Stilla dagar

Helgerna innebär att man gör en massa saker som man inte kommer åt annars. Bitvis utanför bredbandets och mobilens täckning. Bitvis bara mentalt i en annan värld. Så det blir lugnt på EkoTänk några dagar framöver. Såghär i juletider har Ollie's place gjort lite boklslut med året. Utifrån hans horisont, naturligtvis. Men delvis ändå relevant även här.

And the winner is...

OK, då stänger vi chokladrejset.

Vi har förrättat lottning här hemma. Lotterna har dragits av äldste och yngste sonen. Dragningen har övervakats av min lagfarne fru, som dock tyckte jag vara för rättvis.




Först dragen: HippiHäxan
Andra pris: Monica (kommentar på ursprungliga inlägget)
Runner up: Gunnar R

Jag försöker nå er för att få postadresser. Om jag inte lyckas får ni gärna skicka ett e-post till johan/snabela/cejie.se, eller lämna något meddelande här på bloggen.

Bilden har jag lånat från Theobroma Tastings

Goda nyheter i mejeridisken

Jag har upptäckt tre viktiga och en kul nyhet i mejerikylen. Arla har släppt KRAV-märkt gräddfil, matlagningsgrädde och smör på 1 kg-förpackning. Plötsligt öppnar sig helt nya områden för den som vill laga reko mat rakt igenom. Dessutom har Annas släppt en ekologisk pepparkaksdeg. Kanske inte lika viktigt, men definitivt skoj.

Om jag skulle utnämna en enskild organisation som betytt mest för utvecklingen av KRAV och eko i Sverige, så är det Arla. De har under en lång tid arbetad strategiskt och metodiskt med att bygga upp sitt KRAV-märkta sortiment. Milko och Skånemejerier är också viktiga, men betydelsen av att Den Stora Aktören jobbar på det här viset kan inte överskattas. Resultatet är att om man ser till värde så är mejriprodukterna drygt en tredjedel av ekomarknaden i Sverige. Arla är också synnerligt smarta eftersom de lyckas få KRAV-effekten att smitta av sig på hela sitt varumärke. Reklamfilmerna med Elin ger merförsäljning för hela varumärket, även om eko stärks mest.

I alla fall. Jag har saknat en del produkter i mejeridisken, men när jag var och julhandlade på COOP Forum igår blev det idel glada nyheter. Äntligen:

• KRAV-märkt gräddfil! Nu kan jag få sill, potatis, gräddfil och gräslök, allt i KRAV-märkt variant. Känns som en hel kategori mat plötsligt blivit möjlig!
• KRAV-märkt matlagningsgrädde! Man kan naturligtvis själv blanda till matlagningsgrädde, men då måste man köpa 3 dl vispgrädde, även om man bara behöver 2 dl matlagningsgrädde. För de fettmedvetna konsumenterna (och de är några stycken) är det här jätteviktigt.
• KRAV-smör i 1-kg förpackning. Ekosmöret har hittills bara funnits i 250 gr. Små förpackningar blir alltid dyrare. Nu sjunker priset på riktigt smör lite grand, och blir något som liksom funkar i barnfamiljens verksamhet. 250 gr är liksom inget att hålla på med.
• KRAV-pepparkaksdeg från Annas pepparkakor, som i år också släpper en snygg burk för sina färdigbakade eko-pepparkakor. Det här kanske inte är sådär jätteviktigt, men ändå ett tecken på att snart finns allt i ekologisk variant.

Gräddfilen och 1-kg-smöret är så nya att de inte ens finns på Arlas webb. Men de finns i butikerna, och det är det viktigaste.

Till sist - glöm inte att försöka lägga beslag på världens godaste choklad. Tävlingen stänger imorgon!

Bilden har jag lånat från Arla.se

Men Ahlborg - du MÅSTE inte välja nitritfritt!

Karin Ahlborg har idag en ganska dryg krönika i Aftonbladet som handlar om att hon hellre äter en rosa julskinka med nitrit än att hon får botulism. Och det kanske man kan hålla med om, men hon sidsteppar ju hela grejen: vi är många som menar att nitriten i verkligheten inte finns där för att skydda mot botulism, utan för att charkindustrin och handelskedjorna har vant oss vid att chark ska vara rosa!

Det går utmärkt med gråsa chark i Finland, Danmark (som iofs har chockröda grejer också) och Tyskland. Jag vill kunna välja nitritfritt, men någon håller emot. Jag vet inte vem, men jag menar att Karin Ahlborg och hennes likar förnekar mig min rätt att välja vad som ska finnas i min mat, när de går till storms på det här sättet.

Att det inte har funnits någon KRAV-skinka i någon omfattning tidigare år gör inte hennes synpunkt bättre. Det är just det som är grejen - äntligen får vi en diskussion om nyttan av nitriten. Och då hittar vi Ahlborg på den sidan som tycker det är bra att jag inte får välja bort nitriten. *Suck*

PS: glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Världens största eko-bulle

Egologiskt tipsar om denna festliga video. Green Bakery i Gbg tillverkar och auktionerar ut vad som förmodligen är världens största ekologiska (lusse)bulle. De kör tydligen lussekatter utan saffran, men det är väl OK.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Hatar att älska ICA

Jag har ett mycket delat förhållande till livsmedelskedjan ICA:

Å ena sidan
Är deras ursprung enskilda handlare med nära och täta kopplingar till sitt lokala samhälle. Handlarna har gått ihop för att ordna bättre kvalitet och bättre pris på sina inköp. Den bakgrunden stämmer väl med vad jag tycker hör till hållbart företagande. Vår ICA-handlare bor 200 m från butiken, mitt i området. I varierande grad har det därför inte varit något konstigt med närproducerat för ICA-handlarna, och inte heller att återintroducera det nu när det blivit hippt. ICA är också överlägset störst, så när de gör något så märks det. Bestämmer de sig för att re-lansera sitt ekologiska sortiment och försöka komma ikapp COOP, så händer det grejer. Inköparna får enkla och tydliga order, som de förverkligar.

