Allting är såååå komplicerat

Den här veckan hårdfokuserar jag klimatregler (kolla nya webbplatsen - typ ett ljusår bättre än den gamla) på jobbet. Två års slitande börjar dra ihop sig till beslutsläge och det börjar rinna koldioxidekvivalenter och målkonflikter ur örona på mig.

Häromdagen satt jag och brottades med regler för gödselhantering. Det kan ju tyckas trivialt, men det är en stor grej. Det blir en hel del gödsel på en gård med djur. Om gödseln lagras så bildas metan (typ 30 ggr starkare som växthusgas än koldioxid). Det kan man motverkas genom att täcka gödseln, men då blir den en syrefrimiljö och då bildas istället lustgas (300 ggr starkare). Inte lika mycket, men ändå. Och det beror på gödselns konsistens, temperatur ute och jag tror nog att månens ställning i Vattumannen har betydelse också. Det bästa kan man tycka vore att sprida gödseln direkt, men det kan man bara göra vissa tider på året (annars får man näringsläckage och andra förluster). Så hur göra?

Och mulljordarna... Det känns som om vi inte kan göra rätt här. Om vi tillåter att de brukas för morötter, potatis och så, så gör vi inget åt den största enskilda utsläppskällan från svenskt jordbruk. Å andra sidan - om man inför en regel som tvingar mulljordar att vara permanent bevuxna, så kommer vi inte få några klimatsmarta morötter. Och dessutom gör vi livet surt för ett antal bönder som har haft oturen att äga en gård med fel sorts jord... Det här problemet är så sticky att alla de jag har pratat med idag bara har suckat och sagt att de inte har något bra förslag...

Men det kommer också supertrevliga besked; t ex visar det sig att kornas hälsa är den viktigaste parametern för att få ned klimatpåverkan av mjölkproduktion. Det är viktigare än att få upp deras produktivitet, t ex. För det är ju så att en sjuk ko ska behandlas, ofta med läkemedel. Sådana kor kan inte leverera mjölk till mejeriet, så medans kon är sjuk orsakar den klimatpåverkan till ingen nytta. Likaså blir det viktigt ur klimatsynpunkt att välja kor som har problemfria kalvningar, och får friska starka kalvar. Ty allt detta minskar perioderna i kons liv då hon inte kan ge mjölk. Och eftersom idisslare (kossor, får, älgar, m fl) är ganska rejält klimatpåverkande till sin natur (oavsett om de är sjuka eller friska), så är varje friskdag en klimatvinst. Det är så skönt när det som jag har vetat hela tiden (att djurskydd är viktigt) nu också får solitt vetenskapligt stöd.

När krångligheterna blir stora så är det lätt att försöka tro att det finns ett nollalternativ, dvs att inte göra något åt problemet. Det blir gärna så när man inte ser tydligt att en given lösning är den rätta. För min personliga del tror jag att vi (som samhälle) måste försöka göra något. I tre fall av fyra kommer det nog att vara rätt. Det fjärde fallet får vi väl ångra oss och göra om... Men jag tycker det är svårt att tänka sig att vi ska säga till våra barn att "joråföratteee... jag visste ju att det fanns stora problem, och jag anade vad lösningen var, men jag vågade inte hjälpa till att försöka."

Nåja. Styrgruppsmöte i klimatprojektet i morgon. Ska bli väldigt intressant att se hur nära vi kan komma att ro det här i hamn. Kanske går det hela vägen!