Effektivitet kan vara rätt mysigt

För fem år sedan köpte vi ett gammalt hur som mäklaren tyckte var ett rivningsobjekt. Men vi bestämde oss för att renovera. Med hjälp av de siffror som fanns innan vi började och de enkla siffror som vi har nu, så kan man konstatera att det går att reducera de ekologiska fotavtrycken av sitt boende med 70-80%, om man försöker välja rätt. Det är då nyckeltal kan bli mysigt. När man ser 2 000 kWh per person och år som en fantastisk förbättring.

Det finns eller fanns (har inte sett dem på ett tag) en firma i Stockholm som heter Miljöekonomihuset. De är (eller möjligen var) miljökonsulter och är på det sättet rätt lika en knippe konsulter som poppade upp i mitten på nittiotalet. Men lirarna på den här firman öppnade mina ögon för att se på effektivitet på ett nytt sätt. De gjorde det helt enkelt genom att försöka tänka ekonomi kring ekolologi. De skapade nyckeltal och styrinstrument som i mångt liknar det som ekonomer har hållit på med i evigheter. Jag kan tycka att det bitvis blev lite mycket av det goda och att det skapar rätt stora system som är ganska svåra att underhålla. Men i alla fall. De lärde mig att effektivitet är något vackert och inte bara något för räknenissar.

För fem år sedan köpte vi ett hus (eller rättare sagt ett par hus) som mäklaren menade närmast var rivningsobjekt. Vi fick dem för tomtpriset. Vi bestämde oss för att renovera och försöka bevara så mycket som möjligt av stämningen i husen och på tomten. För oss är miljö, hälsa och hållbarhet viktigt, så genom de här åren har det varit mycket arbete med att hitta lösningar som vi kan acceptera. Men eftersom vi har renoverat, så kan man jämföra före och efter med ett effektivitetsperspektiv.

Före
När vi köpte Granbacken så var huset i princip inte ombyggt eller renoverat sedan tidigt 60-tal. Originalkonstruktionen är från 20 och 30-tal. Uppvärmningen var direktverkande el, isoleringen bitvis usel, men bitvis helt OK om än gammal standard. Man hade dock till mögelsvamparnas förtjusning blandat i lite glasfiber i det hela. Bottenbjälklaget var till stora delar ruttet. Det bodde 1,5 människor i de två husen. De skötte kompostering själva och hade sophämtning av minsta kärlet 26 ggr per år. Året innan vi tog över gjorde de av med drygt 17 000 kWh el. Det var eldningsförbud i kaminer och vedspis. Boytan vet ingen exakt vad den var, men vi skattade den till runt 90 kvm. Biytan var runt 60 kvm.

Några intressanta nyckeltal:
Elanvändning per person och år: 11 300 kWh
Soptömningar per person och år: 17,3
Boyta per person: 60 kvm
Tomtyta per person: 593 kvm
Antal bilar per person: 0,67

Efter
Vi har renoverat huset, bytt uppvärmingssystem (vattenburen bergvärme), förbättrat isoleringen rejält. Vi har renoverat fönstren, men inte bytt dem. Det var de för vackra för. Vi har byggt ut lite grand och tagit i anspråk yta i husen som dittills varit ouppvärmd. Vi har installerat en antik kakelugn för att möta köldspikarna (och öka trivseln). Vi är nu fyra personer i vår familj och hyr ut halva hus 2 till en student. Alltså fem personer som bor här. Eftersom alla sopsorterar duktigt har vi inte behövt mer soptömning. Elförbrukningen närmar sig nu 10 000 kWh per år.

Nyckeltal efter uppgradering:
Elanvändning per person och år: 2 000 kWh (minskning 80%)
Soptömningar per person och år: 5,2 (minskning 70%)
Boyta per person: 28 kvm (minskning 50%)
Tomtyta per person: 178 kvm (minskning 70%)
Antal bilar per person: 0 (minskning 100%)

Och så resten:
Under renoveringen så rev vi ut en massa halvruttet trä, mullbänkar, mögligt kutterspån, masonit och en del annat, mest trä och järn. Järnet återvinns ju, men träet kommer från en liten mikrokolsänka och bränns i något fjärrvärmeverk. Men vi har ersatt det med en konstruktion utan plast, men med gamla tidningar (ekofiber) och linskivor. Jag skulle tro att vi kanske har bundit upp något ton kol till i den nya konstruktionen.

