torskägg och -yngel. Därför skulle det vara meningsfullt och bra för en frisk östersjö att fiska upp så mycket skarpsill som möjligt. Det är bara det att skarpsillen innehåller så mycket miljögifter att den inte kan användas som foder...

Eko-bröllop?

Om man ska försöka miljöanpassa sitt bröllop verkar det enskilt viktigaste vara att ordna en gemensam transport. Det blir roligare så också. Kan man dessutom bli av med nötköttet, så sparar man nog 500 kg CO2 på ett bröllop.

Vi har varit på bröllop i helgen. En alldeles underbar tillställning som ägde rum strax utanför Stockholm. Paret som gifte sig tillhör den mer medvetna och handlingsinriktade kvartilen när det gäller miljöfrågor. Men det är klart, när man gifter sig kommer väl festen i första rummet, tänkte jag. Och det kanske den gjorde, men de hade gjort en grej som förmodligen var det miljöeffektivaste man kan göra på en tillställning av det här slaget. De hade hyrt en buss, som tog gästerna från Sthlm C till festlokalen. På det viset var det enkelt att ta sig kollektivt till bröllopet. Många bilar lämnades hemma på grund av det. Många taxi belv inte beställda.

Jag gav mig till att göra en överslagsberäkning på klimatkostnaden för maten vs transporter. Jag kom fram till att mat och fest kostade ungefär 300 kg CO2. Bussen släppte ut cirka 60 kg CO2, men om bussen hade ersatts av 20 bilar så hade transporterna ökat till minst 320 kg CO2, alltså mer än maten. Och då ska man också räkna in att ett tjog bilar ska kallstarta.

Alltså, vill man verkligen satsa på ett grönt bröllop, förefaller den enskilt viktigaste åtgärden vara att ordna en buss från närmaste station. Jag vet att det kostar några tusen, men de flesta bröllop går på så mycket att det nästan inte märks. Dessutom får man den sidoeffekten att folk inte kan droppa av i samma omfattning - festen blir roligare. Och det kanske var det som är huvudsaken?

Så här har jag räknat:

Maten
Till varmrätt fick vi nötkött. Nötköttet släpper ut en storleksordning mer än det mesta annat som vi fick. Jag har räknat med 15 kg CO2 per kg nötkött, och med 150 gr kött per person. 80 pers blir 180 kg. Sedan har jag lagt på nästan lika mycket till för resten; lite mejeriprodukter, grönsaker och drycker torde vara de viktigaste. Maten var inte ekologisk, men det torde inte ha så stor betydelse så länge det ligger nötkött på tallriken.

Bussen
Jag vet inte exakt vad en buss släpper ut, men jag vet att en modern stor lastbil med släp drar runt tre liter milen. En normal genomsnittsbil drar strax under litern. En buss trode ligga ungefär mitt emellan. Jag räknar med att snittbilen släpper ut 0,2 kg CO2 per km och att bussen släpper ut 0,5 kg CO2 per km. Det är förmodligen bilsnälla värden. Det var 30 km från centralen till bröllopet. Bussen körde ut, sedan tillbaka till garaget och så ut för att hämta på natten och så åter. Alltså 4 ggr 30 km, 120 km. Det blir 60 kg CO2.

Bilarna
Om bussen (den var knökfull, typ 56 platser) ersätts av bilar räknar jag med att det blir cirka 20 bilar och taxi. De ska köra 80 km per styck (lägger på 20 km för tomtaxi och för att folk skippar kommunalt innan bussen) och släpper alltså ut 0,2 kg per km. Det blir alltså 320 kg CO2.

Mer om klimatpåverkan från älgkött

Det var några stycken som reagerade på gårdagens inlägg om älgkött. Diskussionen om vilka nyttor som egentligen kommer ur älgjakten tyckte jag var intressant. Om man antar att älgjakten förutom kött ger rekreation, skogsvård och trafiksäkerhet, så kan man ju försöka sätta värden på dem. När jag försöker kommer jag fram till att älgköttet i så fall skulle komma under ett kg koldioxid per kg kött. Men jämförelsen med lantbruksmat är ändå svår, eftersom sådana värden inte räknas med när man tar fram siffrorna för lantbrukets klimatpåverkan.

