Det är skillnad på butiker

Alla pratar plötsligt plast, känns det som. De flesta tycker att det otyg. Det tycker jag med, ibland i alla fall. Ju mer jag kollar på det, desto mer kommer jag fram till att burkar av PP och PE kan vara det bästa valet för t ex sill, honung och kanske sylt. Det verkar som att dessa plaster innehåller väldigt lite gift (om ens något). De är betydligt klimatsmartare än glas och om de ingår i ett återvinningssystem så slipper man få dem i havet.

Men det finns däremot plast som jag tycker kunde förbjudas, rakt av. Dit hör plastpåsar. Särskilt de där små som mest känns meningslösa att bära på, så man stoppar dem i fickan iaf. Det irriterar mig att man ofta får dem om man inte säger ifrån. Som det hände sig sprang jag en knippe småärenden på lunchen igår och kunde tydligt se skillnaden:

• The Stadium. Köpte en reflexväst, som lätt bärs i handen, väskan eller fickan. Tjejen i kassan tog fram en kasse och blev lite paff när jag sade att jag kunde ta den utan påse. Usel företagskultur, Stadium!
• The Body Shop. Köpte en raktvålsborste. Inga onödiga förpackningar (bra), och tjejen i kassan frågade om jag behövde (bra ordval) en påse. Nej tack, sa jag och var lite nöjd med att de frågade.
• Naturkompaniet. Köpte en tub seam sealer. Tjejen i kassan frågade inte om jag ville ha en påse. Och de gav mig ingen heller. Hade nog fått en om jag bett om det, men först då. Naturkompaniet blir bäst i test, och det är skönt att det känns självklart att en butik som lever på naturupplevelser tycker att plastpåse inte är en rättighet.
• Hemköp. Köpte en yoghurt. Kassar får man betala för, men plastpåsarna skyltas bättre än papper. Men ingen prackar ju på en påsen heller. Men det är en annan sorts butik, och deltar utom tävlan.

Det här känns ju verkligen som ett litet steg som varenda affär kunde ta; ta efter Naturkompaniet. Nu på en gång. Så sparar vi lite klimat och hav för varje påse som inte blir såld.

Själv ska jag sätta mig in i plastfrågan lite mer. Brorsan skickade mig ett gammalt nummer av Filter som är fokuserat på plast. Det blir nog bra. Fick några länktips av Jeppe oxå. Ska kolla dem.

Miljöpåverkan från förpackningar

Nu börjar alternativen när det gäller förpackningar bli allt tydligare och bättre underbyggda. Två typer av förpackning som jag gärna vill se mindre av är glasburken och konservburken. Men fram för fler pappförpackningar! Och den som vill minska miljöpåverkan från förpackningar kan börja nu på en gång genom att se till så att bara de förpackningar som verkligen kräver det kylförvaras. Ut med juiceförpackningar och annat ur kylskåp och kyldiskar!

I klimatprojektet som jag jobbar med så kommer vi nu in mer seriöst på förpackningar. Förpackningar är ett struligt område. I ena vågskålen ligger i allmänhet miljöpåverkan från tillverkningen, och möjligen hälsoeffekter av materialet. I andra vågskålen ligger det mycket starka behovet att minimera svinn, men också att underlätta marknadsföringen av de goda produkterna. Under de år som jag har jobbat med KRAV har det varit svårt att verkligen komma någon vart med detaljregler. Det har fått räcka med några anständighetskrav, som verkligen inte förslår långt i dagens debatt. Men nu börjar det hända grejer. Kunskapen kommer fram, materialen och möjligheterna har blivit fler.

Så framstår t ex den gamla hederliga glasburken som ett allt sämre alternativ. Den är tung i sig, den är i allmänhet rund och därmed inte så effektiv i transport. Den är ofta utrustad med ett metallock (illa nog i sig), som ofta i sin tur är utrustad med en packning, som inte sällan är en elak plast. I det perspektivet känns det inte klockrent att det säljs KRAV-sill i glasburkar, när det finns PP-burkar, som är betydligt lättare, kan staplas i varandra, återvinnas och -användas.