Å andra sidan
Så är de för stora. En aktör som har 50% av en marknad är för stor. Allt väsentligt hänger på om den aktören vill eller inte vill. Få trender blir verklighet om den aktören inte vill. Funkar inte en märkning med deras sortiment eller strategier så blir det inget av. Om vi på jobbet försöker sy ihop hållbar produktion med konsumenterna och ICA inte är med, så blir allt segt. Även om COOP ofta, det är klart, har förverkligat många bra initiativ. OCh det har hittills varit ekosveriges smala lycka. En organisation som är så stor som ICA är också trög. En idé kan lätt dö av syrebrist på väg till den som kan besluta att den ska förverkligas. Och om de bestämmer sig för att förverkliga något som blir lite snett är det mycket svårt att påverka. I syftet att radikalt öka sitt ekologiska sortiment har de t ex släppt kravet på KRAV-märkning. Det är ju bra. Men det innebär också att KRAV förlorar radikalt i inflytande över hur ekologiska regler ska utvecklas framöver. När KRAV-reglerna på många sätt är strängare och mer anpassade till Sverige, så är ju det inte så bra. Så jag är djupt skeptisk till ICA just på grund av att de är för stora. De har för mycket makt över saker som de inte sysslar med, som t ex jordbruk. De har för mycket makt över vad vi ska vilja köpa.

Men de har ju blivit så stora för att de är så bra. De är snabba på att skapa eller fatta trender. De gör smart reklam-TV. De har bra priser. Personalen förefaller snäppet mer motiverad. Och så vidare. Så, jag vrider mig. Älskar, älskar inte...

Det är här som Ekologisk Guerilla Marketing kommer in. För är det något den enskilde ICA-handlaren har blykoll på, så är det exakt vad som köps. Så om vi kan göra något för att hjälpa till att öka försäljningen av eko, så kommer det direkt att visa en uppåtkurva på handlarns dator. Och då är vi i en positiv spiral, för då borde den kloka handlaren ge det sortimentet mer uppmärksamhet, bättre hyllplats osv. Så här kan du hjälpa till:



Och glöm för all del inte att försöka plocka hem lite toppchoklad!

KRAV-mandelmassa

För ett tag sedan var jag brydd över att det skulle vara så svårt att få tag på nyckelingredienser till julen; saffran o mandelmassa. Saffranet gick väl att fixa på postorder, men mandelmassan var lite värre, och det var brått också. Sarah på Egologiskt hade vänligheten att tipsa om hur enkelt det var att göra själv. Jag tyckte väl lite smådrygt att jag vare sig hade tid eller maskiner som behövs...

Förlåt att jag var så dryg Sarah! Nu har jag insett att det inte behövs särskilt speciella maskiner. Mandelkvarn, matberedare, mixer eller lite vad som helst som har sönder mandlarna riktigt rejält är vad som behövs. Så här gjorde jag för att få ca ett halvkilo mandelmassa på tio minuter (betydligt mindre tid än att springa till affären):

• En påse Saltå Kvarn mandlar (250 g) hälldes ned i den gamla mixern som vi ärvt av farmor. Ziiiiing - mandelmjöl!
• Ned med alltihop i en bunke. Tillsätt lika mycket socker. Rör om och arbeta.
• Det ville liksom inte bli något annat än mandel- och sockermjöl, så jag frågade runt lite och fick rådet att köra med florsocker istället. För sent. Då blev rådet att tillsätta äggvita lite i taget tills konsistensen är riktig. Det gick åt nästan en hel äggvita för mig.
• Resultatet syns på bilden ovan, och my goodness, det är skillnad i smaken på Odenses industrimassa och det här!

Så mitt råd om du behöver ekologisk mandelmassa är att göra den själv. Det går fort och är gott! Och det är billigare än konventionell mandelmassa. Det leder mig till att säga; Saltå, Torfolk och ni andra, hur kan det komma sig att ni inte gör mandelmassa? Det verkar vara god lönsamhet i det!!!

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Man kan om man vill

Det är fascinerande vad folk kan om de vill. Jag har inte lyckats hitta "Pixar" eller "Steven Spielberg" någonstans på den här snutten. Och kan de, så kan väl vi. Förändra världen, eller få praktfart på den mer hållbara livsstilen, t ex. Sedan kan man ju fundera över om det är konst eller vansinne det de gör. Vackert eller bara märkligt? Fem minuters fascination, varsågod och svälj eller spotta:



Tipstack till Snaskefar.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Miljöbloggaktuellt öppet igen

Kolla menyn "andra bloggar" till höger - Miljöbloggaktuellt är öppet igen. Kanon.

