KRAV behöver hjälp att göra en avvägning mellan olika principer. Å ena sidan kommer mycket av näringen och nyttan i ekologiskt jordbruk från principen att man gödslar jorden, medan den levande jorden (med alla sina krumelurer) i lagom takt bryter ned gödseln till växtnäring. Å andra sidan ska ekologiskt lantbruk sträva efter att sluta kretsloppen med konsumenterna. Nu finns många möjligheter att ta tillbaka kompost och att producera biogas på gårdsnivå. Men då uppstår problem med att det ekologiska jordbruket blir mer beroende av det konvetionella jordbruket, med bekämpningsmedelsrester och med att en fraktion av biogasresten fungerar som ett konventionellt gödsel. Hur tänker man kring sådant?
KRAV remissar fn en ändring i reglerna som kanske kan vara intressant att känna till. Det handlar om att väga principer i en målkonflikt mot varandra.
En av grundstenarna i ekologiskt lantbruk är att växten och jorden ska samspela. Genom detta mål får man starkare växter och ett rikare liv i jorden. Man gödslar jorden med djurspillning och kvävefixerande växter. Organismer i jorden bryter i långsam takt ned gödningen till växtnäring. Växterna får sin näring i en takt som de kan hantera, samtidigt som de inte får det för lätt; de får anstränga sig lite med längre rötter etc. Samtidigt ska de skydda sig mot angrepp nedifrån och ovanifrån. Sammantaget tenderar detta att ge näringsrika växter.
Alternativet är att ge växterna växtnäringen direkt i en form som de kan ta till sig. Det kan man göra genom att tillsätta handelsgödsel vid vissa tidpunkter. Jordbruket är då inte längre ekologiskt. Artrikedomen i jorden faller (eftersom det inte finns någon mat (gödsel) åt krumelurerna som bor där), och växterna blir latare eftersom de får tillräckligt med näring serverad. Avkastningen mätt i vikt per hektar ökar, men näringsinnehållet tenderar att falla.
En annan princip som är viktig i det ekologiska jordbruket är att hushålla med resurserna och att knyta samman kretsloppen. Det är viktigt att inte använda för mycket fossil energi, och helst bör hushållen leverera sin kompost och rötslam från avloppen tillbaka till åkrarna.
En tredje princip är att försöka isolera den ekologiska produktionen från den konventionella. KRAV-gårdar ska inte vara beroende av gödsel från konventionella grisgårdar, eftersom de i sin tur bygger på en foderförsörjning och en djurhållning som t ex vi på KRAV inte kan acceptera.
Mellan de här principerna uppstår det problem. Till att börja med så är väldigt få hushåll helt ekologiska. Om man tar tillbaka kompost från hushållen innehåller de alltså dels konventionell näring, och vad värre är, bekämpningsmedelsrester och sådant som genom olyckor följer med ändå. Samma sak med avloppet. Men om man ändå vill sluta kretsloppet - vilka undantag kan man då göra från särhållningen? Är det OK med kompost om man provtar ordentligt och dessutom rötar innan man sprider?
En ännu intressantare (tycker jag) fråga gäller biogasproduktionen. Det finns gårdar som kan producera biogas med helt ekologiska råvaror. Resultatet av processen blir dels biogas (som man kan sälja eller använda själv), dels en fast rötrest (ett slam), och dels en flytande fraktion som består av lättlöst växtnäring. Den fasta rötresten är inget problem, den funkar i den ekologiska jorden. Men vätskan däremot, kommer att fungera som ett handelsgödsel. Växterna får tillgång till snabb näring. Effekten blir liknande den som man får i konventionellt lantbruk; mindre rikedom i jorden, mindre kaxiga växter och högre avkastning. Det är ju inte så bra... men råvaran är ju eko rakt av... och vi behöver förnybara bränslen nu-på-en-gång...
Hur tänka? Hur göra? Kommentera gärna här, men skicka ännu hellre era kommentarer till KRAV, också. Läs gärna remissen och skicka kommentarer till regler-snabela-krav-punkt-se. Senast den 1 feb.