En förpackning som framstår som allt smartare är tegelstensvarianten av mjölkförpackning, oftast en TetraBrik. Den har nästan inget tomrum vare sig inuti eller utanpå. Jämför t ex med Tetra Rex, som med sin topp tar betydligt mer utrymme, kräver transporter med hyllor osv. Eller ännu värre, den typ av plastflaskor som är vanligare utomlands.

Men det som verkligen kan vara en stor grej är utvecklingen vad gäller förpackningen av konserver. Kanske har ni sett att tomatkross och bönor har börjat dyka upp i pappersförpackningar, istället för plåtburkar. Det är ganska mycket teknikutveckling som ligger bakom det här för det ställer krav både på kartongen och fyllnadsmaskinen. Men nu är de här, och jag tycker mig se att Tetra dessutom har konkurrenter på området. Med dessa förpackningar får man lättare material, man slipper en hel del metall (som är miljödyrt) och man får så effektiva transporter som öht är möjligt.

Möjligen finns det också något att hämta i helt nya lösningar, som tex EcoLeans krita-plastvariant.

Så det börjar finnas både alternativ och kunskap. Då borde det gå att göra betydligt bättre regler för detta oxå.

Men det finns också grejer som butiker och vanliga konsumenter kan göra nu. Det enklaste är att flytta ut de aseptiska förpackningarna ur kylen. Går man till en vanlig mejerikyl, så hittar man en massa saker där som inte behöver vara kylda. T ex juicer. Man känner igen dem för att de inte kräver kylförvaring på förpackningen och att det står "aseptic" någonstans. Ofta undertill. Kylförvaring av aseptiska produkter innebär en helt onödig dubbel miljökostnad; produkterna blir aseptiska dels pga att de hettas upp och dels att själva förpackningen innehåller tätare material (oftast en metallfolie). Det är ju en nackdel. Men kylförvaringen drar också miljö. Och efter några dagar vinner den aseptiska förpackningen över den vanliga (som måste kylförvaras), bara man inte ställer den i kylen.

Så ett par konkreta och raka tips - ställ bara grejer som behöver kylförvaras i kylen. Fråga din butik varför de har aseptiska förpackningar i kylen. Jobbar du i butik - se det som en utmaning att ordna attraktiv exponering av juicer var som helst, men inte i kylan.

Hatar att älska EMV. Och ICA.

ICA har just kommit med en refill för äppelmos (och några sylter). Det är en produkt som jag länge frågat efter. Produkten är också av hög kvalitet (75% äpplen). Jag borde inte bli förvånad över att det är just de som kommer med den här produkten. ICA kör helt enkelt ifrån de andra kedjorna. Och de har hittat en finstämd nisch för I love ECO som inte bara handlar om eko, utan också om kvalitet och feel-good. Jag tror att de kommer att gå ifrån de andra ännu mer. Och jag tror att EMV kommer att dominera allt mer hos ICA. Och jag ser det med skräckblandad förtjusning.

I femton år har jag frågat efter KRAV-märkta refiller till äppelmos- och lingonsyltburkarna. Men det har inte gått, marknaden har inte efterfrågat det, utrustningen är för dyr...

I tio år har jag motvilligt beundrat hur ICA bara seglar iväg från de andra. De fattar snabbare vad folk vill ha, de genomför med större kraft. De framstår som vänligare och lokalare. Bitvis för att handlaren ofta bor i närheten, men kanske mest pga den supersmarta ICA-Stig-effekten. Men anledningen till att de växer, gör större vinster, tål köttfärsskandaler är helt enkelt att de är bäst. Det tog ett tag innan de satsade på allvar på sitt eko-sortiment, men nu går det som tåget.

I fem år har jag varit mycket skeptisk till EMV (de Egna Märkes Varorna, ICAs eget, COOP X-tra, Änglamark osv). När KF började med det där (kommer ni ihåg Blåvitt) var det en tydlig ansträngning att få ned priserna. Men med tiden har det mer och mer blivit frågan om att flytta vinsterna från producent- och förädlingsledet till handlarledet. Stora ICA (och de andra) förhandlar stentufft om t ex den egna sylten. De spelar ut förädlare i hela norra Europa mot varandra och får naturligtvis till slut ett mycket bra pris på en stor volym. I affären sätter de priset bara något under det ledande varumärket (ex BOB). Skillnaden behåller handeln. Vi sparar några ören.