Vi har varit noga med materialvalen. Såvitt möjligt och rimligt hållbart trä. Färger som kan tas bort med vatten eller såpa (slamfärg, linoljefärg), inga laminat med märkliga limmer. Så lite silikon och fogskum som det bara går.

Jag tror att hela den här processen har haft betydligt mindre miljöpåverkan än vad den skulle ha haft om vi t ex hade rivit och bränt hela huset och ersatt det med ett nytt som är fullt med glasull, plast och annat jox. Men jag har ju inga nyckeltal för det.

Summa Summarum
En finess med nyckeltal är att man på ett riktigt konkret sätt kan visa upp för sig själv hur man lyckas eller inte. Bitvis har vi haft våra tvivel om att det varit värt allt jobb och slit. Men när man ser skillnaden i siffror, så är det lättare att känna att vi har gjort rätt.

Känner vi oss då som extrema miljömuppar i ett eko-hus? Nej. Men vi tycker att vi bor vackert.

Är det förresten någon som har fler förslag på spännande nyckeltal för en familj eller ett boende?

Kul uppmärksamhet

Idag öppnade En Lagom Dos Grönt röstningen i tävlingen "Sveriges bästa gröna bloggar", och har ni hört - EkoTänk är nominerad och går att rösta på. Jag har liksom aldrig skrivit för att försöka söka uppmärksamhet, så det är ju extra kul när bloggen blir uppmärksammad. Motståndet är formidabelt, så lite tröströster skulle uppskattas ;-)

Jag har tittat lite skeptiskt på andra bloggtävlingar som syftar till att kora Sveriges bästa blogg. De har känts lite irrelevanta för mig på något vis. Varför skulle en blogg vara intressant för mig bara för att den har blivit framröstad av 300 000 radiolyssnare? Jag kanske är en nörd, men jag behöver större precision än så.

Och då är En Lagom Dos Grönts påhitt rätt intressant. Här nomineras bara miljöbloggar, och de delas sedan in i sex intressanta kategorier. EkoTänk hamnade i "mat och dryck". De här kategorierna är smala nog för att intressera mig. Eko-mat-och-dryck-bloggarna kan jag väl, men de andra blir intressant att gå på upptäcktsfärd bland.

Så om inte annat så är detta en slags bloggrulle över vilka bloggar som är intressanta just nu. Och de är inte fler än att man kan kolla igenom dem. Och det tycker jag är bra. Den med flest läsare vinner, men jag käner mig redan som en vinnare!

En annan vinnare är naturligtvis En Lagom Dos Grönt - de drar trafik på det här sättet. Och det är dem väl unt. Vi kan inte få för mycket av hållbara skribenter i alla tänkbara medier.

Nya, fina EcoProfile

Spanade just in nya, fina EcoProfile. Det här kan utan vidare bli Sveriges bästa, snyggaste och mest levande gröna community. Det klart Tree Hugger kanske är större och vackrare, men det är inte långt efter. Bra jobbat, hörni!

New York Times tittar nyfiket på Sverige

New York Times kör en serie på temat vad som hittas på i världen för att göra något åt klimatproblemen. Idag kör de en rätt stort uppslagen artikel om Sverige, Maten och Klimatet. De missar en massa detaljer och missuppfattar en del. Så det blir säkert en del debatt kring vad som sagts och inte här. Men, ändå, för att vara ett så litet land är det ändå rätt kaxigt att vi har:

• ett livsmedelsverk som faktiskt försöker miljö- och klimatanpassa kostråden. Några med mig tycker att det är senkommet, men det är oerhört vågat, sett från resten av världen. Det har märkts inte minst i notifieringsprocessen i EU.
• en hamburgerkedja som faktiskt tror att de vinner affärer på att klimatdeklarera sina rätter, och ser att det också funkar. Folk käkar mindre nötkött och mer andra produkter.
• ett antal livsmedelsföretag av (för oss) betydande storlek som anstränger sig rätt ordentligt för att ta fram klimatinformation, och som tror att det ger dem marknadsfördelar
• ett ganska omfattande projekt som försöker ta rätt på, och reglera, de aktiviteter i matproduktionen som orsakar störst utsläpp