Gårdagens inlägg om älgköttets klimatpåverkan har väckt lite reaktioner i såväl kompis- som bloggkrets. Fascinerande nog verkar det nästan inte finnas något skrivet om det. Försökte googla på det och fann nästan ingen ting. I alla fall, några intressanta reaktioner:

Lars menar att effektiviteten i mitt exempel är alldeles för hög. Han har jagat en del själv och menar att det är rimligare att tro att ett kajtlag om tio pers fäller en vuxen älg, eller två kalvar, var tredje jaktdag. Det skulle innebära att mitt föreslagna utsläppsvärde skulle vara mycket högre per kg kött.

PaljettenQ tar upp en fråga om vad som egentligen är nyttan av jakt. Hon föreslår själv att jägaren ju mest jagar för sin egen rekreation. Därmed borde man belasta själva jägaren med en del av utsläppet, vilket skulle minska köttets utsläpp. Man kan också tänka sig att det uppstår fler nyttor av jakten; färre bilolyckor, mindre skador på ungskog, möjligen också gladare älgar eftersom de aldrig blir så många att de behöver slåss om maten.

Det här med olika nyttor är intressant. Det är relevant även för den ganska heta debatten kring klimatpåverkan från maten. Ta t ex klimatpåverkan från nötkött. Nötkött kan komma från två sorters lantbruksproduktion; antingen köttproduktion eller mjölkproduktion. Köttproduktionen tar alltså ingen mjölk från korna och hela klimatpåverkan allokeras till köttet. En mjölkproduktion ger ju dessutom mjölk, så då också ska ta en del av klimatkostnaden. Allokeringen är inte enkel, men jag tror man brukar använda en ekonomisk modell. Resultatet är i alla fall att kött från mjölkproduktion är klimatbilligare eftersom det på vägen också givit mjölk som bär en del av klimatkostnaden.

På ett sätt är ju detta utmärkt; ju mer man får ut av en klimatbelastande produktion, desto bättre är det ju. Men, problemet är att det bara är sådant som säljs som kan få en klimatkostnad. Nyttan av öppna betesmarker (vilket innebär överlevnad för hundratals arter), att bönder inte behöver utsättas för bekämpningsmedel eller att grund- och ytvatten påverkas i olika utsträckning har inte fått något värde i kronor räknat. Då blir det så snurrigt att intensiv konventionell kycklingproduktion framstår som ett smartare val än KRAV-godkänt griskött.

Och älgköttet då, hur skulle man kunna allokera klimatpåverkan till andra nyttor? Pja, låt oss göra lite antanganden (Marian Radetzki måste älska detta): En jägare värderar en dag i skogen till 2 000 kr. Älgkött kan säljas till ett snittpris av 100 kr per kg. Trafik- och skogsnytta av en fälld vuxen älg kanske 20 000 kr.

• 10 jägare à 2 000 kr = 20 000 kr (40%)
• 100 kg á 100 kr = 10 000 kr (20 %)
• Trafik- o skogsnytta = 20 000 kr (40 %)

I går räknade jag fram 325 kg koldioxid per fälld vuxen älg (eller två kalvar). Köttets andel (20 %) skulle då bli 65 kg, eller ett knappt kg CO2 per kg älgkött.

Där ser man. Det är ju skillnad. Undrar hur det skulle se ut om man försöker göra en liknande övning för lantbrukets (ekologiska) produktion.

Klimatpåverkan från vilt kött

Emellanåt ser man matskribenter som rekommenderar viltkött som ett klimatsmart alternativ, rent av klimatgratis. Jag har just tagit hand om köttet från ett par älgkalvar, och kommer fram till att utsläppen från jägarnas och mina transporter motsvarar minst 5 kg CO2 per kg kött. Det är ungefär tre gånger så mycket som kycklingkött, lika mycket som griskött eller en tredjedel av nötköttet. Men då är jämföreslen orättvis; för köttet som kommer från lantbruk räknar vi med klimatgasutsläpp även från foderproduktion, djuret själv och från gödseln. Eftersom älgstammen är onaturligt stor kan djurets levnad som idisslare inte vara klimatgratis, men hur mycket de släpper ut vet jag inte. Gissningsvis kan älgkött jämföras med ett klimatbra nötkött.

