Kokbok o klokbok om hönan och ägget

En förening med det omöjliga namnet Föreningen för Ekologisk Fjäderfäproduktion har precis kommit ut med en utsökt liten klok- och kokbok.

Boken innehåller dels små reportage från ett dussin hönserier, med bakgrund och bilder om hur det ser ut, vilka bönderna bakom äggen är och vad de har specialiserat sig på. Dels innehåller boken en liten trave trevliga recept. En del är grundläggande (förlorade ägg), andra är lite mer avancerade. Men inget av dem verkar särskilt svårt. Snarare lockar de till att börja testa. Och så är det lite eko-fakta och ägg-fakta.

Men jag vet inte, det är något speciellt med den. det jag skriver ovan låter ju rätt ordinärt. Men bildvalet och tonen i hela boken är som en feel-good-film. Man bara läser och mår bra.

Boken är på knappt 100 sidor, inbunden och heter "Ab Ovo". Den kostar 160 kr inkl porto. Jag kommer att beställa några att ha som gåbortpresent och så. Men, den här föreningen spelar lite hard to get. Så det enda sättet att få tag på boken är att hoppa in på deras webbshop och beställa ett ex. På Bokus och Adlibris finns den inte.

Ekologisk hudvård - att märka eller inte märka?

Ekologisk hudvård växer ju med raketfart. Området gränsar mot något som kallas "naturlig" hudvård. Många produkter består mest av jordbruksprodukter, med kanske lite lera i. Men det finns en hel del annat jox som hälls i produkterna också. Och eftersom huden är vårt största organ som har kapacitet att ta upp olika ämnen, så kan man tycka att det skulle finnas minst lika stort behov av att eko-märka kosmetika, lotions och annat, som det finns behov av att eko-märka mat.

Fram till nu har det funnits lite olika standarder ute i världen. Soil Association har haft en rätt tuff regelsamling ute ett tag. EcoCert har haft en betydligt lindrigare. ICEA i Italien har också haft sitt, osv. Men nu håller man på och försöker förhandla ihop sig om en enda ekologisk standard för hudvård, kosmetika och hygeinprodukter. Samarbetet kallas för Cosmos. Deras regelverk, Cosmos-standarden, ser för en annan lekman ut att vara rätt bra. Men man tillåter konserveringsmedel och föreningar med silver och koppar. Redan där börjar man fundera över hur bra det här är.

Inom KRAV har det varit en hel del diskussioner om man borde suga in kosmetika, och då Cosmos-standarden i systemet. Dvs - ska det få finnas KRAV-märkt kosmetika? Tills vidare har man landat i att det finns för lite egen kompetens. Det är för mycket olika substanser som används som inte används inom livsmedelssektorn.

Jag har funderat lite över om det här är ett bra, eller ett allt för fegt ställningstagande. Normalt brukar jag vara för att miljö- och hållbarhetsmärkningar ska in på så många områden som möjligt. Men tills vidare tror jag nog att det är bra att hålla KRAV utanför kosmetikan. Det är verkligen långa listor med substanser som trots allt får tillsättas. Och man vet allt för lite om vad de gör med människor och natur.

Mangosteen - kul grej

Jag har en polare som aldrig riktigt klarat av perioden mellan oktober och april i Sverige, så han har flyttat till Thailand, och mår bra där. Emellanåt kommer han hem och igår tittade han över på lite älgwallenbergare med potatis- och palsternacksmos. Som gåbortpresent hade han med sig en flaska mangosteen-smoothie. Enligt marknadsföringen (som säkert är vetenskaplig och objektiv) så är detta rena evigt-liv-elixiret. Bocktörne (gojibär) är rena treon i jämförelse, liksom. I alla fall. Det var ju extra kul att den var ekologisk.

Eller i alla fall gjord på ekologisk frukt. Inte för att det finns något certifieringsorgan eller känt märke angivet. Men ändå. Det kan ju tänkas att allt stämmer. Och då tar jag mig numera en hutt av flytande guld varje morgon!

Hållbarhet genom lust och fägring stor

De senaste veckorna tycker jag att det verkar som att hållbarhetssverige har kommit till en ny insikt. Plötsligt pratar alla om att det är självklart att om man ska få stora mängder av människor att ändra beteende i hållbar riktning, så kan vi inte stå och skrika KRIS, ALARM och PANIK! Istället gäller det att tala med lockande, charmerande toner. Det gäller att få det hållbara alternativet att framstå som det mer attraktiva, som det mer lustfyllda. Vi behöver locka de matglada konsumenterna på en spännande och smakrik upptäktsfärd bland bönorna, snarare än att tala om för dem att de måste dra ned på köttet. Tidskrifterna Effekt och Camino är mina sanningsvittninen. Men också grundskoleeleverna i Karlstad.