Självklart kan vi inte vara nöjda. Vi har fortfarande en peak oil som inträffar när som helst, 387 ppm CO2 i atmosfären och en peak fosfor som bara har börjat diskuteras. Men jag tror att man får energi från erkännanden. Och uppmärksamhet av det här slaget är ett erkännande. Den energin behöver man när man ständigt släpar med att hitta vägar framåt.

Den här veckan har varit intensiv. Rent av tuff. Det har varit vetenskapsmöten, strategimöten, beslut, press, föredrag och allt möjligt. Det har varit allt från abstrakta resonemang om hur EMV kan hjälpa eller stjälpa hållbar konsumtion, till konkreta utmaningar i att snabbt som ögat sätta folk och resurser på att hjälpa de KRAV-märkta växthusodlare som nu snabbt tvingas välja på att byta bort fossilpannan eller lämna KRAV-märkningen.

Så en energiboost i slutet av veckan var verkligen välkommen. Nu ska jag sooooooova!

Just det, ja. De har ett bildspel som illustrerar reportaget också. Kul på ett sätt. Konstigt bildval på ett annat sätt. Varför låter man rostiga gamla mjölkkannor illustrera detta? Men kul att de faktiskt använder häst för att driva korna till mjölkning på Stabby Gård.

Bekämpningsmedel - var så god och svälj!

Idag läser jag att man hittat förbjudna bekämpningsmedel i svenska äpplen. Men eftersom halterna låg under gränsvärdet, så menar Livsmedelsverket att det inte finns någon anledning att återkalla eller förbjuda marknadsföring. På gården hittar man sedermera stora mängder förbjudna bekämpningsmedel.

Kommer ni ihåg Änglamarksreklamen som var så farlig så att den förbjöds?
Gäst: Ska du spruta gift på våran mat? Vi ska ju alltså äta det här!
Hovmästarn (i skyddsutrustning): Ja, det är ju helt vanligt bekämpningsmedel
Gäst: Jo, men vi ska ju äta det här.
Hovmästarn: Ja, men det finns inga som helst undersökningar som visar att det här skulle vara något farligt. Förresten så äter ju alla det här på sin mat.
Gäst2: Jaaa, lite grand kanske



Så jag tänker att det är märkligt hur vi alla, gång på gång väljer det blåa pillret. Så skönt att slippa veta, tänka, ta ansvar...



Visst gör jag vad jag kan, men visst borde jag göra mer. Har jag verkligen vågat äta det röda pillret och ta konsekvenserna av det? Har någon vettig nyhetsredaktion vågat det? Någon handelskedja utöver KF/COOP (som har 15% av marknaden och sjunkande)?

Ekotröttman slår igenom?

Ekotröttma, eller eco fatigue, har cirkulerat som en möjlig mottrend till ekotrenden ett tag. Nu tycker jag mig har hört talas om det här flera gånger på kort tid. Och det finns givetvis de som vill att ekotrenden ska ta slut illa kvickt. Jag tror att de som är mest sårbara för denna trend är de som tycker att det är jobbigt att ta ansvar för framtiden. de vill ha ett liv där de får så mycket välmående som möjligt för så lite pengar som möjligt här och nu. För mig blir det plötsligt ännu viktigare att vara noga med att prata om feel-good-faktorn i allt som är eko. Om man kan få fler att känna sig bra när de gör the right thing, så ökar prisvärdheten i deras ögon.

Trendspaning, och -analys är alltid kul. Det är liksom ett sätt att försöka se i in i framtiden. Vad kommer att hända? Vad kommer folk att göra? Varför? Och sådant har ju roat folk sedan Hedenhös.

Trender finns ju på många skalor. Det är kjollängder som vandrar upp och ner. Färger på bilar. Fettinnehåll i maten, osv. Under några år hade vi en tydlig prispressartrend, och rätt länge har vi nu haft en megatrend som handlar om hälsa.