Köttet står för en stor del av matens klimatpåverkan. Alla är eniga om att vi borde äta mindre kött och särskilt mindre nötkött. Hur mycket mindre är oklart och det är förenat med målkonflikter att dra ned mängden betande djur. T ex kommer en minskning av betet minska den biologiska mångfalden. I alla fall. Alla som vill promota något annat än nötkött har hittat sina grunder; kycklingkött, griskött och nu senast även odlad fisk. Även viltet har rekommenderats av många matskribenter som ett klimatneutralt alternativ.

Jag är noga med vilket kött jag äter, men kan försvara vilt för mig själv. Jag skjuter inte, men har varit med på en del jakter som drevkarl, hundförare och så. I år har vi kunnat komma över en älgkalv. Jag tänkte försöka göra en liten klimatanlays på köttet. Jag har rätt bra överblick över produktionskedjan, och den ser ut ungefär så här:

• Jaktlaget ska organisera sig. Det kräver lite träffar, kanske lite inventeringsuppdrag och så. Jag antar att den körda sträckan mm motsvarar 10 mil per fälld älg.


• Jakten ska genomföras, låt oss anta att det är tio jägare och drevfolk som åker fem mil ToR till jaktdagen. (Alltså 10 mil bilkörning per jägare)


• De två kalvarna hämtades med en 15 mils tur, total körning.


• Det kördes 15 mil för att få köttet styckat och malt


• Det användes en del plastpåsar och annat plastmaterial som skydd.


• Energi för infrysning, malning och så där räknar jag inte med.


• Jag uppfattade att det fälldes två kalvar på "vår" jaktdag. Vi hanterade dessa kalvar gemensamt, och nettot var drygt 70 kg kött.

Den svenska genomsnittsbilen låg för ett par år sedan runt 240 g CO2 per km. Låt oss för enkelhetens skull anta att de inblandade bilarna i snitt släpper ut 200 g per km. Då blir uträkningen ungefär så här:

Jaktlagets organisering; 2*100 km = 200 km

Jägarnas resor på jaktdagen = 1 000 km

Transport från slaktplats och för styckning = 300 km

Totalt körd sträcka = 1 500 km; CO2 från trpt = 1 500 * 240 = 300 000 g = 300 kg

Plast, emballage, mm, antar cirka 25 kg CO2

Totalt 325 kg CO2/ 70 kg kött = 4,6 kg fossil CO2 per kg älgkött.

Eftersom det är mycket som kan ändras i beräkningen kan man nöja sig med en värdesiffra. Det förefaller alltså som att älgköttet ger upphov till runt 5 kg CO2 per kg kött. Faktorer som kan påverka är att ett vuxet djur väger mycket mer. Men, om jägarna åker betydligt längre så är det också en viktig faktor. Likaså naturligtvis om de kör miljöbilar (får max släppa ut 120 g per km).

5 kg CO2 per kg kött ska jämföras med kyckling som ligger mellan 1,5 och 2, eller gris som ligger runt 6 kg. Ris ligger mellan 5 och 6 kg. Den lägsta siffra jag sett för nötkött är 12 kg per kg kött. Men jag har också sett siffror på 45 kg CO2 per kg nötkött.

Det som är orättvist i jämförelsen är att för alla utom älgen talar vi koldioxidekvivalenter och räknar in utsläpp från själva djuret, dess gödsel och dess foder. Det stora problemet med nötkött är att kossor är idisslare och släpper ut en massa metan, som är en starkare växthusgas än koldioxid. Och då börjar det bli intressant, för älgen är också en idisslare. Den bör också rimligen släppa ut en massa metan och då har vi plötsligt en ganska ogynnsam klimatsituation för älgköttet.

Någon kan argumentera att älgen släpper ut sin metan oavsett vad vi gör. Den är ju vild. Iofs är det så, men skälet till att det finns så mycket älg är att det finns så mycket hyggen. Stammen är större än den skulle vara om Sverige var urskog överallt.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Bilden har jag lånat utan lov från Nillas Blogg. Möjligen blir jag hemsökt och trakasserad för det. Vi får se.

Värdedriven affärsutveckling.

