fredag 29 januari 2010

Hård kritik mot ekokritikerna fastställd av professorer

Man kan väl lugnt säga att jag och professorerna på Mark och Miljö vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, är oense om mycket. Jag har vid flera tillfällen tyckt att de har gått överbord när de har fört sin argumenhtation mot eko. Till exempel när de förespeglade att de företrädde SLU i Almedalen. Eller när det kröp fram att det var de som hade matat Marit Paulsen med info som hon grundade sin Lurad på Laxen på.

Förra året satte SLU samman en internationell panel i syfte att så opartiskt som möjligt utvärdera universitets forkning, dess kvalitet och nytta. SLU vill vara ett seriöst universitet och har naturligtvis ansträngt sig för att panelen ska vara så oantastlig som möjligt. När rapporten kom så innehöll den mycket frän kritik mot Mark och Miljö. Språket är mycket hårt och nästan avfärdar som ointressant. Nu har rapporten nått riksmedia och refereras bl a av SR.

Det sorglustiga är att trots att de nu har haft flera månader på sig att smälta innehållet, så fortsätter grodorna att hoppa ur munnen på professorerna. De bemöter kritiken med

"– I det här fallet grundar sig det dåliga omdömet om oss på att vi presenterat fakta om ekologisk odling som inte gillades av utvärderingsgruppen. Därför går det inte att bry sig om utvärderingen i det här fallet, säger Holger Kirchmann.
– De var amatörer i växtnäringsfrågor och troende i att grönt är fint, tillägger Olof Andrén."

Så de illustrerar rakt av det som panelen rapporterar:

En självbelåten och improduktiv forskningsmiljö som saknar nödvändig vision, en ovilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt som också tar hänsyn till andra, motsägande resultat.

Kanske är det nu läge för SLU att framhäva forskare från sina produktiva forskningsmiljöer, som har en vision och en vilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt. Var är de? Jag vill gärna se mer av dem!

(Vill du läsa rapporten själv? Här finns den. Kolla sid 406 ff)

torsdag 28 januari 2010

Nya, fina EcoProfile

Spanade just in nya, fina EcoProfile. Det här kan utan vidare bli Sveriges bästa, snyggaste och mest levande gröna community. Det klart Tree Hugger kanske är större och vackrare, men det är inte långt efter. Bra jobbat, hörni!

onsdag 27 januari 2010

Spara 300 kg koldioxid per år på att äta ekologiskt

Om jag har räknat rätt så sparar den som äter helt ekologisk mat åtminstone 0,8 kg koldioxid per dag, eller 300 kg koldioxid per år. I verkligheten är det nog så att den som är riktigt duktig (men inte superelit) kan komma upp i 50% eko och KRAV. Då sparar man ändå ungefär 0,4 kg koldioxid per dag och 150 kg per år. Det är inte så illa!

Jag fortsatte sifferexercisen från igår. Funderade på vad dessa siffror innebär på ett parsonligt plan. Vi vet att en genomsnittlig svensk genom att äta helt ekologiskt befriar åtminstone 6 kvm åkermark från besprutning, varje dag. Till denna siffra kommer betesmarker, vissa grödor och skuggareal utomlands. Men ändå. Minst sex kvm per person och dag.

Vi har också en konservativ siffra på att ekologiskt lantbruk binder in 1 400 kg mer per hektar och år. En ha är 10 000 kvm. Det innebär att det binds in 0,14 kg CO2 mer för varje kvm som tas i anspråk. Sex kvm per person ger 0,84 kg CO2 per dag.

Om man kör med samma kost 365 dagar, ett helt år, så har man bundit in 306 kg CO2 mer än den som käkar konventionellt. Och det till stor del för att eko-bonden använder klöver och gräs istället för konstgödsel, samt att vanlig hederlig gödsel används i större utsträckning.

Låt oss runda av till att den som käkar helt KRAV-eko-reko i genomsnitt besparar klimatet trekvarts kilo koldioxid mindre varje dag. Eller 300 kg per år. Det var väl inte så illa?