Men miljö-EMV:orna har en del fördelar. En kedja kan helt enkelt bestämma sig för att få fram en produkt som de tror att konsumenterna vill ha, men som inte kommer fram av sig självt. COOP har varit (och är kanske fortfarande) ledande med sitt Änglamark, men ICA arbetar sig svettiga på att komma ikapp. Så därför borde jag inte bli förvånad över att hitta den här självklara produkten just hos ICA.

ICA har också kopplat eko till lite mer njutning. Det är ofta nog trevliga och högkvlitativa produkter som dyker upp som man inte sett eller ens tänkt på förut (croissanter, fullkornsbake off, oljor, mm), men som känns helt klockrena i en eko-feel-good-linje. Det blir allt mer en upplevelse av välbefinnande och välbehag att fylla korgen med dessa produkter. Därför borde jag heller inte bli förvånad när ICA:s äppelmosrefill innehåller 75% äpple, medan komkurrenten (BOB) bara ligger på 50%. Och jag vill lova att man känner skillnaden!

Så, jag är så imponerad av ICA. Jag tror att de har musklerna och viljan att permanenta eko-trenden till ett paradigmskifte. De är otroligt duktiga. Men jag är inte bara lite less på att EMV tar över allt mer. Det leder till en utarmning på förädlingssidan. ICA hade ju lika gärna kunnat förhandla hårt med Björnekulla eller någon annan och låtit det synas att det var just de som gjort jobbet. Och jag är inte bara lite less på att de andra kedjorna låter sig köras ifrån så fullkomligt av ICA. De är lite för stora.

Foto: EkoTänk. Uppge gärna källan om du lånar bilden.

När vi har lyckats

Miljöbloggaktuellt gjorde för ett tag sedan ett inlägg med titeln "Hur skulle det kunna se ut om vi lyckas?" Den rubriken har ofta återkommit till mig sedan dess. Jag tycker det ligger en stor kraft i att försöka föreställa sig hur det skulle bli om man lyckas med det visionära man vill uppnå. Om man försöker måla upp en komplett framtid, så faller många intressanta detaljer på plats.

Jag kan ju tycka att i en hållbar framtid så är det rimligt att den ekologiska maten kostar mindre än den fossilgödslade och besprutade. Jag skulle vilja att debatter om hållbarhetsfrågor normalt förekommer i tunga sammanhang. Jag skulle vilja se att gamla strukturer agerar mer eller mindre i panik. Jag tror att miljökämparna kommer att få det besvärligt, för de är barrikadmänniskor som måste ha etablissemanget emot sig. Vad ska de göra när finansvalparna börjar räkna på triple bottom line som en självklarhet?

Jag tror att framtiden smyger sig på oss, och ibland får jag aha-upplevelser om att farten framåt trots allt är större än obetydlig. I sommar har jag t ex upplevt att folk tycker det inte är värt att böja på nacken för att titta på havsörn. De finns ju överallt. Senare på sommaren meddelade HUI att eko ökat med 36% under andra kvartalet (över 40% första kvartalet). Ingen tycker att det är särskilt märkligt.

Idag var jag hos en cykelmek i här i byn. De är mycket professionella och har utvecklat saker som service på ett par timmar, nya och beg cyklar i de flesta relevanta typer för bruksändamål. De är alltid minst fem pers som mekar och säljer cykel. De har gjort det självklart att lämna in cykeln höst och vår för däckbyte och rundsmörjning. De levererar en tjänst till människor som så problemfritt som möjligt vill cykla. Att det bygger folkhälsa och sparar miljö är liksom en bisak för firman.

Senare på dagen var jag på min lokala ICA och upptäckte att de konventionella bananerna var dyrare (22:90) än de KRAV-märkta (19:90). Jag vet inte hur det gått till, och det är första gången jag ser något sådant. Men det var ingen felmärkning.


