Cloetta har fattat det viktiga

Nu lanserar Cloetta en Good mjölkchoklad. Chokladen är såväl Rättvisemärkt som lokalproducerad! Härligt! Av någon anledning smakar det dock lite bittert...

Den Rättvisemärkta delen uppgår till mindre än en tredjedel. Det står så tydligt och bra. På baksidan. Sockret, som är den största ingrediensen, finns förvisso att köpa som Rättvisemärkt. Men det är väl att kräva lite mycket. Lite skit får man ta om man är sockerarbetare.

Lokalproducerad? Jo det står faktiskt bakpå att chokladen är gjord i fabriken i Ljungsbro, med massor av goda tankar. Nu ska vi se... Ljungsbro - kanske odlar de sockerbetor där? Nej, tror inte det. Kakaosmör, då, gör man kakaobönor i Ljungsbro? Kanske i ett söderfönster i personalmatsalen. Eller skummjölkspulver? Eller kanske är det sojalecitinet?

Cloetta har förstått att två av de hetaste trenderna nu är rättvisemärkt och lokalproducerat. Hm, så rätt men ändå så fel.

Och vad är han värd? Handgjord ekologisk choklad!

De sista minuterna på SANA-mässan började jag känna mig rätt trött. Ibland är det skönt att vältra sig i självömkan.

Ett problem med matmässor är att ofta så finns det inte så mycket av godsakerna att köpa eller ta med sig i någon vidare omfattning. Ibland får utställarna inte sälja (det är ju en proffsmässa) och ibland har de inte tid med enskilda (de är fokuserade på proffsköpare). Så när jag ville tröstäta var det liksom grinigt läge.

Men så sprang jag på en utställare som stod och gjorde chokladkakor i montern och sålde. Ganska dyrt. Perfekt - det fanns en 70% Fondente. Det var jag värd tyckte jag. Spröda toner av citrus... Mmmm! Så jag tog hem en kaka också. Men K tyckte att Änglamarks 70% var godare. Så jag får ha den här njutningen för mig själv ett tag till!

Marabou följer SAAB i graven?

Jag tror att de varumärken och företag som nu inte har fattat att världsmarknaden håller på att ändra sig i grunden kommer att gå under. Förändringen är kraftig och snabb. Det är längre inte cool i villakvarteren att köra hem en ny SUV. Det är samma på matfronten. Alla krogar som ligger i ledarskiktet försöker prata om ekologiska ambitioner och närproducerat. Väldigt många matbloggar har en ekologisk slagsida. Eko-lådor säljer som smör i solen, och det är inte priset de konkurrerar med. Arla fattade detta snabbt. Andra har fattat till slut. På godissidan är det väldigt tyst, och tystast av alla tycker jag att Marabou är. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vara patriotisk i det här. Kan inte SAAB överleva, är det bättre om vi får Toyota att flytta hit i någon del. Vill inte Marabou vara med tycker jag inte att det gör så mycket om Green and Black köper fabriken i Sundbyberg och börjar leverera till en marknad som har kört ifrån dionsaurierna.

Jag tror SAAB är en dinosaurie. En skapelse som kunde leva under särskilda betingelser, men som är dömd till undergång. Varumärket är byggt på en historia som handlar om militärflyg; det är fräckt, snabbt, cockpit och flyg/körglädje som impregnerar bilden av SAAB. När klimat- och energikrisen blev övertydlig för alla, så möter SAAB detta med argument om fler hästkrafter. Under huven händer inte mycket. Lika stor motor. När nu finanskrisen rycker i mattorna under premiummärkena på bilmarknaden, så möter SAAB detta med begäran om krisstöd från regeringen. Problemen med svängande valutor möter man med att bygga en SUV-fabrik (ni läste rätt, SUV) i Mexico.

Jag får intrycket av att man på SAAB fortfarande inte har fattat det som alla andra fattat för länge sedan: det finns en avsevärd risk att framtiden är något annat än historien. Det är sannolikt att vi måste tänka nytt på allvar. Vidare är det sannolikt att köparna snabbt håller på att ändra preferenser. Det är inte längre politiskt korrekt i villakvarteren att komma hem med en ny SUV. Hur länge imponerar det med många hästkrafter? Jag tror att kulturen sitter för djupt i SAAB. Jag rekommenderar regeringen att inte stödja företaget. Men försök gärna locka hit något mer framsynt bilföretag (Toyota, VW, Smart) att etablera utveckling med den komptens som finns kring aerodynamik och liknande. Kanske kan vi också bygga smarta bilar på ett smart sätt.

På matsidan har vi också några dinosaurier. Ett tag trodde jag att ICA skulle få problem med detta, men de ryckte upp sig rejält till slut. Fiskindustrin höll alldeles på att tappa greppet, torsk, fisk, utfiskning och bottendöd höll på att bli synonyma begrepp. Nu tävlar Abba och Findus om att göra bäst intryck, och stora delar av det norska fisket håller på att bli miljömärkt. Det ska nog greja sig även där. Men på snaskmarknaden är det alldeles som att de stora tror att de är odödliga. De bara sitter och ser på när andra äter sig in i deras marknad.

