I dagarna har jag snappat ett par grejer som jag tycker illustrerar en präktig frontalkrock (eller dikeskörning).
Dels så har det kommit fram att ekologisk zucchini från en gård i Östergötland innehöll bekämpningsmedel. Den drogs omedelbart tillbaka från marknaden. När man undersökte saken visade det sig att bonden hade odlat zucchinin på mark som bekämpades för 12 år sedan. Sedan dess har marken legat för fäfot, och den bonde som nu odlar marken har nyligen tagit över den. Bekämpningen som utfördes då var helt laglig, men resterna ligger alltså kvar mer än ett decennium senare och tar sig in i grödan.
Samtidigt läste jag på Land Lantbruks debattsida idag att riksdagsmannen (c) Staffan Danielsson (som har en blogg här) anser att man ska dra ned på stödet till ekologisk produktion, och att det viktiga för konsumenten istället är att välja produkter från det svenska (konventionella) lantbruket, eller som Danielsson säger, "det svenska miljöjordbruket".
Alltså, "det svenska miljöjordbruket" hade för 12 år sedan en liknande slogan: "på väg mot världens renaste lantbruk". Ofta får man höra i debatten att bekämpningsmedel bryts ned i den biologiskt aktiva jorden. Nu ser vi att det alls inte är fallet. Istället får en ekobonde storstryk för någon ha/on inte har med att göra och aldrig ville skulle ske. Några konsumenter har fått i sig bekämpningsmedel de inte ville ha. Den ekologiska marknaden har fått en förtroendeskada som givetvis blir en ekonomisk skada.
Det blir så otroligt konstigt för mig. Man argumenterar för att eko ska få mindre stöd, och att marknaden ska få bestämma vem som är bäst. Men tänker de konventionella lantbrukarna nu ersätta den här bonden? Kommer de nu ta ansvar för att ersätta den ekologiska marknaden för förtroendeskadan? Och hur ska de klara att internalisera andra kostnader som t ex klimatskador från konstgödsel, rening av bekämpningsmedel från vattendrag och grundvatten?
Jag vurmar inte för stöd och bidrag. Tvärt om. Jag tycker att en avreglerad lantbruksmarknad är eftersträvansvärd. Men just nu känns det som att det kanske inte är det viktigaste att ordna med och ska något hända så ska stöden omfördelas från konventionellt till eko. Ekobönder ordnar inte miljöskador som andra får städa upp.
(Danielssons debattartikel verkar inte ligga uppe på nätet än, men jag uppdaterar med länk om jag springer på den.)
1 månad sedan
Inlägg
8 kommentarer:
Hej Johan
Mina poänger är:
1. Det finns två miljövänliga jordbruksalternativ att välja när man köter mat i Sverige; vanligt miljövänligt jordbruk inom ramen för Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar och med kunniga bönder som använder modern teknik, samt produktion enligt det ekologiska konceptet utan kemiska bekämpningsmedel eller handelsgödsel mm.
2. Marknaden ska avgöra hur volymutvecklingen blir för dessa alternativ.
3. Statens miljöersättningar ska riktas till insatser som ger miljönytta och mindre till hela odlingspaket, där stöden mera bör vara av karaktären omställningsstöd.
4. Offentliga matinköp bör i första hand uppfylla innehållet i de svenska miljö- och djurskyddslagarna
Faktiskt mycket skrämmande läsning det där, men är all besprutning lika farlig?
Görs det inte prov/analyser av marken ekoodlare använder just för att se om den är "återställd" ?
Det trodde jag i min naivitet. :S
Hm... låt mig fundera lite...blir något förvirrad....
Staffan D - väldigt roligt att du har hittat hit! Jag uppskattar ärligt ditt uppsåt att gynna möjligheten för olika alternativ att utvecklas, och din inställning att olika alternativ ska få prövas på en rimligt fri marknad. Men jag ser lite annorlunda på saken (och jag tar din numrering):
1. Det här är naturligtvis den stora stötestenen. Vilka något så när hållbara produktioner anser man att vi har? Ett betydande problem här är att det eg bara är eko som är väldefinierat. Allt annat är konventionellt och spänner över ett vitt fält. Men min huvudpoäng är att jag inte kan gå med på att det lagliga jordbruket alltid är ett bra miljöalternativ. Till illustration av detta tar jag att lagliga bekämpningmedel tydligen kan ligga kvar i marken mer än ett decennium. Jag tror också att man ska vara noga med ordet miljövänlig. Och jag tror faktiskt inte att det kan användas för att beteckna någon areell näring, möjligen undantaget musselodling.
2. Japp. Men det pris som sätts på marknaden är beroende av en rad faktorer. Stöd (som du tar upp i din debattartikel) är en. Förmåga att ex- eller internalisera kostnader är en annan. Byråkratiska regler är en annan, och i det fallet kan jag inte säga att Alliansen lagt ssk många strån i kors för att hjälpa till att förenkla EG-förordningen för eko. Det nya lagförslag som nu ligger kommer att lägga ytterligare sten på bördan. Vill du dra ned stödet, tycker jag det är rimiligt att även diskutera andra vägar att låta olika produktionsformer utvecklas.
