McDonald's - reklam utan eftertanke

McDonald's har under sensommaren kört en kampanj som försöker förmedla att man kan få lite mer sol och sommar genom att ta med sig mat till närmsta parkbänk. De menar att de är vädigt duktiga på picknick-mat.

När jag först såg den där kampanjen så kände jag i magen att den inte var bra, som kampanj betraktat. Jag kunde inte sätta fingret på det, men det var något med att varumärket "sommar och sol" inte lirar med varumärket McD. Men det var också något mer, det var något som var helt ur led med tidsandan. Jag fick bara inte till det. Var det något med att folk pratar mer om lokal mat än amerikans mat?

Som tur är har vi några lokala huliganer som ägnar sig åt att driva med stolliga reklamtavlor. När Volvo för något halvår sedan försökte argumentera för att man skulle köpa deras bil för att skona klimatet, så antydde de med några väl valda lappar att det möjligen är bättre för klimatet att inte åka bil.

Nu fick jag hjälp med McD-reklamen oxå. Den är helt enkelt inte genomtänkt. Och den bjuder in till att drivas med. Undrar vad de tänkte på?

Foto: Staffan Carlberg

Eko på flyget

Efter en del glåpord på kontoret (om det här med att flyga när man jobbar för en miljöorganisation) kom jag iväg mot Bologna. Flyget är en konstig värld. Helt konstgjord på något vis. Och passagerare som annars är ganska initiativrika går liksom in i ett vegetativt läge och låter sig fösas hit och dit. Tar villigt av sig skor och bälten. Ställer sig snällt i kö. Och väntar, väntar, väntar... Men hur det nu är så funkar tåg ned till södra Tyskland, men sedan blir det för dyrt. Bara att tugga i sig.

En grej som retade mig på Arlanda var den låga kvaliteten och det höga priset på maten. Man får inte mat på planet, så man är hänvisad till glåmiga landgångar till hutlösa priser. Urvalet och konkurrensen är begränsad.

Men så skulle jag byta plan i München, och plötsligt stod jag framför ett helt ekologiskt café, fullt med folk. Det var bagels, bakverk, kaffe, juicer, sallader och fruktsallader. Rubbet ekologiskt. Priserna ungefär som på Arlanda (höga), men fräscha grejer. Riktig mat. Livet kändes lite bättre.

Nu på plats i ett hotell mitt i Bologna, en av mina favoritregioner för mat i världen. Det är här de gör parmesan och balsamico. Här finns såväl körsbärs- com kiwiodlingar. Och folk är noga med maten. Att man har viktiga möten och en stressig dag står inte i motsats till bra mat.

Hoppas kunna ta lite bilder av SANA och rapportera lite vad som sker. Häng med.

Vad är en ekologisk restaurang?

KRAV har nyligen lagt ut ett förslag på ändrade regler för KRAV-certifiering av restauranger (klicka på "Remiss KRAVs restaurangregler i högerspalten"). Alla som är intresserade får svara, men ska i så fall göra det senast 3 november.

Jag har funderat en del på vad som egentligen gör en restaurang ekologisk eller hållbar. Räcker det med att de säljer en viss andel KRAV-mat? Alltså att de i princip mest ska ägna sig åt särhållning och dokumentation, för att få bli kallad KRAV-certifierad eller ekologisk? Om man jämför med lantbruken så omfattas de av en mycket mer komplex målbild. De ska i ett levande system ta hänsyn till miljöfaktorer och djurskydd, men också sociala aspekter så som arbetarskydd. Dessutom strävar det ekologiska lantbruket efter att skapa kulturella band mellan producent och konsument. Dvs att konsumenten ska förstå mer och mer av var maten kommer ifrån.

IFOAM har kanske den bästa definitionen av vad ekologisk produktion står för i vad de kallar för the Principles of Organic Agriculture. I korthet ställer man upp fyra principer för ekologiskt lantbruk; principerna om hälsa, ekologi, rättvisa och omsorg. KRAV sammanfattar sin grundläggande syn på vad som är målet för den ekologiska produktionen i §4 i KRAVs stadgar. Även här framgår att det finns många mål.

Hur ska man då tänka kring restauranger, rent principiellt? Uppfyller de dessa mål, är de företag som arbetar mot dessa mål helt enkelt genom att sälja så mycket ekologiskt som möjligt? I så fall är det mest läge att bara fila och förfina de befintliga KRAV-reglerna. Eller ska man snarare tänka sig att alla delar i kedjan ska arbeta efter samma principer, att även restaurangen i sig ska hantera t ex sociala frågor? I så fall blir det genast mer komplicerat, och på ett sätt mer intressant.

Bör man i så fall t ex kräva att all personal på KRAV-restauranger får lön enligt kollektivavtal? Eller rent av att KRAV-restauranger alltid är anslutna till ett kollektivavtal? Stoppar man in sådana regler så blir det i så fall ett jobb för certifieringsrevisorerna att kolla på ett vettigt sätt varje år. Detta är säkert inga problem för skol- och sjukhuskök, men kanske inte lika enkelt på den lilla kulturrestaurangen som drivs mest på ägarens energi och frivilliga tid. Eller ska man plocka ut enskilda krav ur andra certifieringar för arbetsmiljö? Eller hur ska man annars hävda att KRAV-restauranger också är ledande i socialt ansvar?

