tisdag 24 november 2009

Skandalen om den svenska modellen för djurskydd

Ni minns säkert allt rabalder i våras om de danska grisarna, som hade det så hemskt. Många konsumenter reagerade och till och med offentliga upphandlare ville styra sina inköp till svenska grisgårdar. En del kommuner kämpade rätt hårt för det. Allt i tron att svenska bönder ställer högre krav på sig själva, att deras internkontroll fungerar, att den svenska myndighetskulturen håller ett vakande öga på dem. Man trodde helt enkelt att svenska grisar har det ganska bra. därför ska man välja dem

Nu har Djurrättsalliansen gjort ett rejält avslöjande, och helt dragit ned brallan på svensk konventionell grisproduktion. Det kan var minst så djävligt här som i danmark eller i USA. Säger de, åtminstone. Om de har diktat upp alltihop, så får vi nog besked om det inom några dagar, men trovärdiga redaktioner som SR Ekot har iaf hängt på. Andra tidningar, som SvD, återger ännu bara vad Ekot säger.

Om det är som Djurrättsalliansen säger, så är läget förtvivlat för många inlåsta svenska grisar. Och det är hemskt. Det är verkligen hemskt, och bara stärker mig i att det är noga vad man väljer i affären. Men en sak som också verkligen bekymrar mig är hur böndernas internkontroll (på varandra mer eller mindre organiserat) och myndigheternas tillsyn har kunnat missa detta. Djurrättsalliansen har varit ute på ett hundratal gårdar, så det kan inte bara vara en slump. Och problemen är av en karaktär som verkar systematiska ach vanemässiga. Det kan inte ha fortgått utan att många har vetat om det. Det verkar ses mycket mellan fingrarna i Sverige. Nu har verkligen både LRF och Jordbruksverket mycket att förklara. Och faktiskt, jordbruksministern.

Här är Djurrättsalliansens film. Och alvarligt talat, om du mår dåligt av djur som lider - titta inte på detta! Läget på ett antal gårdari Sverige är precis så allvarligt som du inte vill att det ska vara. Titta då istället på Meatrix, nedan, och ta till dig att den filmen gäller även Sverige.

Djurrättsalliansens skakande reportage:

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.



The Meatrix, skapad i USA, visande en bild av det onda USA som vi gärna ser. Men utgår från att det inte händer i Sverige. Men det gör det:


Om det visar sig att Djurrättsalliansens reportage inte är sant, så tar jag genast bort det här inlägget. Jag hoppas verkligen att jag får göra det.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Varför denna storm i ett vattenglas. Här är dock info som visserligen är bannlyst att tala om, men det som alla ändå vet:

Muslimernas Grishållning i Egypten.
Sök på YouTube "pig egypt", men du sitt ner först innan du tittar på Islams djurrättssyn.

Johan sa...

Anon - vad menar du med storm i vattenglas? Jag menar att det är en skandal om sveriges bönder slår sig för bröstet och påstår att alla svenska grisar har det bra.

Jag har inte hört att Egyptens grisar skulle ha det så bra, så jag blir inte lika besviken över vidrigheter där.

Ivan L sa...

Inget nytt för mig. Jag väljer att endast köpa närproducerat naturbeteskött. Är det slut så avstår jag.

Anonym sa...

Muslimernas grishållning???
Muslimer äter inte fläskkött!

Anonym kanske har fått något om bakfoten här...

Karin sa...

Johan, har du koll på om inspektionerna är bättre på KRAV-gårdar? Sker det oanmälda inspektioner så där som man skulle önska?
Hoppas, hoppas att det är så!

Cornucopia? sa...

KRAV-gårdar har nog inte oanmälda inspektioner heller, men de har fler inspektioner, eftersom förutom djurskyddet så inspekterar KRAV, och de drar omgående bort certifieringen om du inte följer reglerna.

KRAV-hållning av gris skiljer sig dock som natt och dag mot fabrikshållningen, så du behöver nog inte oroa dig.

Sedan är det mycket bluff från aktivisterna, de djur som filmades hos Swedish Meats-ordföranden var hållna i en separat avdelning för sjuka djur och stod under behandling. En del av dem hade antagligen dött under natten, trots behandling. Så det var mer en fråga om att filma ett sjukhus och se om det fanns några sjuka där...

Veterinärerna som inspekterade gården under förmiddagen hade inget i övrigt att anmärka och kudne alltså konstatera att de filmade djuren var tagna åt sidan och under behandling sedan tidigare.

Får ett djur sår så måste det förstås behandlas, och det gör man i separata avdelningar. En ögonblicksbild från behandlingsavdelningen får det förstås att se ut som att alla djur är sjuka.

Johan sa...

Karin (och Cornu): all kontroll är en stickprovskontroll. Själva besöket är egentligen inte så intressant. Det intressanta är om man kan bli säker på att inget kommer att gå fel, innan det har gått fel. Så är det i all seriös certifiering, och sådan styrs av standarder för hur certifieringsorgan ska arbeta för att fånga upp problem redan i förväg. När det gäller KRAV-certifiering så hör den dit. Grunden är en rejäl genomgång innan man kommer in i systemet och sedan minst en genomgång per år. Därtill kommer att ett visst antal ska ha oanmälda besök varje år. Jag minns inte nu, men jag tror det är 10%. Men just med djurgårdar kan det vara problem med det oanmälda. Man får ju faktiskt inte gå in i stallarna utan lov. Och ibland kan det vara långt att åka utan att man vet om bonden är hemma och kan släppa in en. Så ibland ringer man några timmar innan för att kolla att någon är hemma.

Till det kommer att det är en väsentlig skillnad mellan KRAV-certifiering och myndigheters kontroll. KRAV är ju frivilligt, och det innebär för det första att de bönder som anmäler sig faktiskt har beställt kontrollen. Så vi har sällan problem med att revisorerna (som vi kallar dem) inte skulle vara välkomna eller att bönderna skulle vara avoga. Därtill kommer att det är många som är intresserade av att KRAVs trovärdighet håller. Så det finns en betydande social kontroll. Likaså kommunicerar olika frivilliga och obligatoriska system med varandra. Så får man t ex besked om det finns oväntade slaktanmärkningar på en gård, och kan på så vis kolla upp vad som inte funkar.

Sedan hör det till saken att det finns några grejer som vi släpper allt för. Dit hör pågående vanvård av djur. Men, vi har väldigt få problem med vanvård av djur. Eller betydande avvikelser från djurskyddsreglerna. När det händer, så är det nästan alltid någon form av personlig tragedi på gården inblandad. Det hjälper inte djuren, men det kan vara väldigt svårt att förebygga lantbrukares relationsproblem, olycksfall eller liknande.

Johan sa...

...

Related Posts with Thumbnails