Underkastelsen - filmen som ändrar valrörelsen?

Jag har varit på smygpremiären av filmen Underkastelsen. Den handlar om att det ständigt ökande utsläppet och spridningen av syntetiska kemikalier kanske är ett större problem än klimathotet. För mig innehåller filmen inga direkta nyheter. Det som presenteras är rätt väl känt. Men det är en skrämmande sanning. Så frågan är om ”den skrämmande sanningen” kommer att få lika stor effekt som ”den obekväma sanningen”? Jag kan inte bedöma det, men jag hoppas det. Och onekligen har den ekologiska maten återigen mycket fler förslag på lösningar på ett allvarligt problem, än vad den konventionella maten har.

Jag har just varit på en smygpremiär för en film. Hade det varit en vanlig rulle hade det nog hetat galapremiär. Men nu var det ”Underkastelsen” av Stefan Jarl, och med bla Åke Bergman och Eva Röse. Det serverades lite rödvin och ekologiska småbröd och ostbitar i papperspåsar. Inte så många premiärlejon där, men desto fler ur miljö- och hälsogräddan. Jag kände till filmens budskap redan innan, och det är jävligt viktigt. Frågan jag ställde mig inför kvällen var ”kan den nå genom rutan”? Kan den här filmen få till effekt att något händer? För helt klart behöver något hända.

Filmen handlar om hur vi utsätts för en allt kraftigare exponering för allt fler kemikalier, över allt hela tiden. Det är bekämpningsmedel, flamskyddsmedel, läkemedel, ytbehandlingar och annat. De flesta av dessa tusentals kemikalier vet vi nästan ingenting om hur de fungerar i ekosystemet eller när de samverkar i våra, djurens och växternas kroppar.

På ett annat sätt vet vi en hel del. Vi vet att många av dessa kemikalier är fettlösliga. Det betyder att de snabbt ansamlas i fett, vilket i princip bara finns i eller vid levande material. Fettlösliga ämnen lagras i våra och djurens fettvävnader, varifrån de aldrig eller bara långsamt avsöndras. Utom i några få fall när vi producerar en viktig fet substans. T ex modersmjölk.

Vi vet också att många av dessa kemikalier fungerar på hormonell nivå. Dvs i vissa sammanhang har de mycket kraftig effekt även i mycket, mycket låga doser. Ett sådant sammanhang är fosterutvecklingen och hjärnans utveckling strax efter födseln. Våra funktioner utvecklas inte långsamt, utan många av de viktigaste funktionerna (t ex könsorganen) utvecklas under en kort, intensiv period. Under den här perioden är vi mycket känsliga för hormonell störning.

Vi vet att när mödrar ammar så minskar deras fettdepåer betydligt. Numera vet vi också att detta är det enda tillfälle under livet då kvinnors kemikaliebelastning sjunker. För de lämnar över de fettlösliga gifterna till sina barn.

Vi vet också att spermiekvaliteten hos män sjunker. Allra mest i länder med kemikalieintensivt jordbruk. I Danmark har hälften av de unga männen sämre spermier än vad de borde ha. Vi vet att de här preparaten påverkar vår mentala hälsa. Autism, ADHD och andra syndrom och sjukdomar ökar kraftigt.

Vi vet också att två tredjedelar av all frukt och grönt som säljs innehåller bekämpningsmedelsrester. Naturligtvis mycket mindre eller nästan inget i ekologiska grönsaker, men de är ändå inte så stor andel.

Det finns forskare som menar att det här är ett allvarligare problem för människoarten, eftersom om det här fortsätter, så kommer vi helt enkelt inte att kunna få barn.

