Rasande tempo

Nu går det undan i min värld. Klimatprojektet drar ihop sig till cruch down. Nu måste vi få formuleringarna på plats. Vad ska krävas? Vad blir konsekvenserna, för bönder och företag här och utomlands.Vad har vi på fötterna för? Var måste vi köra på trots att vi inte har all kunskap som vi skulle vilja ha?

Och, bara en sådan sak, dags att bestämma (inte bara prata om) vad grejerna ska kallas när de säljs! Klimatsmarta? Klimatcertifierade? Årstidsvänliga? FGM - Fantomens Goda Märke?

Därpå ett par stolliga debatter att hantera som dels kommer ur Paulsens nya bok. Jag tycker att vi på jobbet, tillsammans med andra har visat att den diskussionen har kommit fel, men den fortsätter ändå. Sedan har det dragit igång en, ur min synvinkel, ännu värre diskussion i lantbrukspressen. Där har man tagit siffror från England till intäkt för att ekotrenden har vänt nedåt, och att den bonde som funderar på att lägga om till eko gör klokt i att vänta ett tag till. Det är ultradumt eftersom vi har ett stort och växande underskott på ekologiska produkter här i Sverige. Vi importerar allt mer. Vi måste ha in fler bönder i systemet.

Som tur är har jag mitt i detta fått en vecka ganska ledigt. Så jag har superlapat sol och vinter i de sydliga fjällen. Insett att vi har kommit in i eko-marknadens tredje fas och utvecklat mina telemarksvängar lite grann.