Befria en kvadratmeter, eller två!

En kollega hjälpte mig att göra det komplicerade enkelt. Om man lägger om hela sin kost till eko, så befriar man 6 kvm mark per dag. Eller drygt 2000 kvm per år. Det är stort som tre eller fyra moderna villatomter. Den som bara gör sitt bästa, och bara lägger om det enklaste befriar ändå runt en kvm per dag, eller runt en halv villatomt per år. Det är inte illa. Och det är konkret, tydligt och bra!

Jag har en kollega, S, som är mycket mycket kunnig på området fakta om ekologiskt jordbruk. Det har jag vetat länge. Jag har också vetat att jag givetvis borde fråga henne om enkla raka siffror kring vilken effekt det har om en konsument köper eko. Dessvärre är man själv inte så smart som man skulle vilja vara. Så man frågar inte, utan försöker vara smart själv. Det går väl bra. Ibland i alla fall...

På fikat igår kom frågan upp i alla fall. Det finns ju fina siffror som säger att t ex de som köpte KRAV-mjölk förra året tillsammans räddade världen från 41 ton bekämpningsmedel. All KRAV-potatis sparade 2 ton bekämpningsmedel osv (mer sådana siffror på KRAV-kvittona i KRAVs marknadsrapport, sid 18 ff. Rätt kul siffror). Men vad betyder det för det enskilda mjölkpaketet? Vilken nytta kan jag göra nu, här, idag? Och helst en nytta som inte blir knappt noll-komma-nästan-inget därför att volymerna är så små. (Typ en påse chips, en liter mjölk). Det var då hon droppade det, liksom i förbigående:

"Ja, alltså, jag har ju räknat på det där några gånger. Och det man kan säga är att om en person lägger om till helt ekologisk kosthållning, så befriar den personen minst 4 kvm per dag från bekämpning och konstgödsling". Det visar sig att då har hon räknat på konsumtion av svensk produktion. Och den svenska produktionen, generellt, ligger ju ändå bättre till en den genomsnittliga internationella produktionen. I synnerhet den del av den internationella produktionen som når vår marknad. Så när vi hade resonerat kring det lite kom vi fram till att om man inte är så noga med decimalerna, så kan det säkert vara så att en dags helt ekologisk kost befriar 6 kvm mark från bekämpningsmedel och konstgödsel. Vårt dagliga avtryck är större, kanske 10 till 12 kvm per person och dag, men ganska mycket mark bekämpas inte. T ex extensiva beten.

Det innebär att en enda person som äter helt ekologiskt befriar åtminstone 2 000 kvm mark från bekämpningsmedel. Nu är det inte lätt att leva helt eko. Det är tufft nog att komma upp i hälften eko, för den genomsnittlige konsumenten. Men säg att man genom några enkla drag kan komma upp i 15-20 % av maten, så motsvarar det en dryg kvm per dag, eller 400 kvm per år. det är ungefär en halv modern villatomt. En hel familj kommer ganska lätt upp i att befria 1 500 kvm eller mer. Det är som en gammaldags trädgårdstomt (el åtm nästan). Då blev det genast konkretare - aha! Så kan man resonera, förklara, tänker jag.

Så, mina argument verkar kunna bli ungefär så här:

• Om du gör så gott du kan, och köper de enkla grejerna som KRAV (mjölk, potatis, pasta, mjöl, kaffe), så befirar du en kvm mark per dag, eller en halv villatomt per år.
• Om du verkligen tar i, satsar på eko-lådor, eko-kött, KRAV-sill och alltihop, så kan du komma upp i 3 kvm per dag, eller en stooor villatomt.
• Om du prioriterar eko-mat framför allt annat, och bara köper sådant som har den gröna KRAV-hamburgaren, och till och med käkar eko på krogen, då kan du befria ett helt litet kvarter, eller åtminstone 6 kvm mark per dag.

Hm. Känns tydligt och bra. Tack för det, S!

Mangolddolmar med fiskfärs

Hippihäxan försökte häromdagen förklara vad fenomenet recept betyder i hennes verklighet. Här kommer ett recept som jag försökt ställa upp efter hennes metodologi;

Låt säga att du en vacker septembereftermiddag råkar sitta inne med en knippe mangold, kanske till och med i lite olika färger. En snabb inspektion i visthuset visar att du har ett block KRAV-torsk. Lite ägg, mjöl, mjölk, peppar, salt och smör har du nog också. Fattas det ägg, får du väl ta mera mjöl. Och visst har du potatis?

