Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.