Allra tydligast formulerades detta i en artikel som publicerades i det första numret av tidskriften Effekt. Kommunikatören Solitaire Townsend förklarar att det allra bästa sättet att nå framgång borde vara att göra som de som lyckas. Skönhetsindustrin säger inte ett ord om att deras produkter kan ta lång tid att applicera, eller att de till och med kan göra ont. De får istället hela sortimentet att signalera ”because you’re worth it” och att du självklart ska kosta på dig bra grejer. Bilindustrin pratar självklart inte om att bilen kommer att ta dig till timslånga köer eller lika långa och lika tråkiga motorvägspass. De talar istället om körglädje, finesser och status. Det ska bli spännande att följa Effekts fortsatta kommunikationsskola.

Idag höll jag föredrag för ett hundratal pedagoger i Karlstad. De presenterade bland annat ett antal hållbarhetsprojekt, och även här var det så supertydligt att eleverna i projekten så supertydligt hade sagt ifrån: De ville inte bidra till fler larm eller mer krisstämning. De ville göra projekt och filmer som stimulerar att göra rätt som inspirerar att välja bra alternativ. Man ville inte syssla med att välja bort eller dissa. Vi fick se några alldeles underbara filmer, som elever hade gjort, och som handlade om hur man väljer rätt och hur kul det kan vara. De handlade om vad som sker på den ekologiska grisgården och varför den är så bra. Inte många ord om de dåliga alternativen.

Caroline från Camino var också i Karlstad och pratade. Hon förklarade att hela deras idé är just att peka på det roliga, på den hållbara livsstilen och på vilka smarta lösningar det finns. De vill inspirera, stimulera, förklara det fräcka i att designa damunderkläder som görs av gamla herrskjortor (tror det var Bea Szenfeld som sysslade med det). Hur man kan komma över ett gammalt konkurslager med klänningar och förädla dem till fashion. Hur man kan göra affärsidéer av hållbarhet (där de gärna håller fram sig själva som exempel).

KRAV har länge kört strategin att prata för sig själv, så får andra prata om sig. Möjligen har man valt en lite väl jutesäcksartad kommunikation kring KRAV-märket, men i grunden tror jag att det är rätt. Om man kan få fram det njutningsfyllda i att se sina barn äta obesprutade äpplen, eller välmåendet efter en bit choklad som framställts på ett anständigt sätt, eller tryggheten i att det ekologiska lantbruket har många fler lösningar än det konventionella, så tror jag att det passar precis rätt i den här trenden.

Och det fina är att det redan finns så mycket kanaler för att prata njutning. Caminos, REKOs och Effekts farligaste konkurrenter blir då helt vanliga njutningsmagasin som Gourmet, Allt Om Mat, modetidningar, trädgårdstidningar, mm. Det innebär naturligtvis att tillvaron för de förra kan bli tuff. Men på det hela är det suveränt – vi får många, många fler att tala hållbarhet. Bara för att det är så härligt! Härligt, va?

Ekologiska kanelbullar med extra allt

Det är kanelbullens dag idag. Vem som nu kom på det. Men det är en ursäkt så god som någon att dra igång ett rejält bullbak mitt i höstrusket. Här är mitt förslag på den yppersta kanelbullen. Baserat på generationer av erfarenhet.

Min goa mor har lärt mig mycket nyttigt. Bland annat att när det gäller (kanel)bullar, så kan man inte dra på för mycket. Det går inte att ha för mycket fyllning, eller för mycket kanel i fyllningen. Man kan heller inte ha för många goda ingredienser i fyllningen. Och, bara förra året, lärde hon mig att det är mycket godare med knyten än med vanliga snurror. Det sista tror jag beror på att man får till en högre bulle och mer fyllning per bulle.

Så, nu har jag utvecklat en festbulle, som jag tänkte dela med mig av. Går förresten rätt lätt att konvertera till lusse- eller julbröd med lite glamour. Samtliga ingredienser bör vara KRAV eller eko. Annars blir eftersmaken lite bitter, och själva brödet lite trist.

Den som inte vill använda smör kan köra med rapsolja och vatten i en blandning av 1 del vatten till 4 delar olja. En god rapsolja smakar annorlunda än smör, men absolut inte sämre. Den som inte vill använda ägg kan köra med mjölk som pensling och öka mängden mjöl (och hälla i lite vatten) i fyllningen. Mandelmassan är viktig för lyxkänslan. Hittar du ingen eko i din affär - baggis att göra egen.

Gör så här:
Sätt en vetedeg på cirka 5 dl degspad (grundrecept kan hämtas hos t ex Tasteline och COOP, men det går säkert bra med det som är bakpå mjölpåsen). Tänk bara på att inte snåla med smöret. Det är lyxbullar vi snackar här. Och det viktiga är för övrigt inte hur många dl vetemjöl du häller i, utan att degen blir smidig och blank och släpper från bunken. Jag brukar överarbeta degen lite. Den blir segare då. Det gillar jag.