EkoTänk hissar o dissar familjenära mat

Man önskar att man var mer som man ville och lagade all mat från grunden. Nu funkar det inte som man vill alltid, och färdiglagade köttbullar med pasta blir en lösning emellanåt. Barna blir glada och stressen minskar för oss som ska få dem mätta. Lyckligtvis finns det nu ekologiskt allt man behöver till denna delikatess. Dags för Match: Mamma Scan vs Felix.

Obs att jag inte har läst innehållsförteckningarna. Jag är inte naiv i hur industriköttbullar tillagas, men upplevelsen blir helt olika.

EkoTänk hissar Felix KRAV-köttbullar
Luktar OK eller rent av gott. Formen är lite intressantare; lite kantig, lite mer stekyta på plattsidorna. De ser nästan ut som de har blivit stekta i någon form av järn. Rätt möra utan att vara konstiga. Känns som om de har gjort en färssmet med brödsmulor och så.

EkoTänk dissar Mamma Scans ekologiska köttbullar
Detta har varit enda alternativet för oss intill nyligen och det som stört mig mest med dem är att de luktar så illa. När man öppnar förpackningen luktar det, ja, helt enkelt skit. De är industrirunda, helt jämnstekta och steks uppenbarligen i en fritös av något slag. Ganska möra, men broskbitarna känns. Och numera kan man inte veta om fläskköttet har fått böka. Ger lite mer trist bismak. Barna gillar dem inte så bra.

Nä Felix KRAV-köttbullar blir det för mig framöver. På grund av lukten avråder jag faktiskt från Mamma Scan. Man tappar aptiten helt när man öppnar förpackningen. Bra som bantingsmedel kanske.

Luriga matfabrikanter

På sistone har jag retat upp mig på två kampanjer, eller marknadsföringsåtgärder, eller vad man ska kalla det. Dels är det Lantmännens kampanj med delade uppslag eller sidor där en bondes grep t ex blir en gaffel fylld med pasta. Dels är det COOPs Änglamarkstorsk.

Lantmännens kampanj först.
Jag vet inte om det står uttryckligen, men hela kampanjen andas ju att man kan lita på Lantmännen, eftersom deras grejer kommer från duktiga och hederliga svenska bönder. De kunde vara din granne och de har inget att skämmas för. Det är ju bara det att Lantmännens pasta görs på vete som kommer lite överallt ifrån, och frågan är om något av veten i pastan är svensk. det varierar förmodligen från år till år, eftersom kvaliteten på vår spannmål varierar. Lantmännen har också valt bort KRAV-märket på flera delar av sortimentet, med hänvisning till att de inte bara är svenska numera. De såväl producerar, köper och säljer i flera olika länder. Och i många av dessa länder har man inga problem med stråförkortningsmedel, mm. Och hur kan Lantmännen säga något om produktionen av bönor från Burma? Är det sannolikt att de har kunnat göra en vettig kontroll? Man tar sig för pannan...

COOPs Änglamarkstorsk sedan
Själva produkten är det inget fel på. Lantmännens grejer kanske också är OK, det är snarare marknadsföringen och förpackningen jag retat upp mig på. Gamla miljörävar som COOP borde ha blykoll på hur man får använda miljöargument i marknadsföringen, men det har de inte. På den där jämrans torsken står det att den är miljövänlig, kommer från miljövänligt fiske. Snickeliding struntsnack som Vargen i Bamse sade. Konsumentverket och marknadsdomstolen är kristallklara på hur man få använda miljöargument "Ordet "miljövänlig" kan egentligen bara betyda något som förbättrar eller åtminstone inte skadar miljön.". (Lagrummen här för den riktigt nyfikne). Fiske... nu ska vi se... båtar som drivs av diesel, uttag av biomassa i form av fisk, påverkan på ekologin när man tar upp en predator... Men va fan, COOP, ska man behöva hålla efter er ocskå?

Jorå såatt iallafall, men i alla fall atteee... glöm inte bort chokladrejset. God choklad i potten. Viktig fråga för mig.

Svensk Gris

När vi bytte majoritet i Riksdagen gjorde branschtidningen Svensk Gris ett djuplodande reportage om vilken grispolitik som kunde väntas av den nye grisministern Eskil Erlandsson. Som också är minister för jordbruks- och livsmedelsfrågor i övrigt. Däribland frågor som rör ekologisk produktion. Tidningen skvalpade runt på kontoret nåt år, så där som halvintressanta tidningar kan göra på ett kontor. Sedan, plötsligt, såg jag det - omslaget, bilden, ja hela kombinationen är ju otroligt rolig.

Och det roligaste är att jag tror att Svensk Gris gjort det utan humor, utan mest som en hyllning till kollegan som nu blivit statsråd. Att de valde en bild där Erlandsson är lite svettig och rödmosig med ett lätt underifrånperspektiv tror jag bara var tänkt att vara kärleksfullt, liksom.

Bilden har suttit på min anslagstavla sedan dess, men nu tycker jag att det inte är mer än rätt att resten av världen kan få se humorn i detta...

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Märkligt exempel av professorn

Professor Marie-Louise Danielsson-Tham försvarar idag på DN debatt tillsatser i maten som nödvändiga. Som exempel använder hon natriumnitrit, förutan vilket vi skulle dö i matförgiftning. Förutom att MLDT har lite översittarton i artikeln, så tycker jag i princip att hin har en intressant poäng; bara för att en substans har ett E-nummer så är den inte farlig eller skadlig. Man måste fundera på vilken tillsats det gäller, var den kommer från och vilken funktion den har.

