Någon spelar högt i grisaffären

Avslöjandet om den grova och systematiska vanvården av grisar som kom i morse var sannerligen en kalldusch. För gris- och djurskyddssverige i synnerhet, men också bondenäringen i allmänhet. Om nu hundra gårdar kommer undan med ganska allvarliga brott, och om nu en av köttbranschens främsta företrädare är inblandad... Vad är det då mer som vi tar för givet som bara är en bluff? Jag har följt frågan under dagen och blir inte riktigt klok på den. Det verkar liksom som att media-drevet inte tar den fart man skulle kunna förvänta sig. Det kan bero på att Djurrättsalliansen bluffar i någon utsträckning. Men det kan också bero på att nyhetsredaktionerna inte klarar att gräva tillräckligt snabbt och effektivt. Jag vet inte, men det ska bli intressant att följa. Och djurskyddet lär rimligen förstärkas av detta. Det är ju bra mitt i eländet.

I morse briserade en bomb i bondesverige. En organisation som tidigare inte hörts av så mycket, Djurrättsalliansen, påstod att grisar systematiskt vanvårdas på ett betydande antal gårdar i Sverige. Förutom tragedin i sig så finns det ett antal besvärliga detaljer. En av de bönder (farmare säger Djurrättsalliansen) som pekas ut är en nyckelperson i den delen av bondesverige som har med ansvarsfull djurhållning, eller i vart fall ansvarsfull grishållning, att göra. Flera lantbruksskolor finns på listan över utpekade. Olagligheterna är uppenbara och flagranta; inget strö, fixerade suggor, kadaver som får ligga kvar i flera dagar, etc.

Men det är något som är konstigt här. Storyn var toppnyhet på Ekot, som tydligen anser sig kunna tro på Djurrättsalliansen. TT jobbar under devisen hellre fort än rätt, så de snablade genast ut nyheten. Under dagen så har vi dels fått kommentarer från bönder och grannar till utpekade gårdar som inte alls känner igen sig. Dels har den utpekade nyckelpersonen tagit time-out. Jordbruksministern är ledsen, och berörda inspektörer förstår ingenting. Tydligen har det också varit ett par flygande inspektioner på olika gårdar, med nedslående resultat. Men möjligen inte så vidrigt som filmerna antyder.

Samtidigt har det varit märkligt svårt för mediadrevet att få någon att stötta Djurrättsalliansen. Jag är helt säker på att det har varit ett dussin reportrar ute för att få en naturbrukselev på något berört gymnasium att säga "jamen så här ser det alltid ut", eller någon granne säga "ja, nä, han är ju knappt inne i stallarna om dagarna". Eller gräva upp någon inspektionsrapport som skulle ha förtigits. Eller något. Men inte mycket sådant har kommit upp. SvD.se har nyheten högt, men har mest ord-mot-ord-reportage. DN.se har nyheten långt ner på ettan, GP.se har den inte ens på webb-ettan nu på kvällen. Det är tydligt att flera redaktioner tvekar. Och tro mig, det skulle de inte göra om de trodde att de kunde belägga detta - ty här är det den Hedervärde Svenske Bonden som är bytet. Och det vore en fin skalp för en reporter!

Är alltihop bara en bluff? Stallbilderna är ju rätt anonyma, men det borde inte vara svårt att identifiera detaljer som säkerställer att det är rätt ställe. Kan man animera ihop detta? Jag vet ej. Men är det troligt att Djurrättsalliansen bluffar? Vet ej, men om de bluffar så är de fullständigt rökta i den offentliga debatten framöver. Det skulle inte jag vilja vara om jag hade till uppdrag att rädda djur.

Men är det troligt att de här lantbruken skulle vara så dumma att de struntar i lagen? Är det troligt att den där nyckelfiguren skulle riskera hela sitt nätverk och sitt företag? Jag tycker inte det, men en del som jag pratat med under dagen säger att kotteriet är precis så massivt och att det inte skulle förvåna dem om allt är sant. Men om allt är sant - när kommer då resten av bevisen?