Fyllning: 1-1,5 hg smör, 2 msk stött kardemumma, 3 msk malen kanel, ca 2 hg mandelmassa, 1 dl socker, ett par msk vetemjöl, två rivna äpplen och ett ägg. Eller ta mer av något som du gillar. Rör ihop.

Efter första jäsningen - dela degen i tre lika delar. Kavla ut dem till typ kvadrater, kanske 40 cm i sida. Bred fyllning på halva kvadraten, vik den tomma halvan över den bredda, så att du får en rektangel, typ 40 x 20 cm. Skär remsor av rektangeln (se bild).

Tvinna remsorna och nysta ihop dem till en boll och knyt ihop på något sätt. Låt jäsa enl recept (typ 30 min). Pensla med ägg och/eller mjölk, pärlsocker (snåla inte). Grädda i ganska varm ugn (typ 225 gr) tills bullarna blir gyllenbruna. Antalet minuter i ugnen beror på vilken storlek du gör på bullarna, men förmodligen är det mellan 7 o 12 minuter.

Njut varma (men inte heta) med kall mjölk. Eller en kopp riktigt gott kaffe.

Foto: EkoTänk. Det vore kul om du uppger källan om du lånar bilderna.

Sanas avd för ekologisk hudvård mm

Rågbröd och sorbet

De dök upp häromdagen; Camino och REKO. Det är som att välja mellan ett danskt smörrebröd på brunsvart rågskiva och en lätt och fluffig sorbet dekorerad med lite godsaker. Olika? Ja! Vilken är bäst?

Bravo, KRAV-is-glass!

Någon gång under sommaren sprang vi på en tjej i någon butik som stod och delade ut frysformar till alla som köpte BRAVO-juice. Jag tror att dealen var att den som köpte ett paket BRAVO-juice, kunde få ett kit med fyra platta byttor med fyra tillhörande pinnar. Tanken var att man skulle fylla de små byttorna med BRAVO-juice, sticka ned pinnarna, stoppa i frysen och snipp snapp snorum få BRAVO-is-glass.

På något sätt lyckades familjens 5,5-åring snacka till sig en sådan där utan att ta något BRAVO-paket. Väl hemkomna testade vi. Det blev riktigt gott. Och istället för BRAVOs konventionella juice kör vi med Godmorgons KRAV-märkta ekologiska.

Så nu har vi KRAV-märkt isglass oxå. (Eko-strutar har Hemglass redan fixat) Det blir bra om värmen återkommer.

Bilden har jag lånat av Rynkeby.

Jordgubbstårta som på Seläter

Världens godaste tårta. En rulltårta med jordgubbar och grädde. Tar en halvtimme att göra och innebär en försmak av himlen. Rubbet finns som eko.

Det finns många goda desserter som ofta är rätt krångliga att laga till. Det tar tid, det är noga och det är cutting edge. Inget fel på vaniljpannacotta med rabarberkompott. Men hålla på med gelatin, och koka kompott och komma på att det var slut på vaniljstången... Men nu börjar den tid på året då allt är lätt i köket. Man kan ta lite färskpotatis, knippmorot och knippmorot. Kanske lite ärter. Koka på lite lätt. Servera med smör.

Eller, den godaste tårta som finns, koncentratet av sommar - jordgubbstårta där det mesta är pin färskt och som tar max en halvtimme att göra. Tårtan har länge varit förknippad med sommarfirandet i Strömstad, men nu har jag flyttat hem den och den är lika god här.

(Uppdatering - jag får dock medge att det finns en snyggare sommartårta på TaggaNer. Värsta tårtrejset! Kolla smultronen! Hm. Man kanske skulle kunna göra en kombo?)

Tårtan är mycket förlåtande, så jag tar principen först, för den som vill experimentera:

1. Gör en rulltårtsbotten
2. Mosa en liter färska, söta, fina jordgubbar med lite socker
3. Blanda jordgubbsröran med hårdvispad grädde.
4. Gör en tjock rulltårta med jordgubbsgrädden. Servera överbliven jordgubbsgrädde vid sidan om.

Här följer detaljer:
Ungnen på 250 grader, sedan rulltårtsbotten:

Rulltårtsbotten

• Vispa 3 ägg, 2 dl socker och 1/2 dl mjölk. Vispa länge, det ska bli ett rejält fluff.
• Vänd ned 2 dl vetemjöl och en tsk eller två med bakpulver.
• Tryck ned ett bakplåtspapper i en plåt eller långpanna, bred ut smeten
• Grädda snabbt. Tar ungefär 5 min innan botten är gyllenbrun och höjer sig. Då är den klar.
• Viktigt trick - ställ botten att svalna övertäckt, t ex med en annan plåt ovanpå. Om den får svalna täckt, så spricker mindre sedan. En plåt över gör också att man kan ställa den ute att svalna. Går fortare då.