Bör man gå vidare i kretsloppstänket och kräva att KRAV-restauranger återför sitt matavfall till jordbruket? Måste de ha miljömärkt el (elproduktionen är säkerligen den största miljöpåverkan från en restaurang, tillsammans med matens produktion).

Frågan bli inte enklare för att de restauranger som berörs spänner från små caféer till stora proffskök. Det kan alltså vara svårt att hitta ett angreppssätt som funkar för alla.

Mera sån't!

Lindahls Food har lanserat KRAV-märkt kaffe-mjölk i portionsförpackning. Som jag har väntat! Det förefaller ju som en så enkel grej för att lyfta kaffeserveringen, eller -automaten ytterligare ett snäpp. Typiskt att inte Arla, Milko eller Skånemejerier fattade först.

Man får ofta höra att ett argument mot att införa KRAV- eller ekomärkta produkter är att handlare och restauranger känner att de måste tillhandahålla KRAV som ett alternativ. Det innebär att eko-produkterna inte bara ska visa att de är bättre, de ska också kriga sig till ett hyllutrymme, och hamnar då oftast i sämre lägen än main stream. Därmed säljer de sämre och så riskerar de att åka ut.

För några produkter kan man verkligen fråga sig om det inte är den konventionella varan som borde försvara sig. Potatismjöl brukar t ex ha samma pris oavsett om det är KRAV eller konventionellt. Varför då saluföra den konventionella? I en så smaklös produkt kan ju knappast smaken skilja...

I andra lägen tror jag helt enkelt att handlaren eller restauratören helt enkelt kunde vara lite modigare och sparka ut det konventionella alternativet för att spara hyllmeter eller diskutrymme. Jag hoppas att många restauratörer och vendingföretag gör så med Lindahls mjölk. Ring ut det gamla och in med det nya. Jag tror att de därigenom skulle lyfta sina egna affärer.

PS1: Bilden är hämtad från Lindahls produktkatalog på webben.

PS2: Tack till grannen Nils S som fixat bredbandstillgång åt oss, så att jag kan överleva övergången mellan operatörer.

Bäst eller bäst

Dags att se över KRAV-reglerna för restauranger. Det är ett intressant område, om inte annat därför att det är oreglerat i lagen. Det innebär att ingen kollar upp en restaurang som säger att den är ekologisk eller att den serverar ekologiskt bröd till maten, eller så. En KRAV-godkänd restaurang, däremot står under vanlig KRAV-kontroll.

Nu är saken den att eko är hippt på alla sorters restauranger. Frågan är nu när vi på KRAV ska se över reglerna - ska vi satsa på att få med alla som vill jobba med eko, eller ska vi satsa på dem som ligger på topp, som serverar KRAV och som har höga miljöambitioner i övrigt? Det är ju liksom två olika sätt att vara bäst.

Max hambugare - Dax för ekologiskt?

Jag har länge väntat på att någon hamburgerkedja ska börja lägga om några av de väsentliga delarna av sina burgare till eko eller helst KRAV. McDonalds tar en mindre gerj i taget. Inget fel på mjölken eller kaffet, men var är köttet eller brödet?

Rekobloggen (tack Ekoblogg för tipset) skrev den 6 maj om ett imponerande miljöarbete (för att vara en hamburgerrestaurang) hos Max. Det man frontar med är givetvis klimatfrågan, men under "övriga åtgärder" finns ett väl genomarbetat miljöprogram. Nu väntar vi bara på att köttet eller brödet läggs om. Eller varför inte pommes fritsen? För allvarligt talat, att kyckingen är svensk kanske inte är den totala garantin?

Rekobloggen menar också att Max har miljömärkt fisk. Har inte hittat något om det på Max webb, men det vore ju spännande. En miljömärkning av hela restaurangen vore ju kanske också något för dem att fundera på?

Vem är gladast - Sjöstedt eller jag?

Om jag blev arg över hur EU fungerar ibland (se nedan), så blir jag desto gladare när jag ser hur ekologiskt och hållbarhet sveper in i krogvärlden. Det är ganska många år sedan nu som krogar som Oaxen (Sörmland) och Salt och Brygga (Skåne) började prata om att matlagning går hela vägen tillbaka till gården. Och att det därmed är självklart att mat inte borde besprutas eller jagas på i onödan. Kvaliteten blir helt enkelt lidande.

2007 blev eko mainstream i krogvärlden. Kanske hjälpte guide-initiativ som EkoSthlm till. Men fenomenet var rikstäckande och syntes även i t ex den tydligare ekoprofilen i White Guide. White guide kommer ju ut i februari och vi får väl se hur det står till med ekonivån i år.

Det yttersta kvittot på att ekologiskt verkligen har med kvalitet att göra är att det i år var ett grundvillkor i tävlingen Årets Kock:

"Det känns viktigt att visa att det går att skapa vällagad, ekologisk och miljövänlig mat inom den svenska gastronomin" säger Hanna Halpern på föreningen Årets Kock.

Tom Sjöstedt vann och på bilderna från tävlingen verkar han närapå gråta av lycka. Och OK, han är nog gladare än jag, men jag är glad vem som än vann!