Eller beror frånvaron av bevis på lata redaktioner som inte orkar eller vill gräva i lidande djur, när det finns SAAB-affärer och kungabröllop att rapportera om?

Mystiken tätnar, och det känns som att alla inblandade höjer insatsen. Till sist är det någon som sitter på en riktigt usel hand och bluffar. Frågan är vem det är. Och oavsett vem det är så tror är risken stor att vi får ett rejält förtroendetapp hos en part som borde vara en seriös aktör för en bättre djurhållning. Nu är det nog bara att se tiden an.

Eller är det någon annan form av jippo eller kupp? En riktig festkväll för konspirationsteoretikerna.

Skäms regeringen! Skäms LRF!

I våras kom en klimatproposition från regeringen som innehöll en dieselskattehöjning. Detta drabbar ekobönder (och ekomatpriser) relativt mer, eftersom de kör mer traktor. Men fossilskatter är inte mycket att säga om. Bara att bita ihop och gneta på. Men så släpper regeringen det otroliga förslaget att slopa kväveskatten för att kompensera bönderna. Det kommer att ge ökade lustgasutsläpp. Lustgas är 300 ggr värre än koldioxid i klimatsammanhang. Det kommer också att driva det svenska jordbruket att konkurrera på bulkmarknaden. Men det är inte bulkmarknaden som ökar, det är ekomarknaden. Och vi behöver fler klimatlösningar, inte mer växthusgaser.

Ameh, WTF... Här går man och sliter och släpar både med sig själv och andra för att försöka komma någon vart med maten och klimatet. Man tror att andra ska göra sitt, eller åtm inte göra situationen värre. Man tror att "andra" inkluderar en regering som har gjort klimatfrågan till en profilfråga och ett LRF som satsar stort på klimatpolicy och annat. Men icke. Idag blev jag klar över att regeringen föreslår att kväveskatten för konstgödsel ska slopas, som en kompensation för klimatpropositionens dieselskattehöjning i våras.

Lite bakgrund:

• Kvävet i konstgödsel ger upphov till koldioxidutsläpp och lustgasutsläpp vid tillverkning. Överskott av kväve i/på marken ger lustgasläckage på åkern. Lustgas är ungefär 300 ggr starkare än koldioxid när det gäller växthuseffekt. Överskott av kväve ger också övergödda vatten.
  
• Hur mycket konstgödsel som ska spridas på en konventionell åker styrs till stor del av vad som är ekonomiskt optimum. Mer gödsel ger ju mer skörd, men vid en given brytpunkt så kostar gödningen mer än den ger. Om konstgödselpriset sjunker, så förskjuts det ekonomiska optimum så att det lönar sig att sprida mer kväve.
• Det ekologiska lantbruket sprider inget konstgödsel, men kör mer traktor (mestadels för att bekämpa ogräs mekaniskt). Stiger dieselpriset, så slår det relativt hårdare mot den ekologiska bonden, och de ekologiska varornas priser.
• Försäljningen av ekologiska produkter har nu ökat med typ 30% per kvartal i åtminstone ett och ett halvt år. Den svenska eko-produktionen ökar inte på långa vägar lika mycket. Matmarknaden generellt ökar inte alls på det sättet.
• Att konkurrera med pris innebär att man ger sig i kast med enorma kornbodar som Ukraina, Kazakstan och USA. Att konkurrera med kvalitet och ursprung ger helt andra möjligheter.

Alltså, i ett läge där Sverige försöker vara föredöme, och där underskottet på ekologiska produkter är skriande, så kommer regeringen (ivirigt påhejade av LRF) med en lösning som direkt missgynnar den ekologiska produktionen och indikerar en satsning på lågprisspannmål. Detta kommer inte att höja lönsamheten i svenska konventionella lantbruk, och det kommer få fler bönder att tveka till att ställa om till ekologisk produktion. Det är knappast heller de bönder som gynnas av den slopade kväveskatten som också bidrar till att utveckla Sverige som Det Nya Matlandet.

