En liten seger

En gång i kvartalet kommer det en fiskbil till vårt kvarter. Jag förklarar varje gång att jag gärna handlar om de bara fixar miljömärkta grejer. Varje gång har de lärt sig mer om grejerna, men hittills inget miljömärkt. Igår, till slut, kom de hoppande av stolthet - de hade fixat fram en låda KRAV-lax. Ville jag faktiskt köpa? "Såklart" sade jag och var glad över att marknaden fungerar. Men det roligaste var kanske att grannen som stod bredvid och handlade lackade till för att ingen hade frågat henne om hon ville ha eko-lax, för det ville hon. Grabbarna i fiskbilen fick sig en tankeställare och lovade att återkomma med KRAV-torsk oxå...

För några år sedan blev jag för första gången bekant med Magnus på Fiskbilen. Det verkar som att en fiskbil är olika saker i olika delar av landet, men i min del av landet är det en bil som kör runt och säljer lite större volymer av fryst fisk och skaldjur direkt till hushållen. Magnus är en kille som är rätt lågmäld, rätt väl påläst och väldigt uthållig (ska det visa sig).

Vid första besöket klippte jag till på fem kg torskfilé, bara för att inse att jag hade köpt något som inte var miljömärkt. Det stod nordostatlanten på lådan och Magnus sade Barents Hav, men det innebär fortfarande att risken är rätt stor att den kom från bestånd som inte mår så bra. Samtidigt hade utbudet av miljömärkt fisk i butikerna börjat bli ganska bra.

Så när Magnus kom tillbaka efter tre månader så sade jag nej. Om han inte kunde fixa fram miljömärkt (KRAV/Debio/MSC) så ville jag inte köpa. Om han gjorde det, så lovade jag däremot att handla friskt. Kändes som att jag kunde lova det eftersom jag förstod att han skulle få problem. Feg som jag är.

Hur som. Magnus har kommit tillbaka var tredje - fjärde månad. Varje gång har han lärt sig lite mer om ursprung och fiskemetoder. Det har nästan blivit som ett kul spel. Typ
han: "Tjena, det är jag igen"
jag: "Hehe - ja, tjena"
han: "joföratteee... nu har jag kollat lite. Du vet, torsken vi har är linfiskad"
jag: "mhmmm... det låter ju bra - men är den miljömärkt"?
han: "...njae... jag vet ju att du brukar fråga det... men den kommer från Barents Hav... det ska vara helt OK...?"
jag: "...men det finns flera bestånd där. En del är rätt risiga... Hur vet du att det här är OK?"
han: "... nä, duvetatteee... ... ... jag ringde ju han som köper in i Norge, va, och han sa att det var lugnt..."
jag: "men är den miljömärkt?"
han: "njae... du vill verkligen bara ha märkt, va?"
jag: "japp, och jag lovar att köpa om du kommer med det!"
han: "...så inte ens ett par kg nu, då? Hehe"
jag: "nej, den är väl fortfarande inte miljömärkt?"

Så dök han upp igår igen. På sitt vanliga lite försiktiga sätt undrade han om jag ville köpa lax. Jag garvade och sade nej, såvida den inte var miljömärkt. Då sken han upp - du, nu har jag fixat ekologisk lax till dig. Kom med, ska du få se, Debio-märke, annan färg på köttet, häng med! Jag blev alldeles paff. Och det var rätt dyrt. Men jag hade ju lyckats så det var bara att köpa tre kilo.

Och inte nog med det. Sedan kryper det fram att han har fått korn på KRAV-torsk, som han erbjöd sig att köra ut så fort han kunde. Jag satt med skägget i brevlådan och kände hushållsbudgeten dra åt fanders. Javisst, hörde jag mig själv säga, jag köper en låda om du fixar fram det.

