Jag har haft lite kontakt med några eko-kollegor i Finland på sistone. I Finland har man inte samma tradition av att skinka ska vara rosa. Att få tag på rimmad (men okokt) skinka utan nitrit till jul är inget problem. Det gäller även för eko-skinkor. Kan vara ett tips för den som evt ska till Finland innan jul.
Jag kan inte så mycket om den Finska eko-marknaden (om någon skulle vilja dyka djupare i tillgängligheten), men ett tips är att gå via bloggen Organic Food Finland.
Och så kan jag tycka att Änglamark kunde vara lite modigare och köra nitritfritt, nu när själva grisen i jul-skinkan ändå är KRAV-godkänd. Jag har jättesvårt att förstå att det ska funka utan nitrit i Finland, men inte i Sverige.
Apropos grisar: kolla de här sköna bilderna från en KRAV-bonde i somras! (Bild från Jennys blogg). Ni vet väl att skillnaden mellan eko-grisar och KRAV-grisar är att KRAV-grisarna inte bara får gå ut, de får beta och böka också?
Dagens tråkiga eko-nyhet är att man har hittat bekämpningsmedel i ett KRAV-märkt grönt te från Kung Markatta. Att man hittar bekämpningsmedel innebär att det KAN ha fuskats i produktionen och att produkten är uppblandad med konventionella grejor. Men minst lika ofta är det fråga om olika typer av kontamination. Dvs att bekämpningsmedel har drivit med vinden på ett extremt sätt, att man har använt behållare som det tidigare funnits något konventionellt i, och så vidare. Det är givetvis en enorm förtroendefråga för KRAV och övriga aktörer i eko-branschen att snabbt reda ut sådana här grejer.
Men visst är det konstigt egentligen. På något sätt så är det eko-handlarna som får reda ut hur giftet kommit in i grejer där det inte ska vara. Man skulle ju annars kunna tycka att det är den som tillverkar, distribuerar eller sprider giftet som borde han ansvar för hur det används, och därmed för att städa upp när det gått fel. Men icke. Återigen lyckas det konventionella jordbruket externalisera sina kostnader så att någon annan får betala. Det ironiska i det här fallet är att det är det ekologiska jordbruket som får betala.
En roligare nyhet är att fiskarena Charles och Robert Olsson fick Änglamarkspriset. Det är ett par riktigt sköna lirare. Driftiga och trevliga därtill. Även om de driver ett litet företag, så var de avgörande för att det skulle kunna bli några regler för KRAV-godkänt fiske för några år sedan. Juryn skriver i sin motivering att "det är personerna i det lilla företaget som gör det stora jobbet och som i vardagen gör stor skillnad". Jag håller med och är glad att ett företag där 100 000 kr spelar roll också får priset.
En annan trevlighet är att KRAV hade medlemsmöte med tema klimat, klimatmärkning och mat. Mötet blev bra tycker Cristoffer på Gröna Gårdar. Han har skickligt fångat några av de väsentliga utmaningar som KRAV (och världen för den delen har).
Samma dag som Änglamark blir utnämt till ett av sveriges grönaste varumärken, så får man exempel på varför. Idag meddelar COOP att deras kött hädanefter ska bära KRAV-märket. Det är en mycket intressant vändning i en ganska infekterad diskussion där Scan fått bära hundhuvud för att ta bort KRAV-märkningen på sina produkter. Och mycket riktigt är det nu andra leverantörer som syns i bakgrunden: Ostgotha, Gotlands Ekologiska och Upplandsbonden.
Från konsumentperspektiv kan det verka enkelt. Men för den som vet något om livsmedelsbranschen, så är det tydligt att det ligger det ganska mycket jobb bakom en sådan här förändring.
Ska tilläggas att Axfood är på gång med något liknande. Vad ICA gör i detta just nu vet jag inte, men skulle inte tro att de tänker åse detta utan att agera.
Så nu väntar vi bara på att COOP ska komma loss med charken. Är det inte dags att skippa nitriten nu? Kan vi inte få en riktig julskinka i år?
Jag fick en kommentar för några veckor sedan som handlade om att det vore kul om jag kunde förse världen med lite fiskrecept. I min ungdoms dagar var jag en hejare på fisk o skjaldjur. Numera blir det en del halvfabrikat, men moset är alltid hemmagjort, och allt är KRAV-märkt.
Signaturen Elin skrev så här i en kommentar för ett par veckor sedan:
"Din videobloggning funkar alldeles utmärkt! Ser fram emot lite fiskrecept vid spisen på videosnutt när du är hemma igen!"
I ett tidigare liv hade Elin o jag kunnat ha matrejs. I det tidigare livet var jag sillstrypare på Hambergs Fisk och hade tillgång till såväl förstklassiga råvaror som fantastiskt inspirerande människor när det gäller fisk, matlagning och vin. Jag hade tid att fundera, experimentera och bereda. Det var kul!