Det här hjälper inte. Det leder åt fel håll. Jag kan inte få detta till något annat än ett präktigt snedtramp. Skäms på er, jordbruksministern och LRF!

Spännande måndag

Det ska bli intressant att följa nyhetsrapporteringen idag. Greenpeace har sagt att de ska dumpa trålhinder på torskens lekplatser i den svenska delen av Kattegatt. Syftet är att skydda dessa områden, som också är Natura 2000-områden. Tydligen har Greenpeace tom lagen på sin sida.

Fascinerande nog har jordbruksministern lackat till eftersom tilltaget strider mot dansk lag. Japp, gott folk, det verkar som att den svenska regeringen ser som sin uppgifta att tillämpa dansk lag i Sverige.

Det kanske blir så när man är ordförande i EU. Men jag hejar på Greenpeace. Det verkar vara en väl avvägd, smart och laglig aktion som syftar till att skydda känsliga områden när staten inte fixar biffen. Heja!

Uppdatering måndag kväll:
Det hela verkar fortlöpa rätt väl. Men jag blir bara mer och mer övertygad att Greenpeace handlar helt som de ska. Får man tro artikeln så är fiske förbjudet i dessa bottnar enl EU-lag. Och då betyder ju statens (regeringen och fiskeriverket) och fiskarenas inställning att de anser att det måste vara fritt fram att bryta mot lagen... Med hänvisning till trasiga redskap och trilskande danskar... Man baxnar. Det enda som verkar funka är rättsapparaten: Länsstyrelsen och Miljödomstolen har sagt ja. Det innebär i så fall att regeringen tycker att det är fel på lagen... Det verkar som att danskarna inte tänker hävda copyright om Erlandsson vill kopiera... Skönt att Greenpeace finns ibland.

Svenska miljömakteliten

Dagens Miljö (DM) har gjort en lista över de 49 personer som de bedömer har mest inflytande över miljöarbetet i Sverige. Jag tycker det är intressant läsning. Dels kommer DM fram till att de som har stor makt över viktiga funktioner också har stor makt över miljöarbetet. Detta är givetvis inte nytt. Det som ör nytt (sedan några år) är att de bryr sig. Det irriterar mig att mattillverkningen inte är viktig för miljön i MD:s värld, eller så är den bortom räddning. Några har hamnat på listan oförtjänt och andra saknas eller har hamnat för långt ned. Men det är kul med listor!

Dagens Miljö har gjort en lista med de 49 personer som de anser "som påverkar miljöagendan mest just nu ­- och under det kommande året". Listor är alltid listor, och de kan alltid diskuteras. Så låt oss diskutera denna lista.

Listan toppas av Christian Azar (Chalmers), Svante Axelsson (SNF), Fredrik Reinfeldt (ja, statsminstern alltså), Andreas Carlgren (miljöminister) och Lars G Josefsson (Vattenfall). Här finns självklarheter som Isabella Lövin, kändisar som Mattias Klum och proffsiga lobbyister som Urban Bäckström.

Jag tycker listan är intressant på flera sätt:

Dels visar den tydligt hur miljöfrågan (men kanske mest klimat och energi) har blivit main stream, något som gängse maktstrukturer måste hantera rimligt proffisigt. Såväl regeringen som landets största energiföretag måste agera, annars åker de ut. Och självklart får de då stort genomslag. Följaktligen finns sex ministrar med på listan. Och det är ju självklart att dessa frågor är centrala för infrastruktur, jordbruk, handel osv. Det är också självklart att finansministern då är viktig, eftersom han håller i stålarna. Och självklart är alla finansinstitut viktiga. Det som är så festligt är att detta inte var självklart för några år sedan. Vi har kommit ganska långt på kort tid.

Dels har samma mainstreammedalj en baksida. För mig framstår typ hälften av listan som omvända under galgen. Det tar minst ytterligare en mandatperiod innan jag glömmer att Reinfeldt i valrörelsen 2006 tyckte att miljöfrågan var en ickefråga för alliansen...

