Livsmedelsverket arbetar för säker mat (dvs att gifter och smittämnen i maten håller sig på rätt sida gränsvärden), redlighet (dvs att ingen på matmarknaden luras) och bra matvanor (kostråd till gravida, nyckelhålet, tallriksmodellen, mm). De arbetar på vetenskaplig grund och har på riktigt statligt manér för det mesta väl på fötterna när de uttalar sig.
När det gäller redlighet, så är det uppenbart ibland vad de ska göra. Ibland blir det lite godtycke, för de måste ju avgöra när de tror att många kan känna sig lurade. Ibland tycker jag också att det blir en slags storebrorsgrej. När de t ex pucklar på Äkta Vara eller embryot till LCHF-märkning, så underkänner de liksom vanligt folks kapacitet att göra sina egna analyser och träffa sina egna beslut. (Äkta Varas reaktion här. LCHF:s reaktion här)
Men, när det gäller att uttala sig om att det ena är bättre än det andra, så kan man betrakta Livsmedelsverket som en viktig källa. De har egna lab, egen expertis och de refererar till tämligen väl förankrade modeller och system. Och nu har det till slut hänt - Livsmedelsverket konstaterar försiktigt att ekologiska ägg är bättre!
I pressmeddelandet är de försiktiga med att tala om vilka skillnaderna är, man nöjer sig med att säga att de är flera och nämner t ex jod. Går man vidare och söker på råa ägg, konventionella resp ekologiska, så får man upp jämförande tabellen högst upp. Redan av den översiktliga tabellen framgår det att de ekologiska äggen innehåller mer energi, mer vitamin D och E, mer järn och kalcium, men mindre natrium! Man kan gå ännu djupare och se ännu fler fördelar, men det får ni upptäcka själva!
Oj så det kan gå. En tjänsteman på Jordbruksverket gjorde ett litet misstag och råkade sätta ett förbjudet bekämpningsmedel på en lista över godkända bekämpningsmedel i konventionell produktion. Och hoppsan, sprutbönderna på Österlen använde det. Nämen, Livsmedelsverket upptäckte det när de kollade äpplena. Men, det är ingen fara, Livsmedelsverket säger att det är ofarligt att äta äpplena. Så bekämpningsmedlet behövde nog inte förbjudas, egentligen. Ingen fara. Ett litet misstag bara. Eftersom misstaget är så litet, så behöver heller ingen vara ansvarig.
Eller så köper man ekologiska äpplen och slipper fundera på om det är tillåtna eller otillåtna bekämpningsmedel i dem.
Och så kan man jämföra med det gatlopp som Kung Markatta fick löpa för någon vecka sedan. Och då fanns det ändå egentligen inget gift i det. Men det klart, det var ju en ekologisk produkt, opålitliga främmande länder och osvenska bönder inblandade. Så då måste ju någon vara ansvarig och hängas ut.
Nu på förmiddagen kommer det fram att Kung Markattas te aldrig innehöll något bekämpningsmedel. Inte ens det första provet, som TestFakta publicerade. Det som har hänt är istället att labbet (EuroFins) har slaskat i labbet och förorenat Kung Markattas gröna te. Det var ju skönt. Skönt för alla oss som vill ha giftfri mat, men skönt också för Kung Markatta, som verkligen tillhör företagen som har egna värderingar.
Men hur slarvig får man vara? Hur kan ett professionellt lab bara acceptera en metod som innehåller ett för litet urval och inget B-test? Har de inte läst grundkursen i statistik och sannolikhetslära? Och hur kan de acceptera resultatet att det skulle finnas bekämpningmedel i en produkt som så tydligt lovar att det inte finns det? Så här sade EuroFins för några dagar sedan till Dagens Nyheter:
– Om man får ett resultat som är anmärkningsvärt, till exempel för en KRAV-märkt produkt, bör man kanske verifiera det med en ytterligare analys.
