Blogg på is

Den här bloggen kommer inte att uppdateras så ofta en period framöver. Återkommer när det finns mer tid och energi.

Har varit på ett par dagars styrelsemöte i KRAV. Det är spännande för en annan, naturligtvis. Det är mycket diskussioner om hur KRAV ska kunna leda utvecklingen av ekologiskt, utan att tappa anslutna företag för att man går för fort fram. Utan att tappa förtroendet hos konsumenter för att märket dyker upp på nya områden, eller försvinner från andra.

Om några dagar är det dags för OWC. Det börjar krypa lite i mig - även det ska bli häftigt. Ett par tusen människor som bara pratar ekologiskt. Var ligger fronten? Ska det lanseras en ny eurpoeisk standard för ekologisk kosmetika? Vore onekligen bra, eftersom det är oreglerat nu. Hur ser de olika initiativen för att möta klimathotet ut? Och matbristen? Det är kul att det är i Italien ocksp, som är lite av ett gravitationscentrum för ekologisk produktion. Och som har så välutvecklad matkultur. EkoFest, helt enkelt.

Dilemma?

Hippihäxan delgav oss häromveckan sitt dilemma; hon menar att vi måste konsumera mindre för att alla ska få plats på den här jorden. Samtidigt går hon en marknadsföringskurs för att bland annat kunna marknadsföra sin planerade eko-butik. Men hur går det ihop; en butik måste ju sälja, locka folk att konsumera. Jag kommenterade och menade att konsumtion skapar tillväxt och att detta i sin tur är det kraftfullaste verktyg vi har för att samtidigt lyfta vårt och andra länders välstånd. När jag reflekterade lite mer över det där kände jag plötsligt att jag inte riktigt bottnade. Mina ord lät lite som Svenskt Näringslivs annonser i julas, ni vet de som menade att anti-konsumismen håller kvar folk i fattigdom. Och jag tycker ju inte som dem. Så hur kan man tänka kring detta då?

Jag tror det är ganska tvärsäkert att vi bygger mer resurser i vår ekonomi genom att ständigt producera mer. Genom att kunna leverera mer per arbetad timme, så ökar nyttan vi producerar. Nyttan kanske kan mätas i ton spannmål, antal serverade protioner, eller omsättning per arbetad timme i butiken. På det viset kan vi också få allt mer betalt (i reella termer). Ju mer vi få betalt, desto mer skatt kan man ta ut och desto mer produkter och tjänster kan vi köpa. Ekonomin växer. Vi kan också köpa tid av människor i andra länder. Ibland blir det billigare, men det betyder också att vår ekonomi för över pengar till den andra ekonomin (t ex den kinesiska), på det viset växer den kinesiska, eller kenyanska, ekonomin. Då kan de ta ut mer skatt, osv. Världsekonomin växer. Allt fler får det allt bättre.

Så långt är väl allt väl. Men vad är då problemet? Ett hållbarhetsproblem är när detta resulterar i slit o släng eller frosseri. Dvs när vi köper en ny borrmaskin istället för att ens försöka laga den gamla, eller när vi köper för mycket mat bara för att vi har råd, och slänger det som blir över. Borrmaskinen har ju ett rejält ekologiskt fotavtryck och det har maten också. Vi kanske behöver en borrmaskin för att bygga om huset och vi behöver mat för att leva. Men att bara slänga en maskin för att den är glapp och att vi har 25% svinn på maten och stora problem med övervikt är ju barockt!

Ett annat hållbarhetsproblem är när förhållandena för arbetarna i andra länder är vidriga. Jag tror att man måste förstå att ett totalitärt samhälle inte kan gå till svensk arbetarskyddslagstiftning över en natt eller ens ett år, men man kan kräva anständighet. Stora företag som IKEA försöker säkra upp det här på olika sätt. I ekovärlden är IFOAM Organic Guarantee System rätt ensamma om att systematiskt kräva social anständighet.

Det finns en del annan problematik också. T ex att produktionen i fattigare länder ofta organiseras av multinationella företag, och att vinsten (efter betalda löner) från produktionen går till redan välbeställda aktie- eller fondandelsägare.

Men med dessa förbehåll (inte slösa, inte missbruka människor), tycker jag att konsumtion är eller kan vara av godo. Jag tror att handel (med sina fel och brister) är relations- freds- och demokratiskapande. Den måste styras och den behöver som system bli mycket bättre. Här har märkningssystemen (Fair Trade, ekologiskt, FSC, mm) en viktig roll. Vi måste också bort från slit-släng och frosseri och snarare satsa på kvalitet och arbetsintensiva grejer. Dvs att det får kosta mer per pryl, men att den lönar sig att laga eller återanvända.

