Hård kritik mot ekokritikerna fastställd av professorer

Man kan väl lugnt säga att jag och professorerna på Mark och Miljö vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, är oense om mycket. Jag har vid flera tillfällen tyckt att de har gått överbord när de har fört sin argumenhtation mot eko. Till exempel när de förespeglade att de företrädde SLU i Almedalen. Eller när det kröp fram att det var de som hade matat Marit Paulsen med info som hon grundade sin Lurad på Laxen på.

Förra året satte SLU samman en internationell panel i syfte att så opartiskt som möjligt utvärdera universitets forkning, dess kvalitet och nytta. SLU vill vara ett seriöst universitet och har naturligtvis ansträngt sig för att panelen ska vara så oantastlig som möjligt. När rapporten kom så innehöll den mycket frän kritik mot Mark och Miljö. Språket är mycket hårt och nästan avfärdar som ointressant. Nu har rapporten nått riksmedia och refereras bl a av SR.

Det sorglustiga är att trots att de nu har haft flera månader på sig att smälta innehållet, så fortsätter grodorna att hoppa ur munnen på professorerna. De bemöter kritiken med

"– I det här fallet grundar sig det dåliga omdömet om oss på att vi presenterat fakta om ekologisk odling som inte gillades av utvärderingsgruppen. Därför går det inte att bry sig om utvärderingen i det här fallet, säger Holger Kirchmann.
– De var amatörer i växtnäringsfrågor och troende i att grönt är fint, tillägger Olof Andrén."

Så de illustrerar rakt av det som panelen rapporterar:

En självbelåten och improduktiv forskningsmiljö som saknar nödvändig vision, en ovilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt som också tar hänsyn till andra, motsägande resultat.

Kanske är det nu läge för SLU att framhäva forskare från sina produktiva forskningsmiljöer, som har en vision och en vilja att kommunicera sina resultat på ett balanserat sätt. Var är de? Jag vill gärna se mer av dem!

(Vill du läsa rapporten själv? Här finns den. Kolla sid 406 ff)

EkoTänk producerar insändare

För en vecka sedan fick docenten Birger Svensson in en insändare i Uppsala Nya Tidning. Hans budskap var att ekologisk odling är onödigt och kan läggas ned. Framför allt borde man sluta med forskning på området. Han byggde sin ståndpunkt främst på ett seminarium som hölls på vårt Lantbruksuniversitet, SLU, den 2 dec. Jag var inte själv på seminariet, men jag har hört en del om det. Att den enda slutsatsen skulle kunna vara att ekologiskt lantbruk har jag dock inte hört från någon. Och jag blir lite provocerad av folk som använder sina titlar för att hävda att de har rätt.

Dessutom menar jag att vi är i ett alldeles för allvarligt läge för att man skulle kunna snäva in forskningen. Vi måste tvärt om bredda perspektivet och söka fler lösningar. Och då tycker jag tvärt om att man borde satsa på eko-forskning. Så jag skrev ett svar, som publicerades idag. Här kommer en kopia av texten (insändarna blir inte kvar så länge på UNT:s web):

KOMMENTAR till Birger Svenssons insändare 11/1.

JORDBRUK. Ekologiskt lantbruk arbetar med betydligt mindre fossil energi än konventionellt lantbruk. Det gynnar rikedomen av arter i landskapet och det ger mer mat i de delar av världen där undernäring och svält är ett problem. Allt detta med blott en bråkdel av de forskningsresurser som regeringar och jätteföretag lägger på jordbruk som bygger på konstgödsel, bekämpningsmedel och genmodifiering. Trots det skriver docenten Birger Svensson att man borde lägga ned det ekologiska jordbruket, och han gör det med stöd av ett seminarium på SLU.
Hur är detta möjligt?
Förmodligen därför att man i den naturvetenskapliga världen kan välja vad det är man uttalar sig tvärsäkert om. Den forskning som Svensson hänvisar till är avgränsad till en viss del av världen och tar inte hänsyn till att tillgången på billig energi (som man gör konstgödsel med) förmodligen är en historisk parentes. Den forskningen tar heller inte hänsyn till att den minskande artrikedomen i tunga vetenskapliga publikationer pekas ut som ett av mänsklighetens största problem. Eller för den delen stora studier som visar att vi kan försörja världen med mat även om vi odlar allt ekologiskt.

Så i en viss akademisk mening har Svenssons argument vetenskapligt stöd. Men om man tar hänsyn till de större systemproblemen, är argumenten inte så intressanta. Det är heller inte så intressant att fundera över om någon sida vann en viss debatt. Det viktiga är hur vi, och då menar jag jordens befolkning, ska kunna få mat när energipriserna mångdubblas, klimatet förändras och när vi måste få stopp på den skenande utrotningen av arter. Med ett sådant fokus kan man inte ignorera ekologisk produktion och forskning.
Snarare måste vi mångdubbla ansträngningarna för att lösa de problem vi står inför. Alla lösningar måste beaktas och utvecklas. Det ekologiska lantbruket har kommit en lång väg, men visst finns det problem. Och en del är gemensamma för hela lantbruket. Dit hör till exempel hur vi ska försörja marken med fosfor.
I stället för att argumentera för att en viss typ av odling ska tas bort, tycker jag att de som styr anslagen till jordbruksforskningen som tankemodell borde använda ett samhälle utan konstgödsel och bekämpningsmedel.
Hur skulle vi lösa problemen då?

Är avkastning ett bra mått på kvalitet och hållbarhet?

Sitter på nattåget mot Köpenhamn och klurar lite. Undrar t ex om jag ska få komma in i Bella Center. Tydligen har FN ackrediterat 58 000 pers för att komma in (jag är en av dem), men centret rymmer bara 18 000... Så vår delegation har skurits ned från 35 till 28 och nu till 11. Vad de ska göra som rest, men inte får komma in, är oklart. Vi får väl se.

Jag fick i alla fall en fråga i en kommentar häromsistens. Den löd ungefär så här:

Problemet som du inte adresserar är den låga produktiviteten i det ekologiska
lantbruket - och att man för att kompensera för den behöver mer odlingsmark
(vilket generellt är negativt ur klimatsynpunkt) - detta medför att
kolbindningspotentialen per producerad enhet livsmedel eller foder blir lägre i
det ekologiska lantbruket än för det konventionella jordbruket.

Tack för frågan. Det här är en fråga som är mycket komplex, och jag tror att man ska vara försiktig med att säga att man vet besked. Men så här uppfattar jag läget:

• Världen behöver mer mat, framförallt på helt andra ställen än i norra Europa.
• Oljan håller på att sina samtidigt som världens välstånd ökar. Rimligen innebär detta att energipriserna snart spränger alla tidigare rekord. Eventuellt kommer det att gå mycket fort. Det innebär i sin tur att priset för konstkvävegödsel kommer att skjuta i höjden. Det innebär i sin tur att maten blir dyrare för alla på jorden, men värst drabbas de som har minst pengar, dvs knappast länder i norra Europa.
• Vi har ett klimatproblem. Vi behöver snabbt som ögat dämpa (effekterna av) utsläppen av koldioxidekvivalenter.
• Vi har ett rejält problem med biologisk mångfald. Kanske större än klimatproblemet.