Jordgubbsgrädde

• Tag en liter jordgubbar, ju sötare desto bättre. Rensa. Spara några till dekoration. Krossa resten med en knapp dl socker (beror på hur söta gubbarna är). Jag brukar köra med en potatisstamp.
• Vispa 3 dl grädde, ganska hårt. Rör ihop med jordgubbarna. Smaka inte på den färdiga jordgubbsgrädden. Det finns risk för att du bestämmer dig för att rymma med bunken och blåsa gärsterna på tårtan.

Montera tårtan

• Tårtbotten bör vara sval innan man lyfter på locket. Om den är ljummen eller varm kommer jordgubbsgrädden att rinna ut. Nästan lika gott, men inte riktigt lika snyggt. Strö lite socker på ytan på botten. Vänd upp på en arbetsbänk, el likn. Dra försiktigt av pappret rakt bakåt. Ibland går det lättare om man har vatten på pappret.
• Bred ut jordgubbsgrädden på avigan. Lite lagom tjockt, dvs ganska tjockt. Men spara iaf fem cm på slutet.
• Rulla försiktigt och löst ihop. Har du sparat lite på grädden på slutet, så håller tårtan ihop utan att fyllningen rinner ut. Garnera med lite kluvna jordgubbar och kanske citronmelissblad.
  
• Servera på en gång. Denna tårta blir inte godare av att stå. Det brukar alltid bli lite jordgubbsgrädde över. Det gör inget. Bred det ovanpå, servera bredvid eller nå't.

Se där - intensiv, nästan syndig sommar i koncentrat. Klart på en halvtimme. Allt utom bakpulvret finns som eko och KRAV. Vill man, så kan man nog köra utan bakpulver. Men då är det extra viktigt att vispa länge och vända ned mjölet försiktigt.

KRAV-jordgubbar nära dig? Här finns listan.

Bilden har jag tagit själv. Den får användas fritt så länge källan (EkoTänk) uppges.

EcoQueen lägger ned - trist!

Har just hört att EcoQueen lägger ned. Det tycker jag är trist. För ett år sedan var fyra eko-tidningar i eller på gång; Camino, EcoQueen, REKO och en satsning från Bonnier. Bonnier satte aldrig sin grej på marknaden och så var de bara tre.

Jag har varit glad åt att det har funnits tre ekotidningar för olika typer av konsumenter. Och jag tycker att EcoQueen kanske var den spexigaste. Den närmade sig liksom en konsumentgrupp som tidigare har varit låååångt från eko, och liksom hjälpt till att definiera ett nytt sätt att leva mer hållbart. Och så var de bara två... Jag kommer att sakna den där blaskan.

Däremot gör detta möjligen livet lättare för de som återstår. Det är ju ingen dans på rosor att dra igång en ny tidning. Kanske går några prenumeranter och köpare över till Camino och REKO. Hoppas det.

Inget ont som inte har något gott med sig

EkoNord drog inte så mycket folk som vi hade hoppats. Så vi har fått chokladbollar över som vi knaprar på till fikat. Jag fascineras över att Delicato till slut har gjort det enda raka - röra ihop en boll helt utan E-nummer. Inte en dag för tidigt!

Många jag har talat med menar att EkoNord och Nordic Organic Conference var riktigt bra idéer, och borde ha funkat. Men de flesta menar också att det kom betydligt mindre folk än väntat. Anledningarna till det har det spekulerats mycket i;

• lågkonjunkturen gör att företagen fokuserar produktion och väskdängande snarare än konkurrentbevakning och produktutveckling


• Var priserna för att delta i NOC för höga? Eller var programmet så brett att ingen grupp kände sig riktigt utvald?


• Har parterna som arrangerade det hela inte engagerat sig tillräckligt i att propagera för eventet?


• Var Svenska Mässan en strulig arrangör?

Nåja. Oftast lyckas man hitta den ansvarige för problemen någon annan stans... En positiv bieffekt för mig personligen är i alla fall att det blev över av det vi och andra skulle bjuda på i montern. Så det kom en pall med kex, bröd och annat till kontoret runt lunch. Där fanns faktiskt oxå en låda KRAV-märkta chokladbollar från Delicato.

Det var ju trevligt. Go'biten var nog först med sina arraksbollar, men nu kommer alltså även Delicato med ett KRAV-sortiment. Det som slog oss när vi satt vid fikat och förundrade oss var att Delicato har gjort en boll helt utan e-nummer. Otroligt nog har man helt enkelt rört ihkop vegetabiliskt fett, socker, kakao, vatten, lite mocka salt och vanlij. Precis som man gör hemma.