Då skulle man kunna tänka sig att dra ihop en utsökt middag ungefär så här:

Tag en knapp dl vetemjöl, och vispa ut med mjölk tills det blir en ganska tjock liten smet. Skär torskblocket (tinat) i kuber. Kvarna över lite svartpeppar. Lite salt eller örtsalt blir bra också. Fram med stavmixern. Zing! Zing! Rör i lite smält smör. Fiskfärs.

Skär av stjälkarna på mangolden. Koka upp en typ en liter vatten i vattenkokarn. Lägg mangoldbladen i en stor kastrull, slå över det kokande vattnet. Salta lite. Sätt på spisen och vänta någon minut.

Tag upp bladen ett och ett, lägg en klick fiskfärs på, gör små paket, lägg i ugnssäker form. Slå över lite vätska. Överblivet vitt vin blir bra. Eller kanske lite krossad tomat? Eller både och? Kör in i ugnen i, pja, 175-200 grader.

Under tiden; lägg mangoldsstjälkarna i förvällningsvattnet (de blir fattigmanssparris), gör potatismos. Se om du inte hittar några fräscha grönsaker till. Tag ut dolmarna efter sådär en halvtimme, tiden beror på hur stora dolmar du gjort.

Servera moset (eller stampet), de varma mangoldstjälkarna (med lite smör och kanske citron på), dolmarna och grönsakerna. Spräck en ekologisk 2,8-pilsner. Mmmmm - tisdagmiddag!

Värsta superfiskreceptet

Jag fick en kommentar för några veckor sedan som handlade om att det vore kul om jag kunde förse världen med lite fiskrecept. I min ungdoms dagar var jag en hejare på fisk o skjaldjur. Numera blir det en del halvfabrikat, men moset är alltid hemmagjort, och allt är KRAV-märkt.

Signaturen Elin skrev så här i en kommentar för ett par veckor sedan:

"Din videobloggning funkar alldeles utmärkt! Ser fram emot lite fiskrecept vid
spisen på videosnutt när du är hemma igen!"

I ett tidigare liv hade Elin o jag kunnat ha matrejs. I det tidigare livet var jag sillstrypare på Hambergs Fisk och hade tillgång till såväl förstklassiga råvaror som fantastiskt inspirerande människor när det gäller fisk, matlagning och vin. Jag hade tid att fundera, experimentera och bereda. Det var kul!

I mitt nya liv är det lite tjorvigare. Då kommer man hemsinglande från en mässa strax före fyra och förväntas ha en fiskmiddag på bordet typ vid fem - halv sex. Dessutom både vill och borde man hålla ett par småkillar glada. Då blir det ungefär så här:



Recept? Pja typ så här:

Potatismos:
Koka potatis som skurits i bitar (obs bara koka upp - låt bli klart på eftervärme, så snålar man energi)
Stampa potatisen, rör ned en klick smör, lite örtsalt och en nypa nyriven muskot. Rör i mjölk tills rätt konsistens, runda av med en äggula eller två.

Torsken:
Köp Änglamarks panerade torsk. Värm i ugnen enligt anvisningar.

Äggsåsen:
Koka och hacka ägg. Smält i smör. Lite salt o peppar

Servera till:
Smågrabbarna ville ha pizzasallad (men de skulle aldrig äta det om jag kallade det för finskuren vitkål med lite vinäger olja och peppar).
Själv gillar jag lite skurna tomater med balsamvinäger.

Rubbet KRAV-godkänt, för att stilla de mentala smaklökarna om inte annat.

Spexigt? Mjae... Inspiererande? Sådär... Gott? Jorå, jag tycker att Änglamarkstorsken faktiskt är ganska fin. Resten är ju husmansklassiker. Är Elin nöjd? Förmodligen inte - hon hade nog tänkt sig något fräckare.

Utmanande?

Annie på Vi Visar Vägen gillar att utmana andra bloggare. Den här gången har hon snyggt lagt upp en boll för mig att försöka smasha in. Min princip är att undvika utmaningar, eftersom jag tycker de luktar kedjebrev. Men, vaffan, det här verkar kul på något vis, så jag står på:

"...en liknande utmaning som dock begränsar sig till köpandet av ekoprodukter: Vad gör jag bra, vad gör jag dåligt och vad kan/vill jag göra bättre när det kommer till ekologiska varor?"