Men, just natriumnitriten (nitriten) är ett dåligt val av exempel. Om man tar en enkel produkt som skinka, så måste en eventuell förekomst av botululinum bero på brister i hygienen och/eller micklande med produkten. All muskulatur är ju steril när djuret slaktas. En hel muskeldel kan hållas ren och dessutom tvättas. Skinkan läggs i saltlake. Skivningsutrustning kan utan problem steriliseras. Om nu en eller annan spor skulle leta sig in genom luft eller liknande, så kan man hålla den i schack med låg temperatur.

Det finns gott om produkter i andra länder i EU där man inte använder nitrit, och nitriten är tillåten, inte obligatorisk. Eftersom tyskarna inte dör som flugor i botulism, så måste huvudorsaken till att man använder nitrit vara någon annan. Vad jag kan förstå från branschskavaller och andra bloggare idag, så finns det huvudsakligen två möjligheter:

• Färgen. Svenskarna vill ha rosa leverpastej, korv och skinka. Den naturliga gråsa färgen uppfattar man som dålig, eftersom alla nu levande svenskar tror att chark ska vara nitrit-rosa.
• Osäker kylkedja i kombination med otillräcklig hygien. Slakten och tillverkningen skulle kunna botulinumsäkras, men det blir dyrt. Man har kommit en riktigt lång bit på väg, men sista biten är dyr. Produkterna ska ofta åka långt och hanteras i många led. Det innebär många punkter där det finns en risk för farliga temperaturhöjningar som leder till tillväxt.

Jag vill ha bort nitriten ur maten och jag tror att det går, men det kräver konsumenter som förstår vilken färg mat egentligen har och det kräver kortare transportkedjor med färre svaga punkter. Dessutom behöver charkföretagen shejpa upp sin hygien ett snäpp till.

Det pågår intressanta diskussioner i kommentarsfälten på några olika sidor. Kolla gärna:

• Matälskaren,
• Erik Malm,
• Kostdoktorn,
  
• Norah4you, eller
• Scaber Nestor

Som alla på olika sätt är initierade skrivbenter.

Och - påminnelse - glöm inte att kamma hem lite choklad!

Hjälp till att tänka - vinn värsta superchokladen

Jag brottas med det faktum att idisslande djur i lantbruket står för en femtedel av människans klimatpåverkan. Jag kommer inte ifrån att det är något snett med det resonemanget. Jag har kommit fram till att problemet är att idisslare alltid har funnits, men att tidigare vilda idisslare har ersatts av våra tama. Om man ser det så, så borde inte djurhållning i områden som haft djurhållning länge, räknas som klimatpåverkande. T ex skulle mycket av den svenska KRAV-djurhållningen få ett bättre klimatsaldo. Men, jag vet att tesen är provokativ. Jag vill ha hjälp att spräcka resonemanget. För att stimulera inläggen utlyser jag en tävling om superchoklad för alla som gör ett inlägg.

Uppgiften
Reagera på min provokativa tes nedan. Uppgiften är löst när du på något sätt tänkt en egen tanke om det hela och plitat ned den i kommentarsfältet, senast den 21 december.

Bakgrunden
Idisslande djur släpper ut metan. Metan är en klimatgas som är mycket starkare än koldioxid. Idisslande djur som hålls av människan orsakar dessutom utsläpp av koldioxid genom att de ska foder, gödsel ska spridas och så vidare. Människan håller stora mängder nötkreatur och utsläppen från dem ligger runt 20% av alla klimatutsläpp.

MEN det finns ett par aspekter som jag brottas med när jag ska försöka förstå det här problemet:

• Det är inte bara kossor som är idisslare; älgar, bufflar och antiloper hör också till gruppen.
• Öppna slätter är inte naturliga utanför öknar och liknande. De uppstår därför att de betas av idisslare. Detta betestryck skapar livsutrymmet för hundratals, kanske tusentals, arter. Betestrycket är en del i ett naturligt ekologiskt system.
  
• De öppna markerna har funnits långt innan människan började påverka klimatet i mitten på 1800-talet.

Tesen
Jag vill testa följande resonemang:
Den klimatpåverkan vi pratar om idag handlar om den klimatpåverkan människan lyckats åstadkomma genom storskaliga förändringar av naturen. Alltså behöver vi hitta ett sätt att räkna av de naturliga utsläppen från idisslare, en slags bakgrundsnivå. De flesta kurvor över temperatur och CO2-halt drar iväg i slutet av 1800-talet. Låt oss därför anta att de förhållanden som rådde år 1800 och tidigare är naturliga.

Då tycker jag att utsläppen från de idisslare som hålls av oss på marker som hållits öppna i mer än 200 år inte ska räknas som bidrag till klimatpåverkan. Fodret till dessa idisslare måste givetvis också komma från sådana marker, och helst vara lokalproducerade.

Det skulle innebära att en stor del av den svenska KRAV-djurhållningen inte skulle anses vara klimatbelastande. En stor del av den övriga ekologiska och konventionella djurhållningen klarar sig också utan importerad soja och liknande. Däremot skulle foder och kött från nyröjd djungel belastas fullt ut. Våtmarker i Sverige som dikats ut skulle också få problem, vilket skulle kunna bli ett bekymmer eftersom ganska stora arealer viktig jordbruksmark är just sådan dränerad mark.