Det finns några företag som nu börjar fatta hur man gör affärer av goda värderingar. Dove har t ex en tid kört en kampanj om Real Beauty. Ett skönhetsföretag går mot strömmen och använder modeller med rynkor och födelsemärken. Inte bara det, de gör ett politiskt statement också; de uppmanar oss att tänka till kring våra värderingar. Det är smart. Jag tror att denna typ av kampanj kommer att göra Dove till en tvål som alla respekterar, får goda vibbar av, lite som Barnängen brukade vara. På köpet kanske de dessutom lyckas göra vårt samhälle lite sundare.

Bennetton har kört det här ett tag också.

Det senaste jag sprang på är Starbucks som bjuder alla som röstar i valet mellan Obama och McCain på en kaffe i morgon. De lyckas knyta sitt varumärke till en omsorg om att alla borde bry sig tillräckligt för att rösta. De stärker upp det här med såväl ekologiskt som rättvisemärkt sortiment. Snyggt. Snygg reklam. Länktipstack till Egologiskt.

Kraften i små vanor

Jag tror det är viktigt att förstå att omställningen till hållbar konsumtion går via nya och bättre vanor. För det stora flertalet är detta inte en liten utmaning; ekologi eller mat är inte majoritetens stora intresse. Vi måste hitta sätt att göra det mindre ångestladdat och dramatiskt att bli hållbar. Helst bör det vara något halvtrevligt som man inte tänker så mycket på. Jag har själv kommit på att jag kan ta med en källsorteringsfraktion på cykeln varje morgon. Det tar ingen tid och minskar mitt sopberg. Och det tar knappt en minut per vardag. Mindre än att borsta tänderna. Jag hoppas att den nya boken Mat och Klimat som snart kommer ut ger oss de här handfasta, raka råden att ta till sig och sprida.

Under hösten har vi fått en hyresgäst i vår Lillstuga. Vi bidrar till bostadsmarknaden genom att hyra ut till en student. Allt är frid och fröjd. Inför denna uthyrning blev jag plötsligt brydd med ett litet praktiskt problem. Skulle vi behöva beställa ett större sopkärl för den brännbara fraktionen? Vi brukade ju fylla det minsta kärlet på två veckor själva...

Vi rannsakade oss själva och kom fram till att vi nog slarvade lite med sorteringen. Det i sin tur berodde på att det snabbt blev fullt i våra fraktioner under trappan, under utebänken, bredvid köksspisen. Det blir fullt eftersom vi glömmer att ta med grejerna när vi ska till affären och till slut gör man ett jätteryck, och sorteringen har blivit ett problem.

Jag bestämde mig för en ny vana. På väg till jobbet cyklar jag förbi två sorteringsstationer. Jag bestämde mig för att ta med en fraktion varje arbetsmorgon. Efter ett tag var det bara små mängder att ta med, sorteringsstoppet tar mindre än en minut och makalöst nog; vi har väsentligt mindre brännbara sopor nu, med hyresgäst, än innan.

Poängen här är att jag är övertygad om att väsentligt ökad hållbarhet i vår livsstil inte behöver vara dramatiskt eller svårt. Jag är också övertygad om att det är fråga om att lägga om de vanor som går, när det går. Jag begär inte av någon att de ska lägga om till eko 100% i hushållet i morgon dag. Jag begär inte heller att de ska gå i affären och fundera på vart enda val. Men jag menar att om man tycker att KRAV är bra, så är ett bra sätt att lägga om vanorna. Gör det till en självklarhet att köpa KRAV-potatis (men strunta i paprikan och tomaterna tills vidare). När det väl sitter kan man gå vidare.

Samtidigt stämmer detta till eftertanke. Jag har lärt mig att det i genomsnitt tar sex veckor att ändra en vana permanent om man tillämpar den mer eller mindre dagligen. Då förstår man att utmaningen är stor för många. Då förstår man också att det inte är en liten eller enkel åtgärd att lite nonchalant säga att "det viktigaste för klimatet är att dra ned köttkonsumtionen" och förvänta sig att det ska hända något. För vad ska en vanlig dödlig med sjuka barn, stressigt jobb och annat göra av det? Vad ska man rent konkret göra? Finns det en kurs att ta? Några raka råd i stil med "byt ut köttfärsen mot...".

Där brister det. Vi behöver sätt att bli konkreta. Jag hoppas att den nya boken av Björklund, Holmgren och Johansson, Mat och klimat, blir så konkret att den hjälper oss att lägga om vanor i en allt snabbare takt.

