Mer om klimatpåverkan från älgkött

Det var några stycken som reagerade på gårdagens inlägg om älgkött. Diskussionen om vilka nyttor som egentligen kommer ur älgjakten tyckte jag var intressant. Om man antar att älgjakten förutom kött ger rekreation, skogsvård och trafiksäkerhet, så kan man ju försöka sätta värden på dem. När jag försöker kommer jag fram till att älgköttet i så fall skulle komma under ett kg koldioxid per kg kött. Men jämförelsen med lantbruksmat är ändå svår, eftersom sådana värden inte räknas med när man tar fram siffrorna för lantbrukets klimatpåverkan.

Gårdagens inlägg om älgköttets klimatpåverkan har väckt lite reaktioner i såväl kompis- som bloggkrets. Fascinerande nog verkar det nästan inte finnas något skrivet om det. Försökte googla på det och fann nästan ingen ting. I alla fall, några intressanta reaktioner:

Lars menar att effektiviteten i mitt exempel är alldeles för hög. Han har jagat en del själv och menar att det är rimligare att tro att ett kajtlag om tio pers fäller en vuxen älg, eller två kalvar, var tredje jaktdag. Det skulle innebära att mitt föreslagna utsläppsvärde skulle vara mycket högre per kg kött.

PaljettenQ tar upp en fråga om vad som egentligen är nyttan av jakt. Hon föreslår själv att jägaren ju mest jagar för sin egen rekreation. Därmed borde man belasta själva jägaren med en del av utsläppet, vilket skulle minska köttets utsläpp. Man kan också tänka sig att det uppstår fler nyttor av jakten; färre bilolyckor, mindre skador på ungskog, möjligen också gladare älgar eftersom de aldrig blir så många att de behöver slåss om maten.

Det här med olika nyttor är intressant. Det är relevant även för den ganska heta debatten kring klimatpåverkan från maten. Ta t ex klimatpåverkan från nötkött. Nötkött kan komma från två sorters lantbruksproduktion; antingen köttproduktion eller mjölkproduktion. Köttproduktionen tar alltså ingen mjölk från korna och hela klimatpåverkan allokeras till köttet. En mjölkproduktion ger ju dessutom mjölk, så då också ska ta en del av klimatkostnaden. Allokeringen är inte enkel, men jag tror man brukar använda en ekonomisk modell. Resultatet är i alla fall att kött från mjölkproduktion är klimatbilligare eftersom det på vägen också givit mjölk som bär en del av klimatkostnaden.

På ett sätt är ju detta utmärkt; ju mer man får ut av en klimatbelastande produktion, desto bättre är det ju. Men, problemet är att det bara är sådant som säljs som kan få en klimatkostnad. Nyttan av öppna betesmarker (vilket innebär överlevnad för hundratals arter), att bönder inte behöver utsättas för bekämpningsmedel eller att grund- och ytvatten påverkas i olika utsträckning har inte fått något värde i kronor räknat. Då blir det så snurrigt att intensiv konventionell kycklingproduktion framstår som ett smartare val än KRAV-godkänt griskött.

Och älgköttet då, hur skulle man kunna allokera klimatpåverkan till andra nyttor? Pja, låt oss göra lite antanganden (Marian Radetzki måste älska detta): En jägare värderar en dag i skogen till 2 000 kr. Älgkött kan säljas till ett snittpris av 100 kr per kg. Trafik- och skogsnytta av en fälld vuxen älg kanske 20 000 kr.

• 10 jägare à 2 000 kr = 20 000 kr (40%)
• 100 kg á 100 kr = 10 000 kr (20 %)
• Trafik- o skogsnytta = 20 000 kr (40 %)

I går räknade jag fram 325 kg koldioxid per fälld vuxen älg (eller två kalvar). Köttets andel (20 %) skulle då bli 65 kg, eller ett knappt kg CO2 per kg älgkött.

Där ser man. Det är ju skillnad. Undrar hur det skulle se ut om man försöker göra en liknande övning för lantbrukets (ekologiska) produktion.

Klimatpåverkan från vilt kött

Emellanåt ser man matskribenter som rekommenderar viltkött som ett klimatsmart alternativ, rent av klimatgratis. Jag har just tagit hand om köttet från ett par älgkalvar, och kommer fram till att utsläppen från jägarnas och mina transporter motsvarar minst 5 kg CO2 per kg kött. Det är ungefär tre gånger så mycket som kycklingkött, lika mycket som griskött eller en tredjedel av nötköttet. Men då är jämföreslen orättvis; för köttet som kommer från lantbruk räknar vi med klimatgasutsläpp även från foderproduktion, djuret själv och från gödseln. Eftersom älgstammen är onaturligt stor kan djurets levnad som idisslare inte vara klimatgratis, men hur mycket de släpper ut vet jag inte. Gissningsvis kan älgkött jämföras med ett klimatbra nötkött.

Köttet står för en stor del av matens klimatpåverkan. Alla är eniga om att vi borde äta mindre kött och särskilt mindre nötkött. Hur mycket mindre är oklart och det är förenat med målkonflikter att dra ned mängden betande djur. T ex kommer en minskning av betet minska den biologiska mångfalden. I alla fall. Alla som vill promota något annat än nötkött har hittat sina grunder; kycklingkött, griskött och nu senast även odlad fisk. Även viltet har rekommenderats av många matskribenter som ett klimatneutralt alternativ.

Jag är noga med vilket kött jag äter, men kan försvara vilt för mig själv. Jag skjuter inte, men har varit med på en del jakter som drevkarl, hundförare och så. I år har vi kunnat komma över en älgkalv. Jag tänkte försöka göra en liten klimatanlays på köttet. Jag har rätt bra överblick över produktionskedjan, och den ser ut ungefär så här:

• Jaktlaget ska organisera sig. Det kräver lite träffar, kanske lite inventeringsuppdrag och så. Jag antar att den körda sträckan mm motsvarar 10 mil per fälld älg.