Jag ser filmen och tänker att människorna som har gjort den verkligen brinner. Det är bra. De har på fötterna. Och vanmakten når igenom. De känner sig underkastade ett kemikaliesamhälle som de inte vill ha. Maktlösa. Kommer filmen att slå igenom och bli en ny ”The Inconvenient Truth”? Jag hoppas det. För det skulle behövas. Men jag känner att jag vet för mycket. Jag blev inte tårögd, som många andra. Så jag kan inte riktigt bedöma kraften i den. I allra bästa fall skulle den ha betydelse för den stundande valrörelsen. Hoppas, hoppas.

Men så återstår då frågan – vad kan man göra? Filmmakarna lämnar själva tips som handlar om att använda naturmaterial när man bygger, köpa miljömärkt elektronik och framför allt, köpa ekologisk mat. Men kan jag göra mer? Jag jobbar på KRAV och satsar hårt på att få det att växa. Borde vi fokusera på giftfriheten i stället? Skulle det få bättre effekt på folks vilja att köpa? Hm. För ögonblicket tror jag att vi kanske ska framhäva andra fördelar, men det kan ändra sig snabbt. Snart kanske Expressen skriker efter den kemikaliefria maten, och marknaden skiftar totalt. Hoppas det.

Uppdatering 2010-04-20 och 2010-04-21:
Några andra som bloggar om filmen:

• Sanna Lundell - sanerar sitt hem efter att ha sett filmen.
• Kaktusblomman - ger en sammanfattning och förklarar filmen.
• ComeAgain - några länkar till intervjuer och klipp på Tuben. Några det-här-kan-du-göra-tips i en senare postning.
• TEM-funderingar önskar att han får se filmen, men ger också intressanta länkar till mer info om problemet.
• SaltåKvarn-bloggen konstaterar att leksakerna från Robygge kanske inte är så nördiga ändå. Det kan man ju hålla med om.

2010-04-23:

• Recensioner i DN, m fl tidningar.
  

Bilden har jag lånat från www.underkastelsen.se. Jag hoppas att Stefan Jarl och Eva Röse inte blir så arga för det.

Mer eko i sportens värld

I helgen gick Lidingöloppet. Det är ett av två långlopp jag försöker klara av varje år. I uppladdningen inför loppen brukar jag höja träningsdosen och vara ute mellan en och två timmar. Då behöver man äta och dricka. Jag har kommit fram till att jordgubbssaft och banan är kittet för mig. Och jag har så svårt att förstå varför det är så många som tror att det skulle vara något magiskt med alla sportdrycker, -geler och -bars. För mig framstår de mest som lågvärdiga ersättningar för the real thing. För varför skulle en påse med gel vara mer välbalanserad än en banan? Men gelerna genererar säkert bättre vinster för sina ägare, än vad bananerna gör för sina bönder.

Mitt träningsår går numera i tvåtakt. Sista måndagen i februari är det Öppet Spår, 89 km på skidor i nedförsbacken mellan Sälen och Mora. I slutet av september är det Lindingöloppet, 30 km till fots på skogsstigar och grusvägar. Det blir inga tider att skryta om, utan syftet är närmast att se till att jag inte prioriterar bort något som jag gillar - att komma ut och röra på mig.

Tvåtakten funkar så att någon månad efter genomfört lopp känner jag mig duktig och i fin form. Jag förespeglar mig att jag återhämtar mig [i, hm, några veckor], men sedan inser jag att det är bäst att hålla träningen uppe. I alla fall om nästa lopp ska bli behagligt. Någon dryg månad innan loppet inser jag att det inte räcker att komma ut regelbundet, det krävs dessutom lite längre pass. I den vevan brukar jag också komma på att det är viktigt att tänka på att äta o dricka under träningspassen.

Jag har kommit fram till att så länge passen inte överskrider ett par timmar så behöver min kropp vatten, socker (och lite andra kolhydrater) och gärna något som motverkar kramp (tror att kalium är inblandat i det) om man skulle komma i det läget. Och så är det lite viktigt med konsistens, syra o smak o sådär. Man vill liksom att det ska vara gott, och liksom bara försvinna ner och ut i kroppen. Inte lämna någon skum bismak eller trigga en massa slemproduktion eller så.