Vi förundrades över att det skulle ta så lång tid innan det blev opportunt att massproducera anständig skräpmat. Men nu är den tiden här, så det är bara att glädja sig över ytterligare ett steg på vägen.

För övrigt gör jag en annan notering om det dinosauriesamhälle vi lever i. Jag får ett nyhetsbrev där en stor braskande nyhet är att nyregistreringen av bilar har gått ned med 30%. Kris och katastrof, verkar man skola tycka. Längre ned står det att nyregistreringen av bussar har gått upp med 24%... Varför jublar ingen över det här sambandet att SAAB störtdyker och Scania lyfter till nya höjder? Hoppas lyftet för bussarna är bestående!

Bilden har jag lånat från Delicatos webbplats.

Frestarens garn

Hemsk musik - god glass! Känner ni igen den pay-offen? Nåja, de (Hemglass) har snärjt mig i alla fall, och nu är det nog permanent. Det började under en kortare värmebölja förra sommaren. Jag och barna höll på att missa glassbilen som stannade i kvarteret bredvid. Så jag frågade om de inte kunde stanna utanför oss. Hälften på skoj och jag hoppades på ett nej. Men där bedrog man sig, sedan dess stannar glassbilen utanför vår solgrind. Och spelar sin hemska musik.

Barna reagerar insitinktivt, men ibland lyckas jag hejda dem - nä, behövs inte, vi har redan osv. Någon gång var jag ute och handlade i alla fall. Och kände på något sätt att jag skulle ursäkta mig för att vi inte handlar så ofta, när de nu gör omaket att köra hit. "Ingen fara" sa chaffisen, "men jag skickar gärna ett SMS när vi är på gång, så att du kan tänka ut om du vill ha något." Dum och trött som jag var så fick de mitt mobilnummer. Så nu är man förvarnad oxå...

Men i alla fall. Nu hade jag tänkt säga åt dem - börja stanna i kvarteret bredvid! Men då slog de spiken i kistan - för nu hade de ekologisk glass. Okomplicerade choklad- o vanlijglasstrutar. Rätt goda.

Så jag lägger ned försvaret. De har vunnit. Barna jublar. Jag kvider lite över att jag inte kan hålla emot skicklig marknadsföring.

Trendspaning - fler ekobröllop?

Det är ofta så att eko liksom växer bubbelvis. Vissa produkter tar en väldig fart (mejeri, banan, kaffe), medan andra närliggande områden utvecklas väldigt långsamt eller inte alls (kött, svensk frukt, te). Det senaste halvåret tycker jag att jag har sett en ordentlig ökning på intresset för hållbara bröllop. För ett år sedan var det ganska exotiskt, lite nördigt. Nu är det mer comme il faut, ett omtänksamt sätt att gifta sig.

Jag gjorde en notering om ekobröllop i höstas, men det har nog inte satt någon trend... Möjligen har tidningar som Eco Queen bidragit till att förena flärd och framtid. Men hur som helst verkar det hela nu lyckligtvis ha etablerat sig. Rådgivare som Asfaltsblomman vet allt man behöver veta och lämnar bra råd. På mässan EkoNord kommer det på tisdag 19:e maj också hållas ett seminarium om konferensanläggningar och efterfrågan på ekologiska bröllop.

Det här verkar kul. Det verkar som att ekobröllopen har lämnat de få hängivnas skara och numera är något som alla seriösa festvåningar behöver känna till. Då ökar tillgängligheten, och fler ställs inför en realistisk möjlighet att gifta sig ekologiskt. Då väljer fler att göra det, marknaden växer. Och världen blir lite hållbarare. En millimeter till på tusenmilafärden.

En vecka i Saltoluokta

Jag har just softat en vecka på Saltoluokta fjällstation. Det var underbart, men tycker kanske att deras ekologiska ambition var lite väl låg. Fick däremot tillfälle att diskutera köttkonsumtion, och har kommit fram till att om man äter kött ett par gånger i veckan, så behöver man bara lägga till lite bönor för att få en fullvärdig kost. Känns som ett enkelt budskap att försöka få ut till alla de som räds epitetet "vegetarian".

Har just kommit hem från en vecka i Saltoluokta. STF har en fjällstation där, som erbjuder familjeveckor. Det låter kanske väl präktigt och trist, men var helt underbart.

Saltoluokta ligger ungefär 4 km utanför vägen och från vägen är det knappt två timmar till Gällivare station. Från Gällivare är det 124 mil järnväg till Uppsala. Men eftersom det var nattåg så upplevde vi restiden som, pja, kanske fyra timmar. I Salto har Telia täckning, men inte Tele2. stackars de som har Telia. I Salto kan och ska man bara vara. Det är en kvart upp till kalfjället och barna får mata renar, fiska röding och träffa Plupp.