För mig skulle det vara ett självklart kvalitetsarbete på ett lab att hejda resultatet i det läget och köra ett B-test. Närå. Istället släpper man resultatet vidare till TestFakta, som gladeligen låter Kung Markatta och KRAV löpa gatlopp.
Och TestFakta, vilka fegisar! När resultatet kablades ut så var de noga med att deras logga och namn skulle synas. Kolla bilden. Hur kan någon tro annat än att det är TestFakta som står bakom uppgifterna, och om inte annat har granskat dem? Nu säger det att de bara är en nyhetsbyrå. Tekniskt talat kanske korrekt, men jag tror inte att det finns många läsare som tror att det är någon annan än TestFakta som är avsändare, ansvarig för uppgifterna. Och hur slapp kan man vara i sin källkritik? Om de nu är en nyhetsbyrå specialiserad på tester, så borde väl även de ha läst grundkursen i statistik? Då borde väl även de ställa frågan - "jamen det här är ju anmärkningsvärt - hur stort är urvalet? Har ni kört ett B-test?". Men nej, de undviker allt ansvar genom att bara säga att de förmedlar. Snacka om att inte stå för vad man har gjort.
Och den som få ta smällen är Kung Markatta. Som om de inte hade bättre saker att göra än att städa upp efter andras slaskande.
Idag läser jag att man hittat förbjudna bekämpningsmedel i svenska äpplen. Men eftersom halterna låg under gränsvärdet, så menar Livsmedelsverket att det inte finns någon anledning att återkalla eller förbjuda marknadsföring. På gården hittar man sedermera stora mängder förbjudna bekämpningsmedel.
Kommer ni ihåg Änglamarksreklamen som var så farlig så att den förbjöds? Gäst: Ska du spruta gift på våran mat? Vi ska ju alltså äta det här! Hovmästarn (i skyddsutrustning): Ja, det är ju helt vanligt bekämpningsmedel Gäst: Jo, men vi ska ju äta det här. Hovmästarn: Ja, men det finns inga som helst undersökningar som visar att det här skulle vara något farligt. Förresten så äter ju alla det här på sin mat. Gäst2: Jaaa, lite grand kanske
Så jag tänker att det är märkligt hur vi alla, gång på gång väljer det blåa pillret. Så skönt att slippa veta, tänka, ta ansvar...
Visst gör jag vad jag kan, men visst borde jag göra mer. Har jag verkligen vågat äta det röda pillret och ta konsekvenserna av det? Har någon vettig nyhetsredaktion vågat det? Någon handelskedja utöver KF/COOP (som har 15% av marknaden och sjunkande)?
Man skulle tro att de flesta skulle hålla med om att det är bra att undvika att sprida gifter som är hormonstörande. Eller se till så att det är så lite bekämpningsmedel som möjligt i maten. Man skulle tro att det är enkelt att tro på att vi mår bättre av naturligare mat. Men det är inte så lätt, för sunt förnuft har svårt att vinna debatter. Allt ska ha vetenskaplig grund. Jag har inget emot naturvetenskap. Den visar oss allt fler samband. Men vi har inte tid att vänta på att allt vi vill veta ska få vetenskapligt stöd. Vi måste våga chansa. Jag chansar på att det är bättre med ekologiskt ur alla möjliga synvinklar.
Mat och hälsa hör ihop. Känns inte som någon konstighet. Äter man en rimligt allsidig kost utan allt för mycket konstigheter så borde man må rätt bra. Givet att man också sköter livet i övrigt något så när.
Hälsa och ekologiskt hör ihop. Ekologisk produktion sprider mindre gifter. De gifter som förekommer i bekämpningsmedel har ofta hormonstörande effekt, och i en cocktail får de ofta oanade effekter. I länder med högt bekämpningstryck, t ex Danmark och Holland, syns effekterna först. Och det är rätt pang på. Danska mäns spermier är hälften så bra på att ta sig fram nu som för några decennier sedan. Danska tjejer kommer i puberteten allt tidigare. självklart finns det också mindre bekämpningsmedelsrester i den ekologiska maten än den konventionella. Så även om forskarna bakom den danska studien inte vet säkert så är det ingen vild gissning att man borde fundera på dricksvattnet och maten.