Möjligen har framtiden redan börjat infinna sig. Möjligen håller vi på att lyckas.

Butiken som insamlingsorganisation

Det har blivit allt vanligare att man genom att köpa vissa varor också får möjlighet att stödja olika insamlingar. Jag tror att det finns ett visst mått av varumärkesbyggande i detta som främst gynnar butikernas egna märkesvaror. Men jag tror också att vanligt folk vill göra mer för att rädda världen, och när de ändå handlar kan de bidra med några kronor till något tydligt gott. Jag tror att ekobranschen har något att lära sig här. Dels skulle man kunna framställa KRAV-bonden som en riktig hjälparbetare för framtiden, dels kanske man skulle kunna samla in välbehövliga utvecklingspengar.

Har ni märkt att detaljhandeln har börjat agera insamlingsorganisationer? I höstas irriterade jag mig på att om jag ville köpa ekologiska äpplen på ICA, så var jag oxå tvungen att betala för att ICA skulle stödja kampen mot bröstcancer. Jag köper gärna rosa bandet, men jag vill inte att de som väljer det goda alternativet ska tvingas att ge ännu mer till goda krafter.

Hur som helst har jag sett att detta har blivit allt vanligare under månaderna som har gått:

• ICA skänker pengar till Bris för varje såld produkt av egna märkesvaror
• ICA har under en längre tid fortsatt stödja bröstcancerforskningen med sin ekologiska frukt
  
• På COOP är det rätt vanligt att det ganska bra, men icke-miljömärkta, varor (ex stearinljus, Rättvisemärkt choklad) spetsas med en klisterlapp som säger att ett visst antal kronor för varje såld förpackning går till Vi-skogen
  
• COOP kör med olika möjligheter att skänka små belopp (öresavrundning, pant, mm) till Vi-skogen, kooperation utan gränser osv. Det har de iofs gjort ett tag, men ändå.

Hm. Vad är det här? Varför händer det nu?

Min mest cyniska teori är den som gäller ICA och Bris. Genom att framställa ICAs egna varor som synnerligt goda, så framstår andra varumärken som relativt giriga. Gissa om det är många barnfamiljer som på detta sätt förmåtts byta till ICAs eget och därigenom slagit ihjäl små familjedrivna varumärken?

Men om vi bortser från det, så tror jag att butikerna helt enkelt möter ett behov. Jag tror att folk ganska snabbt har kommit till insikt vilken makt de har när de väljer produkter. Folk förstår att de måste göra något, men är allmänt rådvilla om vad de ska göra. Genom att erbjuda en möjlighet att stödja något gott, lite grann, när man handlar det dagliga brödet, så tillfredsställer butikerna ett behov hos folk att göra något. Stilla sitt samvete. Vad som stöds är mindre intressant, bara det uppfattas som gott. Bröstcancerforskning och trädplantering är sak samma.

Om man spetsar till det kan man säga att det verkar som om de ekologiska produkterna är för billiga. Folk vill betala mer. Men de vill också känna att de gör en konkret, definitiv, nytta. Och då är nyttan av ekologiska produkter lite väl dimmig. Hur mycket bättre blir egentligen världen när jag väljer den här KRAV-märkta pepparkakan? Den här vanliga bus-eko-kexet skänker däremot 2 spänn till hjärt-lungfonden...

Kanske finns det något för eko-branschen att snappa i detta? Dels skulle man kunna bli mycket tydligare med hur stor nytta den enskilda produkten gjort. Typ "vanliga chips ger upphov till spridandet av 0,X g bekämpningsmedel. De här chipsen har inte släppt ut nåt." Dels kanske KRAV skulle kunna överväga någon slags solstickeknep; 1 öre för varje såld KRAV-förpackning går till forskning och utveckling för ännu bättre matproduktion?

Foto: David Giese. Bild från KRAVs offentliga bildarkiv

Goda nyheter i mejeridisken

Jag har upptäckt tre viktiga och en kul nyhet i mejerikylen. Arla har släppt KRAV-märkt gräddfil, matlagningsgrädde och smör på 1 kg-förpackning. Plötsligt öppnar sig helt nya områden för den som vill laga reko mat rakt igenom. Dessutom har Annas släppt en ekologisk pepparkaksdeg. Kanske inte lika viktigt, men definitivt skoj.