Tydligast är det på chokladsidan. Många varumärken har börjat etablera sig som schysst choklad; Equale, Green and black, Änglamark, Kung Markatta med många fler. Anton Berg har börjat försöka med Rättvisemärkt, men i övrigt verkar det inte hända mycket. Allra minst verkar det hända på Marabou.

Jag vet inte och fattar inte hur marknadsstrategerna där tänker. Kanske "det där eko-reko-köret är bara en fluga"? Inez Uusman var minister på 90-talet och sade samma sak om Internet. Någon som vet vart hon blev av? Kanske Marabou-strategerna tänker att "ameh - det vet ju alla att det inte finns någon köpstyrka hos miljömupparna". Har de inte hört talas om LOHAS?

Jag tror att Kraft Foods får passa sig för att deras varumärke Marabou börjar uppfattas som gammaldags och efter. Då kan det nog gå snabbt utför. Men det gör inte så mycket om Equale tar över fabriken i Sunbyberg, för min del. Precis som det inte stör mig så mycket om Toyota börjar tillverka hybridbilar i Trollhättan, när SAAB har blivit fossilt.

Bilden har jag lånat från Theobroma Tastings, som säkert även de kan tänka sig att ta över i Sumpan.

Hjälp till att tänka - vinn värsta superchokladen

Jag brottas med det faktum att idisslande djur i lantbruket står för en femtedel av människans klimatpåverkan. Jag kommer inte ifrån att det är något snett med det resonemanget. Jag har kommit fram till att problemet är att idisslare alltid har funnits, men att tidigare vilda idisslare har ersatts av våra tama. Om man ser det så, så borde inte djurhållning i områden som haft djurhållning länge, räknas som klimatpåverkande. T ex skulle mycket av den svenska KRAV-djurhållningen få ett bättre klimatsaldo. Men, jag vet att tesen är provokativ. Jag vill ha hjälp att spräcka resonemanget. För att stimulera inläggen utlyser jag en tävling om superchoklad för alla som gör ett inlägg.

Uppgiften
Reagera på min provokativa tes nedan. Uppgiften är löst när du på något sätt tänkt en egen tanke om det hela och plitat ned den i kommentarsfältet, senast den 21 december.

Bakgrunden
Idisslande djur släpper ut metan. Metan är en klimatgas som är mycket starkare än koldioxid. Idisslande djur som hålls av människan orsakar dessutom utsläpp av koldioxid genom att de ska foder, gödsel ska spridas och så vidare. Människan håller stora mängder nötkreatur och utsläppen från dem ligger runt 20% av alla klimatutsläpp.

MEN det finns ett par aspekter som jag brottas med när jag ska försöka förstå det här problemet:

• Det är inte bara kossor som är idisslare; älgar, bufflar och antiloper hör också till gruppen.
• Öppna slätter är inte naturliga utanför öknar och liknande. De uppstår därför att de betas av idisslare. Detta betestryck skapar livsutrymmet för hundratals, kanske tusentals, arter. Betestrycket är en del i ett naturligt ekologiskt system.
  
• De öppna markerna har funnits långt innan människan började påverka klimatet i mitten på 1800-talet.

Tesen
Jag vill testa följande resonemang:
Den klimatpåverkan vi pratar om idag handlar om den klimatpåverkan människan lyckats åstadkomma genom storskaliga förändringar av naturen. Alltså behöver vi hitta ett sätt att räkna av de naturliga utsläppen från idisslare, en slags bakgrundsnivå. De flesta kurvor över temperatur och CO2-halt drar iväg i slutet av 1800-talet. Låt oss därför anta att de förhållanden som rådde år 1800 och tidigare är naturliga.

Då tycker jag att utsläppen från de idisslare som hålls av oss på marker som hållits öppna i mer än 200 år inte ska räknas som bidrag till klimatpåverkan. Fodret till dessa idisslare måste givetvis också komma från sådana marker, och helst vara lokalproducerade.

Det skulle innebära att en stor del av den svenska KRAV-djurhållningen inte skulle anses vara klimatbelastande. En stor del av den övriga ekologiska och konventionella djurhållningen klarar sig också utan importerad soja och liknande. Däremot skulle foder och kött från nyröjd djungel belastas fullt ut. Våtmarker i Sverige som dikats ut skulle också få problem, vilket skulle kunna bli ett bekymmer eftersom ganska stora arealer viktig jordbruksmark är just sådan dränerad mark.