Men inte nog med det - alla duktiga handlare förstår att till slut skaffa fram det kunden vill ha. Det riktigt intressanta vara att grannen höll på att handla av Magnus kollega, och skulle köpa lax. Plötsligt vänder hon sig om, kollar lite och säger "men vad får du för lax? Den ser ju mycket godare ut! Är den ekologisk också?". Magnus kollega blev lite ställd "öh, ja, vi har fixat fram en liten specialare... den är ju lite dyrare...". Grannen blev sur - "det är klart jag vill det - jag är jättenoga med att köpa eko och lokalt annars. Varför frågade du inte om jag ville ha den istället?!"

Magnus och hans kollega blev ställda och frågade ut grannen om hon verkligen brukade köpa ekologiskt och om t ex hade miljöbil. "Såklart" sade hon. Jag riktigt såg hur det steg upp ett Liljeholmen för grabbarna i Fiskbilen. Det här var tydligen allvar - folk vill verkligen ha de här grejerna.

Och jag kände mig nöjd. Och lite fattigare. Och jag undrar om det är någon som kan tipsa om sitt bästa laxrecept? Jag behöver nämligen några stycken.

Surt sa torsken

Jag bannade WWF häromdagen. Jag börjar begripa vad som hänt. WWF international har beställt en utredning av en revisionsbyrå. De har satt upp de mål man har för MSC och sedan gjort en skrivbordsstudie av andra system och jämfört dem med MSC. Uppgifterna som man har använt är de som man har kunnat hitta på engelska. Resultatet av studien är att MSC är bäst på att leva upp till MSC:s mål. Alla andra är mycket sämre på det. Vilken chock!

Därefter verkar WWF international ha kommenderat ut de lokala WWF-kontoren att göra press på att MSC är bäst, faktiskt dubbelt så bra som närmaste konkurrent. Svenska WWF gör som man blir tillsagd och går ut med materialet i en press release.

När KRAV inser att man har blivit nedrankad av WWF och inser att det beror på att WWF helt enkelt inte bemödat sig om att fråga KRAV (på engelska) eller bett det svenska WWF-kontoret kolla upp resultaten, så försöker man naturligtvis få till en rättelse från WWF. Det är de inte intresserade av.

Då står KRAV i läget att välja mellan vänlig korrigering och angrepp. I pressmeddelandet som gick ut på fredagen, så valde KRAV vänlig korrigering. Troligen för att WWF har ett mycket stort inflytande över vad som ska anses vara miljösmart på just fiskmarknaden. Att få dem emot sig skulle inte gynna KRAV-märket.

Men mitt förtroende för WWF som organisation har fått sig en rejäl törn. Jag vet att det finns mycket duktiga människor som jobbar där. Men det verkar inte som att de har mandat att göra det som vore bäst för fisken och miljön. Internationella strategier går före. Då får Sverige-kontoret vackert rätta sig.

Jag känner mig lite besviken på den svenska miljörörelsen. Det är inte bara WWF. Jag har på sistone sett en hel del tveksamheter från organisationer som annars står för det rättrådiga. Kanske begriper de detta bättre än jag. Men ofta nog tycker jag att det verkar som att makt korrumperar, och miljöfolket är inte immunt mot detta syndrom. I just Sverige finns också en stark tradition om att sitta ned i båten. En slags saltsjöbadsanda som innebär att vi är ett för litet land för att man ska kunna göra sig omöjlig. Man måste kunna samarbeta med alla, annars tar det stopp.

Allt det här innebär att vi allt som oftast tappar bort vad som verkligen är viktigt. Det suger, tycker jag.

Mest spridning verkar Miljöaktuellts okritiska spridning av pressmeddelandet ha fått.

Uselt, WWF

WWF har just släppt en rapport där man hävdar att KRAVs fiskemärkning bara är hälften så bra som MSC. Jag tycker det är en eeeeextremt konstig analys. Jag får det till att rapporten inte är seriös, utan tjänar helt andra syften än saklig upplysning. Jag är superbesviken på WWF.