Eller, världen behöver kanske inte mer mat men maten, energin i maten, behövs på andra ställen än den finns idag. Dessa ställen har dåligt med pengar. Jag har svårt att förstå annat än att det bästa vore om man kunde producera mer och bättre mat där det bor mycket folk. Att vi får hög avkastning på söderslätt här i Sverige hjälper helt enkelt i praktiken inte de fattiga i Mexico City. Det kan det däremot göra att odla smartare (ex växtföljder).

Den optimistiske tror att vi snart kan göra kvävegödsel med solenergi. Pessimisten tror att energipriserna skjuter i höjden rejält nästa år (när konjunkturen vänder). Jag tror att vi i ett övergångsskede behöver satsa på lösningar som frikopplar maten från energiprodduktion. När vi har fusionskraft, eller har täckt Sahara med solceller, då kan vi börja snacka om att göra gödsel på konstgjord väg. Jag tror generellt att läget är för känsligt för att chansa på att det kommer att greja sig. För vad händer om det inte grejar sig?

Från de studier jag har sett, och på ett generellt plan, så binder ekologiskt lantbruk in mer kol i jorden än genomsnittslantbruket (som givetvis kan röra sig i eko-riktning och då blir skillnaden mindre). Och det är rätt stora mängder. Det innebär att vi kan börja lagra in stora mängder kol nästa odlingssäsong.

Sammantaget blir det svårt för mig att acceptera en värdering av ett system om denna värdering fokuserar på ett enda mätetal, som avkastning. Helt enkelt därför att vi måste lösa flera problem samtidigt. Och även om avkastningen är viktig, så förefaller den i vår del av världen, vara den minst viktiga. Jag menar att även om man förlorar en del avkastning, så vinner man inlagring av kol, produktionssäkerhet (oberoende av oljepriset) och biologisk mångfald. Och jag menar att världssvältproblemet i första hand ska lösas på annat sätt än att vi säljer spannmål på spot-marknaden.

Därför tycker jag att effektivitetsmåttet, avkastningsmåttet, är för trubbigt. Och kanske ett av de mindre interessanta i den del av den svenska debatten som har betydelse för världsfrågorna.

Tio frågor...

På en annan blogg hamnade jag i en diskussion, som till slut blev en rad frågor i stil med: hur mycket mer mark behöver eko?, varför införs inte eko över hela världen om det nu är så bra?, men eftersom konventionellt är mer effektivt än eko, så kanske vi tvingas köra konventionellt? skillnaden i mullhalt - är den verkligen betydelsefull? Osv. Nu är jag inte forskare eller expert, men jag tar gärna det här som ursäkt för att undersöka om jag har stöd för det jag säger. Och jag tycker nog att jag har det.

På Kirschbeeren hamnade jag i en diskussion med Pelli om det kan vara någon nytta med eko, egentligen. Det blir lite konstigt om Pelli och jag diskuterar i K:s kommentarsfält, så jag gör en postning här istället.

Till att börja med; jag svarar så gott jag har fattat. Men jag är inte själv forskare. Bra källor att söka i är t ex

• svenska CUL,
  
• internationella nätverken ICROFS och IAASTD (jordbrukets IPCC, på ett sätt),
  
• de privata instituten FiBL (Schweiz) och Rodale (USA).
  
• Den sk Michiganrapporten (som i sin tur bygger på hundratals rapporter) om hur eko kan ge världen mat. En annan studie från tyskland har sammanfattats i den senaste rapporten från Jordens Vänner. Den senare givetvis en partsinlaga, men som ändå fått gott betyg.
• KRAV har också gjort en genomgång, som jag tycker är rätt bra.
  

I de här debatterna så är det väldigt mycket som beror på. T ex vad man menar med konventionellt och ekologiskt jordbruk. I det här sammanhanget menar jag med konventionellt jordbruk sådant jordbruk som är beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel för att uppnå sina skördenivåer. Ekologiskt jordbruk definieras av EU, men i grova drag är det jordbruk i frånvaro av syntetiska bekämpningsmedel, konstgödsel och GMO, men i närvaro av genomtänkta odlingsstrategier som tillvaratar naturliga effekter och samspel. Bara frånvaron av konstgödsel och bekämpningsmedel är inte ekologiskt jordbruk, det är den andra halvan som verkligen är skillnaden.

Pillis frågor i kursivt:

Jag har tidigare misslyckats med att ta reda på hur mycket mer mark eko använder jämfört med konventionellt. Har du siffror på det?

Det beror på vad du menar, och vilka avgränsningar du gör i tid och rum. Den vanligaste siffran är att för att producera samma mängd spannmål så behöver eko 30% mer mark. Men då tar man t ex inte hänsyn till den yta och den tid som krävts för att binda energin som ger konst-kväve-gödsel.

När du säger att man förlorar i Västeuropa men vinner i andra delar av världen, så menar du väl jämfört med hur alla gör just nu? Det betyder alltså att vårt konventionella jordbruk alltid är effektivare än ekojordbruk, men att många länders jordbruk är sämre än båda alternativen? Då har du rätt i att marken kommer räcka till om allt ersätts med eko eftersom det är effektivare, men i framtiden när behoven ökar kanske vi tvingas återgå till konventionellt ändå?

Det beror på vad du menar med effektivare och vilka delar av världen du menar. Om man ser konventionellt jordbruk som avgränsat till gården och inte funderar på vad som driver processen och vilka andra, eventuellt immateriella, kostnader det har, så kan du ha rätt. I tropiska klimat visar dock t ex Michiganrapporten att ekologiskt ofta är bättre. Men min stora invändning mot det konventionella jordbruket är att det utgår från att vi har tillgång till billig (fossil) energi. Enligt min uppfattning (kolla gärna med Aleklett, m fl) så kommer energin vare sig vara billig, fossil eller lättillgänglig inom överskådlig framtid. Den bygger vidare på att det är OK med bekämpningsmedel, som till sin natur drar ned den biologiska mångfalden och därmed ger oss sämre resiliens. Mer om det nedan. Så jag menar att talet om att konventionellt jordbruk är effektivare mest är en akademisk diskussion - grundförutsättningarna för det konventionella jordbruket funkar inte inom några år.

Så vad är det som hindrar eko från att införas i de länder där det medför ökad avkastning per areal? Brist på kunskap, högre kostnad för arbetskraft, lobbyism från de företag som tjänar på konventionellt jordbruk (exv kemikalieproducenter)?

