Visar inlägg med etikett kött. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kött. Visa alla inlägg

torsdag 8 oktober 2009

Änglamarks kött KRAV-märks

Samma dag som Änglamark blir utnämt till ett av sveriges grönaste varumärken, så får man exempel på varför. Idag meddelar COOP att deras kött hädanefter ska bära KRAV-märket. Det är en mycket intressant vändning i en ganska infekterad diskussion där Scan fått bära hundhuvud för att ta bort KRAV-märkningen på sina produkter. Och mycket riktigt är det nu andra leverantörer som syns i bakgrunden: Ostgotha, Gotlands Ekologiska och Upplandsbonden.

Från konsumentperspektiv kan det verka enkelt. Men för den som vet något om livsmedelsbranschen, så är det tydligt att det ligger det ganska mycket jobb bakom en sådan här förändring.

Ska tilläggas att Axfood är på gång med något liknande. Vad ICA gör i detta just nu vet jag inte, men skulle inte tro att de tänker åse detta utan att agera.

Så nu väntar vi bara på att COOP ska komma loss med charken. Är det inte dags att skippa nitriten nu? Kan vi inte få en riktig julskinka i år?

lördag 7 mars 2009

En vecka i Saltoluokta

Jag har just softat en vecka på Saltoluokta fjällstation. Det var underbart, men tycker kanske att deras ekologiska ambition var lite väl låg. Fick däremot tillfälle att diskutera köttkonsumtion, och har kommit fram till att om man äter kött ett par gånger i veckan, så behöver man bara lägga till lite bönor för att få en fullvärdig kost. Känns som ett enkelt budskap att försöka få ut till alla de som räds epitetet "vegetarian".

Har just kommit hem från en vecka i Saltoluokta. STF har en fjällstation där, som erbjuder familjeveckor. Det låter kanske väl präktigt och trist, men var helt underbart.

Saltoluokta ligger ungefär 4 km utanför vägen och från vägen är det knappt två timmar till Gällivare station. Från Gällivare är det 124 mil järnväg till Uppsala. Men eftersom det var nattåg så upplevde vi restiden som, pja, kanske fyra timmar. I Salto har Telia täckning, men inte Tele2. stackars de som har Telia. I Salto kan och ska man bara vara. Det är en kvart upp till kalfjället och barna får mata renar, fiska röding och träffa Plupp.

Själva fjällstationen lever naturligtvis på naturupplevelsen, och de gör vad de kan för att använda lokalproducerad mat och källsortera skräp. Men jag blir lite brydd när det dyker upp färska sockerärter på tallriken, och att betoningen på ekologiskt inte är större än att ett par teer och ett vitt vin är eko. Lite förvånande också att de nästan inte hade några lågenergilampor, öppna spisar med ingen kakelugn. Direktverkande el, osv.

Men, jag har inte funderat så mycket på det. Snarare njutit av den vackra byggnaden, tumlat runt i snön, och haft tid att prata med människor. Bland annat satt jag en frukost och resonerade med en allmänläkare på ST, dvs nästan klar specialist. Hon var vegetarian och jag var lite nyfiken på hur lite kött man kan äta utan att betrakta sig som vegetarian. Eller, rättare sagt, kött innehåller ju en del nyttigheter (typ protein, järn) - hur stor är vår överkonsumtion? Hur lite kött kan man äta utan att vara noggrann med att se till att komplettera sin kost med sådant som innehåller just sådant som köttet innehåller?

Jag vet att det finns många som lever som vegetariskt och tom veganskt utan att de tycker att det är ett problem. Men det jag skulle vilja veta är hur man omsätter klimatambitionen "mindre kött" i handling. Vad kan man säga om vår överkonsumtion, som är tydligt och rakt? Givtvis borde man undersöka det här närmare och mer ambitiöst, men här satt jag nu med en allmänläkare på en fjällstation och hade all tid i världen att diskutera frågan. Jag tyckte hennes tankar var intressanta.

Hon menar att vi i princip har större problem med överkonsumtion av protein, som ger hög belastning på njurarna. Inte ett problem för de med normala njurar, men för de som har lite problem med njurarna kan det här vara en viktig grej. Och de behöver inte bli vegetarianer för det. Hon menar också att en i övrigt allsidig kost, kanske med lite extra bönor, tar hand om de flesta behov. Vi kom fram till att de allra flesta kan nöja sig med kött en eller två gånger i veckan. Och då behöver det ju inte vara nötkött varje gång.

Den andra sidan av saken är hur mycket betande mular vi behöver för att hävda artrikedomen. Det får jag väl ta upp med någon växtagronom på någon annan fjällstation.