Om jag skulle utnämna en enskild organisation som betytt mest för utvecklingen av KRAV och eko i Sverige, så är det Arla. De har under en lång tid arbetad strategiskt och metodiskt med att bygga upp sitt KRAV-märkta sortiment. Milko och Skånemejerier är också viktiga, men betydelsen av att Den Stora Aktören jobbar på det här viset kan inte överskattas. Resultatet är att om man ser till värde så är mejriprodukterna drygt en tredjedel av ekomarknaden i Sverige. Arla är också synnerligt smarta eftersom de lyckas få KRAV-effekten att smitta av sig på hela sitt varumärke. Reklamfilmerna med Elin ger merförsäljning för hela varumärket, även om eko stärks mest.

I alla fall. Jag har saknat en del produkter i mejeridisken, men när jag var och julhandlade på COOP Forum igår blev det idel glada nyheter. Äntligen:

• KRAV-märkt gräddfil! Nu kan jag få sill, potatis, gräddfil och gräslök, allt i KRAV-märkt variant. Känns som en hel kategori mat plötsligt blivit möjlig!
• KRAV-märkt matlagningsgrädde! Man kan naturligtvis själv blanda till matlagningsgrädde, men då måste man köpa 3 dl vispgrädde, även om man bara behöver 2 dl matlagningsgrädde. För de fettmedvetna konsumenterna (och de är några stycken) är det här jätteviktigt.
• KRAV-smör i 1-kg förpackning. Ekosmöret har hittills bara funnits i 250 gr. Små förpackningar blir alltid dyrare. Nu sjunker priset på riktigt smör lite grand, och blir något som liksom funkar i barnfamiljens verksamhet. 250 gr är liksom inget att hålla på med.
• KRAV-pepparkaksdeg från Annas pepparkakor, som i år också släpper en snygg burk för sina färdigbakade eko-pepparkakor. Det här kanske inte är sådär jätteviktigt, men ändå ett tecken på att snart finns allt i ekologisk variant.

Gräddfilen och 1-kg-smöret är så nya att de inte ens finns på Arlas webb. Men de finns i butikerna, och det är det viktigaste.

Till sist - glöm inte att försöka lägga beslag på världens godaste choklad. Tävlingen stänger imorgon!

Bilden har jag lånat från Arla.se

Hatar att älska ICA

Jag har ett mycket delat förhållande till livsmedelskedjan ICA:

Å ena sidan
Är deras ursprung enskilda handlare med nära och täta kopplingar till sitt lokala samhälle. Handlarna har gått ihop för att ordna bättre kvalitet och bättre pris på sina inköp. Den bakgrunden stämmer väl med vad jag tycker hör till hållbart företagande. Vår ICA-handlare bor 200 m från butiken, mitt i området. I varierande grad har det därför inte varit något konstigt med närproducerat för ICA-handlarna, och inte heller att återintroducera det nu när det blivit hippt. ICA är också överlägset störst, så när de gör något så märks det. Bestämmer de sig för att re-lansera sitt ekologiska sortiment och försöka komma ikapp COOP, så händer det grejer. Inköparna får enkla och tydliga order, som de förverkligar.

Å andra sidan
Så är de för stora. En aktör som har 50% av en marknad är för stor. Allt väsentligt hänger på om den aktören vill eller inte vill. Få trender blir verklighet om den aktören inte vill. Funkar inte en märkning med deras sortiment eller strategier så blir det inget av. Om vi på jobbet försöker sy ihop hållbar produktion med konsumenterna och ICA inte är med, så blir allt segt. Även om COOP ofta, det är klart, har förverkligat många bra initiativ. OCh det har hittills varit ekosveriges smala lycka. En organisation som är så stor som ICA är också trög. En idé kan lätt dö av syrebrist på väg till den som kan besluta att den ska förverkligas. Och om de bestämmer sig för att förverkliga något som blir lite snett är det mycket svårt att påverka. I syftet att radikalt öka sitt ekologiska sortiment har de t ex släppt kravet på KRAV-märkning. Det är ju bra. Men det innebär också att KRAV förlorar radikalt i inflytande över hur ekologiska regler ska utvecklas framöver. När KRAV-reglerna på många sätt är strängare och mer anpassade till Sverige, så är ju det inte så bra. Så jag är djupt skeptisk till ICA just på grund av att de är för stora. De har för mycket makt över saker som de inte sysslar med, som t ex jordbruk. De har för mycket makt över vad vi ska vilja köpa.