Det är en bra fråga. Men mest konkret är det enligt min mening en kunskapsbristfråga. Då kan man fråga sig hur det kan få vara det. Jag tror att det har en koppling till ditt lobbyspår. Det finns inga enorma företag som tjänar enorma pengar på rådgivning till bönder som inte kan betala. Om det fanns det, skulle de helt klart kunna utgöra en motvikt mot gödsel- kem- och GMO-företagen som arbetar mycket systematiskt med att misskreditera ekologiskt i t ex FAO. Det är också en kunskapsbristfråga i meningen att det inte forskas särskilt mycket på hur man skulle kunna utveckla ekologisk produktion mot högre avkastning. Jämfört med hur mycket forskning som riktas mot det konventionella lantbruket, så är det nästan inget. I Sverige har vi runt en (1) eko-professor. Och några hundra professorer i sådant som gäller konventionellt lantbruk. Typ. I de länder som verkligen skulle behöva ekologiskt lantbruk finns det oftast inte ens som enstaka kurs på lantbruksuniversiteten. Och någon egen forskning anpassad till de lokala förhållandena finns givetvis inte heller.

Om jag förstått mullhalt rätt handlar det om en engångsbesparing när man övergår från konventionellt till eko, ungefär som motsatsen till att bränna upp en skog. Är denna besparing signifikant?

Bra fråga, och parallellen till skog är inte oäven. För visst är det så att mullhalten i en mullfri jord asymptotiskt närmar sig ett visst värde över tiden. Man brukar säga att det tar 20 till 30 år att nå den här halten. Om man sedan går över till konventionellt jordbruk, så sjunker halten tillbaka. Låter man marken växa igen så sjunker den något men inte lika mycket (rotsystem, buskar och träd bygger upp ganska mycket). Det finns många olika siffror på det här området. Jag tycker att ett snitt verkar ligga på att eko-mark har 25-30% högre mullhalt än konventionell, men det beror naturligtvis väldigt mycket på omständigheterna. I absoluta tal ser jag siffror mellan 300 kg och 10 000 kg mer kol per hektar. Jag skulle tro att det är möjligt att anta runt 1 000 kg mer. Med tanke på hur många miljoners miljoner hektar jordbruksmark det finns i världen, så är siffran signifikat. Om all världens jordbruk blev ekologiskt skulle det kanske kunna ta hand om en fjärdedel av de utsläpp vi nu måste få stopp på, om jag har fattat rätt.

Hur hjälper eko till att bevara mångfalden? Ska bönderna hjälpa arter att överleva genom att odla dem trots att de ger sämre avkastning?

Frånvaron av bekämpningsmedel ger större artrikedom på gårdarna. Det är mer betande djur i ekologiskt lantbruk. Betande djur ger mer artrikedom. Ekologiska fält (skiften) är ofta mindre, vilket ger mer kantzoner och kantzoner är mer artrika än homogena fält. Artrikedom brukar betecknas som en tillgång, eller ett värde. Hög artrikedom ger flera ekosystemtjänster, det ger oss en större genpool att hämta mat och läkemedel ur och det ger oss högre resiliens, alltså ett system som tål påfrestningar bättre. Ovanpå det menar jag att rent moraliskt så har vi som art ingen rätt att med öppna ögon utrota andra arter i en takt som är långt över det normala. Så man kan vända på frågan - ska bönder få lov att producera livsmedel på ett sätt som utrotar arter, bara för att tjäna mer pengar? Det som på senare tid fäst min uppmärksamhet på detta var Stockholm Resilience Centers artikel om Planetary Boundaries, som publicerades i Nature.

Går det inte att modifiera konventionellt jorbruk för att få ökad mullhalt eller mångfald? Vinner eko även om det konventionella jordbruket gör naturreservat av den mark man sparar in?

Ja, det är här definitionerna kommer in. Och det är här det inte bara är svart och vitt längre. För visst finns det en skala. Det finns många bönder som vare sig använder ssk mycket konstgödsel och bekämpningsmedel, eller är certifierat ekologiska. Och visst är det intressant att se hur Svenskt Sigill utvecklas. Det finns många exempel på metoder som utvecklas i det ena systemet och sedan framgångsrikt flyttas till det andra. Troligen är det inte ansvarsfullt att på allvar kräva att allt lantbruk i hela världen ska läggas om till eko nästa år; vi behöver lära oss mer, utveckla mer. Men över säg 20 år skulle det kanske gå, och under tiden kan vi ju fasa över det konventionella. Så visst finns det övergångszoner. Och, jo, för mig vinner eko ändå, eftersom det konventionella är beroende av billig fossil energi och eftersom det utrotar för många arter.

Slutligen kom jag att tänka på en fråga till: När använder ekologiskt mindre fossil olja än konventionellt? Använder ekologiskt mer någon gång?

Det beror också på hur du gör avgränsningar och vad du menar med fossil olja. Man kan också fundera på vad "mer" betyder. Räknat per vad? Hektar brukad mark? Kg kött? Kg spannmål? Så för att kunna svara så gör jag avgränsningen från gödseltillverkning till gårdsgrind (utleverans från gården), och med fossil olja antar att du menar utsläpp av växthusgaser (netto, alltså inräknat inbindning). Och så antar vi att vi pratar om per hektar mark (men jag tror att det följande håller ändå). Då tycker jag att det är tydligt att eko använder mindre fossil energi och orsakar mindre utsläpp av växthusgaser i de allra flesta fall. Men även med de avgränsningar jag har gjort, så är värdena svårmätta. Så du kan säkert enkelt hitta någon som når motsatt slutsats. Annars hade vi ju inte haft den här diskussionen. Men jag menar återigen att detta är en återvändsgränd. Utsläppen och användningen av fossila bränslen är inte huvudfrågan, för oljan, gasen och kolet tar slut. Och energin kommer (tror jag) att snabbt bli mycket dyrare. Och frågan är då istället - hur ska vi då få mat?

Ekologisk prod kan ge världen mat 2050 - nya rön

Jordens Vänner i Storbritannien släppte härom dagen en intressant nyhet. Det var en rapport, som i sin tur bygger på resultat från Universitetet i Klagenfurt. Rapporten är sensationell, bister, hoppfull och självklar på samma gång.

I princip förklarar rapporten (Eating the planet - how we can feed the world without trashing it) att det är fullt möjligt att försörja jordens befolkning år 2050 med ekologisk mat. Det skulle förbättra många aspekter av jordens miljö och dessutom göra fler djur betydligt gladare. Kostnaden är huvudsakligen att vi måste äta mindre kött (inte sluta helt, men äta mindre). Vi behöver också dra ned vårt energiintag. Inte på något sätt till svält, men väl till en sundare nivå och skippa svinnet.