3. Mja, bitvis håller jag med. Men bitvis inte. Det finns ekosystemtjänster som är värdefulla för samhället och som enklast beskrivs av standardiserade produktionsformer.
4. Ja, nej, det är väl ingen chock att jag inte håller med om det. Om inte annat så tycker jag att det är en protektionistisk inställning. Och jag tror inte på nationell protektionism. Jag tror att den leder till sämre grejer, högre pris och långsammare avveckling av fattigdom och elände i världen. Jag tror däremot på handel på flera olika nivåer. Det vore ju t ex spännande om Svenskt Sigill satsade på internationell handel.
Ja, det blev ett långrandigt svar. Hoppas du tog dig tid att läsa.
PQ - Nej, besprutning i sig är inte farligt. Det förekommer t ex viss besprutning inom eko. Frågan är vad det som sprutas innehåller. Inom eko sprutas t ex såpa och naturliga antagonister (skadedjur mot skadedjuren). På den konventionella sidan är spännvidden stor. Det finns både mindre farliga substanser och sådana som kräver mycket stor försiktighet. Men min uppfattning är att man egentligen vet alldeles för lite om det som sprutas i det konventionella lantbruket. Därför tyckte hela forskarsamhället (nästan) att DDT var toppen. Det ämne som är aktuellt här var alltså helt lagligt när det sprutades, men är nu förbjudet. Man undrar vad som sprutas nu som är förbjudet om fem år...
När det finns skäl, så görs markanalyser. Men det finns många andra och bättre sätt att ta rätt på om det har sprutats. Och det är alltid en karensperiod på två år från sista bekämpning. den perioden är väl tilltagen för att de allra flesta substanser ska bli otillgängliga för växten (vår mat alltså).
Ett problem är ju att det alltid blir avvägningar - när ska man oroa sig? Analyser är dyra, och den som får bära kostnaden är den ekologiska bonden, som en del av omställningen. Att generellt ta fler prover, skulle innebära ännu högre omställningskostnader. Vilket i sin tur skulle innebära att fler bönder tvekar att ta steget från kem-jordbruket... Ja, du förstår... knepigt vad som är ändamålsenligt att kräva.
I just det här fallet tror jag att vi helt enkelt inte visste att den här substansen kunde stanna kvar så länge.
Wannabe - jag blir otroligt nyfiken - hur tänker du?
Hej igen
Ord är viktiga.
Du ifrågasätter ordet "miljövänlig".
Det kan man visst göra, och du har en poäng. Min mening är ju att när man köper mat i Sverige är det - liksom i andra länder - en poäng att den är odlad och "betad" i just Sverige (ger öppna landskap mm) , därtill i vårt klimat som håller skadegörare och svampar borta en hel del och därtill med världens strängaste miljö- och djurskyddslagar och med kunniga lantbrukare.
jag tycker ordet miljövänligt jordbruk stämmer bra på både vanligt miljövänligt jordbruk (som utnyttjar modern teknik)och på "ekologiskt" jordbruk (som är mer "fyrkantigt" men självfallet också miljövänligt).
Men vad säger du då om "ekologiskt jordbruk".
Om "miljövänligt" kan diskuteras gäller dettta ju än mer för "ekologiskt".
Kan man ta monopol på ett begrepp, "samspelet i naturen""
Det är smart, men knappast korrekt. Men det är gjort och visst låter "ekologiskt" helt annorlunda än "alternativt".
Men är miljövänligt tveksamt, så är ekologiskt faktiskt fel..!
Se gärna min blogg och etikett ekologiskt, jag har skrivit en del.
Staffan - jag tycker att "ekologiskt" är ett olyckligt val, kanske till och med dåligt, för precis som du säger så hade ordet redan en mening innan det började användas för mat. Jag vet faktiskt inte varför det blev just det ordet. Man kan tycka att man borde ha uppfunnit något bättre.
Men faktum är att ordet "miljövänligt" är nästan lika hårt reglerat genom KO:s praxis. Man får inte marknadsföra något som miljövänligt (inte livsmedel heller), om det inte är bra för naturen. Vad som är bra för naturen är svårt att säga säkert. Därför ska ordet användas mycket restriktivt (KO:s order). Vet inte om det är så snyggt, jag tycker man kan vara "vänlig" utan att vara "snäll"
eller "god" i någon viss mening. Men så är det i alla fall.
Så vi kan väl säga 1-1 där.
Men viktigare är ändå substansen, och det är den jag vill diskutera. Jag kan hålla med om att de regler vi tillämpar i den bästa lagliga produktionen i SE ligger före många andra. Det skapar också värden i mitt närområde. Men för mig är det lika angeläget att kunna ställa dessa krav på bönder på Åland (jag bor i Uppsala) eller i Östfold (min släkt kommer från Strömstad). Detta är områden jag rör mig i och som jag bryr mig om, men som inte är svenska. Så svenskheten tycker jag är ett trångt kriterium. När det svenska jordbruket vidare importerar så mycket mineralgödsel och foderråvaror, så blir det också svårt att avgöra om en produkt verkligen är svensk.
Tack för tips. Jag ska kolla lite på vad du skriver.
Skicka en kommentar