Bilden är lånad från Centrum för Uthålligt Lantbruk på SLU

Alla ägg i samma korg

Det är inte lyckat när handeln eller förädlare lägger för många märkningar och goda värden på varandra. Varje värde kostar pengar och fenomenet riskerar att cementera uppfattningar om att eko eller rättvisemärkt är dyrt. Själv sprang jag just på en ICA-affär där de enda eko-äpplen som kunde köpas ocskå innebar en donation till Rosa Bandet på 1:50. Jag tror att detta på sikt kan leda till att eko inte utvecklas så fort som det annars skulle ha gjort.

Skulle köpa äpplen på min lokala ICA idag. Eko, helst KRAV, förstås. De enda eko-äpplen som fanns var en kombo-deal med Rosa Bandet (klicka gärna, donera gärna). 1:50 per påse går till forskning om/mot bröstcancer. Inget fel i det. Viktigt. Men, det som stör mig lite är att det är eko-konsumenterna som förväntas bidra genom att betala 1:50 mer per påse obesprutade äpplen. Det stör mig på två vis:

1. De ekologiska äpplena har redan i sin produktion undvikit att släppa ut bekämpningsmedel som ofta är cancerogena. Jag vet inte, men jag skulle tro, att kvinnor som arbetar i äppelproduktion har en betydande riskfaktor här. Att avstå bekämpningsmedel kostar pengar i form av arbete och lägre avkastning. Detta får konsumenten betala. Nu förväntas de alltså vilja betala 1:50 till... Dubbelt upp...

2. Det finns en tendens att försöka skapa Fantomens Goda Märke för mat. Det är ganska många som tror att det finns en stor marknad för mat som är rättvisemärkt, KRAV-märkt, lokal, rosa bandet-märkt och gärna från exceptionellt småskalig djurhållning. Jag tror inte det gör det. Alla dessa initiativ är goda, men överlagrade på varandra börjar prisskillnaden bli så stor att folk avstår. I värsta fall associerar de i ännu högre grad de olika märkningarna med högt pris. Och då kan ju faktiskt effekten av den här kombinationen bli att folk köper mindre i-love-eco-äpplen framöver. Och det minskar ju inte direkt cancerfallen.

Inget ont om Rosa Bandet alltså, men att lägga på en extra marginal på eko-varor motverkar det längre syftet. Hellre en bössa i kassan, en knapp på pantmaskinen, eller så.

Sanningarna som behöver beläggas

"Det finns alltså gott stöd för att ekologisk odling är bättre för miljön." skriver Karin Bojs i DN idag. Nu är ju inte Bojs riktigt vilken skribent som helst utan DN:s vetenskapsredaktör, som har fått mycket pris och uppmärksamhet för sitt jobb.

Hon tar upp många av de fördelar som jag brukar ta upp som mer eller mindre självklara. Men emellanåt är det rätteligen någon som frågar efter bevis för det jag påstår. Senast var det "Robin" som undrade hur jag kunde vara så säker på att ekologiskt är mer energieffektivt än konventionellt.

Det är bra att Robin och andra ifrågasätter. Så, nu får jag och Karin Bojs ta och leta upp de där studierna, och förklara hur det hänger ihop och fungerar. Igen. Och det är bara bra. Jag tänkte börja med energieffektiviteten.

Bilden är publicerad med tillstånd från martinscamera.com

Sveriges Natur recenserar ekotidningar

Redaktören för SNF:s tidning Sveriges Natur går i nummer 5 igenom fem tidningar; Allt om Miljöbilar, Camino, Eco Queen och REKO. Eva-Lena Neiman verkar lite kittlad av Eco Queens hämningslöshet, tycker att Camino är en välavvägd medelväg och tycker att allt om Miljöbilar är lite överlastad. REKO närmast sågas eftersom Neiman tycker att redaktionen är ängslig och möjligen har tappat bort KRAVs själ. Senaste numret har ännu inte lagts ut på webben, men det kommer säkert inom kort.

Nu kan iofs tycka att Sveriges Natur är en av medtävlarna på mediemarknaden, men det är ändå kul läsning.

SNF lobbar tillbaka bollen

SNF gör naturligtvis vad de kan för att hålla vindiskussionen vid liv. Hittade just Naturskyddsföreingens ordförandes blogg, där han slår tillbaka mot SLV.