Hård kritik mot ekokritikerna fastställd av professorer

Man kan väl lugnt säga att jag och professorerna på Mark och Miljö vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, är oense om mycket. Jag har vid flera tillfällen tyckt att de har gått överbord när de har fört sin argumenhtation mot eko. Till exempel när de förespeglade att de företrädde SLU i Almedalen. Eller när det kröp fram att det var de som hade matat Marit Paulsen med info som hon grundade sin Lurad på Laxen på.

Förra året satte SLU samman en internationell panel i syfte att så opartiskt som möjligt utvärdera universitets forkning, dess kvalitet och nytta. SLU vill vara ett seriöst universitet och har naturligtvis ansträngt sig för att panelen ska vara så oantastlig som möjligt. När rapporten kom så innehöll den mycket frän kritik mot Mark och Miljö. Språket är mycket hårt och nästan avfärdar som ointressant. Nu har rapporten nått riksmedia och refereras bl a av SR.

Det sorglustiga är att trots att de nu har haft flera månader på sig att smälta innehållet, så fortsätter grodorna att hoppa ur munnen på professorerna. De bemöter kritiken med

"– I det här fallet grundar sig det dåliga omdömet om oss på att vi presenterat fakta om ekologisk odling som inte gillades av utvärderingsgruppen. Därför går det inte att bry sig om utvärderingen i det här fallet, säger Holger Kirchmann.
– De var amatörer i växtnäringsfrågor och troende i att grönt är fint, tillägger Olof Andrén."

Så de illustrerar rakt av det som panelen rapporterar:

En självbelåten och improduktiv forskningsmiljö som saknar nödvändig vision, en ovilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt som också tar hänsyn till andra, motsägande resultat.

Kanske är det nu läge för SLU att framhäva forskare från sina produktiva forskningsmiljöer, som har en vision och en vilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt. Var är de? Jag vill gärna se mer av dem!

(Vill du läsa rapporten själv? Här finns den. Kolla sid 406 ff)

SANA - regioner och debatter

På ekologiska mässor är det rätt vanligt att offentliga medel används för att marknadsföra en region eller ett land. På BioFach är det väldigt vanligt. Svenska Exportrådet brukar t ex ordna en monter under mottot "food from Sweden". Utställarna får en bra deal och en hel del hjälp.

På SANA är det inet så mycket sådant. Det är en del, men ganska ofta hänger det ihop med att man marknadsför produkter med skyddat ursprung.

Jag noterade dock att Korea hade en ganska stor monter. Jag vet att Korea satsar ganska stort på ekologiskt. Dels på marknadsföring, men även på forskning, konferenser o liknande. Till exempel har de lyckats få till att ordna nästa Organic World Congress, som hålls 2011. Det är lite av en uppstickare i EkoVärlden. Kul!

Johan undrade i en kommentar till mitt förra inlägg om andra länder haft samma typ av debatt som vi haft under sommaren. Jag brukar kalla den post-marit-debatten. Jag har kollat runt lite. De verkar ha haft en liknande debatt i UK, som delvis spridit sig till Tyskland. Den verkar ha haft sitt ursprung i en ganska dåligt genomarbetad rapport, som utger sig för att vara en sammanställning av forskning som visar att eko är sämre. Rapporten har inte varit svår att bemöta, men debatten har ändå kommit igång och dragit en hel del energi från Soil Association.

Ingen annan (som jag pratat med) känner igen en så stark debatt mot eko generellt.

Däremot har många main stream media i flera länder uppmärksammat att eko växer trots lågkonjunktur. Åtminstone från Italien och Kina har jag hört det. Det intressanta med Kina var att de ser en kraftig ökning under 2009, som de inte sett 2008. Stötte på en kille från Sri Lanka som odlar te och driver ett certifieringsbolag. Han menade också att eko ökat kraftigt, tros krig och allt.

Klimatfrågan växer och djupnar. Idag var jag med på ett möte där vi diskuterade alla olika initiativ kring klimat som pågår. Många menade att det är skandal att Kyotoprotokollet inte räknar med några av de stora utsläppen; de från soil processes och land use change. De menar också att om vi kunde få COP15 att räkna med dessa processer, så skulle det visa på styrkan hos ekologiskt. Det drivs också flera projekt för att kunna göra någon slags förenklade LCA, som funkar på gårdsnivå. Det fanns en allmän insikt om att vi ännu bara är i början av att lära oss hantera klimatproblemen, och en stor respekt för att alla initiativ för att göra något är bra initiativ. Det är en inställning jag gillar. I morgon är det stort seminarium på området också.

När verkligheten klampar in i debatten

Sommarens post-marit debatt har ramlat vidare i en mycket intressant riktning. Ett antal debattörer har ju hävdat att ekologisk produktion skulle vara omoralisk för att den skulle äventyra matförsörjningen i världen. Jag menar ju att detta endast är sant för den lilla del av världen som kan kallas Västeuropa. För de flesta andra delar, och i synnerhet för de delar som verkligen har problem med försörjningen, gäller det motsatta - eko är bättre.