Och hälsa är inte bara personlig hälsa, hos de som producerar och äter, utan även folkhälsa. Om man vill kan man se klimatförändringarna som det största globala hälsoproblemet vi har framför oss. det gör t ex tidskriften The Lancet.
Man skulle tro att det inte är svenska bönders avkastning, utan fattiga bönders kunskap och ev rikedom som styr svält. (Men ändå skönt att läsa detta av Erik Steen Jensen)
Det verkar ju så enkelt. Sprid mindre gift, använd mindre fossil energi och håll djur o människor friska på naturlig väg. Då måste vi ju snabbt komma åt rätt håll?
Men inte. Man kan inte vara holist och vinna debatter. Man ska ha vetenskapligt på fötterna i precis varenda litet steg som ska tas. Det är inget fel på naturvetenskap - den genomlyser mycket. Men den tar så o t r o l i g t lång tid. Det tar fyra år för en doktorand bara att lura ut om man rimligt säkert kan säga att det är OK att blanda i musselmjöl istf fiskmjöl i hönsfoder.
Det går inte att dissa vetenskapen, men den får allt för ofta skydda verksamhet som vi egentligen vet inte håller. Frågan är hur man för fram ett sådant sunt förnuftresonemang utan att bli skjuten i sank av en eller annan specialist?
Marit Paulsen har lämnat debatten som startade med hennes bok "lurad på laxen", och som bland annat anför att ekologisk odling kanske inte är moraliskt försvarbar i en svältande värld. Med start i Almedalen och vidare på SvD:s Brännpunkt har debatten dock fått ny fart. Jag tycker den är ganska ointressant. Mest för att den inte håller något nytt. När jag följer kommentarer och bloggar kring Brännpunkt märker jag också att det finns en tendens att till varje pris få rätt, snarare än att komma framåt. Det tror jag är en återvändsgränd. En öppen attityd och en konstruktiv debatt kan däremot möjligen rädda världen.
Marit Paulsen är numer invald i EU-parlamentet, och syns inte mycket i debatten kring ekologisk produktion längre. Under Almedalen kröp det fram att de som försett henne med argumenten mot ekologisk produktion var några professorer på SLU, som varit mot eko i säkert 20 år.
Jag har varit lyckligt ovetande om att det självspelande pianot har tuggat vidare. Inte mycket verkar ha hänt, men häromdagen gick i alla fall Lasse Nellmer i svaromål i SvD Brännpunkt (där det mesta av bataljen har utspelat sig). Jag har som sagt varit ledig och har inte haft ett smack med författandet av detta att göra. Men jag tycker i princip att det är välformulerat. Och jag tycker i princip att det borde föra debatten framåt eftersom Nellmer faktiskt försöker framföra det som ekoskeptikerna saknar; vetenskapliga belägg för att eko är bättre.
Men det som jag kanske tycker är intressantast är att läsa diskussionsinläggen som följer på SvDs webb. När jag kollade igår var de runt 70 st. Där blir det så skriande tydligt att det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Jag tycker att ekotalibanerna (dvs bl a jag själv) börjar få rejäl vetenskap på fötterna. Så jag tycker att jag/vi har rätt. Ekoskeptikerna tycker att de har överväldigande vetenskap på sina fötter och tycker att de har rätt. Oxå.
Tyvärr sitter det väldigt långt inne att erkänna att den andra sidan kanske har en poäng. Sandlådebeteendet kryper fram på båda sidor och ingen vill gå med på att den andre kan få rätt, utifrån sina utgångspunkter, och föra debatten vidare därifrån. Jag tror vi skulle vinna mycket mer om professorerna doktorerna erkände att forskning kan ha olika utgångspunkter och lade sin energi på sin forskning, och ta del av den andras forskning, istället för att föra sluggeraktiga debatter.