Nu beror det på lite vad man menar med ekoprodukter. Men jag antar att det i princip gäller mat (eller i alla fall sådant som man äter/dricker), kosmetika och kläder. Jag hoppar över sådant som att vi har tilläggsisolerat huset med gammalt tidningspapper (väsentligt smartare än glasull), skaffat kakelugn, bytt bort den direktverkande elen osv.

2 bästa sakerna

• Jag är mycket nöjd med min strategi att "lägga om en grej i taget". Jag bestämmer mig för att aldrig mer fundera på att köpa något annat än eko/KRAV för en produkt i taget. Finns det inte KRAV-mjölk, så handlar jag i morgon istället, t ex. Gäller också smågrejer som vaniljsocker eller olivolja. Det förenklar mitt handlande och förstärker effekten på marknaden. Har lagt om en hel del nu; senast i listan var nog smör när Arla kom med sin 1kg-förpackning.
  
• Vin. Jag är lite svag för vin. Det går inte åt mycket, men det blir guldkant i en småbarnsförälders liv med lite gott ekologiskt vin typ varannan fredagkväll. Och numera finns det flera höjdare att upptäcka. Undrar om man skulle kunna få fatt på ett ekologiskt portvin som kan gifta sig med Änglamarks supergoda parmesanost?
  

2 sämsta sakerna

• Godis. Det slinker ned lite snask utan någon annan märkning än typ Haribo i både mig och resten av familjen. Har inte hittat något vettigt sätt att komma åt det. Är heller inte säker på att jag tänker prioritera det. Men det börjar hända lite. Kanske kan det bli aktuellt snart. Choklad, däremot, har vi lagt om. Alltid eko och/eller reko.
• Köttet. Vi vill äta mindre kött, men vi får liksom inte riktigt styrning på det där. Det kanske händer lite undermedvetet, men jag skulle gärna vilja kunna säga något krispigt i stil med att söndag och tisdag är vegetariska hemma hos oss, och nötkött kan räcka en gång i veckan.
  

2 saker jag kan/vill/ska bli bättre på

• Kläder. Jag gillar att känna mig välklädd, men inköpen blir ofta spontana eller i nöd. Då har jag svårt att leva upp till ambitionen. Men jag försöker köpa en del på webben, och då är det ju inga problem med eko. Saknar också en sajt där man kan få måttsydda skjortor. Det finns en uppsjö på den konventionella sidan, och det blir snyggt. Var är eko-alternativen?
• Bröd. Det börjar komma en del bröd i butikerna. Och det är kul att baka. Det kunde vara en kul grej att få lite bättre stil på.
  

På dem bara!

Det är väldigt få fall av bedrägeri när det gäller om en produkt är ekologisk eller inte. Det beror till stor del på det kontrollsystem som omger den ekologiska produktionen; det finns t ex en lag (Rådets förordning (EEG) nr 2092/91) som säger att om man marknadsför något livsmedel som ger intryck av att vara ekologiskt så ska livsmedlet 1) vara ekologiskt enligt EU:s regler 2) komma från en produktion som står under kontroll.

Ibland blir det lite strul med mindre producenter kring dessa grundregler. Någon stans kan jag förstå det; det är många lagar för små företag att hålla rätt på och man måste ju få ut grejerna för att gå runt.

Jag blir betydligt surare när större företag dabbar sig. OLW har t ex nyligen släppt eko-chips (som är riktigt goda). Det är bara det att det inte står på paketet vilket certifieringsorgan som har kontrollerat dem, och det ska alltid stå. Ingrediensförteckningen ger också anledning att bli misstänksam; de använder en solrosolja som inte är ekologisk. Normalt ska alla ingredienser vara ekologiska (vatten o salt räknas inte) för att produkten ska få säljas som ekologisk. Det känns konstigt (men är iofs inte omöjligt) att de skulle ha fått någon form av dispens för oljan.

Så - vad göra? Jag kollade upp vad det står i lagen om det här. Och det är kommunens miljö- och hälsoskyddskontor (motsv) som ska kolla så att allt är i sin ordning. Så nu har "Miljö o Hälsa" i Uppsala (där jag köpte påsen) och Filipstad (där OLW ligger) fått e-post i frågan. Får se vad som händer.

