söndag 11 januari 2009

Motlut

Det har varit lite kämpigt på sistone. Min syster har drabbats av en mycket ovanlig och mycket farlig infektion och man får nog säga att utgången har varit oviss. Under tiden har liksom bloggande och ekotänkande inte känts så angeläget. Men nu verkar det som att den fantastiska svenska sjukvården har fått situationen under kontroll. Så då börjar lusten att tänka komma tillbaka.

En annan grej som gjort mig lite nere är Israels attacker i Gaza. Jag hade förmånen att få sätta mig in i hela komplexiteten i den konflikten för 15-20 år sedan. Och det ska jag säga, att det inte är enkelt att se en lösning. Bara en sådan sak att det nu har växt upp ett par generationer för vilka krig är ett mer eller mindre naturligt tillstånd, och en fullt tänkbar lösning på många problem, så som vägen till karriär, självkänsla, terrorhot, mm. På den palestinska sidan ska det dessutom läggas till arbetslöshet och vad de upplever som arpartheidliknande förtryck.

Personligen kan jag inte se att den senaste utvecklingen kan bringa något gott. I bästa fall får israelerna stopp på raketerna, men det kommer att ske till priset av förödmjukelse och eventuellt långvarig förtryckande närvaro i Gaza. Det lägger i sin tur grunden för ytterligare vanmakt hos en generation som ser våld och krig som en lösning. En möjlig väg ut är att människor på båda sidor börjar se varandra som människor, individer, med problem, känslor och drömmar. Då kanske kriget framstår som ett mindre naturligt sätt att lösa konflikter.

Därför blev jag så glad när jag mitt i kriget hittar en blogg där två människor på var sin sida gränsen bloggar ihop. Det kan naturligtvis vara fejk, men jag vill inte tro det. Jag tror det finns ett framtidshopp i bloggen "Life must go on in Gaza and Sderot". Så när jag hittade den bloggen började bloggande plötsligt kännas meningsfullt igen.

Ja, det var väl ett avsteg från ekotänkandet i dess snävare mening. I en större mening är det viktigt, tror jag, att låta sig påverkas av stora händelser och fråga sig om det man håller på med har någon betydelse. Jag vet inte om min blogg har så stor betydelse, men jag vet att ekologisk produktion är en långsiktig lösning på många stora problem. Och då är det väl åtminstone inte oviktigt att tänka på hur eko kan utvecklas?

6 kommentarer:

Monica sa...

Var sak har sin tid. Ibland har inte bloggandet någon plats, har själv känt på det alldeles nyss. Och sedan Gaza. Det är en stor bedrövelse men jag känner att det finns oändligt många andra som bloggar bättre om sådant så jag låter bli. Det betyder inte att jag inte bryr mig men jag tror att "vi andra" gör mer nytta om vi "blir vid vår läst" något så när.

Annie sa...

Ett himla fint och öppet inlägg! Jag tror inte att det överhuvudtaget är bra att snöa in på bara eko, utan man måste förstå att allt hänger ihop. Vi kan inte göra det ena utan det andra. Är världen ett stort krig kan inget krig föras mot klimathotet och existerar klimathotet skapar det krig. Lite moment 22. Just Gaza är ett bra exempel där man har extremt hög arbetslöshet och stor vattenbrist, medan det på andra sidan gränsen inte alls existerar samma problem..

Du har förövrigt fått en utmärkelse på min blogg för att jag tycker den är så bra! :)

Lovisa sa...

Hoppas att din syster kryar på sig. Det finns så mycket i livet än bara ekofrågor. :)

Bästa hälsningar, Lovisa

Johan C sa...

Monica - jo, jag tror som du. Men man måste ju vara övertygad om att lästen funkar att göra skor på, skor som funkar för dem som bär dem och att det är viktigt på något sätt att folk får skor... Jag blir vid min läst och jag trivs här.

Annie - precis som du säger hänger allt ihop. Man kan ganska enkelt visa att striderna i Mellanöstern lika mycket som något annat är ett vatten- och klimatkrig. Strikt talat är ju detta ett ökenområde som inte kan försörja så många som bor där. Man löser det genom bevattning och omledning av vatten från Jordanfloden. Gissa om kontrollen över Jordan är en överlevnadsfråga... Utmärkelse, minnsann!? Det ska jag slicka i mig.

Lovisa - jo nu verkar det som att krisen är över. Återstår några veckors intensivvård. Men nu tror jag att det ska gå vägen. Tack för lyckönskning!

paljettenq sa...

Bloggen kan alltid vänta...
Hoppas din syster kryar på sig snart, läbbigt när ens syskon drabbas av sjukdom. Min bror fick hjärnblödning för nåt år sedan och det var väldigt kusligt att behöva vänta och se om han skulle repa sig. Lyckligtvis gjorde han det och är nu sig själv igen. Önskar din syster detsamma.

När jag nu läser ett par inlägg du har skrivit så slår det mig att det är så fint hur du på ett personligt sätt förhåller dig till det ideologiska och det pragmatiska.
Helt ogenomtänkt hör jag en röst i mig: Spelar det någon roll om de har tagit bort en mjölk, när det krigas i gaza och det faktiskt Finns mjölk att dricka här hemma? Till och med ekologisk, men inte just den DÄR röda mjölken... Men livet går vidare i världen trots att livet är svårt.
Jag tar det mer som en självkritik öveer att jag själv gärna klagar och gnäller utan att se "den större bilden".

Johan C sa...

Paljetten; jo, jag hoppas syrran repar sig. Det finns gott hopp om det, men det är fortsatt intensivvård som gäller.

Om det där med om vad som spelar roll: Jo, det är ju en fråga man bör ställa sig. Å andra sidan är frågan vem som ska bära kostnaden för att utveckla ett hållbart samhälle. Till sådana kostnader hör ju att få fram nya produkter, så att eko alltid är ett realistiskt val. De fattiga och krigsdrabbade länderna har inte råd att driva ett sådant arbete. Man kan dra en parallell (om än försiktigt) till argument i stil med "varför ska vi i Sverige vara så bäst i miljöklassen, det finns ju andra problem att ta i och andra som syndar värre".

Där menar jag att det är viktigt att vi driver på i spetsen, så att vi kan ta utvecklingskostnaden och sedan visa upp lösningen för andra. Ibland kan vi sälja den också.

Related Posts with Thumbnails