En trend kan lämna världen utan spår eller efter att ha ändrat tingens ordning åt något håll. Mattrender har en tendens att utveckla matkulturen. Vurmen för de grekiska och italienska köken under 70-talet har resulterat i att penne och tzatziki är naturliga delar av en svensk kost. Men hotshots eller slipsarnas bredd har nog inte så stor betydelse fem år senare. I samhället i stort kanske något börjar som en trend, men resulterar i varaktig förändring. Eller inte. Jag tror att huruvida en trend ger ett avtryck beror bland annat på hur långvarig den blir, men i viss mån oxå hur kraftig den är.

På senare tid har vi haft en ganska tydlig ekotrend. Försäljningen av ekologisk mat går upp, varumärken och produkter som på ett eller annat sätt påstår sig vara klimat- eller miljösmarta dyker upp i alla hörn. Det dyker upp ekotidningar, ekowebbar osv. Jag hoppas givetvis att denna trend ska gå över i något bestående: en ny medvetenhet, nya grundläggande krav på de produkter vi köper och på de producenter som producerar dem. Men självklart har jag förstått att det kommer att komma en mottrend, en rekyl. Nu tycker jag att allt fler pratar om den; ekotröttman, eller eco fatigue.

Brittiska undersökningsföretaget Trendwatching och svenska Trendgruppen pratade om det här redan i slutet av 2007. Asfaltsblomman diskuterade det förra året. Men på sistone har jag hört om det här från flera håll på kort tid. Bland annat var det något större undersökningsföretag som släppte något på det temat.

Jag tycker givetvis att man måste göra vad man kan för att motverka ekotröttman. Jag tror att den är rent farlig, såklart. Men jag tror att jag måste försöka förstå den på allvar. Jag tror att det här handlar om en rätt stor grupp människor som dels inte gillar att bli åtsagda vad som är korrekt beteende, och dels tycker det är besvärligt att deras livsstil kan äventyra framtiden. För det är ju rätt jobbigt att brottas med att man förstör för sina ofödda barnbarn.

Så om man på något vis kan hitta en motivering för att återfalla i sitt gamla beteende, sin gamla vanliga E-nummer-mat från andra sidan jorden, så tar man gärna den. Det kan vara en tillräcklig motivering för dessa att någon trend setter vågar vara motvalls (och de är det ofta bara för sakens skull, för att om man går emot strömmen så sticker man ut och får uppmärksamhet). Om det dessutom är dyrt, besvärligt och trist att do the right thing, så riskerar många i denna grupp att falla ur.

Jag tror att för denna grupp är det inte domedagsscenarier som kan vara lösningen. Snarare gäller det att få the right thing att framstå som prisvärd, lättillgänglig och intressant. Och här tror jag att en trend som handlar om intresse för mat kan gå hand i hand med ekotrenden. För med mattrenden följer insikter om hur maten produceras och hur olika kvaliteter kan vara. Plötsligt är det intressantare vad det är för sort och arom på äpplet än om det är felfritt och billigt. Och här kan de egna märkesvarorna få en viktig betydelse. ICA lär inte skippa I love ECO i en handvändning. Och det gör att tillgängligheten kommer att vara rätt hög ett tag framöver.

Jag tror att en viktig utmaning för den som vill förlänga ekotrenden blir att hålla fram det lustfyllda i eko-grejer. Att det faktiskt känns så mycket bättre. Då får man ju mer välbefinnande per krona, och då stiger prisvärdheten.

Foto: Wiseacre

Läkemedel i dricksvattnet blir det nog mer av

Häromdagen skrev jag lite om de ganska stora problemen med läkemedelsrester i vattenmiljön. Problemen slår givetvis mot de som lever i och kring vattnet. Men eftersom många av våra städer också får sitt dricksvatten från ytvattentäkter (sjöar som Mälaren), så får vi bokstavligt talat äta upp utsläppen igen. Problemen med läkemedelsrester leder förmodligen till att vi som art får sämre fortplantningsförmåga. Ett av de stora problemen är rester av preventivmedel.