Vinsten
Jag gjorde ett inlägg om det här tidigare i höst, och fick ett par intressanta kommentarer. Men jag är inte färdig med det här och vill ha mer och fler infallsvinklar. För att locka några läsare ner till kommentarsknappen utlyses härmed en tävling. Alla som har lämnat en kommentar som är det minsta relevant senast den 21 december kvalar in. Vinsten består av tre kollektioner oooootroligt god choklad. För att du ska kunna få din vinst måste du på något sätt göra det möjligt för mig att få tag på din postadress. Ur lämnade kommentarer dras tre vinnarpaket:

Första pris är en kaka var av Chocolate Santander Passion Fruit, Chocolate Santander 70%, Chocholate Santander 65% och Mecsa Osha Peruvian Jungle Chocolate 75%. Allihop är Fair Trade, flera är ekologiska. Alla kakorna har en story som gör smaken ännu rikare. Mecsa Osha kanske den trevligaste. Det här är högnivåchoklad. Gillar du choklad fattar du vad som ligger i potten. Fattar du inte, så bör du vara med och försöka vinna för att få en chans att uppleva något nytt.

Andra pris är en kaka Santander 65% och en kaka Mecsa Osha. Trean får en kaka Mecsa Osha. Allt hemskickat med posten.

Uppdat 081221: Tävlingen är nu avslutad. Lämna gärna fler kommentarer, men någon choklad går inte längre att vinna!

Jag är också torsk på choklad

Tydligen har chokladtrenden nu börjat ge ordentliga avtryck på marknaden. Läste någon stans att marginalerna i godisbranschen minskar därför att folk i allt större utsräckning köper choklad, viket driver upp råvarupriserna (förhoppningsvis mer pengar till kakaobönderna). Jag känner igen mig i det där. Förutom att det är gott har jag en diffus uppfattning om att det skulle vara nyttigt godis...

En grej som är kul är i alla fall de oändliga variationsmöjligheterna, det stora sortimentet. Lite oväntat sprang jag på en hylla med bara ekologiska chokladkakor på ICA Flygfyren i Norrtälje. Det var en 15-20 sorter. Jag fastnade för Kung Markattas mörka chilichoklad. Outsägligt tråkig förpackning, men en riktigt kaxig choklad däri. Har inget gemensamt med Marabou.

Choklad i spännande smakkombinationer (t ex olika former av peppar eller med iblandade örter) har man kunnat stöta på i chokladbutiker och tryfflar en tid nu. När det gäller tryfflar har jag en annan favorit - engelska Booja Booja. Otroligt goda och snyggt förpackade tryfflar. Ryktet säger att BioFood distribuerar i Sverige, men jag har inte sett dem. Jag beställer från Goodness Direct, om jag inte kommer över dem på någon resa. Om någon har sett dem i en svensk butik, så vore det kul att veta. Andra tips på syndigt god choklad emottages också tacksamt.

Ekoblogg har förresten snöat in på lecitinet i Green and Blacks choklad. Det var lite intressant läsning.

Men själva grejen är ändå maten!

När det gäller själva maten (som ju ändå är det mesta), så är det lite mindre frukt o grönt i år än tidigare år. Försäljarna är nog här i samma eller större omfattning, men de bullar inte upp på samma sätt. Det finns naturligtvis ändå mycket frukt o grönt här. Det är också en hel del spannmålsförsäljare av olika slag. Och ganska mycket chark och en del hårdost. På något sätt känns det som att medelhavsländerna gärna ställer ut sina torkade skinkor och parmesanartade ostar. Kanske för att de är lätta att lagra. I de här montrarna får man ofta också prova kombinationen med ett vin av viss sort. Jag hann inte med så mycket idag. Det blev lite parmesan från Emilia-Romagna och en slurk av ett ganska kärvt vin till det. Vet inte om jag skulle ha kombinerat det så själv. Men i Emilia-Romagna tycker de ju å andra sidan att Lambrusco är fint som snus.

En av de roligare produkterna jag sprang på var grön choklad från Shimodozono International. Man skulle kunna tro att det var pistasch i den, men icke. det är grönt te. Det är bara 29% kakao och smakar mest vit choklad, men den har en eftersmak som gör den intressant. Ska bli intressant att se om vi kan få se den i våra mer välsorterade butiker i Sverige.

Och det är väl inte helt otroligt, för även om Sverige suger som säljarland (vi märks knappt), så stöter jag på en hel del svenskar på golvet, som ofta letar produkter. Jag har räknat in tre av de fyra stora kedjorna och då är nog alla andra här också.

Jag är lite särskilt intresserad av fisk, och det finns det numera en del av här, och faktiskt ganska bra variation. Bäst i klassen är nog Deutsche See, som hade ett dussin arter, odlat och vilt: torsk, daurade, lax, regnbåge, nilaborre, äkta havsaborre mm. Riktigt goda fiskar alltså! Här har vi ju en utmaning för svenska fiskhandlare. Det finns ingen anledning att ligga efter här.

Trist nog, och till skillnad från Interfood, så verkar mässrestaurangerna här inte ha snappat eko-trenden. I brist på det försökte jag kolla det lokala utbudet, och det klart 6 Nürnberger wurst mit Kartoffeln und Sauerkraut (å lite illgul senap till det) kanske inte låter så sexigt, men det var rätt trevligt. Små gråbruna korvar med lite egen smak och textur har ju inte mycket gemensamt med Mamma Scans light-falu.