Vinsten
Jag gjorde ett inlägg om det här tidigare i höst, och fick ett par intressanta kommentarer. Men jag är inte färdig med det här och vill ha mer och fler infallsvinklar. För att locka några läsare ner till kommentarsknappen utlyses härmed en tävling. Alla som har lämnat en kommentar som är det minsta relevant senast den 21 december kvalar in. Vinsten består av tre kollektioner oooootroligt god choklad. För att du ska kunna få din vinst måste du på något sätt göra det möjligt för mig att få tag på din postadress. Ur lämnade kommentarer dras tre vinnarpaket:

Första pris är en kaka var av Chocolate Santander Passion Fruit, Chocolate Santander 70%, Chocholate Santander 65% och Mecsa Osha Peruvian Jungle Chocolate 75%. Allihop är Fair Trade, flera är ekologiska. Alla kakorna har en story som gör smaken ännu rikare. Mecsa Osha kanske den trevligaste. Det här är högnivåchoklad. Gillar du choklad fattar du vad som ligger i potten. Fattar du inte, så bör du vara med och försöka vinna för att få en chans att uppleva något nytt.

Andra pris är en kaka Santander 65% och en kaka Mecsa Osha. Trean får en kaka Mecsa Osha. Allt hemskickat med posten.

Uppdat 081221: Tävlingen är nu avslutad. Lämna gärna fler kommentarer, men någon choklad går inte längre att vinna!

Rätt ska vara rätt om glögg

Jag hissade och dissade lite grejer häromdagen. Bland annat sågade jag Tindras KRAV-Glögg. Nu visar det sig att Tindraglöggen finns både i konsumvariant och systemvariant. Det visar sig att det är stor skillnad i smak mellan dem.

Tindras vinglögg, som man köper på Systemet alltså, är faktiskt riktigt god. Den är lite vuxnare i smaken än t ex Blossa; inte fullt så söt och mustig. Det är naturligtvis en smaksak hur mycket sötma och mustighet man vill ha, men jag måste säga att Tindras vinglögg passar mig bra. Jag rekommenderar den gärna. Men passa er för Tindras lättglögg som man köper tillsammans med julmusten.

Därför är det bättre att göra mycket nu!

Ibland bara vet man att något är viktigt och riktigt, utan att man riktigt hittar orden och strukturen för att övertyga andra riktigt ordentligt. I klimatfrågan har jag lyckats hitta flera ganska starka argument för att vi måste göra något, nej mycket, nu-på-en-gång. Men diskussionerna har en förmåga att snöa in på detaljer där någon alltid till sist säger att "jamen, det är ju orimligt att begära av mig/Sverige/svenskarna/vår bransch". Nu är det EU som står i fokus för att leverera resultat.

Och så är det ju - det är enorma åtaganden och ansträngningar som ligger framför oss. Då gäller det att återknyta till den Stora Bilden. Vad händer om temperaturen stiger två, tre eller fyra grader (Personligen tror jag inte vi stoppar före tre grader. Håll i er!)? Och kan vi göra något åt det? Inser vi att det politikerna talar om är en begränsning av utsläppen som relaterar till 1990 års nivå, vilket alltså innebär fortsatta stora utsläpp? Och, och det här är det som jag nu fått hjälp med, hur ser riskanalysen ut? Hur ser kartan ut som hjälper oss att välja alternativ.

Paljetten Q tipsade mig om detta, och det var de bäst investerade tio minuterna på länge. De berör alla med ambitioner att åstadkomma en hållbar utveckling, och dit hör de som sysslar med ekologisk produktion. Titta på det här:


Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Irländska eko-grisar krisar inte

Ollie's Place rapporterar att den ekologiska grisproduktionen på Irland undantas från handelsstoppet, som orsakats av giftigt foder. Det är ju roligt att myndigheterna kan skilja systemen åt. Situationen påminner lite om galna-ko-sjukan. Det har liksom aldrig varit aktuellt att ge KRAV-kossor kött, eftersom de inte är gjorda för att äta det. Därmed undvek man systematiskt det problemet.

Det ska bli intressant att se om media också klarar att plocka upp det här undantaget och diskutera principiella skillnader mellan ekologisk djurhållning och resten. Särskilt kanske med avseende på systemens riskhantering.

Det är ju också en skrämmande företeelse i en svältande värld; den konventionalla livsmedelsindustrin är så hårt driven att man tar risker som ödelägger högvärdigt protein för flera miljarder.

IPRED, FRA - konstig bloggosfär

Jag brukar kolla lite vad som skrivs på bloggar i allmänhet på ställen som knuff. Det är intressant eftersom bloggosfären ev börjar få lite makt. Ni minns att ordet bloggbävning myntades när FRA-lagen debatterades som hårdast. Nu är det IPRED som gäller.

På något vis känns bloggosfären ungefär lika inkrökt som vilken klubb som helst. Man blir arg när någon ger sig på den egna klubben (som håller på med olaglig fildelning och skvaller, mycket tillspetsat) och man gör allt man kan för att på demokratisk väg hindra denna inskränkning av klubbens tveksamma friheter.

Eftersom bloggosfären är nästan helt fri, så kan man ju se detta som ett mått på vad folk bryr sig om och orkar engagera sig för. Då kan ju jag tycka att det är trist att kombinationen MDG, i betydelsen millenium development goals, eller cocktaileffekt inte debatteras hårdare.