I tisdags släppte WWF en rapport där man sågade KRAVs fiskeregler jäms med fotknölarna. Jag är en ganska fridsam man, men nu blev jag tvärförbannad. Så här skriver de i sitt pressmeddelande:

Jämfört med MSC får fiskcertifieringar som Naturland, Friends of the Sea och KRAV mycket lägre betyg. De lever upp till mellan 26-65 procent av kraven. Det beror bland annat på bristande kriterier för hur de ska nå ett hållbart fiske och välmående havsekosystem. Också brister i transparens och information ger låga omdömen.

Det är extremt svårt att tycka att det är ett trovärdigt resultat.

När det gäller skillnader i hur man bedömer om ett fiske är hållbart eller inte, så ställer KRAV och MSC i princip samma krav. Det finns skillnader i vad det är man godkänner och hur det sker. Men bedömningen av när ett bestånd är inom säkra biologiska gränser är mycket likartad. Att komma fram till att det ena systemet är bättre än det andra är subjektivt.

"Brister i transparens och information" är en mycket skum anklagelse. Det kan bara bero på ovilja att ta rätt på hur det förhåller sig. MSC och KRAV jobbar efter samma kriterier när det gäller hur reglerna utvecklas, nämligen ISEAL code of good conduct. Vi använder båda öppna och trovärdiga system för certifieringen (baserad på en standard som heter ISO guide 65). KRAVs regelrevisioner är öppna för alla att kommentera, liksom varje enskilt godkännande av ett fiske. Man kan om man vill säga att det snarare är tvärt om - KRAVs regler ställer högre krav på att en exakt fångstplats ska anges på konsumentförpackningen. För MSC räcker "nordostatlanten", som sträcker sig från Island till Ryssland.

Jag tycker att MSC är en seriös fiskemärkning, men jag tycker den har sina brister. Jag tycker att det är snubblande nära green wash när man får sätta miljömärket MSC på vilken produkt som helst som innehåller MSC-fisk. Det ställs inga krav på var potatisen i fiskgratängen kommer ifrån, eller paneringen på fiskpinnen. I dessa produkter är det ofta mer av annat än fisk. Men om oljan i fiskpinnen kommer från GMO-raps, eller om potatisen är intensivbesprutad, det bryr man sig inte om. Och natriumglutamat är bara att hälla på, hej och hå.

MSC har regler som styr med den socioekonomiska situationen i fiskebygder. Dvs de gynnar lokala livskraftiga fiskesamhällen. Det är bra. Men i övrigt har de inga regler för arbetarskydd, eller sociala rättigheter, vad jag vet. Det har KRAV.

WWF har också haft alla möjligheter att påverka KRAVs regler. Om KRAVs system nu var så uselt, så hade de väl kunnat säga det för några år sedan?

Jag har jätte, jättesvårt att frigöra mig från tankar kring nepotism. Jag har jätte, jättesvårt att tro att WWF ville något annat med denna studie än att marknadsföra MSC, åstadkomma världsherravälde för dem. Jag tycker det är uselt gjort av Lasse Gustavsson att ha mage att kräva att KRAV ska förbättra sig, som han gör i pressmeddelandet. För som jag ser det har det ingen grund annat än att skapa uppmärksamhet. Det är ett retoriskt trick - har man ingen nyhet ska man ändå kräva något av någon. Gärna någon som folk tror gott om. Då nappar redaktionerna. Lågt gjort.

Och ja, KRAVs fiskeregler ligger mig extra varmt om hjärtat. Men nej, jag är inte rädd för kritik. Men det här vara bara för mycket, jag var tvungen att få det ur mig. Tack för ordet.

Mangolddolmar med fiskfärs

Hippihäxan försökte häromdagen förklara vad fenomenet recept betyder i hennes verklighet. Här kommer ett recept som jag försökt ställa upp efter hennes metodologi;

Låt säga att du en vacker septembereftermiddag råkar sitta inne med en knippe mangold, kanske till och med i lite olika färger. En snabb inspektion i visthuset visar att du har ett block KRAV-torsk. Lite ägg, mjöl, mjölk, peppar, salt och smör har du nog också. Fattas det ägg, får du väl ta mera mjöl. Och visst har du potatis?

