Koldioxidexperiment tangerade något viktigt häromdagen: hur kan det bli så att dumheten blir norm? Hur kan det komma sig att föräldrar tycker att det är så besvärligt att hitta reko kläder så att de köper "giftkläder made by children" till sina barn. Ja, jo tid, ork och pengar spelar roll, men för jag tror att det är andra grejer som spelar roll när det gäller saker som det här.
En av dem är uppfattningen om vad som är normalt, normen, grupptrycket. Man har ju ett grundläggande behov av att höra till. För ett tag sedan förklarade en ledarskapslärare för mig att hon för sin del ansåg att de flestas grundläggande drivkrafter var att bli betraktade som kompetenta och att bli omtyckta. Insikten om detta, menade hon, är grunden till framgångsrik konflikthantering och relationsutveckling. "Kompetent" och "omtyckt" är ju begrepp som är relativa sin omgivning, men med detta gjorde hon ordet "grupptryck" mer begripligt. Och det leder mig till resonemanget om normalitet. Att bli betraktad som kompetent och omtyckt i sin egen grupp är helt enkelt ett så grundläggande behov att man tar sig för de mest absurda saker för att uppnå detta. Och undgår att göra saker som gör att man på något vis sticker ut.
På ett sätt är detta väldigt irriterande, för det innebär att vår natur konserverar våra vanor. Och det är ju inte det vi behöver för att nå en hållbar utveckling. På ett annat sätt hjälper det mig i diskussionen med de som har funderat på "det här med ekologiskt". Jag undviker gärna att skriva folk på näsan (då kan de tro att jag tycker de är dumma), men försöker presentera argument som får dem att tänka vidare själva. Jag försöker att uppskatta och intressera mig för framsteg snarare än felsteg. Jag försöker visa att det är många som håller på med "det här med eko". Jodå, både Renée Voltaire och Prins Charles är heleko...
Ibland funkar det. Ibland hamnar man i en grupp där man verkligen måste jobba hårt för att komma någon vart alls. Och då kan man känna sig krossad - dum och ignorerad. Och det är ju det man vill undvika. Men ofta tror jag att man ändå sår ett frö.
Själv är jag så lyckligt lottad att mina grupptillhörigheter inte ger mig så mycket problem med det här. Men jag förstår vad Koldioxidexperiment säger, och jag hoppas hon kan tanka energi så att vi till slut gör det helt ute att ta bilen och storhandla busbillig mat. För att det är dumt vet vi redan.
1 månad sedan
2 kommentarer:
Det är det där med att det som är vanligast är normalt, helt oavsett hur korkat det är. Normalt har blivit lika med ok och det är alldeles för ofta långt ifrån sant...
Konservatismens kärna, liksom. Och den har ju sina sidor.
Skicka en kommentar