Dyra märket Boomerang gör ju nu ett försök att ta tillbaka urvuxna barnkläder och sälja igen. Lite Ecoluxury över det? Att köpa ekologiskt i kvaretersbutiken, men bara så mycket man behöver är förmodligen billigare än att köpa konventionellt i storköpet och låta en femtedel ruttna i kylen. Att köpa dessa grejer är fortfarande konsumtion, men av rätt saker och på rätt sätt. Det är en konsmtion av varor av kvalitet som också sysselsätter folk. Det är en konsumtion som är mycket bättre än den vi har idag. Men lika fullt konsumtion.

Att ställa om till att köpa funktioner (t ex en fungerande kyl) istället för prylar (en ny kyl) vore kanonnyttigt. Men då måste vi ur en del gamla ryggmärgsreflexer som handlar om att det är fint att äga saker, och det sitter ärligen långt inne hos de flesta. Det skulle innebära att vi konsumerar mer arbete än ändliga material. Men det är fortfarande konsumtion.

Jag ser inte direkt ett dilemma, men jag ser att vi behöver åstadkomma en betydande förändring i vad vi konsumerar.

Hmm. Det är nog så långt som jag kan komma med detta just nu. Kanske återvänder till frågan.

Ekomode på tillväxt

Roade mig med att uppgradera garderoben lite häromdagen. Ärligen gör jag det inte så ofta som jag skulle vilja. Ekokläder har varit ganska dyra och svåra att hitta i den form och färg jag vill ha. Jag vet ju att ekomodet har tagit fart, men blev ändå lite omtumlad. Jämfört med för något år sedan är urvalet astronomiskt. Och flera leverantörer har återförsöljare här i sta'n. Jag kan alltså gå och botanisera. Häftigt. Och allt är inte jättedyrt.

Allt nog. Hinner inte botanisera innan Organic World Congress, och då vore det ju bra att vara hel och ren. Fick bli ett par brallor från Bergman Store, en skjorta i indigo (häftigt om det verkligen är indigo) från Tryckvåg, och lite annat smått o gott.

Det man skulle vilja se nu är att någon av sajterna som erbjuder skräddarsytt fixade en ekologisk kollektion. Certifierat hela vägen så att inte tyget är OK, men skrädderiet en sweat shop. Tyg kan man i all fall köpa lite över allt, visar det sig.

DN kampanjar mot E85 del 2

Igår var det motorredaktionen. Idag är det Niklas Ekdal på ledarredaktionen. Samma grej dock - etanolen som bränsle orsakar svält i världen, säger de. Jag blir beklämd igen. Den ganske skapsynte Niklas Ekdal går vilse i argumenten.

Ekdal konstaterar att mat och energi är två sidor av samma mynt, och det är sant på ett sätt. På ett annat sätt är det inte så. Sockerrör är t ex en effektiv källa till E85. Socker däremot är inte det första man skickar till svältande. Det är helt enkelt inte ett fullvärdigt livsmedel. Majs är viktigare som livsmedel och sämre som etanolbas. Vill man vara konstruktiv måste man kunna skilja på dessa!

Bioenergin är bara en liten del av livsmedelspriserna, och ännu mindre del av svältproblemen. Folk svälter här i världen ofta nog pga krig eller despotiska regimer. Otroligt mycket skulle kunna göras med en satsning på utbildning av lantbrukare där maten behövs, i eller i närheten av hungerområden. Det finns studier (jag har kommenterat i alla fall ett par av dem i bloggen nedan) som visar att man skulle kunna försörja världen utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Även om det går att diskutera, så är det konstigt att man inte lyfter fram höjd kompetensnivå i syds lantbruk som en av de allra viktigaste och långvarigaste åtgärderna, som skulle kunna börja ge resultat redan om något år!?

Förbättringen av tillgängliga inkomster i världens två största länder (folkmässigt) gör att de plötsligt kan köpa mer av det de vill ha. Efterfrågan ökar snabbt itakt med att vi köper kinesiska borrmaskiner. EU, USA och några till har avskaffat sina beredskapslager som tidigare tjänat som svängningsdämpare på världsmarknaden. Se där de viktigaste skälen till prisökningarna!

Ekdal avslutar sin ledare med att en full tank etanol i stadsjeepen drar lika mycket majs som det skulle krävas för att förda en människa i ett år. Förutom det jag skrivit ovan, och att etanol som produceras i Sverige inte alls har samma problembild, så undviker han också att fundera på alternativet. Hur mycket problem orsakar en tank med bensin? Vad hände i Nigeria medan denna tank producerades? Hur kul är det att grundvattennivån sjunker? Hur bra är det att en av värdlens kornbodar, Australien, nu går in i ytterligare en säsong av torka, pga klimatförändringarna.

