Kem-lobbyn gynnas av centraliserade beslut

Det ekologiska lantbruket är i mycket större utsträckning självförsörjande än det konventionella. De företag som levererar konstgödsel, bekämpningsmedel och GMO-utsäde är enorma och använder alla lagliga medel för att gynna sin affär. Nu senast har de varit spydiga mot Michelle Obama för att hon bestämt sig för att odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Själva självförsörjningen blir här en black om foten för den ekologiska produktionen. Eftersom gården är mer självförsörjande, kan det inte bildas några superstora leverantörsföretag som kan bedriva effektiv lobby FÖR ekologisk produktion. Det får vi lösa på något annat sätt. Frågor om nyttan av att centralisera jordbruksbelsuten till EU, storleken på EU:s jorbruksbudget och omfattningen på dess jordbrukslagar är ju högintressant i dessa dagar.

En grundsten i tänket kring det ekologiska lantbruket är att gården i princip ska vara självförsörjande med det den behöver. När principen möter verkligheten blir det lite problem, men i många viktiga avseenden lyckas de ekologiska gårdarna försörja sig själva och/eller ingå i lokala kretslopp. Till exempel behöver man inte köpa in konstgödsel eller bekämpningsmedel. Lite tillspetsat kan man säga att dessa inköp av varor ersätts med tillämpat och/eller tillägnat kunnande och tänkande.

Konsekvensen av det är att den ekologiska produktionen inte köper in lika mycket grejer. Dels, naturligtvis, för att andelen ekologiska lantbruk fortfarande är liten, men också just för att gården är självförsörjande. Det innebär i sin tur att det inte finns lika mycket leverantörer till eko-produktionen, som kan tänkas agera för att utveckla och främja sin verksamhet på alla gängse sätt. Och här kommer det ett krux - stora företag och branscher som omsätter mycket pengar har alltid en lobbyorganisation. Lobbyns uppgift är att påverka lagstiftningen så att den inte hindrar företagets affär. Tillverkningen av jordbrukets insatsmedel som mineralgödsel (=konstgödsel), växtskyddsmedel (=kemiska bekämpningsmedel) och förbättrat utsäde (=GMO) sköts av företag som är så stora att Sverige i princip är felräkningspengar som marknad betraktat.

För de här företagen är det händigt med centraliserad lagstiftning. De kan då sätta av de resurser som behövs för att nå de beslutsfattare som behövs. Allt är tydligt och klart för dem. Lobbyn går att räkna hem enkelt. Så funkar det i USA och på global nivå. Sålunda får Michelle Obama snabbt ett småspydigt brev från kem-lobbyn (läs gärna, rätt hårresande argumentation) när hon börjar odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Jag har inte sett några nyheter om att Obamas har börjat spruta bara lite grand, men om det händer vet ni att någon räknat på det hela och satt in den lobby som krävs.

På liknande sätt tyckte FN:s jordbruksorgan FAO i några spännande dagar att ekologisk produktion faktiskt kunde vara en lösning på världens problem. Men mer än några dagar tog det inte för den sammanlagda lobbyn från kem- och GMO-industrin att få FN att ändra sig.

För eko-sidan är det mycket svårare, eftersom det inte finns några enorma företag som säljer kunnande om växtföljder, samordnar samverkansavtal och liknande. Visst har vi samarbetsorganisationer, men eko-representationen i Bryssel utgörs av två personer för hela Europa. Bara svenska LRF har fler. Gissa hur många BASF (bekämpningsmedel) och Yara (konstgödsel) har!

Detta är en av anledningarna till att EU är en besvärlig fråga för mig. Öpnna gränser och fri handel är en fredsgarant. Vi har varit utan krig så länge att vi inte begriper hur hemskt det är. Men Europa har en tradition av att börja slåss, så det är otroligt viktigt med alla åtgärder som gör att vi knyter band över nationsgränser. Men när jordbrukspolitiken, matförsörjningen, det vi äter, koncentreras till beslut i EU, så innebär det att de som tjänar pengar på det nuvarande systemet får lättare att verka i helt fel riktning. Och de använder den möjligheten, var så säker.

Att minska EU:s jorbruksbudget och avreglera jordbruket, som flera av kandidaterna till EP vill, kan nog vara steg i rätt riktning. Men på något sätt måste vi också sätta in moteld. Hur vi ska bygga upp enorma företag med sunda värderingar eller stora lobbykassor vet jag däremot inte.

Bilden är tagen av AFP. Jag har lånat den utan lov från den här artikeln på Telegraph.co.uk.

Länktipstack till Göran Wiklund