Idag lämnar Anders Milton ett förslag på hur man ska minska antalet oönskade graviditeter och aborter. En hel del i förslaget verkar handla om att öka användningen av preventivmedel och dagenefterpiller.

Jag tycker att Milton i mycket verkar resonera ganska klokt. Det är många åtgärder han föreslår. Kunskap, attitydförändring, kondomer och läkemedel blandas. Men jag saknar frågan om läckaget till dricksvatten. Det verkar som att Milton öht inte har tänkt på den frågan.

Jag vet ärligt talat inte hur man ska väga av här; hur ska man låta folk vara som de vill, göra vad de vill med varandra mellan lakanen, minska antalet aborter och samtidigt se till att läckaget minskar? Men jag tror att det finns en hel del att göra i utbildnings- och attityddelen. Och jag önskar framför allt att regeringens utredare åtminstone hade lagt lite av allt sitt krut på att fundera på frågan. Att bara skriva ut mer piller skapar bara nya problem.

Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.

DN kampanjar mot E85 del 2

Igår var det motorredaktionen. Idag är det Niklas Ekdal på ledarredaktionen. Samma grej dock - etanolen som bränsle orsakar svält i världen, säger de. Jag blir beklämd igen. Den ganske skapsynte Niklas Ekdal går vilse i argumenten.

Ekdal konstaterar att mat och energi är två sidor av samma mynt, och det är sant på ett sätt. På ett annat sätt är det inte så. Sockerrör är t ex en effektiv källa till E85. Socker däremot är inte det första man skickar till svältande. Det är helt enkelt inte ett fullvärdigt livsmedel. Majs är viktigare som livsmedel och sämre som etanolbas. Vill man vara konstruktiv måste man kunna skilja på dessa!

Bioenergin är bara en liten del av livsmedelspriserna, och ännu mindre del av svältproblemen. Folk svälter här i världen ofta nog pga krig eller despotiska regimer. Otroligt mycket skulle kunna göras med en satsning på utbildning av lantbrukare där maten behövs, i eller i närheten av hungerområden. Det finns studier (jag har kommenterat i alla fall ett par av dem i bloggen nedan) som visar att man skulle kunna försörja världen utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Även om det går att diskutera, så är det konstigt att man inte lyfter fram höjd kompetensnivå i syds lantbruk som en av de allra viktigaste och långvarigaste åtgärderna, som skulle kunna börja ge resultat redan om något år!?

Förbättringen av tillgängliga inkomster i världens två största länder (folkmässigt) gör att de plötsligt kan köpa mer av det de vill ha. Efterfrågan ökar snabbt itakt med att vi köper kinesiska borrmaskiner. EU, USA och några till har avskaffat sina beredskapslager som tidigare tjänat som svängningsdämpare på världsmarknaden. Se där de viktigaste skälen till prisökningarna!

Ekdal avslutar sin ledare med att en full tank etanol i stadsjeepen drar lika mycket majs som det skulle krävas för att förda en människa i ett år. Förutom det jag skrivit ovan, och att etanol som produceras i Sverige inte alls har samma problembild, så undviker han också att fundera på alternativet. Hur mycket problem orsakar en tank med bensin? Vad hände i Nigeria medan denna tank producerades? Hur kul är det att grundvattennivån sjunker? Hur bra är det att en av värdlens kornbodar, Australien, nu går in i ytterligare en säsong av torka, pga klimatförändringarna.

Nej, Niklas, gå inte på motorredaktionens stolligheter. Tänk själv, och kom med något konstruktivt istället!

Tillägg lite senare:
Kom på en grej - är det inte ett annat problem med etanol vs bensin. En tank etanol skulle man ju kunna kompensera med att stödja en hjälporganisation med ett visst antal pengar. En tank bensin är bara utsläppt, den kommer inte tillbaka. Kan man tänka så eller går jag i någon avlatsbrevsfälla då?

Tillägg 080609:
Veckans Affärer har ett intressant och omfattande inlägg som försöker ta tag i samma fråga. Gustav Melin förklarar "därför är etanol räddningen".

Omvänd bevisbörda!

