Kraften i små vanor

Jag tror det är viktigt att förstå att omställningen till hållbar konsumtion går via nya och bättre vanor. För det stora flertalet är detta inte en liten utmaning; ekologi eller mat är inte majoritetens stora intresse. Vi måste hitta sätt att göra det mindre ångestladdat och dramatiskt att bli hållbar. Helst bör det vara något halvtrevligt som man inte tänker så mycket på. Jag har själv kommit på att jag kan ta med en källsorteringsfraktion på cykeln varje morgon. Det tar ingen tid och minskar mitt sopberg. Och det tar knappt en minut per vardag. Mindre än att borsta tänderna. Jag hoppas att den nya boken Mat och Klimat som snart kommer ut ger oss de här handfasta, raka råden att ta till sig och sprida.

Under hösten har vi fått en hyresgäst i vår Lillstuga. Vi bidrar till bostadsmarknaden genom att hyra ut till en student. Allt är frid och fröjd. Inför denna uthyrning blev jag plötsligt brydd med ett litet praktiskt problem. Skulle vi behöva beställa ett större sopkärl för den brännbara fraktionen? Vi brukade ju fylla det minsta kärlet på två veckor själva...

Vi rannsakade oss själva och kom fram till att vi nog slarvade lite med sorteringen. Det i sin tur berodde på att det snabbt blev fullt i våra fraktioner under trappan, under utebänken, bredvid köksspisen. Det blir fullt eftersom vi glömmer att ta med grejerna när vi ska till affären och till slut gör man ett jätteryck, och sorteringen har blivit ett problem.

Jag bestämde mig för en ny vana. På väg till jobbet cyklar jag förbi två sorteringsstationer. Jag bestämde mig för att ta med en fraktion varje arbetsmorgon. Efter ett tag var det bara små mängder att ta med, sorteringsstoppet tar mindre än en minut och makalöst nog; vi har väsentligt mindre brännbara sopor nu, med hyresgäst, än innan.

Poängen här är att jag är övertygad om att väsentligt ökad hållbarhet i vår livsstil inte behöver vara dramatiskt eller svårt. Jag är också övertygad om att det är fråga om att lägga om de vanor som går, när det går. Jag begär inte av någon att de ska lägga om till eko 100% i hushållet i morgon dag. Jag begär inte heller att de ska gå i affären och fundera på vart enda val. Men jag menar att om man tycker att KRAV är bra, så är ett bra sätt att lägga om vanorna. Gör det till en självklarhet att köpa KRAV-potatis (men strunta i paprikan och tomaterna tills vidare). När det väl sitter kan man gå vidare.

Samtidigt stämmer detta till eftertanke. Jag har lärt mig att det i genomsnitt tar sex veckor att ändra en vana permanent om man tillämpar den mer eller mindre dagligen. Då förstår man att utmaningen är stor för många. Då förstår man också att det inte är en liten eller enkel åtgärd att lite nonchalant säga att "det viktigaste för klimatet är att dra ned köttkonsumtionen" och förvänta sig att det ska hända något. För vad ska en vanlig dödlig med sjuka barn, stressigt jobb och annat göra av det? Vad ska man rent konkret göra? Finns det en kurs att ta? Några raka råd i stil med "byt ut köttfärsen mot...".

Där brister det. Vi behöver sätt att bli konkreta. Jag hoppas att den nya boken av Björklund, Holmgren och Johansson, Mat och klimat, blir så konkret att den hjälper oss att lägga om vanor i en allt snabbare takt.

Bilden är lånad från Centrum för Uthålligt Lantbruk på SLU