Bilden har jag lånat från KRAVs bildarkiv. Fotograf: David Giese.
1 månad sedan
8 kommentarer:
Jag ställer mig helt positiv till att man använder den metoden som du beskriver OM (1) varan blir billigare pga den sämre kvalitén och den ökade avkastningen och (2) att det finns en särskild KRAV-märkning för det, exempelvis KRAV-märket med en * eller liknande. Om det är billigare är det en rejäl motivation för sådana som i vanliga fall köper konventionellt odlad mat och som inte anser sig ha råd med eko. För bra mycket hellre det än totalt oeko! Det som jag ser som det största problemet med det här är dock om alla bönder skulle vilja använda den här metoden, eftersom man då som konsument inte längre skulle ha möjlighet att välja. Eventuellt kan jag tänka mig att man bör införa begränsningar för hur mycket man får hjälpa till med gödslet. Väldigt intressant att ni tar upp frågan. Jag tror att den är väldigt viktig att reda ut med tanke på att det kan spela en viktig roll om man vill rekrytera fler ekogårdar, eftersom bönderna ser att det finns en större lönsamhet.
Jag har inga direkta kommentarer på inlägget och jag vet att det här inte är riktigt rätt ställe att diskutera annat, men kom inte på någon som borde veta det här bättre än du.
Kan man någonstans (snabbt & enkelt) hitta en lista över vilka certifierare som har vilken kod (SEEkol-koderna alltså)?
Jag har letat på KRAVs hemsida, på Araneas och på google, men kan inte hitta någonting om det.
Annie - man kan säga att *-märkningen redan finns. Det som KRAV överväger är nämligen redan tillåtet enligt EU:s eko-regler. Det som säljs som eko utan KRAV-märke kan alltså odlas på det här viset. Frågan är nu om KRAV ska "sänka" (eller "förbättra", beror på vem man frågar) sig till EU:s nivå.
Blir det billigare? Det är svårare att säga. Det ökar i vart fall avkastningen. Teoretiskt borde det leda till lägre priser. Men som det är nu så är efterfrågan långt större än tillgången - EU är en stor nettoimportör av eko. Om det inte blir billigare - vart hamnar då den ökade intäkten? Också svårt att säga. I bästa fall till stor del hos bonden. Men det är inte så troligt.
Lena - det är Jordbruksverket, Livsmedelsverket och EU som ska hålla den listan offentlig. Om du inte hittar den lätt på t ex SJV:s eko-sidor, så är ett tips att helt enkelt skicka frågan till registrator-snabela-sjv-punkt-se, resp registrator-snabela-slv-punkt.se
De jag kan utantill är de två största:
SE Ekol 1 - Aranea Certifiering AB
SE Ekol 3 - SMAK Certifiering
Jösses vad knepigt det är. Men jag är lite klokare efter att ha läst ditt resonemang. tack!
Om det inte blir billigare har jag svårt att motivera varför man ska "sänka" sin standard som du säger. En sak som jag också kom att tänka på är att den här metoden borde väl rimligtvis också bidra till övergödningen? Eller hur är det med det?
Lisa - kul om jag kan bidra till klokheten.
Annie - det där med billigare vet jag som sagt inte. Huvudorsaken att man skulle ge sig in i det här är ju egentligen att öka, förbättra och gynna ett bättre kretslopp i på många olika sätt; värdefulla näringsämnen återförs från stad till mark, man kan ta ut biobränslet, medan man behåller näringsämnen, osv. Men jag tror att man ska tänka sig en gradvis förskjutning. Alltså att man tillåter en viss spridning, men inte så mycket per ha att de stora fördelarna försvinner.
Övergödningen - njae, det kan bli så, men det är inte säkert. Om man gödslar med för mycket lättlöslig näring vid fel tillfälle, så bidrar det definitivt till övergödning. I KRAV-lantbruket är mängden lättlöslig näring mindre, och riskerna för läckage inte så stora. De riskerna skulle öka med en sådan här förändring. Å andra sidan är näringen värdefull för bönderna. Man vill inte förlora något av den. Så jag tror inte att ökad övergödning är en stor risk.
...
Skicka en kommentar