Eller, har jag räknat fel någon stans?

tisdag 26 januari 2010

659 263 varv runt jorden

Det kommer allt fler rapporter som visar att ekologiskt jordbruk i genomsnitt suger upp mer koldioxid än konventionellt. Jag har roat mig med att köra runt lite siffror i ett kalkylblad och kommer fram till att KRAV-bönderna under åren har sugit upp runt fem miljoner ton koldioxid genom att byta brukningsmetod. Det motsvarar ungefär 0,6 kg CO2 per svensk, eller att en normalbil kör 659 263 varv runt jorden. Ungefär.

Ekologiskt och KRAV-certifierat jordbruk suger i sig koldioxid och bidrar på ett väsentligt sätt till att minska de negativa effekterna av växthuseffekten. Det sker först och främst genom att det är mer växtrester i en jord som brukas ekologiskt än en som inte är det. Att hålla betande djur på jorden trycker ned ännu mer koldioxid. Exakt hur mycket koldioxid som sugs ner i den KRAV-certifierade jorden beror på många olika faktorer. Baserat bland annat på uppgifter i Soil Associations rapport ”Soil carbon and organic farming – A review of the evidence of agriculture’s potential to combat climate change” så är det rimligt att anta att en hektar mark som lags om från konventionellt till ekologisk drift suger upp åtminstone 1,4 ton CO2e mer per år i åtminstone 20 år. En hektar mark som betas suger upp ungefär 2,7 ton CO2e per år, om man får tro Hushållningssällskapens rapport ”Jordbrukets klimatpåverkan”, den så kallade Jokerrapporten.

Jag har räknat lite på hur mycket ny mark som har anslutits till KRAV varje år under de senaste 20 åren, och multiplicerat det med siffrorna ovan. Då får man fram att det KRAV-certifierade jordbruket har sugit upp cirka 5 miljoner ton mer koldioxid än det skulle ha gjort om det hade fortsatt som konventionellt. Eftersom dessa siffror är svårmätta så har jag rundat av alla siffror nedåt och försökt använda mig av konservativa data. Vad gäller betesmarken kan man möjligen säga att det inte spelar någon roll om marken betas av konventionella djur eller KRAV-djur. Å andra sidan får alla KRAV-djur beta, och det behövs mer betande djur i KRAV-jordbruket än i det konstgödslade. Men det är rätt mycket koldioxid vi pratar om - vad betyder då dessa 5 274 104 ton CO2?

Det motsvarar
  • Alla klimatpåverkande utsläpp från 741 671 genomsnittliga svenskar. Det skulle tex kunna vara alla som bor i Stockholms kommun.

  • Vad 83 716 bilar har släppt ut under samma 20-årsperiod

  • Så mycket CO2 som en enda bil släppte ut om den skulle köra 659 263 varv runt jorden. Låt säga att den kan hålla en genomsnittshastighet på 100 km per timme, och aldrig behöva stanna. Då skulle den ändå behöva hålla på i 30 103 år.

  • Att krav-bönderna har hindrat ett utsläpp om cirka 0,59 ton CO2e per svensk. Det är å andra sidan ungefär vad en vanlig bil släpper ut på 300 mil. Men om man antar att sådär 10% av svenskarna har stått för det allra mesta av KRAV-inköpen under de här åren, så har de sparat 5,9 ton var. Och det är nästan ett helt års utsläpp!

Ungefär.

söndag 24 januari 2010

Fint pris till verkliga eko-hjältar

Rapunzel är väl lite av Saltå Kvarn gånger mycket. Ett företag som är styrt av ekologiska värderingar och som har visat att det går att leva bra på det i många år. De är, såvitt jag förstår, flera gånger större än Saltå, men båda företagen har riktiga människor som vill väl i ledningen.

Rapunzel instiftade, tillsammans med IFOAM, för några år sedan One World Award. Syftet med priset är att uppmärksamma människor som skyddar och bevarar vår värld. Priset delas ut vart annat år, och är egentligen två priser.

Det ena är en slags Oscars-variant där fem blir nominerade, och en vinner. Vinnaren får en massa ära, en statyett och €25 000. Inte illa. Det som premieras är viktiga uppfinningar, utveckling av ekologiska lösningar som kan skalas upp så att många kan använda dem, liksom de som har lyckats bli starkt lysande förebilder på olika sätt.