Den här frågan fick lite extra aktualitet eftersom jag blev intervjuad av Klotet (om klimatmärkning) för ett par veckor sedan. Då undrade de hur mycket nötkött jag själv äter. Har själv inte hört programmet än, ska bli spännande.

Bilden har jag lånat från Saltoluoktas hemsida

tisdag 16 december 2008

EkoTänk hissar o dissar familjenära mat

Man önskar att man var mer som man ville och lagade all mat från grunden. Nu funkar det inte som man vill alltid, och färdiglagade köttbullar med pasta blir en lösning emellanåt. Barna blir glada och stressen minskar för oss som ska få dem mätta. Lyckligtvis finns det nu ekologiskt allt man behöver till denna delikatess. Dags för Match: Mamma Scan vs Felix.

Obs att jag inte har läst innehållsförteckningarna. Jag är inte naiv i hur industriköttbullar tillagas, men upplevelsen blir helt olika.

EkoTänk hissar Felix KRAV-köttbullar
Luktar OK eller rent av gott. Formen är lite intressantare; lite kantig, lite mer stekyta på plattsidorna. De ser nästan ut som de har blivit stekta i någon form av järn. Rätt möra utan att vara konstiga. Känns som om de har gjort en färssmet med brödsmulor och så.

EkoTänk dissar Mamma Scans ekologiska köttbullar
Detta har varit enda alternativet för oss intill nyligen och det som stört mig mest med dem är att de luktar så illa. När man öppnar förpackningen luktar det, ja, helt enkelt skit. De är industrirunda, helt jämnstekta och steks uppenbarligen i en fritös av något slag. Ganska möra, men broskbitarna känns. Och numera kan man inte veta om fläskköttet har fått böka. Ger lite mer trist bismak. Barna gillar dem inte så bra.

Nä Felix KRAV-köttbullar blir det för mig framöver. På grund av lukten avråder jag faktiskt från Mamma Scan. Man tappar aptiten helt när man öppnar förpackningen. Bra som bantingsmedel kanske.

söndag 14 december 2008

Märkligt exempel av professorn

Professor Marie-Louise Danielsson-Tham försvarar idag på DN debatt tillsatser i maten som nödvändiga. Som exempel använder hon natriumnitrit, förutan vilket vi skulle dö i matförgiftning. Förutom att MLDT har lite översittarton i artikeln, så tycker jag i princip att hin har en intressant poäng; bara för att en substans har ett E-nummer så är den inte farlig eller skadlig. Man måste fundera på vilken tillsats det gäller, var den kommer från och vilken funktion den har.

Men, just natriumnitriten (nitriten) är ett dåligt val av exempel. Om man tar en enkel produkt som skinka, så måste en eventuell förekomst av botululinum bero på brister i hygienen och/eller micklande med produkten. All muskulatur är ju steril när djuret slaktas. En hel muskeldel kan hållas ren och dessutom tvättas. Skinkan läggs i saltlake. Skivningsutrustning kan utan problem steriliseras. Om nu en eller annan spor skulle leta sig in genom luft eller liknande, så kan man hålla den i schack med låg temperatur.

Det finns gott om produkter i andra länder i EU där man inte använder nitrit, och nitriten är tillåten, inte obligatorisk. Eftersom tyskarna inte dör som flugor i botulism, så måste huvudorsaken till att man använder nitrit vara någon annan. Vad jag kan förstå från branschskavaller och andra bloggare idag, så finns det huvudsakligen två möjligheter:
  • Färgen. Svenskarna vill ha rosa leverpastej, korv och skinka. Den naturliga gråsa färgen uppfattar man som dålig, eftersom alla nu levande svenskar tror att chark ska vara nitrit-rosa.
  • Osäker kylkedja i kombination med otillräcklig hygien. Slakten och tillverkningen skulle kunna botulinumsäkras, men det blir dyrt. Man har kommit en riktigt lång bit på väg, men sista biten är dyr. Produkterna ska ofta åka långt och hanteras i många led. Det innebär många punkter där det finns en risk för farliga temperaturhöjningar som leder till tillväxt.
Jag vill ha bort nitriten ur maten och jag tror att det går, men det kräver konsumenter som förstår vilken färg mat egentligen har och det kräver kortare transportkedjor med färre svaga punkter. Dessutom behöver charkföretagen shejpa upp sin hygien ett snäpp till.

Det pågår intressanta diskussioner i kommentarsfälten på några olika sidor. Kolla gärna:
Som alla på olika sätt är initierade skrivbenter.

Och - påminnelse - glöm inte att kamma hem lite choklad!
Related Posts with Thumbnails