Då skulle man kunna tänka sig att dra ihop en utsökt middag ungefär så här:

Tag en knapp dl vetemjöl, och vispa ut med mjölk tills det blir en ganska tjock liten smet. Skär torskblocket (tinat) i kuber. Kvarna över lite svartpeppar. Lite salt eller örtsalt blir bra också. Fram med stavmixern. Zing! Zing! Rör i lite smält smör. Fiskfärs.

Skär av stjälkarna på mangolden. Koka upp en typ en liter vatten i vattenkokarn. Lägg mangoldbladen i en stor kastrull, slå över det kokande vattnet. Salta lite. Sätt på spisen och vänta någon minut.

Tag upp bladen ett och ett, lägg en klick fiskfärs på, gör små paket, lägg i ugnssäker form. Slå över lite vätska. Överblivet vitt vin blir bra. Eller kanske lite krossad tomat? Eller både och? Kör in i ugnen i, pja, 175-200 grader.

Under tiden; lägg mangoldsstjälkarna i förvällningsvattnet (de blir fattigmanssparris), gör potatismos. Se om du inte hittar några fräscha grönsaker till. Tag ut dolmarna efter sådär en halvtimme, tiden beror på hur stora dolmar du gjort.

Servera moset (eller stampet), de varma mangoldstjälkarna (med lite smör och kanske citron på), dolmarna och grönsakerna. Spräck en ekologisk 2,8-pilsner. Mmmmm - tisdagmiddag!

Värsta superfiskreceptet

Jag fick en kommentar för några veckor sedan som handlade om att det vore kul om jag kunde förse världen med lite fiskrecept. I min ungdoms dagar var jag en hejare på fisk o skjaldjur. Numera blir det en del halvfabrikat, men moset är alltid hemmagjort, och allt är KRAV-märkt.

Signaturen Elin skrev så här i en kommentar för ett par veckor sedan:

"Din videobloggning funkar alldeles utmärkt! Ser fram emot lite fiskrecept vid
spisen på videosnutt när du är hemma igen!"

I ett tidigare liv hade Elin o jag kunnat ha matrejs. I det tidigare livet var jag sillstrypare på Hambergs Fisk och hade tillgång till såväl förstklassiga råvaror som fantastiskt inspirerande människor när det gäller fisk, matlagning och vin. Jag hade tid att fundera, experimentera och bereda. Det var kul!

I mitt nya liv är det lite tjorvigare. Då kommer man hemsinglande från en mässa strax före fyra och förväntas ha en fiskmiddag på bordet typ vid fem - halv sex. Dessutom både vill och borde man hålla ett par småkillar glada. Då blir det ungefär så här:



Recept? Pja typ så här:

Potatismos:
Koka potatis som skurits i bitar (obs bara koka upp - låt bli klart på eftervärme, så snålar man energi)
Stampa potatisen, rör ned en klick smör, lite örtsalt och en nypa nyriven muskot. Rör i mjölk tills rätt konsistens, runda av med en äggula eller två.

Torsken:
Köp Änglamarks panerade torsk. Värm i ugnen enligt anvisningar.

Äggsåsen:
Koka och hacka ägg. Smält i smör. Lite salt o peppar

Servera till:
Smågrabbarna ville ha pizzasallad (men de skulle aldrig äta det om jag kallade det för finskuren vitkål med lite vinäger olja och peppar).
Själv gillar jag lite skurna tomater med balsamvinäger.

Rubbet KRAV-godkänt, för att stilla de mentala smaklökarna om inte annat.

Spexigt? Mjae... Inspiererande? Sådär... Gott? Jorå, jag tycker att Änglamarkstorsken faktiskt är ganska fin. Resten är ju husmansklassiker. Är Elin nöjd? Förmodligen inte - hon hade nog tänkt sig något fräckare.