Men de har ju blivit så stora för att de är så bra. De är snabba på att skapa eller fatta trender. De gör smart reklam-TV. De har bra priser. Personalen förefaller snäppet mer motiverad. Och så vidare. Så, jag vrider mig. Älskar, älskar inte...

Det är här som Ekologisk Guerilla Marketing kommer in. För är det något den enskilde ICA-handlaren har blykoll på, så är det exakt vad som köps. Så om vi kan göra något för att hjälpa till att öka försäljningen av eko, så kommer det direkt att visa en uppåtkurva på handlarns dator. Och då är vi i en positiv spiral, för då borde den kloka handlaren ge det sortimentet mer uppmärksamhet, bättre hyllplats osv. Så här kan du hjälpa till:



Och glöm för all del inte att försöka plocka hem lite toppchoklad!

Hoppsan!

Det tog ett dygn, så hade 12 personer gått med i Ekologisk Guerilla Marketing, och 58 är inbjudna... Fortsätter det i den takten har vi snart förändrat marknaden. Shit pommes frites, bara att stå på. Måste ut och dokumentera en gerillaaktion snart.

Och kom ihåg - den som inte kan, vill eller gillar Facebook, kan rapportera hur det går i kommentarsfältet på originalinlägget i frågan!

Organic Guerilla Marketing

När man jobbar i butik får man lära sig vikten av att "fronta", dvs se till att alla varor står längst fram på hyllkanten. Jag brukar hjälpa butikerna att fronta eko. Det är en lite gerillaaktivitet jag har för att utnyttja dem. Någon enstaka gång kan det hända att icke-eko-grejer får en puff inåt. Bra idé?

Jag var ute och utövade makt idag. Jag placerade 2 500 kr bara på noga utvalda dagligvaror och låg på en miljömärktprocent runt 75. Det som inte var miljömärkt var mest sådant som inte fanns som miljömärkt; lite björkved, lite spolarvätska osv. Men det kräver lite tid och själsro att komma upp i så hög andel. Jag funderade lite över det här och bedrev lite guerilla marketing:

Mänskorna som jobbar i butikerna vet precis hur de ska få oss att köpa något. Vi är otroligt väl kartlagda. De vet var våra ögon sitter (där är den bästa hyllplatsen). De vet att de flesta köper mejeri (så den disken hamnar längst in i butiken). De vet att på fredagar är det smart att samskylta öl och blöjor, för då är det fler pappor som är ute för att köpa öl till helgsporten och blöjor för att, ja, det kan ju andra i familjen behöva.

Allt det här gör att vi har lite svårt att välja det vi vill - vi stimuleras på så många olika sätt att träffa vissa val. Man får alltså vara noga och ha ögona med sig. Man kan irriteras på att det så sällan (nästan aldrig) är eko-grejer som står på hyllgavlarna, i gången (3 för 2) osv. Men man kan också utnyttja det här lite.

En grej som är viktig i alla lägen i butiken är att "fronta". Det innebär att hyllan ska se ut som den är full ända fram till kanten, även om det är tomt bakom första raden. Frontningen gör att varan kommer fram i ljuset, att den syns och därmed ökar chansen att konsumenten ska upptäcka den och lägga den i sin korg/vagn. Jag brukar ganska ofta hjälpa butiken lite här; jag ser gärna till att de eko-varor jag väljer är snyggt frontade när jag går därifrån. Det som inte är eko kan ibland, som av en händelse, få en puff in i hyllan...