Alltså, om vi bara äter vettiga grejer och producerar maten på ett vettigt sätt, så finns det gott hopp om att vi kan klara biffen. Det mariga är naturligtvis att omställningen måste göras. Det roliga är att det inte krävs någon rocket science för att börja. Nu på en gång. Det vill naturligtvis till att vi satsar på att forska på jordbruk utan GMO, besprutning och konstgödsel (och inte en offentlig forskningskrona till på något annat). Man skulle kunna tro att det av detta skulle bli åtminstone tre viktiga nyheter eller reportage:

1. Nyheten i sig - det finns lösningar som är tillgängliga nu
2. Hur kan det komma sig att staten satsar vidare på forskning som bygger på principfel?
3. Hur kan det komma sig att SLU monterar ned sitt info-centrum för ekologisk forskning, CUL, när det av allt att döma ser ut som att det vore det sista man skulle göra nu?

Men icke. Inte en notis vad jag har kunnat se. Och jag tror jag vet varför. Det är enkelt. Det finns inga stora tunga lobbyorganisationer som driver ekologiskt. Ett strålande exempel på hur lite gammalmedia själva orkar få fram kom häromdagen i AB. Elisabeth Höglund gör en hisnande och definitiv förklaring av klimatproblemen. Det är så skönt när man inte kan så mycket. Då verkar allt så enkelt. Undrar om hon jobbar så mest hela tiden? Och läs sedan uppsalainitiativets syn på saken. Då får man snabbt klart för sig vad en effektiv informationsmaskin kan göra med lata redaktioner. Med ganska sann information från ena sida får man ju i alla fall någon substans. I värsta fall får man ju annars hitta på.

Och strukturerna i universitetsvärlden är konservativa. Vänta er inga frivilliga systemskiften därifrån. Johan på Saltå Kvarn har förresten tänkt till på det där med vårt konservativa lantbruksuniversitet. Det är läsvärt.

Vi andra får jobba på. Bl a har jag just fått besked om att eko-rörelsen IFOAM får hålla ett officiellt seminarium vid COP15 i Köpenhamn. Det är bra. Och så får vi hoppas att någon redaktion piggnar till och börjar bevaka detta på allvar.

När verkligheten klampar in i debatten

Sommarens post-marit debatt har ramlat vidare i en mycket intressant riktning. Ett antal debattörer har ju hävdat att ekologisk produktion skulle vara omoralisk för att den skulle äventyra matförsörjningen i världen. Jag menar ju att detta endast är sant för den lilla del av världen som kan kallas Västeuropa. För de flesta andra delar, och i synnerhet för de delar som verkligen har problem med försörjningen, gäller det motsatta - eko är bättre.

Nu blir det ju lätt lite pajkastning när vi stör här uppe i yttersta norden och diskuterar någon annans verklighet. Den som vill tro på Marit och hennes kompisar gör det, den som vill tro på mig och några till gör det. Men när verkligheten dyker upp och ett dussin afrikaner själva förklarar hur det ligger till och säger att ”In Africa, organic farming is not a luxury, it´s a necessity!", då blir det riktigt intressant.

Det ska bli riktigt intressant att se om Marits kompisar (för Marit bryr sig nog inte längre) kan resa sig från denna bredsida.

Länktipstack till Cornucopia?.

Frontalkrock eller dikeskörning?

I dagarna har jag snappat ett par grejer som jag tycker illustrerar en präktig frontalkrock (eller dikeskörning).

Dels så har det kommit fram att ekologisk zucchini från en gård i Östergötland innehöll bekämpningsmedel. Den drogs omedelbart tillbaka från marknaden. När man undersökte saken visade det sig att bonden hade odlat zucchinin på mark som bekämpades för 12 år sedan. Sedan dess har marken legat för fäfot, och den bonde som nu odlar marken har nyligen tagit över den. Bekämpningen som utfördes då var helt laglig, men resterna ligger alltså kvar mer än ett decennium senare och tar sig in i grödan.

Samtidigt läste jag på Land Lantbruks debattsida idag att riksdagsmannen (c) Staffan Danielsson (som har en blogg här) anser att man ska dra ned på stödet till ekologisk produktion, och att det viktiga för konsumenten istället är att välja produkter från det svenska (konventionella) lantbruket, eller som Danielsson säger, "det svenska miljöjordbruket".

Alltså, "det svenska miljöjordbruket" hade för 12 år sedan en liknande slogan: "på väg mot världens renaste lantbruk". Ofta får man höra i debatten att bekämpningsmedel bryts ned i den biologiskt aktiva jorden. Nu ser vi att det alls inte är fallet. Istället får en ekobonde storstryk för någon ha/on inte har med att göra och aldrig ville skulle ske. Några konsumenter har fått i sig bekämpningsmedel de inte ville ha. Den ekologiska marknaden har fått en förtroendeskada som givetvis blir en ekonomisk skada.

Det blir så otroligt konstigt för mig. Man argumenterar för att eko ska få mindre stöd, och att marknaden ska få bestämma vem som är bäst. Men tänker de konventionella lantbrukarna nu ersätta den här bonden? Kommer de nu ta ansvar för att ersätta den ekologiska marknaden för förtroendeskadan? Och hur ska de klara att internalisera andra kostnader som t ex klimatskador från konstgödsel, rening av bekämpningsmedel från vattendrag och grundvatten?

Jag vurmar inte för stöd och bidrag. Tvärt om. Jag tycker att en avreglerad lantbruksmarknad är eftersträvansvärd. Men just nu känns det som att det kanske inte är det viktigaste att ordna med och ska något hända så ska stöden omfördelas från konventionellt till eko. Ekobönder ordnar inte miljöskador som andra får städa upp.

(Danielssons debattartikel verkar inte ligga uppe på nätet än, men jag uppdaterar med länk om jag springer på den.)

Post-Marit debatten

Marit Paulsen har lämnat debatten som startade med hennes bok "lurad på laxen", och som bland annat anför att ekologisk odling kanske inte är moraliskt försvarbar i en svältande värld. Med start i Almedalen och vidare på SvD:s Brännpunkt har debatten dock fått ny fart. Jag tycker den är ganska ointressant. Mest för att den inte håller något nytt. När jag följer kommentarer och bloggar kring Brännpunkt märker jag också att det finns en tendens att till varje pris få rätt, snarare än att komma framåt. Det tror jag är en återvändsgränd. En öppen attityd och en konstruktiv debatt kan däremot möjligen rädda världen.

Marit Paulsen är numer invald i EU-parlamentet, och syns inte mycket i debatten kring ekologisk produktion längre. Under Almedalen kröp det fram att de som försett henne med argumenten mot ekologisk produktion var några professorer på SLU, som varit mot eko i säkert 20 år.

Jag har varit lyckligt ovetande om att det självspelande pianot har tuggat vidare. Inte mycket verkar ha hänt, men häromdagen gick i alla fall Lasse Nellmer i svaromål i SvD Brännpunkt (där det mesta av bataljen har utspelat sig). Jag har som sagt varit ledig och har inte haft ett smack med författandet av detta att göra. Men jag tycker i princip att det är välformulerat. Och jag tycker i princip att det borde föra debatten framåt eftersom Nellmer faktiskt försöker framföra det som ekoskeptikerna saknar; vetenskapliga belägg för att eko är bättre.