Trendspaning med Micke

Sprang på Micke Robertsson som är miljöchef på COOP. Han menar att det är tydligt att fisken nu verkligen börjar ta plats på den ekologiska marknaden. I central- och östeuropa är karpfiskar en stor grej, vilket vi kanske inte är så sugna på. Men i Tyskland är lax en stor grej, och det är lite mer av vår kultur. Till nästa år kanske vi kan få se svenska blåmusslor på BioFach.

Ber om ursäkt för den halvdassiga kvaliten på videon. Mest ett experiment från min sida.

Luriga matfabrikanter

På sistone har jag retat upp mig på två kampanjer, eller marknadsföringsåtgärder, eller vad man ska kalla det. Dels är det Lantmännens kampanj med delade uppslag eller sidor där en bondes grep t ex blir en gaffel fylld med pasta. Dels är det COOPs Änglamarkstorsk.

Lantmännens kampanj först.
Jag vet inte om det står uttryckligen, men hela kampanjen andas ju att man kan lita på Lantmännen, eftersom deras grejer kommer från duktiga och hederliga svenska bönder. De kunde vara din granne och de har inget att skämmas för. Det är ju bara det att Lantmännens pasta görs på vete som kommer lite överallt ifrån, och frågan är om något av veten i pastan är svensk. det varierar förmodligen från år till år, eftersom kvaliteten på vår spannmål varierar. Lantmännen har också valt bort KRAV-märket på flera delar av sortimentet, med hänvisning till att de inte bara är svenska numera. De såväl producerar, köper och säljer i flera olika länder. Och i många av dessa länder har man inga problem med stråförkortningsmedel, mm. Och hur kan Lantmännen säga något om produktionen av bönor från Burma? Är det sannolikt att de har kunnat göra en vettig kontroll? Man tar sig för pannan...

COOPs Änglamarkstorsk sedan
Själva produkten är det inget fel på. Lantmännens grejer kanske också är OK, det är snarare marknadsföringen och förpackningen jag retat upp mig på. Gamla miljörävar som COOP borde ha blykoll på hur man får använda miljöargument i marknadsföringen, men det har de inte. På den där jämrans torsken står det att den är miljövänlig, kommer från miljövänligt fiske. Snickeliding struntsnack som Vargen i Bamse sade. Konsumentverket och marknadsdomstolen är kristallklara på hur man få använda miljöargument "Ordet "miljövänlig" kan egentligen bara betyda något som förbättrar eller åtminstone inte skadar miljön.". (Lagrummen här för den riktigt nyfikne). Fiske... nu ska vi se... båtar som drivs av diesel, uttag av biomassa i form av fisk, påverkan på ekologin när man tar upp en predator... Men va fan, COOP, ska man behöva hålla efter er ocskå?

Jorå såatt iallafall, men i alla fall atteee... glöm inte bort chokladrejset. God choklad i potten. Viktig fråga för mig.

Men själva grejen är ändå maten!

När det gäller själva maten (som ju ändå är det mesta), så är det lite mindre frukt o grönt i år än tidigare år. Försäljarna är nog här i samma eller större omfattning, men de bullar inte upp på samma sätt. Det finns naturligtvis ändå mycket frukt o grönt här. Det är också en hel del spannmålsförsäljare av olika slag. Och ganska mycket chark och en del hårdost. På något sätt känns det som att medelhavsländerna gärna ställer ut sina torkade skinkor och parmesanartade ostar. Kanske för att de är lätta att lagra. I de här montrarna får man ofta också prova kombinationen med ett vin av viss sort. Jag hann inte med så mycket idag. Det blev lite parmesan från Emilia-Romagna och en slurk av ett ganska kärvt vin till det. Vet inte om jag skulle ha kombinerat det så själv. Men i Emilia-Romagna tycker de ju å andra sidan att Lambrusco är fint som snus.