Vabbar idag. Det blir inte så mycket sammanhängande tid; trösta feberdimmigt barn, lyssna efter märkliga ljud, byta lakan gör sånt med tiden. Men ändå är man rätt ostörd på något vis och tankar ligger på jäsning och plötslig klarnar det!

Jag har gått och ruvat på diskussionen som uppstått med anledning av att en SLU-professor utanför sitt sakområde lyckats torgföra att ekologisk produktion är omoraliskt i en svältande värld. Men hur kan det komma sig att han lyckas framhålla ekologiskt som något skadligt och alternativt?

Ett jordbruk som inte sköts blir i princip en skogs- eller stäppbacke. Avkastningen är mycket låg. Frågan är vilket system man ska använda för att höja bördigheten och därmed avkastningen, så att man kan leva på vad jorden ger. Här står två paradigm mot varandra:

• Man kan antingen tillföra konstgödsel och hålla problemen i schack med bekämpningsmedel. GMO kan vara bra i vissa sammanhang. Avkastningen blir hög, men så också priset; energianvändningen och växthusgasutsläppen är betydande vid konstgödseltillverkning. Att sprida bekämpningsmedel är att sprida gifter. Dessa gifter drabbar andra än målen; fiskar, mikroliv, människor. Konsekvenserna av GMO är dåligt kända, men det är åtminstone tydligt att vi får jättekonstiga moraliska debatter om vem som äger liv. Konventionellt jordbruk.
• Eller så använder man välkända växter för att fixera näringsämnen, och tänker igenom produktionen så att man får så få skadeproblem som möjligt. Man kan också använda naturliga fiender och mekanisker för att behandla problem. Avkastningen blir betydligt högre än den oskötta marken, men inte så hög som för konstgödseljordbruket. Priset är å andra sidan också betydligt lägre; det är energisnålare, det kräver mycket mindre (eller inga) insatser som är dyra in inköp. Metoden kan i princip tillämpas överallt. Ekologiskt jordbruk.

Förra året kom två viktiga rapporter (en från FAO och en från Universitetet i Michigan), som visar att ekologiskt hordbruk kan försörja världens människor med mat. Då måste man ju fråga sig varför vi ska ödsla energi och gift och resurser på något annat. Varför ska fossila bränslen användas till detta? Vem ger kemiföretag rätten att marknadsföra bekämpningsmedel när det inte behövs? Det är här bevisbördan måste vändas. I normal miljörätt (såvitt jag känner till den) så är det den som orsakar en miljöstörning som måste rättfärdiga den. Går inte det ska den inte tillåtas.

Självfallet finns det en tidsskala på detta. Jag inser att det tar tid att lägga om jordbruk. Jag inser att det innebär att lönsamheten i västerländskt jordbruk kan gå ned något. Jag inser att det kräver enorma bildningsinsatser på en global skala. Så OK, det kan få ta lite tid, men huvudstrategin måste väl vara klar? Skulle man tro, men nej, jag har inte sett något politiskt beslut om att all jordbruksmark i Sverige ska vara ekologisk 2020, eller att SIDAs medel ska fokuseras på denna fråga.

Läs mer:

”Organic agriculture and the global food supply” publicerades den 4 juli 2007 i tidskriften ”Renewable agriculture and food systems”, vol 22, sid 86-108. En sammanfattning, och möjlighet att ladda ned hela artikeln finns här.

Jesper gnyr. Måste gå.

Hur gör man när alla är med?

Det är en sinnlig årstid nu. Det är ljud man plötsligt kommer ihåg att man har saknat (björklöv som prasslar), upplevelser man har längtat efter (barfota i gräset). Då infinner sig lite utrymme för eftertanke också.

Det var ett ganska intensivt slut på arbetsveckan för mig. På torsdagen hade vi regelkommitté på KRAV; ett halvdussin frivilliga infinner sig och ger sin mycket kompetenta syn på ett antal frågor om hur vi ska utveckla KRAV-reglerna. Det handlade om hur klimatreglerna ska användas hos oss när projektet levererar dem, hur KRAV-reglerna kan göras tydligare så att producenterna inte upplever att det är onödigt krångligt (stooort projekt) och hur restaurangreglerna kan göras om så att vi lockar fler restauranger och därmed krogbesökare. Som ett tema i det hela ligger att de förväntningar och krav som ställs på oss är så radikalt annorlunda nu än för bara ett och ett halvt år sedan. Förut fick vi slåss för att överhuvud taget få synas i en enda tidning, varje rekryterad restaurang var en nyhet. Nu ansluter sig hundratals butiker rätt vad det är. Tidningar och etermedia ringer ofta efter oss. Konsumenterna vill ha mycket mer än vad bönderna får fram.