Men det som jag kanske tycker är intressantast är att läsa diskussionsinläggen som följer på SvDs webb. När jag kollade igår var de runt 70 st. Där blir det så skriande tydligt att det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Jag tycker att ekotalibanerna (dvs bl a jag själv) börjar få rejäl vetenskap på fötterna. Så jag tycker att jag/vi har rätt. Ekoskeptikerna tycker att de har överväldigande vetenskap på sina fötter och tycker att de har rätt. Oxå.

Tyvärr sitter det väldigt långt inne att erkänna att den andra sidan kanske har en poäng. Sandlådebeteendet kryper fram på båda sidor och ingen vill gå med på att den andre kan få rätt, utifrån sina utgångspunkter, och föra debatten vidare därifrån. Jag tror vi skulle vinna mycket mer om professorerna doktorerna erkände att forskning kan ha olika utgångspunkter och lade sin energi på sin forskning, och ta del av den andras forskning, istället för att föra sluggeraktiga debatter.

Jag tror att vi på ekosidan har allt att vinna på att vara öppna i vår attityd. Försöka bli nyfikna när bekanta säger att de tycker att det inte är smakskillnad, eller att de hellre köper lokalt besprutat än importerat ekologiskt. Söka och stimulera samarbete, och så vidare. Med en öppnare attityd, där flera kan ha rätt, tror jag att vi fortare hittar en rättare väg mot en hållbar utveckling.

Bloggen "Cornucopia?" gjorde en ganska intressant reflektion kring det här. Och kommentarerna till inlägget är också intressanta.

Sommarens eko-storm i mediaglaset

På sommaren är det i största allämnhet nyhets- och åsiktstorka. De flesta håller sig helt enkelt på sin kant och tar ganska få initiativ. Detta kan man utnyttja. Så har t ex en knippe professorer argumenterat mot ekologiskt och forskning kring ekologiskt i Almedalen, i SvD:s Brännpunkt och annat. De har gärna velat förespegla att de företräder SLU (oklart om de har stöd för det från SLU:s ledning - skandal i så fall).

Jag har kallat det här gänget för stolleprofessorer förut. Det kanske inte är så nyanserat, men jag tycker det är konstigt att de tas på så stort allvar. Jag tycker det är konstigt att de kommer undan med att ha åsikter som att viss forskning borde förhindras (den som gäller ekologisk produktion, alltså).

Ibland är det svårt att riktigt hitta orden, men jag sprang på ett blogginlägg på Barnbarnens advokat, som osar passionerad indignation hos en kunnig person. Läs det gärna.

En bra dag

Det har varit en bra dag idag. Började dagen med att få båten i sjön, som en av de första i sta'n; det låg snö kvar i Sunnerstabacken när vi seglade ned för Fyrisån. Fick lite saker gjorda hemma och avslutade med en enkel middag (suverän rotsakslasagne) med vänner som vi inte träffat på länge. Vi lyxade med en champagne för att fira våren, sjösättningen och dessutom att syrran kommit ur respiratorn efter 17 veckor.

I den positiva yran dök det upp en tanke; skulle det vara opraktiskt eller svårt att lägga om allt (eller det mesta iaf) lantbruk till eko på, säg, fem år? Lite stökigt kanske, men inte ogörligt. Och Sverige skulle bli ett vackrare land. Lite av resten av världen skulle vi nog få med oss också.

Faktum är att det som sker nu, att konsumtionen läggs om till eko utan att lantbruket hänger med, är mycket mycket sämre. Det skapar effekter som eko-rörelsen egentligen inte är intresserad av - många eko-transporter uppfattas som onödiga (ex äpplen från Argentina) och en allt större del av eko-maten produceras av en anonym lantbrukare som konsumenten inte kan ha någon relation till.

Hmm... undrar om man kunde får något politiskt parti att göra "80% ekologisk areal senast 2014" till en valfråga?

Äntligen får ekoskeptikerna svar på tal

Marit Paulsen släppte för ett tag sedan boken "Lurad på laxen". Resultatet av den realeassen är ett genomslag som är lika storslaget som obegripligt. Understödd av ett litet antal kända ekoskeptiker på Sveriges Lantbruksuniversitet framstår Marit som en sanningssägare. Jag anar en personvalskampanj inför EU-valet.

Jag jobbar inte med att bemöta detta, men jag ser ju jobbet här i korridorerna och hör snacket med journalisterna. Jag blir fascinerad över hur vi för fram argument som borde vara mycket svåra för Marit att möta, men att när jounalisten väl skriver, t ex i GP, så är de kritiska frågorna väldigt få.

Jag har svårt att förstå det här, men anar att det ligger i journalismens natur att söka konflikt och att ropa "kejsaren är naken!". Vad konfliktens grunder är, eller om kejsaren faktiskt är naken, är en sekundär fråga. Det viktiga är att få fram en text, en sändning som är spännande för läsaren eller tittaren. Försöker man ropa tillbaka att "kejsaren har visst kläder på sig", så riskerar man att framstå som hovlakej i Andersens saga. För det gör man om man talar i egen sak. Och det gör ju alla vi som menar att eko är ett steg på vägen mot ett hållbart samhälle, medan det konstgödsel- och bekämpningsmedelsberoende jordbruket är en återvändsgränd. Vi kan helt enkelt inte vinna mot Den Snälla Rikstanten från Värmland.

Då är det skönt att se några tunga aktörer tar bladet från munnen. Aktörer som inte utan vidare kan beslås med att tala i egen sak eller vara partiska. Om dessa aktörer dessutom företräds av människor med hög personlig integritet, så är det början på en mer balanserad debatt. Så jag blev glad när Kemikalieinspektionens GD i dagens SvD klarlägger lite fakta och tydliga förhållanden:

"Två fördelar är ändå helt klarlagda; Ekologisk odling gynnar den biologiska mångfalden. Och frånvaron av kemiska bekämpningsmedel eliminerar de problem för hälsa och miljö som dessa medel orsakar för stora delar av dagens livsmedelsproduktion."

Hur man ger världen mat på ett hållbart sätt

Marit Paulsen är på väg att ge ut en bok som lär ska torgföra att man inte borde stimulera ekologisk produktion, eftersom den ger mindre avkastning än konventionell. Det är omoraliskt att producera mindre än vad man kan, så länge det finns folk som svälter i världen. Jag kan ha missat Paulsens poäng, eller rent av vad hon menade. Men man stöter på den här synpunkten nu och då. Jag tycker det synsättet är trångsynt och närmast kolonialistiskt.

Det är ett i-landsproblem att avkastningen sjunker när man går över till ett ekologiskt jordbruk. Men det beror på att man med en stor energiinsats producerar konstgödsel. Samtidigt minskar man artrikedomen med konstgödsel och genmodifierade grödor. Allt detta generellt subventionerat av vår rika statskassa. Effekten av detta är att vi får konstlat höga skördar, som vi ofta dumpar på världsmarknaden. Effekten av dumping är att de som är fattiga får ännu svårare att få betalt för sina grejer.