Själva fjällstationen lever naturligtvis på naturupplevelsen, och de gör vad de kan för att använda lokalproducerad mat och källsortera skräp. Men jag blir lite brydd när det dyker upp färska sockerärter på tallriken, och att betoningen på ekologiskt inte är större än att ett par teer och ett vitt vin är eko. Lite förvånande också att de nästan inte hade några lågenergilampor, öppna spisar med ingen kakelugn. Direktverkande el, osv.

Men, jag har inte funderat så mycket på det. Snarare njutit av den vackra byggnaden, tumlat runt i snön, och haft tid att prata med människor. Bland annat satt jag en frukost och resonerade med en allmänläkare på ST, dvs nästan klar specialist. Hon var vegetarian och jag var lite nyfiken på hur lite kött man kan äta utan att betrakta sig som vegetarian. Eller, rättare sagt, kött innehåller ju en del nyttigheter (typ protein, järn) - hur stor är vår överkonsumtion? Hur lite kött kan man äta utan att vara noggrann med att se till att komplettera sin kost med sådant som innehåller just sådant som köttet innehåller?

Jag vet att det finns många som lever som vegetariskt och tom veganskt utan att de tycker att det är ett problem. Men det jag skulle vilja veta är hur man omsätter klimatambitionen "mindre kött" i handling. Vad kan man säga om vår överkonsumtion, som är tydligt och rakt? Givtvis borde man undersöka det här närmare och mer ambitiöst, men här satt jag nu med en allmänläkare på en fjällstation och hade all tid i världen att diskutera frågan. Jag tyckte hennes tankar var intressanta.

Hon menar att vi i princip har större problem med överkonsumtion av protein, som ger hög belastning på njurarna. Inte ett problem för de med normala njurar, men för de som har lite problem med njurarna kan det här vara en viktig grej. Och de behöver inte bli vegetarianer för det. Hon menar också att en i övrigt allsidig kost, kanske med lite extra bönor, tar hand om de flesta behov. Vi kom fram till att de allra flesta kan nöja sig med kött en eller två gånger i veckan. Och då behöver det ju inte vara nötkött varje gång.

Den andra sidan av saken är hur mycket betande mular vi behöver för att hävda artrikedomen. Det får jag väl ta upp med någon växtagronom på någon annan fjällstation.

Den här frågan fick lite extra aktualitet eftersom jag blev intervjuad av Klotet (om klimatmärkning) för ett par veckor sedan. Då undrade de hur mycket nötkött jag själv äter. Har själv inte hört programmet än, ska bli spännande.

Bilden har jag lånat från Saltoluoktas hemsida

Sött kan smaka mer eller mindre sött

Idag hörde jag att en sådan där kondis-bit-bagare (ni vet dammsugare, mazariner, kokosbollar) har fixat en KRAV-godkänd dammsugare som (om jag fattade rätt) ska visas upp för världen på BioFach. Jag tror att det är Godbiten som ligger bakom det här. De har ganska många KRAV-produkter, och bland annat en vit punschrulle. Möjligen gör det här Godbiten till ett vinnarföretag.

Jag tror att andra drakar i socker- och fettbranschen, som Delicato och Marabou, gör analysen att folk inte bryr sig om något annat än priset och färgen när de köper sötsaker. Jag tror de har fel. Jag tror att en vit (det gröna färgämnet passerar inte KRAVs tillsatslista) ekologisk dammsugare ger nya vibbar och lite bättre samvete mitt i synden. Jag tror att folk gärna vill fika sig till en bättre värld.

Så rappa er Delicato och gänget, annars kommer ni att tappa marknadsandelar utan att fatta vad som hände!

Right on, ride on, EcoQueen!

Jag har läst EcoQueen nr 3. Jag gillar deras rakt-på approach. Inga ursäkter: glam, flärd och lite synd, men eco-style. Det är lite intressant att de så konsekvent använder ordet "eco", inte "eko". På det viset kan de ju komma undan en del frågor och kritik när det gäller vad de tycker och tänker. De får liksom friare spelrum att själva definiera denna (möjligen) nya livsstil.

Jag har ju roat mig med att ta på mig rollen som recensent av eko-tidningar. Det har ju poppat upp några under 2008. När jag läste första numret av EcoQueen, så kände jag på något sätt att det här går inte... De försöker kombinera två ting som inte kan kombineras; flärd och fåfänga med präktighet och ansvar.

Nu har jag tagit mig igenom nummer tre (som kom ett tag innan jul), och nu kan jag inte låta bli att älska den här tidningen. Den är på något sätt så okomplicerad. De skriver på framsidan att den erbjuder "164 sidor extra allt", "syndfullt sexigt mode", "15 naturliga underverk som räddar hud och hår". Tidningen är glansig och ger intryck av att, ja... inte är det kretslopp och växtföljder man associerar till...