Jag tror att vi på ekosidan har allt att vinna på att vara öppna i vår attityd. Försöka bli nyfikna när bekanta säger att de tycker att det inte är smakskillnad, eller att de hellre köper lokalt besprutat än importerat ekologiskt. Söka och stimulera samarbete, och så vidare. Med en öppnare attityd, där flera kan ha rätt, tror jag att vi fortare hittar en rättare väg mot en hållbar utveckling.
Veckans rapport från Naturskyddsföreningen och PAN ville visa att ekologiska viner är fria från gifter som finns i konventionella viner. Reaktionerna blev rätt omfattande och förutom de som stärktes i sin uppfattning om att eko är bra, så var det många som menade att halterna var så låga att man kan bortse från rapporten. Jag menar att resthalter bara är en liten fördel med ekologiskt. Det finns så mycket annat. Men jag tycker det är svårt att få fram det i en diskussion som så lätt blir detaljfixerad.
I veckan kom Naturskyddsföreningens rapport som ville visa att ekologiska viner är fria från farliga gifter, som däremot generellt förekommer i konventionella viner. Det var på många sätt en efterlängtad och lyckosam rapport. Med reservation för att jag inte vet hur deras urval av viner gick till (jag utgår från att det var slumpmässigt), så framstår det som klart att om man dricker konventionella viner, så får man i sig gifter som man inte har bett om.
Det intressanta tycker jag var hur mediakvarnen och debatten efteråt förlöpte. Först kom rapporten, och slogs upp som något av en larmrapport hos ett par stora dagstidningar. Sedan kom det lite kött på benen om ekologiska viner (senaste tester mm), och såsmåming om kom något som närmast var ett avfärdande från Livsmedelsverket. Debatten på webben och i insändarspalter tycks ha följt två spår.
Det ena huvudspåret var debattörer som menade att de numera visste säkert att de skulle välja ekologiska viner, för man vill ju inte ha mer gift än nödvändigt i sig. Det andra huvudspåret befolkades först av allmän skepsis (ville ha mer info om statistiken bakom..., ännu ett larm!!! *ironi*), som så småning om blev mer preciserat till att nivåerna på gifterna låg ungefär på en tusendel av SLV:s gränsvärden. Därmed kunde man bortse från rapporten, blev den allmänna meningen på det här spåret.
Självfallet är jag benägen att gå på första linjen; oavsett hur lite gift det är, så vill jag själv bestämma vilka gifter jag stoppar i mig. Det är inte en folkhälsofråga. Det är mer en fråga om redlighet och valfrihet. Andra får göra som de vill, men jag vill kunna träffa mitt val.
Jag försökte dock ta upp diskussionen med ett par av de som ligger på andra linjen. Till slut gav jag upp. Det kändes som att vi kunde slå fakta i huvudet på varandra tills det blödde på tangentborden. Då kan man ju ställa sig frågan "hur kan jag vara så säker på att eko är rätt när jag inte enkelt kan snacka omkull en bloggdebattör?".
För mig är en av de stora grejerna med ekologisk produktion att den representerar ett systemskifte. Det är ett helt annat sätt att tänka kring naturen som tillgång och kring vad det är vi stoppar i munnen. Att gifthalterna är lägre är en fördel, men bara en av många. för mig spelar det roll att bonden och lantbruksarbetarna inte behöver hantera gift. Det spelar roll att grund- och ytvatten i andra delar av världen påverkas av gifter. Jag tycker inte att tomater (eller apelsiner eller druvor) blir godare bara för att de blir större om man mineralgödslar och/eller konstbevattnar. Tvärt om.