Tittar man utanför i-länderna, så skulle det innebära omedelbara och kraftiga höjningar av avkastningen i jordbruket, främst på grund av att man då aktivt inför en bättre växtföljd (som tillför kväve) och utnyttjar naturens egna antagonister för att hålla besvär korta. Men det är klart - vem ska då köpa konstgödseln och GMO-utsädet från i-lands-företagen?

Till yttermera visso kommer vi att få kraftiga förändringar i odlingsbetingelserna. Vi vet inte hur det kommer att gå, men vi vet att vi är helt beroende av ett halvdussin grödor, som är hårt opitmerade för nuvarande betingelser. Vad vi kommer att behöva framöver vet vi inte, men vi kommer att behöva all artrikedom vi kan få att välja ur. Vi måste ha biologisk mångfald nu, för att vara säkra på att få mat om hundra år. Det kan inte det konventionella lantbruket leverera.

Skärpning Paulsen. Bara för att FP i övrigt ligger på en rätt trist miljölinje, så behöver du inte tappa koncepterna helt!

Ännu en gång - eko kan ge världen mat!

Jag snappade just upp en rapport från organic-market.info. Jag hinner itne kommentera närmare, men det här är en av de stora grejerna för mig. Ekologisk produktion KAN försörja världen med mat, och då slipper vi fossilutsläppen från konstgödsel och spridning av såväl GMO som bekämpningsmedel. Ja, de konventionella skördarna här i väst går ned, men jag betraktar dem som uppblåsta. En bubbelekonomi.

The report by the UNCTAD and UNEP, the Wisconsin Integrated Cropping Systems
Trials, The Scientific Review by the Cornell University and US Agricultural
Research Service (ARS) Pecan Trial have proved that organic systems are
producing higher yields. “Best practice organic agriculture can get better
yields than conventional agriculture. Four recent credible studies show organic
systems producing higher yields, particularly in the drier years that are
predicted to increase with climate change,” according to Andre Leu, Chair of the
Organic Federation of Australia.

Irländska eko-grisar krisar inte

Ollie's Place rapporterar att den ekologiska grisproduktionen på Irland undantas från handelsstoppet, som orsakats av giftigt foder. Det är ju roligt att myndigheterna kan skilja systemen åt. Situationen påminner lite om galna-ko-sjukan. Det har liksom aldrig varit aktuellt att ge KRAV-kossor kött, eftersom de inte är gjorda för att äta det. Därmed undvek man systematiskt det problemet.

Det ska bli intressant att se om media också klarar att plocka upp det här undantaget och diskutera principiella skillnader mellan ekologisk djurhållning och resten. Särskilt kanske med avseende på systemens riskhantering.

Det är ju också en skrämmande företeelse i en svältande värld; den konventionalla livsmedelsindustrin är så hårt driven att man tar risker som ödelägger högvärdigt protein för flera miljarder.

Nu kommer gnuerna!

De stissiga antiloperna (finansfolket) ser ut att avlösas av en gnu-hjord (lågkonjunkturen). Hur kommer det att förändra eko-marknaden? Hur ska vi klara att både hantera en minskande plånbok och en en ökande miljökris?

I det typiska fallet växer marknaden för miljömärkt i en högkonjunktur, då folk gärna provar nytt och inte funderar lika mycket på vart varje krona går. En lågkonjunktur innebär normalt sett en vikande eller stagnerande marknad för miljömärkningar. Reinfeldt i Kina fokuserar på klimatet. Jag tror att man måste se större samband för att hitta riktigt effektiva lösningar (mycket hållbarhet per krona, alltså).

Det är på alla sätt viktigt att eko-marknaden inte viker nu. Vi står på randen till ytterligare ett genombrott. Om efterfrågan hålls uppe ett år eller så till, så kommer många lantbruk att lägga om. Då kommer vi att se bättre tillgång vilket löser många problem. Främst skumma fenomen som att vi får äpplen från Argentina i september, men en viss prisjustering nedåt kan också bli av.

För den ekologiska marknadens del tror jag att en väsentlig del när man funderar på detta ligger i varför folk köper eko och vad de upplever att de får eller åstadkommer när de flyttar handen i hyllan. Vi vet att många köper eko på grund av en diffus känsla av att det är bättre för en själv; mindre gift och mindre stressad mat. Kanske ett litet inslag av att unna sig. Unna-sig-faktorn kan komma att försvinna när pengarna tryter. Däremot finns nyttighetsfaktorn kvar. Jag tror att man bör tänka på det när man kommunicerar med potentiella konsumenter.

Jag tror också att man ska tänka på att ekonomin stramas åt. Folk kommer att vilja få mer nytta ut av pengarna. Då är det också viktigt att verkligen skärpa in att det är konsumenten som är kung i affären, bara man flyttar handen. Kedjorna gör vad de kan för att manipulera vad vi ska köpa (kuponger, hyllägen, kampanjer), men om man står fast vid sitt val, så är beslutet ändå konsumentens. Det man kan tänka på i hårdare tider är att göra smarta val och stå fast vid dem.
Därför tror jag att man ska kommunicera någon form av enkel strategi som den som har råd kan tillämpa. T ex "lägg om ditt hushåll till ekologiskt en vara i taget". Att be någon gå från lite till mycket eko på ett bräde går inte. Att däremot börja köpa enbart ekomjölk, KRAV-potatis, ekopasta eller KRAV-kaffe, en grej i taget går lättare. Utbudet är OK, så man riskerar inte att ställas inför situationen att det inte finns något. ICA-kurirens eko-topp är en bra utgångspunkt. Sedan kan man gå vidare med andra områden. Pasta finns oftast i flera varianter. Att skippa riset och börja köpa ekobulgur gör stor nytta för klimatet.

Att ekologiskt ger många fördelar på en gång är också viktigt att få fram i offentlig kommunikation.

1. Den ekologiska produktionen är energisnålare än konventionell. Det är otroligt viktigt i en värld som är helt beroende av energi för att bygga välstånd. Ska det finnas en chans för kineser, indier och någon miljard människor till att komma till en anständig levnadsnivå, så måste de få tillgång till energi. Om de får bättre tillgång till energi, så vänder världskonjunkturen snabbare.



2. Den ekologiska produktionen bygger på stor grad av självförsörjning på gården. Det innebär att man inte behöver föra in gödsel och annat i lika stor grad (sparar transporter mm). Det innebär också att det är nödvändigt med djurhållning i större omfattning (håller markerna öppna).



3. Den ekologiska växtföljden på gården innebär att fattigare länder fort kan få bättre gödning och att behovet av bekämpning minskar. Det ger snabbare välståndsökning och minskar risken för arbetarskyddsproblem och hälsoproblem på grund av bekämpningsmedelsrester i maten eller dricksvattnet.
   