Men, det är precis så den är också. Tidningen lägger eko-vinkel på allt en dink (double income nokids) kan tänkas vilja göra lite åt. Genom det smarta greppet att kalla den nya livsstilen för "eco", inte "eko", så skapar de också frihet att själva definiera denna livsstil. Då är det liksom inte så noga vilken certifiering textilier har, bara EQ uppfattar det som "eco". Tidningen är också kristallklar med att den talar med någon som är eller vill vara en EcoQueen. Jag börjar garva flera gånger när jag läser och hittar uttryck som gör fullkomligt klart att jag som karl inte ingår i deras målgrupp. Bitvis är det liksom en dragning åt en ekologisk Café för kvinnor.

Men det är klart att jag lackar till ibland oxå. I recepten så är nästan alla råvaror eko, utom fisken. Där är det inte så noga. Det blir eco ändå på något vis. EQ hamrar också in att en riktig EcoQueen faktiskt är värd en resa till Thailand nu och då; flyget står bara för 2% av klimatutsläppen... Ammenvafaan - skärp er, flyget står också för en mycket mindre del av världens transportarbete än 2%. Att flyga jorden runt på semester är generellt inte bra, och avlatsbreven (klimatkompensationen) löser inga problem.

Men ändå, mycket är bra. Det som slog mig till sist är att det nu finns så mycket eko-prylar att det faktiskt inte är så svårt att börja leva eko. Att fylla korgen eller vagnen med eko är ingen större seger längre; hushållstextil, mode och kosmetika med eko-profil finns i överflöd på nätet och inte långt bort IRL. Att publicera listor med nya produkter blir allt mindre intressant. Det intressanta är i stället att välja, vraka och tipsa. Det, om något, är häftigt.

Hur som helst; stå på, EcoQueen! Ni bidrar med nya tankar. Och några garv.

***

För övrigt upphör aldrig världen att förvåna mig: Sprang på ett tub-klipp häromdagen. Som har setts 110 000 000 gånger. Närmare 500 000 människor har blivit så tagna av denna gummimänniska att de tagit sig tid att ranka filmen. Kul? Jovars, men har har garvat betydligt mer år annat. Bra? Njae, jovars. Viktig? Jag skulle vilja svara nej, men 110 miljoner tittare kan väl inte ha fel?

Världens största eko-bulle

Egologiskt tipsar om denna festliga video. Green Bakery i Gbg tillverkar och auktionerar ut vad som förmodligen är världens största ekologiska (lusse)bulle. De kör tydligen lussekatter utan saffran, men det är väl OK.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

KRAV-mandelmassa

För ett tag sedan var jag brydd över att det skulle vara så svårt att få tag på nyckelingredienser till julen; saffran o mandelmassa. Saffranet gick väl att fixa på postorder, men mandelmassan var lite värre, och det var brått också. Sarah på Egologiskt hade vänligheten att tipsa om hur enkelt det var att göra själv. Jag tyckte väl lite smådrygt att jag vare sig hade tid eller maskiner som behövs...

Förlåt att jag var så dryg Sarah! Nu har jag insett att det inte behövs särskilt speciella maskiner. Mandelkvarn, matberedare, mixer eller lite vad som helst som har sönder mandlarna riktigt rejält är vad som behövs. Så här gjorde jag för att få ca ett halvkilo mandelmassa på tio minuter (betydligt mindre tid än att springa till affären):

• En påse Saltå Kvarn mandlar (250 g) hälldes ned i den gamla mixern som vi ärvt av farmor. Ziiiiing - mandelmjöl!
• Ned med alltihop i en bunke. Tillsätt lika mycket socker. Rör om och arbeta.
• Det ville liksom inte bli något annat än mandel- och sockermjöl, så jag frågade runt lite och fick rådet att köra med florsocker istället. För sent. Då blev rådet att tillsätta äggvita lite i taget tills konsistensen är riktig. Det gick åt nästan en hel äggvita för mig.
• Resultatet syns på bilden ovan, och my goodness, det är skillnad i smaken på Odenses industrimassa och det här!

Så mitt råd om du behöver ekologisk mandelmassa är att göra den själv. Det går fort och är gott! Och det är billigare än konventionell mandelmassa. Det leder mig till att säga; Saltå, Torfolk och ni andra, hur kan det komma sig att ni inte gör mandelmassa? Det verkar vara god lönsamhet i det!!!

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Nya lösningar

Idag blev det lite lösa funderingar kring att när vi ska försöka lägga om våra liv till en mer hållbar variant, så är det roligare och bättre att tänka nytt än att försöka uppgradera gamla lösningar. Bättre att köpa ett snyggt LED-lys-klot till fönstret än att stoppa en ful lågenergilampa i en stjärna som är avsedd för glödlampor. Jag tror och tycker att det är lite på samma sätt med förädlade ekologiska livsmedel. Om en produkt inte självklart går att göra som en ekokopia, därför att den normalt innehåller för mycket jox, så ska man inte försöka. Då är det nog bättre att göra en annorlunda produkt som blir god och lyckad.