Bananer och jordgubbssaft, helt enkelt. Bananerna är bra mot kramp, ger socker och har en bra konsistens. Jordgubbsaften ger vätska, socker, lite annat jox och smakar lagom mycket. Saltet tror jag bara blir ett problem om man svettas väldigt mycket (dvs är fel klädd) eller håller på väldigt länge. Och det fina med min variant på sports food är att det finns KRAV-märkt. Rakt igenom. Det känns ännu bättre att ge kroppen riktiga grejer när den verkligen behöver påfyllning.

Det trista är att man ser väldigt mycket artificiellt jox som vanliga motionärer stoppar i sig. Det är sportdrycker, uppladdningsdrycker, geler och bars från Vitargo, Enervit och allt vad det heter. Jag tror för min del att det inte är så mycket för motionären att hämta i detta. Det handlar om att röra ihop billiga ingredienser och förpacka dem så att det verkar avancerat. Och så använder man begrepp som "isoton", "balanserad", "booster" och annat för att få folk att tro att de kan vinna något på det.

Det är nästan fånigt att se hur folk går och snuttar på sina flaskor innan starten i startgrupp nio. Eller när de stapplar fram de sista kilometrarna försöker ta hjälp av en liten gelpåse. Men då är det mest ledsamt. Och jag blir alltid lika förvånad över att version 2.0 av hälso- och ekotänket liksom inte tagit sig in i den här världen. Här tror många plötsligt att det är gulfärgat sockervatten som ska hjälpa dem. Inte bättre träning och lite frukt, som annars skulle förefalla naturligt.

Men, men... Jag får väl fortsätta min variant och kanske be Vasaloppet att lägga fram lite ekobananer. Men först ska jag ta det lugnt. I några veckor.

Bananas av Dole att inte köra eko

Ni har säkert hört och sett om filmen Bananas!* som i dokumentär form skildrar vad som verkar vara mer eller mindre medvetet användande av förbjudna bekämpningsmedel av fruktföretaget Dole. Det elaka i historien är att lantbruksarbetarna inte ens fått info om vad de håller på med. Dole vill inte gärna att filmen visas och får uppmärksamhet och har därför stämt och hotat alla som har med filmen att göra.

Jag har inte sett filmen och vet inte vad som är sant. Vad jag dock har förstått är att åtminstone 200 000 (två hundra tusen) människor dör varje år till följd av användingen av bekämpningsmedel i lantbruket.

Jag vet inte om Dole eller Fredrik Gertten har rätt i det här fallet. Jag tycker i princip att det är oanständigt av ett storföretag att stämma en dokumentärfilmare på det här sättet. Och jag tror att Dole skjuter sig själva i foten rätt rejält genom att göra det.

Vad jag däremot vet är att kemiska bekämpningsmedel inte används i ekologisk bananproduktion. Det är rätt lätt att upptäcka om så sker, så det är ingen större risk för bedrägerier. Så man kan ju tycka att folk i allmänhet skulle vilja spara några människoliv genom att köpa eko-bananer.

Man kan ju också tycka att Dole skulle kunna vara smarta nog att använda detta som ursäkt för att lägga om betydligt mer av sin bananproduktion till IFOAM-eko. Det vore ju lätt att säga något i stil med att "självklart har Gertten fel, men hans film visar ändå på riskerna. Nu har vi spikat en plan på att lägga om allt till IFOAM-eko senast 2011." Då tror jag att Dole skulle bygga varumärke så det sjöng om det.

(IFOAM-eko = ekologiskt enligt IFOAM:s regler, vilket i princip är som EU:s ekoregler + grundläggande regler om social rättvisa. KRAV använder t ex IFOAM som grund för sina importregler.)

Uppdateringar:
YouTube-länk-tips-tack till Nyfiken Grön
Newsdoctor tipsar i en kommentar (nedan) om att man kan sajna till stöd för yttrandefriheten.

Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.