Till sist tror jag också att man ska bli ännu tydligare på en annan hälsoaspekt; en stor andel av matbudgeten i familjerna går till junk; chips, läsk, sprit, godis, kaffe mm. Man måste förstå att folk (jag också) använder junk för att trösta sig själva ibland. Det är stor risk att man generellt tycker att man behöver mer tröst i en lågkonjunktur. Om man kunde få ut budskapet att man kan överväga om man vill lägga sin konsumentmakt på junk eller eko, så kanske man kan bromsa junkökningen. Jag vet att andelen junk i matbudgeten är relativt större i familjer med lite pengar. Men jag undrar om det finns undersökningar som visar att junket vinner marknadsandelar i dåliga tider. Om man i så fall kunde bryta detta och få folk att unna sig ekomat istället för dillchips med ranchdip ibland, så skulle mycket vara vunnet!

Kort och gott - för att komma ur lågkonjunkturen snabbast möjligt är det viktigt att konsumenterna orkar fortsätta välja KRAV och ekologiskt. För oss som vill utveckla ekologiskt är det bara att gilla läget och anpassa retoriken. Lågkonjunkturen kommer att kännas även på ekomarknaden.

För Reinfeldt och gänget skulle man ju önska att de kunde se lite mer strategiskt på miljö- och hållbarhetsfrågorna. Just nu verkar de helt låsta på klimatet. Det är inte riktigt så enkelt. Men man får ändå ge dem kredd för att de försöker.

Bild med tillstånd från MartinsCamera.com

Maten knyter ihop presidentvalet

För några veckor sedan gjorde jag på skoj ett försök att se var de amerikanska predientkandidaterna stod i frågan om ekologisk produktion och miljöfrågor. Jag tyckte inte jag hittade så mycket. Det var mest energi, klimat och Irak. Nu har Michael Pollan publicerat en essä I New York Times, som knyter ihop det hela och helt enkelt tränger upp kandidaterna i ett hörn. Den ökade konkurrensen om energin, den ökade folkohälsan (fel och för mycket och för giftig mat är stora problem), USA-ekonomins minskande dominans och klimatproblemen gör att man måste ha en strategi för hur USA ska försörjas med mat.

Den strategin bör rimligtvis omfatta stora delar av vad ekologisk produktion står för. Den ekologiska produktionen är energisnålare, den utgår från naturligt istället för konstgjort energikrävande. Ekologisk mat innehåller mindre junk. Plötsligt öppnar Pollan en ny front. Kan han få in den här verkligt viktiga frågan i debatten?

USA är ju på många sätt ett extremt land, men jag tycker artikeln på många sätt är relevant för oss som också sitter ihop med den globala ekonomin. Jag rekommenderar varje reflekterande människa att lägga en halvtimme på Pollan.

Länktipstack till Matälskaren.

Blog Action Day - Fattigdom!

TaggaNer uppmärksammade mig på att det är Blog Action Day - Poverty idag. Har jag aldrig sett förut, men det är lovvärt. Fattigdomen är ett stort problem. Förutom det uppenbara (att det inte finns någon rättvisa i att somliga föds till misär), så finns bör det finnas ren självbevarelsedrift för oss i den rika världen i detta den kommande utvecklingen.

Maslows behovstrappa gäller ju universellt, och i ett läge där alla i första hand måste oroa sig för primära behov som mat och skydd, så kommer man inte att ta hänsyn till vad andra behöver eller orka se nödvändigheten i att vi bevarar den biologiska mångfalden. Det förefaller samhällen (som helhet) orka med när de nått en viss välståndsnivå. Om inte någon visar hur man kan göra annorlunda så går utvecklingen via kemikaliejordbruket och fossil energi. Och det är då det till slut drabbar oss direkt om vi inte hittar en snabbväg från fattigdom till hållbart samhälle.

Drivkrafterna i den kapitalistiska världsordningen är naturligtvis största möjliga vinst, för minsta möjliga kostnad. Inom lantbruksproduktionen förefaller det som att konstgödsel och bekämpningsmedel är en frestande genväg för det fattiga lantbruket. Det går att få lån för det, och många utvecklingsinstitut (typ SIDA och FAO) ger bidrag op olika sätt för att få fram dessa grejor. De som få fram grejerna är naturligtvis företag, som i sin tur har en rejäl lobby på plats i Bryssel och Rom (där FAO bor).

Därför kan det komma sig att det satsas på genomdifierat ris som utsäde, när det snarast är fråga om att man borde lära ut näringslära för att få folk att äta rätt. Därför kan det komma sig att det dyker upp bekämpningsmedel i bushen, när det man borde göra är att ta fram och sprida betydligt bättre växtföljder. Med en ordentlig växtföljd utnyttjar man växter för att fixera gödning och undviker sjukdomar som kommer av monoton odling.

I grund och botten blir alltså frågan - hur kan man göra för att göra det mer lönsamt att höja kunskapsnivån än att sälja quick fix-lösningar? Möjligen genom att betala bättre för konsulter som kan bidra, men det kan sticka väl mycket i ögonen på mottagarländerna. Det snabbaste och enklaste för var och en är dock att köpa ekologiska produkter när man köper något från syd. Då gynnas kunskapsutveckling (som stannar på orten) istället för kemiföretagens vinster (som lämnar producenten innan ha/on ens hunnit se den.

Men de riktiga kriserna då?

Medierna är fulla av den nu. Finanskrisen. DN har stort uppslaget i såväl papperstidning som webbupplaga. De har till och med en egen snabblänk, www.dn.se/finanskrisen. Pratade med en kompis om det där. Det är en konstig kris; den är utan tvekan viktig, men det viktigaste för den stora massan verkar vara att göra så lite som möjligt. Och det gör de nog. Sedan verkar det viktigt att ett litet antal människor hugger i och gör sitt jobb, och det verkar de göra. Här i Sverige i alla fall (stackars Island som är till salu på e-bay...).

Så på ett sätt är nyhetsvärdet lågt - det finns inte mycket vi kan göra åt saken, och de som ska göra något gör det. Ändå braskar rubrikerna som om jorden skulle gå under. Det kommer den definitivt inte att göra. Den här krisen påverkar inte några viktiga system.

Samtidigt pågår ett antal viktiga processer; vi har en klimatkris som hotar lägga folkrika länder under vatten på somliga ställen och förstöra eller förtära dricksvattnet på andra ställen. Stora mängder arter hotas, och kanske kan processen utvecklas till rena Ragnarök i en sexgradersvärld.

Vi har också en enorm rättvisekris. Medan vår finansvärld hittar på konstiga varianter på att sälja skulder och aktier som man inte har, så lever stora andelar av mänskligheten i misär. Närmare hälften av världens förlossningar sker t ex helt utan tillgång till medicinsk assistans.

Östersjön är fortsatt i akut kris. Det är ett unikt havsområde, som håller på att dö.

