Häromveckan diskuterade jag och en kille från CUL årets ekokonferens,
Nordic Organic Conference. Vi pratade hit och dit om programmet, deltagare, pressbevakning, koppling till
EkoNord och annat. Så kom vi in på bloggosfären.
Kanske skulle man betrakta bloggare som journalister? Det skulle i så fall innebära att man ska ge dem fritt tillträde och förmåner i form av tider med de intressantaste personerna, underlag, arbetsrum, mm. Ja, intressant, men ska var och en som sparkar igång en blogg få dessa förmåner? Hm, det blir nog lite mycket. Men kanske kunde man försöka precisera vilken typ av bloggar eller bloggare man skulle vilja ge dessa privilegier?
Så började vi spekulera i hur man skulle kunna försöka sätta upp kriterier för vad som är en seriös miljöblogg, utan att försöka sålla åsikter. Vi kom inte så långt, men vi skissade på följande kriterier för att man skulle kunna ackreditera en bloggare:
- Miljöfokus. Bloggen ska vara fokuserad på miljöfrågor. Kanske minst 50% av inläggen ska ha tydlig karaktär av att diskutera miljöfrågor.
- Mat-, konsumtions- och/eller lantbruksfokus. Typ hälften av inläggen ska på något sätt handla om mat, konsumtion eller lantbruk.
- Levande. En blogg kan anses levande om det görs 150 postningar, något så när jämnt spridda över året.
- Ägarskap. Bloggaren ska visa att ho/an faktiskt har kontroll över sin blogg. Alla bloggare vill inte bli identifierade. Det är OK, men om man vill bli ackrediterad, så måste man på något vis kunna visa att man kan göra inlägg på bloggen. Namnet kan hemlighållas för omvärlden.
- Sökbarhet. Bloggen ska vara sökbar för de vanligaste sökmotorerna.
Vi pratade också om man skulle kräva ett visst antal
besökare, eller
ranking i någon av bloggosfärportalerna. Men det kändes som att det var ganska oviktiga parametrar. Men om man inte kräver något åt det hållet, kanske man får en massa introverta navelskådare på halsen?
Hm. Ja. Åsikter, någon? Kanske något att ta upp på
MiljöBloggForum?
.jpg)
Inlägg