Om någon undrar vad jag tycker om FRA och IPRED? Pja, FRA-lagen verkar överdriven. Det luktar att FRA försöker rättfärdiga sig själva, alt skaffa sig handelsvaror gentemot övriga underrättelsevärlden. IPRED - lite samma grej. Känns överarbetat, överstyr. Men det vore intressant att diskutera upphovsrätt mer allmänt. Är det rimligt att man äger en idé så längs som man gör? Oavsett hur mycket den inbringar? Oavsett hur nyttig den skulle vara för samhället i fri form? Har Michael Jackson fått rimlig ersättning? Är det bra att aktieägare får bra utdelning när någon skapar en bra medicin?

Tillägg senare på kvällen. På Knuff kan man jämföra olika ords användning på bloggarna. Intressant nog så är "IPRED" och "outfit" ungefär lika stora. "Klimat" ligger långt under. "MDG" finns inte ens...

Nya lösningar

Idag blev det lite lösa funderingar kring att när vi ska försöka lägga om våra liv till en mer hållbar variant, så är det roligare och bättre att tänka nytt än att försöka uppgradera gamla lösningar. Bättre att köpa ett snyggt LED-lys-klot till fönstret än att stoppa en ful lågenergilampa i en stjärna som är avsedd för glödlampor. Jag tror och tycker att det är lite på samma sätt med förädlade ekologiska livsmedel. Om en produkt inte självklart går att göra som en ekokopia, därför att den normalt innehåller för mycket jox, så ska man inte försöka. Då är det nog bättre att göra en annorlunda produkt som blir god och lyckad.

Ni vet hur det är. Man plockar fram sina el-adventsljusstakar. En viss andel av dem funkar inte. Man börjar plocka runt lamporna och får en av två svarta stakar att lysa. Iofs med olika ljusstyrka på lamporna, men ändå. Sedan räcker inte de hela lamporna och man vallar iväg till affärn på hörnet för att köpa fler. På vägen börjar man fundera och inser att folk börjar få mer jullyktor än de har fönster. Två ljusstakar och en stjärna är inte ovanligt. Det är inte ens snyggt, bara svulligt. Och så inser man att i alla dessa ljusstakar sitter glödlampor. Sju stycken om 3 W, alla med blykontakt. 21 W per ljusstake och en massa bly som vi vinte vill ha i närheten av levande organismer, egentligen.

Så jag bestämmer mig för att det får räcka nu. Jag vill inte reparera den där ljusstaken. Det blir bara svulligt och miljöpåfrestande. Nästa dag ser jag plötsligt ljuset... I form av en helt annan slags fönsterpynt; ett klart klot med gulddekorationer och LED-lampor inuti. Lampornas effekt är totalt 0,36 W, med transformatorn kanske det blir 2 till 3 W. Och inget bly! Och LED har en enorm livslängd. Julpyntsbehovet är löst på ett nytt, snålare och snyggare sätt.

Jag tror det är så här vi kommer framåt. Inte genom att försöka stoppa i ny teknologi i gamla lösningar (man har sett en del hemska försök med LED som ljus), utan i en design som från början utnyttjar snål, modern teknologi. Det är klart att man inte hittat på de här kloten tidigare; de hade ju blivit brandfarliga. Nu när det finns svala lågenergilampor kan man göra julstjärnor i helt nya material som jute eller papper. Men de gamla stjärnorna som kräver glödlampor blir asfula om man stoppar lågenergi i dem.

Jag tänker att det är lika dant med maten och eko-produktionen. De riktigt bra lösningarna kommer när man försöker utnyttja det som är bra med KRAV eller eko, inte när man försöker stoppa in KRAV-grejer i en produkt som är utvecklad för konventionella råvaror. På jobbet får vi ibland frågor och förslag som iofs är kul, men som ändå inte har tagit det här steget. Man vill göra en av sina storsäljare i KRAV-variant, men tänker inte på att de bygger på konsistensgivare som antingen inte är tillåtna eller som är mycket svåra att få tag på som KRAV-godkända.

Måste man ha lecitin i sin produkt, kanske man skulle försöka något helt annat när man kompletterar sin portfölj med eko. Ekorrens ekologiska godis smakar och känns inte som Gott och Blandat. Jag tror inte heller att de ville det, och det är liksom ärligare. Det skapar också en egen nisch, en egen produkt som man är ensam om.

Se där, lite lösa funderingar.

Bilden är jag ansvarig för själv. Min bror är fotograf. Han är duktig. Själv tycker jag det är svårt att ta bilder i mörka lägen så att det blir snyggt.

Nyckelingredienser saknas

Det visar sig svårt att få tag på två nyckelingredienser till julbaken; saffran och mandelmassa. Odense har en KRAV-märkt mandelmassa, men jag har inte lyckats hitta den. Ekologisk saffran har jag bara lyckats hitta på en webbshop. Funkar ju inte när man ska baka i eftermiddag, men alltid något.

Att saffranet är svårt att få tag på kan jag förstå. Det är ju en krydda med begränsad avsättning. Mandelmassan däremot... hoppas Odense kan nå ut bättre.

Bilden har jag lånat från Odenses webb.

EkoTänk hissar o dissar

Jag har råkat på ett par produkter som jag vill varna för respektive rekommendera:

• Tindra Ekologisk (och KRAV-märkt) Glögg från Saturnus. Lankig, blek, trist. Köp den inte. Värm hellre lingon- eller svartvinbärssaft och spetsa med kryddor/vin/sprit efter behag. Trist att Saturnus släpper en sådan B-produkt när de har riktiga stjärnor som Greenly i sitt sortiment.
• Proviva Björnbär, KRAV-märkt, från Skånemejerier. Av de provivadrycker jag har smakat är detta den klart godaste. Mycket godare än den första KRAV-provivan som var någon skum variant med päron. Suveränt mot struliga barnmagar, hur som helst; gott och nyttigt. Köp den. Späd med vatten om barna dricker för mycket (den är ganska dyr som bulkdricka).

