Eko blir statligt - bra eller dåligt?

Sverige är på väg att EU-normaliseras. Det gäller även på området ekologisk produktion. Det innebär att staten är i full färd med att avveckla det system där frivillighet och engagemang har varit grundpelare. I stället är fri inre marknad, konsumentskydd och myndighetsstyrning det som ska gälla. Det innebär fördelar främst i fråga om att det kommer fler eko-produkter på marknaden. Men jag undrar om det inte är en Judaskyss. Jag tror att mycket av eko-rörelsens själ går förlorad, och att utvecklingen avstannar.

Det finns en EU-lag som bestämmer vad som får kallas ekologiskt inom EU. Sverige är bundet av denna lag och vi har en egen lag för att bestämma hur EU:s lag ska tillämpas i Sverige. I den svenska lagen fördelas ansvaret på åtminstone fyra myndigheter; Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Konsumentverket och Swedac.

KRAV ligger liksom lite vid sidan om det här systemet. KRAV har sitt eget märke och sina egna regler som går utöver EU:s och också finns på fler områden än EU-lagen. KRAV har funntis längre och bygger på frivillighet. EU-systemet bygger på lag och tillsyn. På senare tid har EU morskat upp sig och tagit itu med konkurrenter som KRAV genom en rad tvingande åtgärder, så som att man inom ett år måste använda EU:s eko-märke. EU reglerar också allt fler områden. Och kontrollen blir allt mer av en myndighetsfråga.

I flera år har vi sett hur staten har tagit över ansvaret för eko-kontrollen; endast Swedacs ackreditering av certifieringsorgan godkänns, allt fler detaljbeslut hanteras av myndigheterna, nya tillämpningar av EU-reglerna ska utformas av myndigheterna, myndigheterna har gjort ganska rejäla intrång i KRAVs rätt till sitt eget märke, och så vidare.

Detta är en normaliseringsprocess. Sverige tillhör undantagen i EU. I princip är det bara här och i UK som man har väl fungerande frivilliga system. Här har vi KRAV och i UK har man Soil Association. Kanske ska man också räkna in Österrike och Italien. I alla fall. Ingen har ifrågasatt säkerheten i det svenska systemet, men det stämmer inte. Det är lite en parallell till de svenska kollektivavtalen som på frivillig väg sköter sådant som lagregleras i andra medlemsstater.

Jag tror inte att det är så många i eko-sverige som applåderar utvecklingen, och jag tycker nog att man ser att staten tar sig vatten över huvudet. Nu senast innebar det att Sverige i princip inte hade någon laglig eko-produktion i januari och februari. Det verkar också som att Livsmedelsverket avser att driva normaliseringen framåt med kraft. Det ryktas att de håller på att ta fram restaurangregler för eko (de anser i så fall att KRAVs regler inte är bra nog). Och nu senast verkar det som att de avser att ta över alla godkännandebeslut från certifieringsorganen. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt, men det förefaller onödigt.

I förlängningen finns det också en sida som jag personligen tycker är riktigt tråkig. KRAV har i flera decennier varit en del av en världsomspännande eko-rörelse. En grund i denna rörelse är att det finns bönder som vill nå konsumenterna och att det finns konsumenter som faktiskt vill ha koll på och kontakt med sina bönder. Tanken är att alla som ingår i denna kedja ska kunna vara med och påverka regler och kontroll. Genom inflytande vinner man förtroende för varandra.

De som bestämmer i KRAV är stämman, som består av såväl bondeorganisationer, som miljö- och djurskyddsföreningar och allt däremellan. Att söka upp, kontakta eller vinna inflytande i KRAV är praktiskt möjligt för en svensk. Att vinna något som helst inflytande över EU-processerna förefaller i det närmaste omöjligt. Det är ett mycket litet, enstaka, antal frågor som eko-sverige har lyckats driva igenom överhuvud taget. I det stora hela tas få hänsyn till våra villkor och värderingar.

Processen domineras av Europeiska Gemenskapernas krav på rörlighet på den inre marknaden och konsumentskydd. Den påverkas bäst av parter som har breda och djupa kontaktnät i den politiska sfären. Inte av organisationer som ligger nära den lokala verkligheten. De länder som har en statlig tradition på eko-området har mycket lättare än vi att förstå och påverka. Vi passar inte in. Vår typ av system uppfattas som ett handelshindersom måste bekämpas.

När nu våra myndigheter stenhårt arbetar med att ta över alla centrala delar av eko-sverige, så kommer effekten att bli att vi får fler eko-produkter på marknaden. Men jag undrar hur det går med utvecklingen framåt. För eko är ju inte perfekt. Jag undrar hur det kommer att gå med konsumentinflytandet. Jag undrar hur det kommer att gå med att få eko-regler som funkar i Sverige.