Ni vet hur det är. Man plockar fram sina el-adventsljusstakar. En viss andel av dem funkar inte. Man börjar plocka runt lamporna och får en av två svarta stakar att lysa. Iofs med olika ljusstyrka på lamporna, men ändå. Sedan räcker inte de hela lamporna och man vallar iväg till affärn på hörnet för att köpa fler. På vägen börjar man fundera och inser att folk börjar få mer jullyktor än de har fönster. Två ljusstakar och en stjärna är inte ovanligt. Det är inte ens snyggt, bara svulligt. Och så inser man att i alla dessa ljusstakar sitter glödlampor. Sju stycken om 3 W, alla med blykontakt. 21 W per ljusstake och en massa bly som vi vinte vill ha i närheten av levande organismer, egentligen.

Så jag bestämmer mig för att det får räcka nu. Jag vill inte reparera den där ljusstaken. Det blir bara svulligt och miljöpåfrestande. Nästa dag ser jag plötsligt ljuset... I form av en helt annan slags fönsterpynt; ett klart klot med gulddekorationer och LED-lampor inuti. Lampornas effekt är totalt 0,36 W, med transformatorn kanske det blir 2 till 3 W. Och inget bly! Och LED har en enorm livslängd. Julpyntsbehovet är löst på ett nytt, snålare och snyggare sätt.

Jag tror det är så här vi kommer framåt. Inte genom att försöka stoppa i ny teknologi i gamla lösningar (man har sett en del hemska försök med LED som ljus), utan i en design som från början utnyttjar snål, modern teknologi. Det är klart att man inte hittat på de här kloten tidigare; de hade ju blivit brandfarliga. Nu när det finns svala lågenergilampor kan man göra julstjärnor i helt nya material som jute eller papper. Men de gamla stjärnorna som kräver glödlampor blir asfula om man stoppar lågenergi i dem.

Jag tänker att det är lika dant med maten och eko-produktionen. De riktigt bra lösningarna kommer när man försöker utnyttja det som är bra med KRAV eller eko, inte när man försöker stoppa in KRAV-grejer i en produkt som är utvecklad för konventionella råvaror. På jobbet får vi ibland frågor och förslag som iofs är kul, men som ändå inte har tagit det här steget. Man vill göra en av sina storsäljare i KRAV-variant, men tänker inte på att de bygger på konsistensgivare som antingen inte är tillåtna eller som är mycket svåra att få tag på som KRAV-godkända.

Måste man ha lecitin i sin produkt, kanske man skulle försöka något helt annat när man kompletterar sin portfölj med eko. Ekorrens ekologiska godis smakar och känns inte som Gott och Blandat. Jag tror inte heller att de ville det, och det är liksom ärligare. Det skapar också en egen nisch, en egen produkt som man är ensam om.

Se där, lite lösa funderingar.

Bilden är jag ansvarig för själv. Min bror är fotograf. Han är duktig. Själv tycker jag det är svårt att ta bilder i mörka lägen så att det blir snyggt.

På konferens i 1900-talet

Jag var på ett hastigt sammankallat möte i Stockholm idag. Eftersom det gick fort att bestämma sig för just detta möte just denna dag, så kunde vi inte välja och vraka mellan möjligheterna, utan fick ta där det blev ledigt. Vi hamnade på en av de moderna anläggningarna runt centralen.

När jag satt där slog det mig i en mikropaus att det var något väsentligt annorlunda här; små styckförpackade godisar snarare än nötter eller frukt, spritpennor av metall till blädderblocket snarare än miljömärkta wyteboarddito, reklam, block och plastpennor på varje sittplats, snarare än träpennor och en hög block i hörnet. Frukten glänste plastigt fin i receptionen (kunde man äta den?). Det kändes så... 1900-tal. Det kändes precis som att anläggningen trodde att jag skulle bli glad och kreativ av det plastiga snasket och reklamen. Att det är fint med pennor som man kan ta med sig (tur, tycker de, att det finns så billiga pennor att ge bort). Källsortering i mötesrummet? Kändes lite som en icke-fråga.

Då inser jag hur långt framme konferens- och hotellkedjor som Scandic och Choice egentligen ligger. Och vilken ledfyr Sånga-Säby egentligen är. När vi bokar konferenser på jobbet är det ju nästan alltid miljömärkta anläggningar, och många av de events vi är med på i övrigt har ju miljöprägel så dagens upplevelse var konstig. Déja vu, på något vis. Såååå 1900-tal.