Jag tycker maten smakar bättre om jag vet att produktionen bygger på samspel snarare än konflikt, respekt snarare än avkastningsmaximering. Jag tycker ofta att det är bra att ekologisk produktion kräver mer arbete. Det öppnar för en mer levande landsbygd både här och där. Det finns mat som inte är ekologiskt certifierad som uppfyller mina krav, men den är svår för mig som konsument att identifiera. Det finns problem i den ekologiska produktionen, men jag tycker att när man ser på sista raden, när man tänkt igenom allt, så vinner den ekologiska produktionen lätt i de allra flesta fall.
Då är frågan hur man kan lyfta diskussioner om detaljer som resthalter till en högre nivå. På något vis vill man ju gärna få fram att den aktuella frågan bara är en del av en helhet. Hur får man fram att det knappast är rimligt att vi accepterar lite giftrester, när det finns produktion som på många sätt förefaller bättre, utan att tappa fokus i diskussionen. Och utan att upplevas som att man försöker avleda kritik? För att travestera Hamlet: There is more to organic, than meets the eye.
Apropos gift i maten; kommer ni ihåg KF:s gamla reklam för änglamark. Den där servitören sprutar lite på den nyss framställda maten. "Det finns inga som helst bevis för att det skulle vara farligt... Alla här äter det..." Den känns aktuell i det här sammanhanget.
Foto med publicerat med tillstånd från martinscamera.com. Youtubefilmen ansvarar den för, som lagt upp den på Youtube.
Hur många gånger har ni frågat efter ekologiskt vin/öl/snaps på Systembolaget och i princip fått till svar att typ "nä, det finns inte så mycket och det är nästan ingen skillnad i alla fall - de flesta kvalitetsodlare odlar ekologiskt, men sparar in pengar på certifieringskostnaden. Och dessutom är det ingen smakskillnad."...? Nu har SNF gjort en kartläggning som visar att av 34 testade konventionella viner hade alla bekämpningsmedelsrester i sig. De sex ekologiska var i princip fria från bekämpningsmedelsrester. Så sitt och spinn, alla ni som påstått att det inte är någon skillnad!
Vad SNF inte framhåller är att det finns lite olika nivå på nästa steg också. För de EU-ekologiska vinerna omfattas inte förädlingsstegen på samma sätt som för IFOAM-ekologiskt. Dvs viner som är "gjorda av druvor som odlats ekologiskt" (den officiella benämningen på EU-ekologiska viner) kan innehålla fler tillsatser än KRAV-märkta.
Livsmedelsverket menar att det inte är någon fara, eftersom halterna är långt under gränsvärdet. Jag menar att kocktaileffekten är läskig i alla fall. Jag påminner också om att man duschade barn med DDT på 50-talet (det var ofarligt enligt myndigheterna då).
Ollies Place har på sistone satt ihop en del om det här med att eko är nyttigare än genomsnittsmaten. Ollie tar strid med en djupt rotad uppfattning: eko är inte nyttigare. Jag tror att denna uppfattning dels beror på att man inte vill erkänna det (för hur skulle man då kunna servera gästerna besprutad mat på lördag?) och dels att det krävs superstabil vetenskap för att verkligen kunna vinna debatten om det uppenbara. Nu kommer mer och mer data. Läs gärna mer hos Oliver. Ett litet utdrag nedan:
97 peer-reviewed publications from 1980 to the present were examined. Of these, the authors found enough similarities to compare 236 “matched pairs”. Matched pairs take into account co-measurability issues. As an example, tomatoes grown organically on one farm and grown conventionally on another close by, with climate, aspect, soil types, plant genetics, irrigation, nitrogen levels and harvest practices all relatively similar.
For 61% of these 236 matched pairs, organic food was shown to have higher nutritional levels. For 8 out of 11 of the nutrients studied organic food had on average 25% higher nutritional levels.
På EkoTänk tänker jag högt kring mitt stora intresse ekologisk produktion och ekologisk mat. Tankarna är sällan färdiga, men ofta på väg någon stans.
Bor med fru och två barn i ett litet rött hus i Uppsala.
.jpg)
Inlägg