I mitt nya liv är det lite tjorvigare. Då kommer man hemsinglande från en mässa strax före fyra och förväntas ha en fiskmiddag på bordet typ vid fem - halv sex. Dessutom både vill och borde man hålla ett par småkillar glada. Då blir det ungefär så här:
Recept? Pja typ så här:
Potatismos: Koka potatis som skurits i bitar (obs bara koka upp - låt bli klart på eftervärme, så snålar man energi) Stampa potatisen, rör ned en klick smör, lite örtsalt och en nypa nyriven muskot. Rör i mjölk tills rätt konsistens, runda av med en äggula eller två.
Torsken: Köp Änglamarks panerade torsk. Värm i ugnen enligt anvisningar.
Äggsåsen: Koka och hacka ägg. Smält i smör. Lite salt o peppar
Servera till: Smågrabbarna ville ha pizzasallad (men de skulle aldrig äta det om jag kallade det för finskuren vitkål med lite vinäger olja och peppar). Själv gillar jag lite skurna tomater med balsamvinäger.
Rubbet KRAV-godkänt, för att stilla de mentala smaklökarna om inte annat.
Spexigt? Mjae... Inspiererande? Sådär... Gott? Jorå, jag tycker att Änglamarkstorsken faktiskt är ganska fin. Resten är ju husmansklassiker. Är Elin nöjd? Förmodligen inte - hon hade nog tänkt sig något fräckare.
Sprang på Micke Robertsson som är miljöchef på COOP. Han menar att det är tydligt att fisken nu verkligen börjar ta plats på den ekologiska marknaden. I central- och östeuropa är karpfiskar en stor grej, vilket vi kanske inte är så sugna på. Men i Tyskland är lax en stor grej, och det är lite mer av vår kultur. Till nästa år kanske vi kan få se svenska blåmusslor på BioFach.
Ber om ursäkt för den halvdassiga kvaliten på videon. Mest ett experiment från min sida.
Jag har upptäckt tre viktiga och en kul nyhet i mejerikylen. Arla har släppt KRAV-märkt gräddfil, matlagningsgrädde och smör på 1 kg-förpackning. Plötsligt öppnar sig helt nya områden för den som vill laga reko mat rakt igenom. Dessutom har Annas släppt en ekologisk pepparkaksdeg. Kanske inte lika viktigt, men definitivt skoj.
Om jag skulle utnämna en enskild organisation som betytt mest för utvecklingen av KRAV och eko i Sverige, så är det Arla. De har under en lång tid arbetad strategiskt och metodiskt med att bygga upp sitt KRAV-märkta sortiment. Milko och Skånemejerier är också viktiga, men betydelsen av att Den Stora Aktören jobbar på det här viset kan inte överskattas. Resultatet är att om man ser till värde så är mejriprodukterna drygt en tredjedel av ekomarknaden i Sverige. Arla är också synnerligt smarta eftersom de lyckas få KRAV-effekten att smitta av sig på hela sitt varumärke. Reklamfilmerna med Elin ger merförsäljning för hela varumärket, även om eko stärks mest.
I alla fall. Jag har saknat en del produkter i mejeridisken, men när jag var och julhandlade på COOP Forum igår blev det idel glada nyheter. Äntligen:
KRAV-märkt gräddfil! Nu kan jag få sill, potatis, gräddfil och gräslök, allt i KRAV-märkt variant. Känns som en hel kategori mat plötsligt blivit möjlig!
KRAV-märkt matlagningsgrädde! Man kan naturligtvis själv blanda till matlagningsgrädde, men då måste man köpa 3 dl vispgrädde, även om man bara behöver 2 dl matlagningsgrädde. För de fettmedvetna konsumenterna (och de är några stycken) är det här jätteviktigt.
KRAV-smör i 1-kg förpackning. Ekosmöret har hittills bara funnits i 250 gr. Små förpackningar blir alltid dyrare. Nu sjunker priset på riktigt smör lite grand, och blir något som liksom funkar i barnfamiljens verksamhet. 250 gr är liksom inget att hålla på med.
KRAV-pepparkaksdeg från Annas pepparkakor, som i år också släpper en snygg burk för sina färdigbakade eko-pepparkakor. Det här kanske inte är sådär jätteviktigt, men ändå ett tecken på att snart finns allt i ekologisk variant.
Gräddfilen och 1-kg-smöret är så nya att de inte ens finns på Arlas webb. Men de finns i butikerna, och det är det viktigaste.
På EkoTänk tänker jag högt kring mitt stora intresse ekologisk produktion och ekologisk mat. Tankarna är sällan färdiga, men ofta på väg någon stans.
Bor med fru och två barn i ett litet rött hus i Uppsala.
Jag har haft lite kontakt med några eko-kollegor i Finland på sistone. I Finland har man inte samma tradition av att skinka ska vara rosa. Att få tag på rimmad (men okokt) skinka utan nitrit till jul är inget problem. Det gäller även för eko-skinkor. Kan vara ett tips för den som evt ska till Finland innan jul.
.jpg)
Inlägg