Dels tycker jag att det är märkligt att livsmedlen och deras tillverkning (främst jordbruket) knappt syns i listan. Vad betyder det? Fattar inte expertpanelen att livsmedelsproduktionen står för typ 20% av klimatpåverkan, det mesta av övergödningen av haven osv? När man beskriver vilket inflytande jordbruksministern har, så nämner man inte ens fiske och jordbruk!

Sedan tycker jag att det finns några udda fåglar; fd generaldirektören Liljelund... Det är knappast han som bygger statsministerns politik? Lena Ek i EU-parlamentet... jamen visst är väl EU-parlamentet mest en lek fortfarande? Sofia Arkelsten (M:s miljötalesperson) ... måste erkänna att jag aldrig hört talas om henne - hon kan knappast vara viktigare än Bo Ekman som grundat Tällberg Foundation och skapat Tällberg Forum?

Och var finns de som verkligen åstadkommer förändring i matproduktionen? Arlas marknadsavdelning - snacka om genomslag för den biologiska mångfalden. Saltå Kvarn - snacka om att ha lyft eko och anständiga villkor till en ny nivå av sofistikering. COOP - de slåss stenhårt för att behålla sin ledartröja. Gissa om det är viktigt vad de gör. Eller LRF för den delen.

Svensk Gris

När vi bytte majoritet i Riksdagen gjorde branschtidningen Svensk Gris ett djuplodande reportage om vilken grispolitik som kunde väntas av den nye grisministern Eskil Erlandsson. Som också är minister för jordbruks- och livsmedelsfrågor i övrigt. Däribland frågor som rör ekologisk produktion. Tidningen skvalpade runt på kontoret nåt år, så där som halvintressanta tidningar kan göra på ett kontor. Sedan, plötsligt, såg jag det - omslaget, bilden, ja hela kombinationen är ju otroligt rolig.

Och det roligaste är att jag tror att Svensk Gris gjort det utan humor, utan mest som en hyllning till kollegan som nu blivit statsråd. Att de valde en bild där Erlandsson är lite svettig och rödmosig med ett lätt underifrånperspektiv tror jag bara var tänkt att vara kärleksfullt, liksom.

Bilden har suttit på min anslagstavla sedan dess, men nu tycker jag att det inte är mer än rätt att resten av världen kan få se humorn i detta...

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Teoretisk jordbruksminister

Jordbruksministern Eskil Erlandsson tycker att det är en möjlighet för de fattiga länderna att livesmedelspriserna stiger. Jag tycker han är cynisk.

Det är ju lätt att sitta här och se på det som en enkel räkneoperation, en affär. Lönsamheten stiger ju i det europeiska lantbruket, så varför inte i det ugandiska? Den väsentliga skillnaden är att de svenska hushållen lägger någon stans mellan 10 och 20 % av sin disponibla inkomst på mat. Vi skulle utan större strukturella problem klara en 50% ökning av matpriserna. I många länder i syd lägger man 80% eller mer på mat. En ökning med 10% är plötsligt en mycket allvarlig historia. Har man inte råd att köpa mat får man göra vad man kan; kanske stjäla eller äta av utsädet. Att vänta in en skörd att sälja kan vara långt borta.

Jag kan förstå Erlandssons tankebana; länder i syd har en enorm potential att producera mycket mer av världens mat. Det kan ge dem riktiga inkomster och en höjd levnadsstandard. Men jag tror inte att man kan föra resonemanget så som han verkar göra. Människorna måste få mat nu också.

Morgonsoffa med handeln och ministern

På kort varsel blev jag inbjuden att sitta i morgonsoffa på TV4 med Thomas Svaton från Svensk Dagligvaruhandel i morse. Temat var om klimatmärkning var något vettigt eller inte. Svensk Dagligvaruhandel har tidigare varit allmänt skeptiska mot klimatprojektet, och Gunnelas Blogg meddelar att Svaton så sent som för några dagar sedan var skeptisk. Jag var därför beredd på lite holmgång på morgonkvisten.