Det andra priset är ett "life time achievement award", kanske lite mer av ett nobelpris. Här väljer man ut de människor som har i princip lagt sitt liv på att utveckla och främja ekologisk produktion. Kanske inte varje steg märktes så mycket när det togs, men när man ser till livsgärningen, så inser man att jorden hade varit ett sämre ställe utan dessa människor.

Det klart att ju fler som nomineras, desto bättre blir underlaget. Har du någon idé? Nominera här. Senast den 15 februari.

lördag 23 januari 2010

Surt sa torsken

Jag bannade WWF häromdagen. Jag börjar begripa vad som hänt. WWF international har beställt en utredning av en revisionsbyrå. De har satt upp de mål man har för MSC och sedan gjort en skrivbordsstudie av andra system och jämfört dem med MSC. Uppgifterna som man har använt är de som man har kunnat hitta på engelska. Resultatet av studien är att MSC är bäst på att leva upp till MSC:s mål. Alla andra är mycket sämre på det. Vilken chock!

Därefter verkar WWF international ha kommenderat ut de lokala WWF-kontoren att göra press på att MSC är bäst, faktiskt dubbelt så bra som närmaste konkurrent. Svenska WWF gör som man blir tillsagd och går ut med materialet i en press release.

När KRAV inser att man har blivit nedrankad av WWF och inser att det beror på att WWF helt enkelt inte bemödat sig om att fråga KRAV (på engelska) eller bett det svenska WWF-kontoret kolla upp resultaten, så försöker man naturligtvis få till en rättelse från WWF. Det är de inte intresserade av.

Då står KRAV i läget att välja mellan vänlig korrigering och angrepp. I pressmeddelandet som gick ut på fredagen, så valde KRAV vänlig korrigering. Troligen för att WWF har ett mycket stort inflytande över vad som ska anses vara miljösmart på just fiskmarknaden. Att få dem emot sig skulle inte gynna KRAV-märket.

Men mitt förtroende för WWF som organisation har fått sig en rejäl törn. Jag vet att det finns mycket duktiga människor som jobbar där. Men det verkar inte som att de har mandat att göra det som vore bäst för fisken och miljön. Internationella strategier går före. Då får Sverige-kontoret vackert rätta sig.

Jag känner mig lite besviken på den svenska miljörörelsen. Det är inte bara WWF. Jag har på sistone sett en hel del tveksamheter från organisationer som annars står för det rättrådiga. Kanske begriper de detta bättre än jag. Men ofta nog tycker jag att det verkar som att makt korrumperar, och miljöfolket är inte immunt mot detta syndrom. I just Sverige finns också en stark tradition om att sitta ned i båten. En slags saltsjöbadsanda som innebär att vi är ett för litet land för att man ska kunna göra sig omöjlig. Man måste kunna samarbeta med alla, annars tar det stopp.

Allt det här innebär att vi allt som oftast tappar bort vad som verkligen är viktigt. Det suger, tycker jag.

Mest spridning verkar Miljöaktuellts okritiska spridning av pressmeddelandet ha fått.

fredag 22 januari 2010

Dubbelt löfte - hälften så bra?



Knallade förbi ett waynes-hak på lunchen. Kollade lite på skylten, tänkte att det var något knas med den där. Vände och kollade igen...

Kolla den minsta texten "Allt vårt kaffe är 100% certifierat av Rainforest Alliance"... Allt vårt kaffe är 100% certifierat... jag fattar inte... Hur skulle något kunna vara något annat än 100% certifierat av någon? Skulle någon kunna ställa ut ett halvt certifikat, 50% certifierat? Eller är det att de verkligen vill understryka att allt deras kaffe, alltså verkligen 100%, fattaru, är verkligen certifierat?

Eller rättare sagt; jag lärde mig av en gammal farbror att den som ger två ursäkter döljer något. Vad är det de inte vill säga? Att Rainforest Alliance inte riktigt är vad de skulle vilja att det är, dvs ekologiskt? Eller är det något med det andra? Är mjölken billigast möjliga? Kör de med svartanställd personal? Är det mögel i lokalen?

Den funkar inget vidare den där reklamen, Wayne, jag får bara fler frågor och blir mer misstänksam! Men lite kul är den i och med det.
Related Posts with Thumbnails