Alla dessa kriser kan vi, till skillnad från finanskrisen, göra något åt. För alla dessa kriser gäller också att det är mycket dyrt (inte bara i pengar) att inte göra något åt dem. Och för alla dessa kriser gäller att vi behöver få veta och förstå mer för att kunna göra rätt grej. Men under tiden använder alltså stora medier vår och deras egen tid för att rapportera om ett imaginärt problem (imaginära problem finns fast de inte finns, jfr imaginära tal) som vi inte kan göra något åt...

Men kanske är det enkelt - det är en så skön dramaturgi i finanskrisen; det finns ett slags yttre fiende till alla i hela världen, och alla de stora kämpar emot med helt enastående resurser inför öppen ridå. Specialeffekterna är remarkabla; toppmöten på helegerna som hanterar biljontals kronor i en kamp mot måndagens börsklocka. Förskrämda högbelånade barnfamiljer visas upp, men kan inte göra något - de lägger sitt öde i andras händer.

Då är det svårare att orka jobba med kriserna som kräver att vi gör något varje dag och där vi faktiskt kan göra det. Det säljer inte lika bra som ett sprakande skådespel som man inte kan rå på.

För den som vill få ett annat perspektiv på finanskrisen, rekommenderas Peter Englunds inlägg för ett par veckor sedan.

DN kampanjar mot E85 del 2

Igår var det motorredaktionen. Idag är det Niklas Ekdal på ledarredaktionen. Samma grej dock - etanolen som bränsle orsakar svält i världen, säger de. Jag blir beklämd igen. Den ganske skapsynte Niklas Ekdal går vilse i argumenten.

Ekdal konstaterar att mat och energi är två sidor av samma mynt, och det är sant på ett sätt. På ett annat sätt är det inte så. Sockerrör är t ex en effektiv källa till E85. Socker däremot är inte det första man skickar till svältande. Det är helt enkelt inte ett fullvärdigt livsmedel. Majs är viktigare som livsmedel och sämre som etanolbas. Vill man vara konstruktiv måste man kunna skilja på dessa!

Bioenergin är bara en liten del av livsmedelspriserna, och ännu mindre del av svältproblemen. Folk svälter här i världen ofta nog pga krig eller despotiska regimer. Otroligt mycket skulle kunna göras med en satsning på utbildning av lantbrukare där maten behövs, i eller i närheten av hungerområden. Det finns studier (jag har kommenterat i alla fall ett par av dem i bloggen nedan) som visar att man skulle kunna försörja världen utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Även om det går att diskutera, så är det konstigt att man inte lyfter fram höjd kompetensnivå i syds lantbruk som en av de allra viktigaste och långvarigaste åtgärderna, som skulle kunna börja ge resultat redan om något år!?

Förbättringen av tillgängliga inkomster i världens två största länder (folkmässigt) gör att de plötsligt kan köpa mer av det de vill ha. Efterfrågan ökar snabbt itakt med att vi köper kinesiska borrmaskiner. EU, USA och några till har avskaffat sina beredskapslager som tidigare tjänat som svängningsdämpare på världsmarknaden. Se där de viktigaste skälen till prisökningarna!

Ekdal avslutar sin ledare med att en full tank etanol i stadsjeepen drar lika mycket majs som det skulle krävas för att förda en människa i ett år. Förutom det jag skrivit ovan, och att etanol som produceras i Sverige inte alls har samma problembild, så undviker han också att fundera på alternativet. Hur mycket problem orsakar en tank med bensin? Vad hände i Nigeria medan denna tank producerades? Hur kul är det att grundvattennivån sjunker? Hur bra är det att en av värdlens kornbodar, Australien, nu går in i ytterligare en säsong av torka, pga klimatförändringarna.

Nej, Niklas, gå inte på motorredaktionens stolligheter. Tänk själv, och kom med något konstruktivt istället!

Tillägg lite senare:
Kom på en grej - är det inte ett annat problem med etanol vs bensin. En tank etanol skulle man ju kunna kompensera med att stödja en hjälporganisation med ett visst antal pengar. En tank bensin är bara utsläppt, den kommer inte tillbaka. Kan man tänka så eller går jag i någon avlatsbrevsfälla då?

Tillägg 080609:
Veckans Affärer har ett intressant och omfattande inlägg som försöker ta tag i samma fråga. Gustav Melin förklarar "därför är etanol räddningen".

Nej DN driver inte kampanj mot E85...

En av motorjounalisterna på DN fick pris häromveckan. Vet inte vad det gällde, men det hade men DN:s miljöbevakning att göra. I samband med det sade han att det är märkligt att etanolfolket kunde ha fått för sig att han driver kampanj mot E85. Hur kunde de ha fått för sig det? Jag har själv reagerat över en serie granskande artiklar som aldrig faller ut till E85:s fördel, men alltid hänger på en skör tråd. Endera är det en emergiprofessoer (jo, det ska vara "m"), som företräder en intressant, men kontroversiell beräkningsmetod. Eller så jämför man bensin- och E85 prismässigt en tid på året (detta var pre-Gore-eran), när bensin stod lågt och E85 högt. Eller så vidhåller man att E85 är bräsleslukare och baserar det på sin egen monster-SAAB snarare än min snåla Ford Focus. Eller så fyller man bakluckan på en bil med bröd för att illustrera problemet med biobränslen, trots att det är tydligt att biobränslena inte på långa vägar är det största problemet när det gäller matbristen.

Idag är det dags igen - förstasidesrubben är "etanoldriven miljöbil är dyrast att köra". I texten får man klart för sig att den är dyrast av miljöbilarna (man får räkna bort alla diesel- och bensinbilar först). Inne i texten väljer man också bort biogasen, för priset varierar ju så mycket. Till sanningvittne har man sedan Toyotas informationschef. Och vet ni vad? Det verkar som om Toyotas hybridbil är det billigaste alternativet!!! Och etanol är dyrast!!! Nej, inte driver DN kampanj, inte...

Alltså, det är helt OK att ha en åsikt. E85 är inte problemfritt, men mycket av den E85 som produceras har riktigt bra miljöprestanda (men det finns katastrof-majs-E85 oxå). Och vi måste göra något åt klimatfrågan fort. Det duger inte att försöka hitta den enda bästa lösningen och försöka satsa alla resurser på den. Vi måste tillåta flera spår att utvecklas, och E85 har många avgjorda fördelar; funkar i princip i befintlig teknik, utnyttjar (i goda fall) biomassa som iinte används till annat, radikal CO2-nedskärning. Men visst, i längden måste vi in på helt annan teknik. Men att låta det bästa bli det godas fiende, att ge alla de som inte vill hjälpa till på snöda ekonomiska skäl en ursäkt, är att ta på sig en ett enormt ansvar, bästa DN!

Den här bloggen ska handla om ekologiskt. Det här är ett snedspår. Det finns idéer i världen om att eko-märka ekologiks E85, men mycket talar emot det. Ryktet säger däremot att svanen är igång med ett projekt. Det vore ju bra!