Men där fick man tji. Svaton var nu idel lovord över det vi försöker göra. För programledarna var det nog lite trist, det blev ju ingen fajt, men för min del var det utmärkt. Att handeln är en positiv kraft är otroligt viktigt, för hur det nu är här i landet, så är utnyttjar inte konsumenterna så mycket av sin kraft. Därför blir det väldigt mycket upp till dagligvarukedjornas marknadsavdelningar om ett miljöinitiativ ska lyckas. Jag hoppas att detta var vändpunkten. Det känns som om de kanske har kommit ikapp oss nu. Hoppas det.

Eskil Erlandsson, jordbruks- och fiskeministern var också där, men fick tala om klimatprojektet, snarare än med. Kanske hade han sagt ifrån att han inte ville debattera? Jag tycker nog att det var ganska mycket politikersvar över hans inlägg, lite goddag yxskaft. Men på det hela var han med på tåget.

Lite antiklimax alltså. Tre personer som var överens. Det blir ingen spännande TV av det...

Jordbruksministern kommer till BioFach och uttalar sig

Jordbruksministern Eskil Erlandsson kommer till BioFach imorgon, fredag. Inför detta har han skickat ut ett pressmeddelande.

Det som ifos är bra är att han vill att de svenska bönderna ska lägga om. Det tycker ju jag också. Men sedan berömmer han den nya EU-ekologgan. Jag har tidigare dissat den här på EkoTänk, men nu visar det sig att den kanske också gör varumärkesintrång på ett eget varumärke hos en av Europas största dagligvarukedjor (Aldi), så den kanske faktiskt inte kan se ut som den gör. Många företag har redan börjat trycka etiketter, och tycker nog inte att loggan underlättar.

Att exporten är en möjlighet är ju självfallet riktigt. Det ska bli intressant att se lite mer preciserat hur senna satsning ska gå till. Hittills kan man nog säga att vi inte har sett något av den.

Å andra sidan kanske export inte är så intressant på ett tag än. Den boom som det talas om nu (DN skrev om den för några dagar sedan. GP skrev också med lite special om mjölk), hanteras än så länge med import, inte med ökningar i den svenska produktionen. Så det enklaste vore kanske att få lantbrukare att lägga om öht.

Hämtar andan och tar sats

Har haft problem med bredbandet hemma ett tag nu. Undvik Glocalnet är mitt råd.

Tur att resten av världen är uppkopplad. På väg till Nürnberg försökte jag skapa en överblick. BioFach är ju en ganska stor mässa. Det är 10 stora mässhallar och seminarieprogrammet omfattar säkert 150 föredrag om man räknar ihop BioFach Congress, Forum Vivaness och vinhallen. Det finns ju ingen möjlighet att få koll på allt, och mycket är som det brukar. Kommissionen förklarar vad de håller på med. Mycket tyska specialseminairer. Världsstatistiken för ekologisk produktion ska presenteras. Olika regioner och länder som förklarar varför man ska köpa just deras grejer. Det som sticker ut lite, är lite nytt är naturligtvis klimatfrågan. Att eko har växt så snabbt sista året skapar också några som känner att de vet varför. Och så har vi det faktum att kostmetika och kroppsvård verkar vara riktigt på gång.

I klimatfrågan är det lite race. Ett par neutraliseringsprogram är igång och certifierar och märker. Ett antal företag visar också upp att de kan deklararera klimatpåverkan från deras produkter. Jag ska själv bidra med KRAVs och Sigills klimatprojekts syn på saken. Britterna släppte sin PAS2050 standard på remiss igår. Vi får väl se vad som komemr ut av detta.

Det enda som stör mig är egentligen neutraliseringsintitativen. Det är sådant bluff och båg att få folk att tro att man kan neutralisera utsläpp av fossil koldioxid med trädplantering eller vattenkraftsbyggen. Den fossila koldioxiden är utsläppt i atmosfären, som står i kontakt med biosfären. Det som växer (t ex träd) kan mycket väl vara försvunnet (dvs ha blivit gasformigt) om 100 år. Det enda sättet att neutralisera är att stoppa tillbaka kolet i urberget igen, och det är än så länge mycket dyrt. Sedan har vi kollegans förslag förstås; kör ned halm, stockar och annat i de tyska saltgruvorna. Där lär det bli kvar. Kanske det.