En av de roligare produkterna jag sprang på var grön choklad från Shimodozono International. Man skulle kunna tro att det var pistasch i den, men icke. det är grönt te. Det är bara 29% kakao och smakar mest vit choklad, men den har en eftersmak som gör den intressant. Ska bli intressant att se om vi kan få se den i våra mer välsorterade butiker i Sverige.

Och det är väl inte helt otroligt, för även om Sverige suger som säljarland (vi märks knappt), så stöter jag på en hel del svenskar på golvet, som ofta letar produkter. Jag har räknat in tre av de fyra stora kedjorna och då är nog alla andra här också.

Jag är lite särskilt intresserad av fisk, och det finns det numera en del av här, och faktiskt ganska bra variation. Bäst i klassen är nog Deutsche See, som hade ett dussin arter, odlat och vilt: torsk, daurade, lax, regnbåge, nilaborre, äkta havsaborre mm. Riktigt goda fiskar alltså! Här har vi ju en utmaning för svenska fiskhandlare. Det finns ingen anledning att ligga efter här.

Trist nog, och till skillnad från Interfood, så verkar mässrestaurangerna här inte ha snappat eko-trenden. I brist på det försökte jag kolla det lokala utbudet, och det klart 6 Nürnberger wurst mit Kartoffeln und Sauerkraut (å lite illgul senap till det) kanske inte låter så sexigt, men det var rätt trevligt. Små gråbruna korvar med lite egen smak och textur har ju inte mycket gemensamt med Mamma Scans light-falu.

Två sidor av ICA

COOP i olika varianter är lite av ekovärldens Volvo. Det är riktigt bra, men inte alltid så upphetsande. Kanske har det med centralstyrning att göra - man kan få fram en hög nivå genom planering och direktiv, men det kan inte utan vidare bli inspirerande och lustfyllt. Till det krävs nämligen människor som brinner. Men först som sist - ingen skugga över COOP. Vill man ha fatt på Bosarps kyckling är oddsen bäst hos dem.

ICA är lite intressantare. En ICA-butik kan (ur ekosynpunkt) vara som en röd ferrari eller en grå Opel Astra från -99.

Idag spred sig ryktet på jobbet att ICA Torgkassen hade tagit hem färska KRAV-räkor. Jag skyndade dit och fann räkorna (till ett rimligt pris) väl skyltade i och utanför butiken. I fiskdisken hade de dessutom färska KRAV-sillflundror och en kortvariant av WWF:s fiskguide diskens glas. När jag kläckte ur mig något om att det var roligt med miljösortimentet, blev expediten generat glad och sa att "ja, äntligen har vi fått lite fart på det här". På väg mot kassorna hittar jag sedan nybakt grovt KRAV-bröd med frasig skorpa. Ägg och olja har jag hemma, storsdagsfesten var komplett. Räkorna visar sig saftiga, brödet lagom smakrikt.


Torgkassens motpol är min närmaste ICA, ICA Norby. Jag har frågat efter KRAV-räkor (nej det finns inte och går inte att ordna), eko-frukt i lösvikt (nej, folk bara stjäl) och ekologisk pilsner (vi försökte för några år sedan, men det sålde inte). Hela butiken känns lite trött. Jag tror helt enkelt inte att de har så kul på jobbet. Och jag tror att de inte ser att Årstidernas lådor körs ut till höger och vänster i kvarteren runt omkring. Jag tror att de tjänar ganska bra som det är och då finns det ingen anledning att tänka om.

Man kan fundera på vad dessa skillnader beror på, men jag tror att det bottnar i om man brinner för det man gör eller inte. Är man verkligen intresserad av sina kunder och av att sälja grejer som gör dem glada, så är chansen rätt stor att butiken kan bli som Torgkassen (som också fortsatt vågar sälja butikspackat kött!). Är man det inte, ser nog ICAs kvalitetssäkring till att det inte blir sämre än ICA Norby.

Frågan för oss blir då hur man får butiksägare -föreståndare och -personal att brinna. Hur får vi dem att se att den goda maten säljer bättre än junket, eftersom den helt enkelt är trovärdig och god?