måndag 5 maj 2008

Klimatmärkning på flera spår eller ett av flera?

Tillägg den 9 maj: mina kollegor Zahrah o Pernilla svarar i GP.

Fredrik Hedenus och Stefan Wirsenius angriper i GP den 2 maj en av de principer som ligger till grund för klimatprojektet. Hedenus och Wirsenius är inte riktigt vilka dussinforskare som helst, utan måste nog anses tillhöra klimatforskareliten. Såvitt jag förstår deras poäng, så gäller den att en märkning borde bidra mer till att lägga om konsumtionsmönstren. En klimatmärkning bör inte (enligt deras mening) kunna finnas på nötkött, eftersom man kan få animaliskt protein till mindre än en femtedel av klimatkostnaden. De skissar på ett förslag som dock inte är helt kristallklart för mig. Deras förslag verkar inte väsensskilt från förslag som nu är på remiss, men det har ändå en del för sig.

Ju mer jag jobbar med klimatmärkningen, desto mer övertygad blir jag om att det behövs fler initiativ än vårt. Den typ av märkning som KRAV representerar funkar bäst när man står framför hyllan; "hmm... vilken pasta ska jag ta... den vanliga, eller kanske ska jag kanske ta den KRAV-märkta?" Dvs, har man tänkt sig köttfärssås o spaghetti till torsdag middag, så lägger man inte om planen därför att det inte sitter ett klimatmärke på köttfärsen. Men då är det otroligt intressant att det i svenska köttdiskar finns nötfärs som givit upphov till 13 kg CO2 per kg köttfärs bredvid sådan som givit upphov till 40 kg CO2 per kg. Det är verkligen skillnad.

Samtidigt måste vi få till en djupare debatt som verkligen påverkar folk i grunden. Vi måste äta mindre (rött) kött, t ex. Om en klimatmärkning inte är rätt sätt, hur gör man då? Jag menar att Livsmedelsverket och deras kostråd har en viktig roll att fylla. Hur mycket mindre kött bör vi äta? Kan man säga att vi bör äta mer än sex till åtta skivor bröd, kan man väl också säga att vi inte bör äta mer än 200 g rött kött per vecka? Möjligen är det läge att se över de regler som styr innehållsdeklarationer. Jag kollar inte fetthalten på allt och styrs inte så mycket av det, men ibland tittar jag närmare och fattar beslut om att det får vara nog med ost på 33% till vardags. Kanske ska vi kräva miljövarudeklaration på maten för ett fåtal, väl utvalda, parametrar? En av dem skulle kunna vara utsläpp av CO2-ekvivalenter.

Hedenus och Wirsenius inlägg är intressant, men jag tror att det är en god bit bort från den verklighet vi jobbar i. I denna verklighet går det utmärkt att sälja massivs av flygresor med argument som "kommer du ihåg förra sommaren?". A/C är standard i bilarna och används istället för att dra ned rutan lite. Vi är långt ifrån ett läge där folk på allvar lägger om sina liv. Då tror jag att vi ska möta samma folk och börja ge dem val som betyder något i deras verklighet. Sedan måste den verkligheten förändras och då behöver vi fler spår o uppslag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Inser att vi inte var helt tydliga med att skissera vårt förslag. Så jag gör ett nytt försök här. Ta en grupp med livsmedel som är ganska jämförbara, tex pasta, ris, gryn och potatis. Ta de livsmedel som släpper ut mindre än tex 0,3 kg CO2-eq/kg torrvara i typisk livscykelanalys. Livsmedel som ligger under den gränsen kan bli klimatmärkta, om de dessutom uppfyller några krav i stil med inget flyg, inte olja i drivhus etc. Färre krav än de ni skisserar nu, men ta de som verkligen spelar roll. De producenter som uppfyller detta blir märkta. Vill en risproducent (ris ligger över 0,3 kg CO2-eq) bli märkt får de göra en egen LCA och visa att de kommer ner i 0,3. Vilket de nog inte kommer lyckas med.

Sedan vilka och hur många grupper livsmedel man tar får man titta närmare på. Men jag tänker mig kanske fem, sex stycken grupper. En sådan märkning visar konsumenten mot en bättre diet, men ställer dessutom de viktigaste kraven på producenten. Dessutom är det lättare att administrera eftersom det är färre (men mer centrala) krav på den enskilda producenten.

Johan sa...

Nu förstår jag bättre. Tack för att du tog dig tid.

Hmmm, OK, intressant. Jag tycker absolut att du ska skicka in det här som ett remissvar till regler@krav.se.

Några snabba reflektioner: har vi tillräckligt med LCA-er för att kunna tala om en typisk LCA? Min uppfattning (men andra vet bättre) är att ett problem är att antalet LCA-er per kategori generellt inte är i det antalet att man kan tala om stabil statistik. Man kan se storleksordninger och omfång, men inte genomsnittsvärden, etc. Vet du mer om detta?

Jag tycker kanske att det förslag vi har (just nu) inte är så långt ifrån vad du föreslår; vi jobbar ju nu med frukt o grönt (generellt lågt GHG-utsläpp) från Sverige (inget flyg). De centrala reglerna är få i lantbruket; ingen öppen mulljord, smartare gödselhantering, N2O-filter. Ett par generella regler; byt till förnybar energi, snåla med energin, bort med syntetiska köldmedier. Och för fisket egentligen också ett fåtal regler; hållbara bestånd och icke skrapande redskap.

Import (dvs ris) och kött är svårt som tusan, och det tar vi senare.

Känns som att ert bidrag kan vara utvecklande. Hoppas du skickar in. Ta det du har här.

Mvh
Johan

Related Posts with Thumbnails