Jag får ingen tydlig bild av trenderna på mässgolvet än. Jag vet att det ska bli en stor afrikapaviljong, men i övrigt ber jag att få återkomma.

Det här med att ekologiskt har kommit ut ur nischen är lite av en trend i sig som sagt. Jag noterar att såväl jordbruksministern Eskil Erlandsson, som LRF:s styrelse kommer hit för att kolla runt.

En annan grej jag noterar är hur amatörmässig vår järnväg känns jämfört med den tyska. Det är klart att alla åker tåg här. Tågen går ofta, de går fort (utan att göra folk illamående), allt funkar (fyra radiokanaler, internt nätverk med nöjeskanaler), går på tid, är bekvämt. Förtryckt information om stationer och byten, mm, mm. Vi ligger sååå långt efter i Sverige. Tyvärr.

Miljömärkning lösning på ministerns fiskeproblem

Det har utbrutit en intressant diskussion där makthavarna plötsligt är överens om att vi måste inse att fiskekvoter inte är något man förhandla om på politisk nivå. Om biologerna säger att fisket måste begränsas, så blir det inte mindre sant bara för att man börjar förhandla om det i ett mötesrum. Det började med att fiskeriverkets GD med medarbetare slog in den öppna dörren i en ganska väl genomtänkt debattartikel i DN. Den följdes upp av fiskeministern på samma plats. Till och med Sveriges Fiskares Riksförbund verkar vara med på tåget. Nyheterna har därefter duggat tätt kring detta.

Som vanligt ska man nu också hitta nya lösningar på problemet. För egen del kan jag tycka att det vore värt att se på hur andra sektorer har löst problem. Myndigheterna skulle lätt kunna utnyttja befintliga system som stöds av biologer och miljörörelse. KRAVs certifieringssystem är ett och MSC:s ett annat. Det vore lätt att sätta upp mål för offentliga inköp, man skulle kunna dra igång en aktionsplan för att öka denna andel. Man skulle kunna ge de fiskare som lägger om till miljömärkt stöd för omläggningskostnaderna. Alla dessa system och åtgärder har prövats i andra sektorer och skulle snabbt få effekt. Och vill man göra något snabbt måste det ju vara bättre att använda sådant som finns än att hitta på nytt.

Ministerns förslag om skrotpremie förefaller dessutom överskattat. Det är fiskeansträngningen som måste ned, inte i första hand antalet båtar. Precis det visar DN idag: skrotningspremier går till att köpa (andelar i) nya effektiva fartyg. Att ge någon form av avgångsvederlag eller omställningsbidrag verkar mer intressant, men det gäller ju faktiskt att få ned volymen investeringar i fiskenäringen. Å andra sidan får man akta sig för att kustsamhällena dör. Kanske kan en ökad satsning på ekoturism i skjärgårdarna kompensera?

När det blir riktigt klimatvidrigt

Jordbruksminister Eskil Erlandsson intervjuas i DN igår. Han försvarar sig (inte så framgångsrikt) mot att staten subventionerar ett fiske efter havskräfta som ger utsläpp på 32 kg koldioxid per kilo ätbar del. Jämför med morot på ca 0,2 kg, mjölk på 0,9 kg och fläskkött på 5-6 kg koldioxid per kg ätlig del. Det vidriga är att 32-kg uppgiften gäller burfångad kräfta. För trålad kräfta ligger, enligt SIK, utsläppet på 107 kg koldioxid per kg ätlig del havskräfta! Man frågar sig hur en sådan vaerksamhet kan vara laglig...

LCA-uppgifterna haglar i klimatmärkningsprojektet. Jag tror att det är otroligt viktigt för trovärdigheten att den här typen av verksamhet gränsas ut ur det systemet. Till skillnad från Jordbruksministern, tror jag inte att ett miljömärtkningssystem kan komma undan så lätt.