Ekoskinka - skilj agnarna från vetet

Ekovågen ser ut att ha nått julbordet i år; det ska vara en ekoskinka i år. Men här kan man oxå se upp, för precis här är skillnaderna mellan KRAV och eko som störst.
Ett par exempel: KRAV-grisar får gå ute och böka (vanliga eko-grisar får nöja sig med utevistelse på betongplatta). KRAV-produkter får inte innehålla nitrit (det gör vanligen skink- och charkprodukter som är vanmligt eko).

Det här med nitriten är intressant. De som vill använda den säger ofta att den behövs som konserveringsmedel ur säkerhetssynpunkt. De som skyr nitrit menar att det finns klara risker med nitrit, som evt är cancerogent, och att den dessutom inte behövs med modern livsmedelssäkerhet. Däremot är alla överens om att svenskar tror att skink- och charkprodukter ska vara rosa. Så är det inte i t ex Tyskland (där de verkligen kan chark). Där får korvarna ha den färg de får. Och de säljer alldeles utmärkt.

Det visar sig att den här föreställningen är så stark att till och med kötthandlarn på fiiina Östermalmshallen gör bort sig:

Kan man inspektera snittytan ska den vara röd och fin, inte grådaskig.

- Annars kan de ha sprutat in en massa koksalt för att den ska väga mer, säger han och håller upp några fina skinkor från innanlåret på grisen.

En alternativ tolkning är ju att man inte har behandlat skinkan med nitrit... Men föreställningen om den rosa skinkan är så djupt rotade att det är tveksamt om det ens finns någon KRAV-skinka att köpa. Antalet köpare är nog mycket litet. En skinka ska ju vara rosa.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Reko nr 2

Magasin Reko kom ut med sitt andra nummer för några dagar sedan. Tidningen ges ut av KRAV, men jag har nästan inget med dess skapande att göra, så jag tycker jag kan kommentera från en sådär halvoberoende ståndpunkt...

Jag tycker att nr 2 är en förädlad variant av nr 1. Det är samma koncept, men fräschare lättare, ett bättre tilltal. Det finns modereportage (det måste man tydligen ha om man ska prata eko nu för tiden) i tidningen, men med ett bildspråk som är lite annorlunda och som stämmer med resten av tidningen.

Den syrligaste kommentaren till förra numret kom från en krönikör i Sveriges Natur. Den gick i princip ut på att det är ju kul att Reko finns, men den har ingen egen identitet. Den utgår från föreningen KRAV, men försöker slåss med förlag som LRF Media och andra. Det räcker inte menar krönikören.

Jag har tänkt på det där, och det ligger något i det. Jag tror att Reko skulle kunna hitta en tydligare grupp genom att bli lite mer inkluderande. Prata lite mer om oss som vill förändring, liksom. Kanske lite mer reportage som har med ekologisk produktion att göra. Lite mer om de enkla valen, som att bli musselätare av mått, t ex. Lite mer om de som gör något på gräsrotsnivå; kanske intimare bevakning av den gröna bloggosfären, t ex?

Men jag tycker att tidningen börjar hitta en bra form, så det gäller att göra förändringarna försiktigt.

Bilden på omslaget har jag lånat från Magasin Rekos sajt.

Eko på nytt vis igen

Eko börjar se annorlunda ut. EcoQueen var först ut ur startblocken i en våg av nya eko-tidningar. Eko dyker också upp på nya bloggar. Hittade t ex det här inlägget som tittar storögt på hur stort eko är i Kalifornien (där KRAVs motsvarighet heter CCOF). Festligt tycker jag.

Eko växer upp

När eko-marknaden växer ser vi att den blir en del av vanliga modeller för strategiska affärsbeslut. Det innebär dels att eko kommer att försöka piggy-back på KRAV-märket, men också att frågan om saker ska KRAV-märkas utsätts för en hårdare kostnadsanalys, där billighetsalternativet är EU:s eko-märkning. Aktuella exempel på detta är Pressbyråns kaffekampanj och Scans KRAV-nobb. Vi kommer att se mer av detta. Frågan är vad som på sikt blir starkast och mest lönsamt; anonymt EU-eko eller ett mer högprofilerat KRAV-märke.

Tecken i tiden är att KRAVs nye VD ganska snabbt porträtteras i såväl ATL (lantbrukets affärstidning), DI som ICA Nyheter (som mest kort refererar pressisen). För den vanlige konsumenten har det här kanske inte så stor betydelse, men för mig är det synnerligt intressant.

Vad som händer inom eko är intressant för de stora affärstidningarna i alla berörda branscher. Nyheter om eko och KRAV bevakas fort och tämligen djupt. Det innebär att vi har kommit in i den "vanliga" marknaden. Eko granskas på liknande sätt som andra segment. Möjligheter och utmaningar analyseras precis som vilken annan affär som helst. Eko-marknaden speglar allt mindre av idealism och fördomar.