Kanske kunde man få fler att göra så? Kanske man skulle dra igång en kampanj eller grupp på facebook om det här? Om man lyckades skulle ju omsättningen på eko att gå upp och lägena förbättras vart efter. Någon som har annat tips på hur man kan utnyttja butikerna (eftersom de utnyttjar oss)?

Tre goda fynd

Precis de senaste dagarna har jag råkat på tre produkter som gjort mig extra glad:

1. Krav-märkt Kalles Kaviar. Jag hittar inget om det på webben, men en kollega påstod att hans mamma typ köpt den på Konsum. Konstigt att Abba inte gör någon press av det... Otroligt roligt att en så stark produkt kommer i en KRAV-märkt version. Otroligt viktigt att en av de stora aktörerna på fiskmarknaden tar det hållbara fisket på allvar, och ser affären i det. (tillägg 081018: rekobloggen har däremot hittat ett pressmeddelande).
2. Kung Markattas grötris. Det går en del risgrynsgröt till barna hemma. Och förutom att Änglamarks ekologiska risgrynsgröt är äcklig, så är det roligare att göra själv. Blanda i lite grädde och vanilj, så fixar man egen risifrutti. Men konstigt nog har jag hittills aldrig hittat ekologiskt rundkornigt ris. Men i förrgår hittade jag det (på Tant Grön). Från Kung Markatta. Mycket skumt att inte COOP eller ICA har tagit in det. Ingen jättegrej, men det är liksom ett sådant där hål i ekosortimentet som behöver täppas till. Jobba på, Kung Markatta!
3. Fazers KRAV-märkta skepparhalvor. Bagerisidan har så länge släpat efter i utvecklingen av eko-sortimentet. Saltå har länge fått regera i ensamt majestät. Nu börjar de lite större röra på sig, och plötsligt låg Skepparhalvorna där i min butik. Genombrott. Och gott.

Mera sån't!

Lindahls Food har lanserat KRAV-märkt kaffe-mjölk i portionsförpackning. Som jag har väntat! Det förefaller ju som en så enkel grej för att lyfta kaffeserveringen, eller -automaten ytterligare ett snäpp. Typiskt att inte Arla, Milko eller Skånemejerier fattade först.

Man får ofta höra att ett argument mot att införa KRAV- eller ekomärkta produkter är att handlare och restauranger känner att de måste tillhandahålla KRAV som ett alternativ. Det innebär att eko-produkterna inte bara ska visa att de är bättre, de ska också kriga sig till ett hyllutrymme, och hamnar då oftast i sämre lägen än main stream. Därmed säljer de sämre och så riskerar de att åka ut.

För några produkter kan man verkligen fråga sig om det inte är den konventionella varan som borde försvara sig. Potatismjöl brukar t ex ha samma pris oavsett om det är KRAV eller konventionellt. Varför då saluföra den konventionella? I en så smaklös produkt kan ju knappast smaken skilja...

I andra lägen tror jag helt enkelt att handlaren eller restauratören helt enkelt kunde vara lite modigare och sparka ut det konventionella alternativet för att spara hyllmeter eller diskutrymme. Jag hoppas att många restauratörer och vendingföretag gör så med Lindahls mjölk. Ring ut det gamla och in med det nya. Jag tror att de därigenom skulle lyfta sina egna affärer.

PS1: Bilden är hämtad från Lindahls produktkatalog på webben.

PS2: Tack till grannen Nils S som fixat bredbandstillgång åt oss, så att jag kan överleva övergången mellan operatörer.

Jämförpriser - ett miljöproblem?

Att försöka jämföra priser för jämförbara varor är en viktig del av en fungerande marknad. Vi får det närapå med modersmjölken. Om inte annat fick man det i sig i skolans hemkunskap. Det är till och med så att lagen tvingar matbutikerna att ange ett jämförpris per kg för alla varor. Det är bra så länge som varorna är jämförbara, och det är här det blir problem.

För huruvida en vara är jämförbar med en annan eller inte är inte självklart för mig. Om jag vill köpa ekologiska havregryn, så är det inte så intressant vad de konventionella kostar. Däremot kan det vara intressant vilka ekologiska alternativ det finns och vad de kostar. Men det tar kraft och energi att fundera ut själv. Hur tillreder man rågflingor? Var står de? Dinkelgröt kanske, men hur mycket räcker det paketet till?