Nej, Niklas, gå inte på motorredaktionens stolligheter. Tänk själv, och kom med något konstruktivt istället!

Tillägg lite senare:
Kom på en grej - är det inte ett annat problem med etanol vs bensin. En tank etanol skulle man ju kunna kompensera med att stödja en hjälporganisation med ett visst antal pengar. En tank bensin är bara utsläppt, den kommer inte tillbaka. Kan man tänka så eller går jag i någon avlatsbrevsfälla då?

Tillägg 080609:
Veckans Affärer har ett intressant och omfattande inlägg som försöker ta tag i samma fråga. Gustav Melin förklarar "därför är etanol räddningen".

Nej DN driver inte kampanj mot E85...

En av motorjounalisterna på DN fick pris häromveckan. Vet inte vad det gällde, men det hade men DN:s miljöbevakning att göra. I samband med det sade han att det är märkligt att etanolfolket kunde ha fått för sig att han driver kampanj mot E85. Hur kunde de ha fått för sig det? Jag har själv reagerat över en serie granskande artiklar som aldrig faller ut till E85:s fördel, men alltid hänger på en skör tråd. Endera är det en emergiprofessoer (jo, det ska vara "m"), som företräder en intressant, men kontroversiell beräkningsmetod. Eller så jämför man bensin- och E85 prismässigt en tid på året (detta var pre-Gore-eran), när bensin stod lågt och E85 högt. Eller så vidhåller man att E85 är bräsleslukare och baserar det på sin egen monster-SAAB snarare än min snåla Ford Focus. Eller så fyller man bakluckan på en bil med bröd för att illustrera problemet med biobränslen, trots att det är tydligt att biobränslena inte på långa vägar är det största problemet när det gäller matbristen.

Idag är det dags igen - förstasidesrubben är "etanoldriven miljöbil är dyrast att köra". I texten får man klart för sig att den är dyrast av miljöbilarna (man får räkna bort alla diesel- och bensinbilar först). Inne i texten väljer man också bort biogasen, för priset varierar ju så mycket. Till sanningvittne har man sedan Toyotas informationschef. Och vet ni vad? Det verkar som om Toyotas hybridbil är det billigaste alternativet!!! Och etanol är dyrast!!! Nej, inte driver DN kampanj, inte...

Alltså, det är helt OK att ha en åsikt. E85 är inte problemfritt, men mycket av den E85 som produceras har riktigt bra miljöprestanda (men det finns katastrof-majs-E85 oxå). Och vi måste göra något åt klimatfrågan fort. Det duger inte att försöka hitta den enda bästa lösningen och försöka satsa alla resurser på den. Vi måste tillåta flera spår att utvecklas, och E85 har många avgjorda fördelar; funkar i princip i befintlig teknik, utnyttjar (i goda fall) biomassa som iinte används till annat, radikal CO2-nedskärning. Men visst, i längden måste vi in på helt annan teknik. Men att låta det bästa bli det godas fiende, att ge alla de som inte vill hjälpa till på snöda ekonomiska skäl en ursäkt, är att ta på sig en ett enormt ansvar, bästa DN!

Den här bloggen ska handla om ekologiskt. Det här är ett snedspår. Det finns idéer i världen om att eko-märka ekologiks E85, men mycket talar emot det. Ryktet säger däremot att svanen är igång med ett projekt. Det vore ju bra!

Bäst eller bäst

Dags att se över KRAV-reglerna för restauranger. Det är ett intressant område, om inte annat därför att det är oreglerat i lagen. Det innebär att ingen kollar upp en restaurang som säger att den är ekologisk eller att den serverar ekologiskt bröd till maten, eller så. En KRAV-godkänd restaurang, däremot står under vanlig KRAV-kontroll.

Nu är saken den att eko är hippt på alla sorters restauranger. Frågan är nu när vi på KRAV ska se över reglerna - ska vi satsa på att få med alla som vill jobba med eko, eller ska vi satsa på dem som ligger på topp, som serverar KRAV och som har höga miljöambitioner i övrigt? Det är ju liksom två olika sätt att vara bäst.

Teoretisk jordbruksminister

Jordbruksministern Eskil Erlandsson tycker att det är en möjlighet för de fattiga länderna att livesmedelspriserna stiger. Jag tycker han är cynisk.

Det är ju lätt att sitta här och se på det som en enkel räkneoperation, en affär. Lönsamheten stiger ju i det europeiska lantbruket, så varför inte i det ugandiska? Den väsentliga skillnaden är att de svenska hushållen lägger någon stans mellan 10 och 20 % av sin disponibla inkomst på mat. Vi skulle utan större strukturella problem klara en 50% ökning av matpriserna. I många länder i syd lägger man 80% eller mer på mat. En ökning med 10% är plötsligt en mycket allvarlig historia. Har man inte råd att köpa mat får man göra vad man kan; kanske stjäla eller äta av utsädet. Att vänta in en skörd att sälja kan vara långt borta.