På fredagen var det TV-soffa och semianrium med kommissionären (sedermera lunch), och plötsligt slog mig samma sak; ett par veckor innan det senaste riksdagsvalet sade Reinfeldt att miljön är en icke-fråga, det är inget man vinner ett val på. Sorgligt nog kanske han hade rätt i det. Då. Men nu, ett och ett halvt år senare, stod statssekreterare, EU-parlamentariker och kommissionärer i en offentlig debatt och diskuterade på helt sedvanligt allvar frågor som konsumtionsmål för kött, handelssubventionernas negativa påverkan på den hållbara utvecklingen och så vidare. Ganska välinformerade var de också.

Miljö, ekoproduktion och hållbarhet debatteras också helt naturligt in på stora dagstidningars ledarsidor (t ex DN i dag). Komemr ni ihåg bär det bästa man kunde hoppas på var att ekologiskt avslöjades av DN:s eller SvD:s ledare som en marknadsbluff?

Under helgen inser jag att vi som jobbar med miljöfrågor står med en helt ny utmaning; världen har väsentligen hört oss. Allt fler av de stora systemen ställer om helt i den riktning som vi vill, även om takten kanske är för låg, omfattningen för liten. Hur gör vi nu för att ta vara på denna rörelseenergi? Hur gör vi för att se til att miljöfrågor blir en hygienfråga, något som alla måste jobba offensivt med jämt. Överallt. Utmaningen är att nästan alla i miljörörelsen är vana vid att vara motvalls - de som behöver ge de obehagliga sanningarna. Bromsa. Säga nej. Nu är det ett nytt läge nu kan vi inte längre bara peka på problemen - vi måste heja på, underlätta, sätta upp helt nya, mycket mer inspirerande mål, på ett helt nytt språk (för de som lyssnar nu vet inte ens att den vitryggiga hackspetten har haft problem).

Det är lite som att ett företag som börjar gå dåligt ofta måste byta ledning till en städpatrull. När den väl gjort sitt jobb, är det dags för ännu en ny ledning, inställd på tillväxt och expansion att ta över. För utmaningen att i grunden byta attityd är så stor att man inte har råd att vänta på att befintlig ledning utvecklas. Kanske kan det bli något sådant här också? Om inte vi som har hållit på med detta ett tag förmår att fånga medvinden, så tar någon annan över, på något annat sätt. Och det vore ju trist att inte kunna vara med när det börjar gå riktigt bra.

Ny vecka nu, och det känns spännande.

Tulpaner - ny marknad för ekologiskt

Lagom till helgen läser vi att nu kommer det ut KRAV-märkta ekologiska tulpaner på marknaden. Gefle Dagblad beskriver ganska väl vad det handlar om.

Jag blir glad dels för att jag gillar fräscha tulpaner, men också för att jag hoppas att Lars Hallenberg på Sörby handelsträdgård har rätt - hoppas att ekologiskt bryter igenom på snittblomsmarknaden nu. Det är ju en marknad som inte är helt olik klädmarknaden; looken är mycket viktig och har hittills varit överordnad de flesta hänsyn, som tex pris och miljöpåverkan. Men nu boomar ekotextilen och kanske kommer genombrottet även för blommorna. Vi får följa och se vad som händer.

Kanske kan det bli aktuellt med en lite större snittblomma, julgranen, som KRAV-märkt till jul. Det är annars en rätt kemikalieintensiv verksamhet; t ex används något som motsvarar stråförkortningsmedel i spanmålsproduktionen. På det viset får man en kompaktare julgran som säljer bättre.

En kul sidoeffekt av eko-tuplaner är ju att de borde man kunna lägga på hushållskomposten.