För övrigt tycker jag att det är lite magstarkt att be kommunens miljö- och hälsoskyddskontor hålla koll på det här. De hinner ju knappt med sitt beting med djurskydd och livsmedelssäkerhet. Men har man nu gjort lag av det måste det väl bli så.

(Nej, jag har inte frågat OLW om lov för att publicera en inskannad bild av deras påse.)

Kampen mellan Det Bästa och Det Goda

I min värld av ekomärkningar och hållbarhetsfokuserade människor pågår ständigt en debatt om hur bra man borde vara för att få kallas ekologisk, KRAV-märkt, miljömärkt eller något annat i den stilen.

Om man bortser från de som anser att märkningen är helt fel ute, eller de som mest vill att det ska bli enklare att få märket för att de ska slippa ändra sin produktion, så verkar det finnas två sätt att resonera:

1. Vi kommer överens om ett regelverk som är tillräckligt bra. Sedan gäller det att få med alla ombord.
2. Regelverket ska ständigt skärpas så att det ständigt utmärker en hållbarhetselit bland företag och produkter.

Som exempel så är EU:s förordning om ekologisk produktion en ganska tydlig representant för ettan. Reglerna för vad som får säljas som ekologiskt skärps bara mycket långsamt. Fokus ligger istället på att använda EU:S regler om en fri inre marknad för att på snabbaste sätt få eko-marknaden att växa.

Jag kommer inte på någon välkänd representant för tvåan, men kanske kan Demeter räknas hit, inte för att de skärper så ofta, men för att deras regler är ganska tuffa/begränsande/spetsiga. Det är också här som många värdedrivna debattörer ofta vill vara. Allt ska vara 100%, om det bara går. Skalan som det går att tillämpa på är mindre intressant.

Jag tycker att båda linjerna har sina fördelar, men jag saknar en tydlig diskussion och en bra insikt hos flera debattörer om hur de ska vägas mot varandra. EU drar sig t ex för att begränsa användingen av nitrit i ekologiska charkprodukter. Det kanske var OK i början, för tio år sedan. Men hur har eko-chark-marknaden utvecklats sedan dess? Har hygienen i hanteringen förbättrats så att det inte längre finns hygienskäl för denna tillsats?

Det uppstår med jämna mellanrum klimatproblem som ställer till det för lantbruket; torka, översvämningar, slagregn, mm. Det ger i sin tur problem med foder, sådd, mm. Vi har en tradition av att försöka parera dessa nycker med snabba regeländringar eller dispenser. Tanken är att man som bonde inte borde bli underkänd på grund av faktorer som man har svårt att förutse eller hantera. Men då blir det en massa gränsdragningsproblem; när och för vem är problemen så svåra? Kan gränsen gå vid en länsgräns? Blir kraven också allt för luddiga för en intresserad allmänhet när de kan variera på kort varsel? Ska inte de som faktiskt lyckats hantera problemen snarare premieras än att de som inte klarar problemen får "undantag"?

Det vore intressant att få en bra diskussion kring detta.

Ny ekotopp - men varför dissa potatisen?

ICA-kuriren publicerade för några år sedan en topplista för ekoköparen. Tanken var att svara på frågan "vad ska jag köpa om jag vill göra så mycket nytta som möjligt med pengarna". Topplistan har nu uppdaterats och publicerats om, på allmän begäran få man förmoda.

Mjölken toppar som förut och det är klart att man får en massa multinytta av mjölk; betande mular ger biologisk mångfald, ekologisk mjölk är nyttigare, självförsörjningskraven löser en hel del problem med foderhandel osv. Jag kan ändå inte låta bli att tänka att det finns andra saker som verkligen skulle behöva ett lyft.

Främst tänker jag på potatis. Potatisen tillhör våra mest besprutade grödor. Bespruting ger en massa besvärliga konsekvenser som minskad biologisk mångfald, rester i grundvattnet och rester i maten. För min del brukar jag tipsa dem som frågar om att "lägga om" en vara i taget. Bestäm dig för att bara köpa t ex KRAV-bananer. På det viset behöver du inte fundera så mycket i butiken, och du kan ta ett steg i taget i lugn och ro. Då brukar jag råda att lägga om potatisen först.