Eller mer generellt - vore det inte också minst lika relevant med jämförmiljöpåverkan? Allt för många använder priset som det enda styrmedlet. För många här i landet är ekonomin en trång sektor, men för de flesta är det en fråga om prioriteringar. Man föredrar en påse chips extra, istället för att kosta på en enda påse eko-chips. De smakar ju ändå lika! Men det gör de naturligtvis bara tills man blir medveten om deras bieffekter.

Men hur göra? Tvinga butikerna att deklararera vissa miljöprestanda? Eller åtminstone alltid tydligt märka ut miljömärkta alternativ? Kan någon av de tre miljömärkningarna för butiker (KRAV, Svanen och Bra Miljöval) kanske hitta en lösning för att gå före? Hur som helst så menar jag att det på sikt inte är hållbart att låta priset per kg vara ensamt ha en så framträdande roll.

Dilemma av köttrea

Stod i ett dilemma härom dagen. Skulle köpa köttfärs och skulle precis plocka ett paket KRAV-nöt-färs, när jag såg att det i hyllan nedanför låg ett par paket med konvetionell blandfärs, som reades ut eftersom bäst-före var samma dag.

Dilemmat såg ut så här:
Å ena sidan: vi måste få ned svinnet i mathanteringen, det står för runt en fjärdedel av matens klimatpåverkan. En stor del av svinnet uppstår i butiker där mat kasseras. Jag borde uppmuntra butikens ansträngning att sänka priset för att slippa slänga. Vi bör få ned konsumtionen av nötkött. Blandfärs är klimatsmartare än nötfärs.

Å andra sidan: blandfärsen var inte KRAV; jag vet väldigt lite om hur den produktionen ser ut. Normalt skulle jag inte ens tänka på att köpa den.

Det slutade med att jag prioriterade klimatfrågan framför resten och köpte blandfärsen. Rätt? Vet inte. Men i alla fall övervägt. Kan mitt handlande upphöjas till allmän lag (Kants definition av god moral)? När det är liksom fel bog, men kan man på något sätt föra in dessa resonemang i ett mer allmänt sammanhang? KRAVs regler för butiker bör ses över inom ett år eller två. Kanske ska man där ställa krav på att få ned svinnet under en viss nivå, t ex genom att ge människor som mig ett dilemma? Eller bör KRAV och miljömärkningar överhuvudtaget inte beblanda sig med icke-märkta grejer?

Morgonsoffa med handeln och ministern

På kort varsel blev jag inbjuden att sitta i morgonsoffa på TV4 med Thomas Svaton från Svensk Dagligvaruhandel i morse. Temat var om klimatmärkning var något vettigt eller inte. Svensk Dagligvaruhandel har tidigare varit allmänt skeptiska mot klimatprojektet, och Gunnelas Blogg meddelar att Svaton så sent som för några dagar sedan var skeptisk. Jag var därför beredd på lite holmgång på morgonkvisten.

Men där fick man tji. Svaton var nu idel lovord över det vi försöker göra. För programledarna var det nog lite trist, det blev ju ingen fajt, men för min del var det utmärkt. Att handeln är en positiv kraft är otroligt viktigt, för hur det nu är här i landet, så är utnyttjar inte konsumenterna så mycket av sin kraft. Därför blir det väldigt mycket upp till dagligvarukedjornas marknadsavdelningar om ett miljöinitiativ ska lyckas. Jag hoppas att detta var vändpunkten. Det känns som om de kanske har kommit ikapp oss nu. Hoppas det.

Eskil Erlandsson, jordbruks- och fiskeministern var också där, men fick tala om klimatprojektet, snarare än med. Kanske hade han sagt ifrån att han inte ville debattera? Jag tycker nog att det var ganska mycket politikersvar över hans inlägg, lite goddag yxskaft. Men på det hela var han med på tåget.

Lite antiklimax alltså. Tre personer som var överens. Det blir ingen spännande TV av det...