Jag kan förstå Erlandssons tankebana; länder i syd har en enorm potential att producera mycket mer av världens mat. Det kan ge dem riktiga inkomster och en höjd levnadsstandard. Men jag tror inte att man kan föra resonemanget så som han verkar göra. Människorna måste få mat nu också.

Inte så enkelt att vara enkel

Lite ur slag idag, så det var bra med en dag på kontoret.

När vi på KRAV börjar se över regler spikar vi först vad syftet med revisionen är. Gör man inte det blir det väldigt spretigt och okontrollerat. Idag jobbade vi med vad vi kallar förenklingsprojektet. Det handlar om att KRAV-reglerna under årens lopp blivit en ganska stor (vi sprängde 200 sidor i våras) och vildvuxen skrift. Det är en del lappningar och lagningar. En del regler är ganska gamla (och kanske inte relevanta längre). En del regler kanske orsakar betydligt mer besvär än nytta. Många regler är skrivna av folk som normalt inte skriver denna typ av text. Resultatet är att det är synd om de KRAV-certifierade. De ska förstå och tillämpa alltihop. Vi vet att det är en stor barriär för att lägga om om man inte förstår precis vad som ska göras. Att göra det är inte alltid den stora grejen, bara reglerna är tydliga.

Så kan vi ju inte ha det, så nu har vi börjat jobba med att få ordning på detta projekt. Det är ju lätt att säga "förenkla" och "tydliggör", men vad är det egentligen vi vill göra? Vi har kommit fram till att det yttersta måttet är om de certifierade upplever att det är tydligare vad som krävs av dem. Det är ju inte direkt enkelt att mäta, men vi får lov att försöka. Vi tror att det finns mycket att hämta i språk och struktur. "Klarspråk" är ett begrepp med många träffar i google, och det kan förefalla enkelt att skriva enkelt, men det är det inte. Man är hemmablind och saknar verktygen, så vi får lov att ta hjälp av experter.

Och när man ger sig in i språket så är det svårt att ändra språket utan att ändra innebörden. Och så har vi det här med innebörden. Vi har hittat 412 punkter där KRAV är striktare än EU:s regler för eko. Varje punkt innebär förvisso ett mervärde, men också ett besvär för bonden och för handeln. Man borde kunna ta bort några och få mer koncentrerade regler, mer to-the-point. Men hur avgör man vad som är onödiga detaljer och vad som är ett nyckelkrav? Inte lätt att vara enkel,visar det sig.

När barnen väl var hämtade gällde minsta motståndets lag. Gör vad ni vill så länge ni inte slår varandra. Halvfabrikat till middag. Bolibompa, någon? Nej, de vill vara ute. Skönt - där har de det ändå bäst. Nu har småfolket somnat och jag ligger inte långt efter på banan.

Att ha kakan eller äta den?

Jag minns hur någon för kanske åtta-tio år sedan försökte göra en dokumentär från framtiden för att visa hur det skulle se ut när klimateffekterna satte in på allvar; torka ger livsmedelsproblem. Värmeböljor skulle ge klimatflyktingar osv. Ibland känner jag att det har gått väldigt fort att komma dit.

Nu i dagarna läser vi att bönderna i Blekinge redan har torka. Någon petimäter är säkert snabb att anmärka att det inte går att koppla enskilda klimatologiska händelser till växthuseffekten. Men att vi skulle få ett extremare väder har vi vetat länge. Så jag kopplar ihop den varma vintern, värmebölja i maj och alltihop så mycket jag vill! Och inte gör det något för att sänka matpriserna i alla fall.

I samma artikel står det att den aktuella gården har köttdjur och att de beklagar sig över att diesln har blivit så dyr. För några dagar sedan läste vi om fiskare och lastbilsåkare i Frankrike som strejkar för att dieselpriserna har blivit så höga. Allt detta förutsågs på ett sätt i den där "dokumentären". Och jag känner mig lite tröttförbannad; hur får man ihop det? Att strejka för att få släppa ut mer CO2 när grundvattnet sjunker? Att strejka för billigare CO2 när fisken håller på att ta slut? Det är ju sådant som gör att man jagar havskräftor för 107 kg CO2 per kg havskräfta (det blir så mycket om man bottentrålar, enligt SIK). Omdömeslöst. Egocentrerat. Vansinne.

Spännande veckor framöver, annars. 16-25 juni ska jag på IFOAM Organic World Congress. Hoppas kunna direktblogga lite för den som är intresserad. Åsså ska vi hämta vår "nya" (28 år gamla) segelbåt, en Omega 28.