Det är naturligtvis bra - marknaden växer snabbt och blir stabilare. Men, det innebär också utmaningar av ett nytt slag. Jag tror t ex att Scans trista beslut på ett konstigt är en del av den resan. Jag tror att bakom beslutet ligger att det finns ett antal grisproducenter som vill lägga om till eko eftersom de ser att den marknaden blir allt mer lönsam. I sin affärsmässighet ser de dock att kostnaderna för att hålla KRAV-grisar (som ju ska få gå ute och beta/böka) är betydligt större än för ekogrisar.

Det här är betydelsefulla producenter och de vill givetvis att Scan ska ge dem en kanal att få ut eko-värdet. De gör ju betydande investeringar för att gå över till eko. Samtidigt ser man att det blir väldigt svårt för Scan att förklara att de har två sorters fläsk; ett som får böka i jorden och ett som inte får det. Scan tror att de flesta konsumenter tror att KRAV och eko är samma sak, och det kanske de har rätt i.

Därmed blir beslutet enkelt; bort med KRAV-märket från Scan-märkets närhet. KRAV-märkets närvaro på Scanpaketen ger ju en oönskad uppmärksamhet åt det ekokött som inte är KRAV. Och det riskerar Scan-märkets trovärdighet och den nya tidens eko-gris-producenters lönsamhet.

Jag tror att vi kommer få se mer av detta. Pressbyråns nuvarande kampanj som framhäver eko och Rainforest Alliance istället för KRAV och Rättvisermärkt är ytterligare ett exempel. Samtidigt väljer t ex COOP och OKQ8 en tuffare strategi och satsar på endast eko-bananer och toppar med rättvisemärkt. OKQ8 satsar på KRAV- och Rättvisemärkt kaffe.

Jag är säker på att båda strategierna kommer att funka, men frågan är vilken som blir störst.

Hemma och vabbar idag. Har svårt att förlika mig med VAB - det är så benhårt och oförutsägbart på samma gång. Möten och jobb bara ryker all världens väg. Men jag försöker vara nöjd och bygger lite Lego...

Bilden publiceras med tillstånd från KRAV. Fotograf Ann-Therese Ek

Hoppsan!

Det tog ett dygn, så hade 12 personer gått med i Ekologisk Guerilla Marketing, och 58 är inbjudna... Fortsätter det i den takten har vi snart förändrat marknaden. Shit pommes frites, bara att stå på. Måste ut och dokumentera en gerillaaktion snart.

Och kom ihåg - den som inte kan, vill eller gillar Facebook, kan rapportera hur det går i kommentarsfältet på originalinlägget i frågan!

Ekologisk Guerilla Marketing

Som en uppföljare till förra inlägget har jag nu skapat gruppen "Ekologisk Guerilla Marketing" på Face book. Så här ser programförklaringen ut:

Det är stoir skillnad på vad vanligt folk säger att de tänker köpa när de går in på ICA-på-hörnet, och vad de faktiskt komemr ut med. Många (de flesta?) vill köpa betydligt mer KRAV-märkt, miljömärkt och ekologiskt än vad de lyckas med. Det som ligger emellan tanke och handling är butikernas exponering.

Man tar mycket lättare något som är strax under ögonhöjd än strax över. Man väljer lättare något som är exponerat i ett berg på gaveln än som är undangömt nere till vänster i hyllan. Man tar lättare något som står snyggt skyltat längst fram på hyllan än något som står långt inne, lite oordnat. Spiralen är till del självförstärkande; ju mer en vara säljer, desto bättre placering får den och desto bättre omsättning får den. Därmed får den också personalens tid och omsorg. Samtidigt vet man att genomsnittskonsumenten lägger i snitt mellan 2 och 3 sekunder på att välja vara. det är inte mycket tid att leta märkningar på...

Den här gruppen är till för de som vill hjälpa KRAV-märkt, miljömärkt och liknande till en bättre omsättning genom att hjälpa butikerna på traven. Genom att gå med i den här gruppen lovar du att minst någon gång ibland:
*Snyggt ställa fram ("fronta") de förpackningar som är kvar på hyllan när du har tagit det du ska ha av det ekologiska. Då kommer flera att se grejerna, och välja dem, eller
*Vänligt fråga om det finns mer på lagret när något miljömärkt tagit slut (ssk viktigt på frukt o grönt). Dels ökar det omsättningen, dels får personalen en signal om att miljömärkta produkter verkligen är efterfrågade, eller
*Vänligt fråga efter ekologiska produkter som du saknar i sortimentet (kyckling, 2,8-pilsner, bröd, lakan, vad som helst). Det för det goda med sig att personalen märker att folk vill ha mer av det goda. Det kanske inte räcker att du frågar, men när fem st har gjort det har det betydelse!

Genom att gå med i den här gruppen lovar du också att minst någon gång ibland rapportera här hur det har gått för dig.

Att jobba mot det omärkta i butiken (puffa in dem i hyllan, sabba skyltning eller något) är bara dumt. Möjligen är det också olagligt. Det är mer långsiktigt att jobba för det goda än mot det som man uppfattar som dåligt.

Kom i håg - money rules! Det här handlar om att ta hjälp av de system som redan finns, och förstärka signalen till marknaden; vi vill ha mer KRAV, Svanar och Falkar!

Så ni som är på Facebook - gå med och take action! Ni andra kan vara med genom att lämna kommentarer i den här bloggen istället. Dags att visa konsumentmakt!

Den som vill vara med och moderera gruppen på Facebook kan höra av sig till mig.