Nu blir det ju lätt lite pajkastning när vi stör här uppe i yttersta norden och diskuterar någon annans verklighet. Den som vill tro på Marit och hennes kompisar gör det, den som vill tro på mig och några till gör det. Men när verkligheten dyker upp och ett dussin afrikaner själva förklarar hur det ligger till och säger att ”In Africa, organic farming is not a luxury, it´s a necessity!", då blir det riktigt intressant.

Det ska bli riktigt intressant att se om Marits kompisar (för Marit bryr sig nog inte längre) kan resa sig från denna bredsida.

Länktipstack till Cornucopia?.

Äntligen får ekoskeptikerna svar på tal

Marit Paulsen släppte för ett tag sedan boken "Lurad på laxen". Resultatet av den realeassen är ett genomslag som är lika storslaget som obegripligt. Understödd av ett litet antal kända ekoskeptiker på Sveriges Lantbruksuniversitet framstår Marit som en sanningssägare. Jag anar en personvalskampanj inför EU-valet.

Jag jobbar inte med att bemöta detta, men jag ser ju jobbet här i korridorerna och hör snacket med journalisterna. Jag blir fascinerad över hur vi för fram argument som borde vara mycket svåra för Marit att möta, men att när jounalisten väl skriver, t ex i GP, så är de kritiska frågorna väldigt få.

Jag har svårt att förstå det här, men anar att det ligger i journalismens natur att söka konflikt och att ropa "kejsaren är naken!". Vad konfliktens grunder är, eller om kejsaren faktiskt är naken, är en sekundär fråga. Det viktiga är att få fram en text, en sändning som är spännande för läsaren eller tittaren. Försöker man ropa tillbaka att "kejsaren har visst kläder på sig", så riskerar man att framstå som hovlakej i Andersens saga. För det gör man om man talar i egen sak. Och det gör ju alla vi som menar att eko är ett steg på vägen mot ett hållbart samhälle, medan det konstgödsel- och bekämpningsmedelsberoende jordbruket är en återvändsgränd. Vi kan helt enkelt inte vinna mot Den Snälla Rikstanten från Värmland.

Då är det skönt att se några tunga aktörer tar bladet från munnen. Aktörer som inte utan vidare kan beslås med att tala i egen sak eller vara partiska. Om dessa aktörer dessutom företräds av människor med hög personlig integritet, så är det början på en mer balanserad debatt. Så jag blev glad när Kemikalieinspektionens GD i dagens SvD klarlägger lite fakta och tydliga förhållanden:

"Två fördelar är ändå helt klarlagda; Ekologisk odling gynnar den biologiska mångfalden. Och frånvaron av kemiska bekämpningsmedel eliminerar de problem för hälsa och miljö som dessa medel orsakar för stora delar av dagens livsmedelsproduktion."

Hur man ger världen mat på ett hållbart sätt

Marit Paulsen är på väg att ge ut en bok som lär ska torgföra att man inte borde stimulera ekologisk produktion, eftersom den ger mindre avkastning än konventionell. Det är omoraliskt att producera mindre än vad man kan, så länge det finns folk som svälter i världen. Jag kan ha missat Paulsens poäng, eller rent av vad hon menade. Men man stöter på den här synpunkten nu och då. Jag tycker det synsättet är trångsynt och närmast kolonialistiskt.

Det är ett i-landsproblem att avkastningen sjunker när man går över till ett ekologiskt jordbruk. Men det beror på att man med en stor energiinsats producerar konstgödsel. Samtidigt minskar man artrikedomen med konstgödsel och genmodifierade grödor. Allt detta generellt subventionerat av vår rika statskassa. Effekten av detta är att vi får konstlat höga skördar, som vi ofta dumpar på världsmarknaden. Effekten av dumping är att de som är fattiga får ännu svårare att få betalt för sina grejer.

Tittar man utanför i-länderna, så skulle det innebära omedelbara och kraftiga höjningar av avkastningen i jordbruket, främst på grund av att man då aktivt inför en bättre växtföljd (som tillför kväve) och utnyttjar naturens egna antagonister för att hålla besvär korta. Men det är klart - vem ska då köpa konstgödseln och GMO-utsädet från i-lands-företagen?

Till yttermera visso kommer vi att få kraftiga förändringar i odlingsbetingelserna. Vi vet inte hur det kommer att gå, men vi vet att vi är helt beroende av ett halvdussin grödor, som är hårt opitmerade för nuvarande betingelser. Vad vi kommer att behöva framöver vet vi inte, men vi kommer att behöva all artrikedom vi kan få att välja ur. Vi måste ha biologisk mångfald nu, för att vara säkra på att få mat om hundra år. Det kan inte det konventionella lantbruket leverera.

Skärpning Paulsen. Bara för att FP i övrigt ligger på en rätt trist miljölinje, så behöver du inte tappa koncepterna helt!