• Jakten ska genomföras, låt oss anta att det är tio jägare och drevfolk som åker fem mil ToR till jaktdagen. (Alltså 10 mil bilkörning per jägare)


• De två kalvarna hämtades med en 15 mils tur, total körning.


• Det kördes 15 mil för att få köttet styckat och malt


• Det användes en del plastpåsar och annat plastmaterial som skydd.


• Energi för infrysning, malning och så där räknar jag inte med.


• Jag uppfattade att det fälldes två kalvar på "vår" jaktdag. Vi hanterade dessa kalvar gemensamt, och nettot var drygt 70 kg kött.

Den svenska genomsnittsbilen låg för ett par år sedan runt 240 g CO2 per km. Låt oss för enkelhetens skull anta att de inblandade bilarna i snitt släpper ut 200 g per km. Då blir uträkningen ungefär så här:

Jaktlagets organisering; 2*100 km = 200 km

Jägarnas resor på jaktdagen = 1 000 km

Transport från slaktplats och för styckning = 300 km

Totalt körd sträcka = 1 500 km; CO2 från trpt = 1 500 * 240 = 300 000 g = 300 kg

Plast, emballage, mm, antar cirka 25 kg CO2

Totalt 325 kg CO2/ 70 kg kött = 4,6 kg fossil CO2 per kg älgkött.

Eftersom det är mycket som kan ändras i beräkningen kan man nöja sig med en värdesiffra. Det förefaller alltså som att älgköttet ger upphov till runt 5 kg CO2 per kg kött. Faktorer som kan påverka är att ett vuxet djur väger mycket mer. Men, om jägarna åker betydligt längre så är det också en viktig faktor. Likaså naturligtvis om de kör miljöbilar (får max släppa ut 120 g per km).

5 kg CO2 per kg kött ska jämföras med kyckling som ligger mellan 1,5 och 2, eller gris som ligger runt 6 kg. Ris ligger mellan 5 och 6 kg. Den lägsta siffra jag sett för nötkött är 12 kg per kg kött. Men jag har också sett siffror på 45 kg CO2 per kg nötkött.

Det som är orättvist i jämförelsen är att för alla utom älgen talar vi koldioxidekvivalenter och räknar in utsläpp från själva djuret, dess gödsel och dess foder. Det stora problemet med nötkött är att kossor är idisslare och släpper ut en massa metan, som är en starkare växthusgas än koldioxid. Och då börjar det bli intressant, för älgen är också en idisslare. Den bör också rimligen släppa ut en massa metan och då har vi plötsligt en ganska ogynnsam klimatsituation för älgköttet.

Någon kan argumentera att älgen släpper ut sin metan oavsett vad vi gör. Den är ju vild. Iofs är det så, men skälet till att det finns så mycket älg är att det finns så mycket hyggen. Stammen är större än den skulle vara om Sverige var urskog överallt.

Och glöm inte bort att vara med i chokladrejset här på EkoTänk.

Bilden har jag lånat utan lov från Nillas Blogg. Möjligen blir jag hemsökt och trakasserad för det. Vi får se.

Värdedriven affärsutveckling.

Det finns några företag som nu börjar fatta hur man gör affärer av goda värderingar. Dove har t ex en tid kört en kampanj om Real Beauty. Ett skönhetsföretag går mot strömmen och använder modeller med rynkor och födelsemärken. Inte bara det, de gör ett politiskt statement också; de uppmanar oss att tänka till kring våra värderingar. Det är smart. Jag tror att denna typ av kampanj kommer att göra Dove till en tvål som alla respekterar, får goda vibbar av, lite som Barnängen brukade vara. På köpet kanske de dessutom lyckas göra vårt samhälle lite sundare.

Bennetton har kört det här ett tag också.

Det senaste jag sprang på är Starbucks som bjuder alla som röstar i valet mellan Obama och McCain på en kaffe i morgon. De lyckas knyta sitt varumärke till en omsorg om att alla borde bry sig tillräckligt för att rösta. De stärker upp det här med såväl ekologiskt som rättvisemärkt sortiment. Snyggt. Snygg reklam. Länktipstack till Egologiskt.

Kraften i små vanor

Jag tror det är viktigt att förstå att omställningen till hållbar konsumtion går via nya och bättre vanor. För det stora flertalet är detta inte en liten utmaning; ekologi eller mat är inte majoritetens stora intresse. Vi måste hitta sätt att göra det mindre ångestladdat och dramatiskt att bli hållbar. Helst bör det vara något halvtrevligt som man inte tänker så mycket på. Jag har själv kommit på att jag kan ta med en källsorteringsfraktion på cykeln varje morgon. Det tar ingen tid och minskar mitt sopberg. Och det tar knappt en minut per vardag. Mindre än att borsta tänderna. Jag hoppas att den nya boken Mat och Klimat som snart kommer ut ger oss de här handfasta, raka råden att ta till sig och sprida.

Under hösten har vi fått en hyresgäst i vår Lillstuga. Vi bidrar till bostadsmarknaden genom att hyra ut till en student. Allt är frid och fröjd. Inför denna uthyrning blev jag plötsligt brydd med ett litet praktiskt problem. Skulle vi behöva beställa ett större sopkärl för den brännbara fraktionen? Vi brukade ju fylla det minsta kärlet på två veckor själva...

Vi rannsakade oss själva och kom fram till att vi nog slarvade lite med sorteringen. Det i sin tur berodde på att det snabbt blev fullt i våra fraktioner under trappan, under utebänken, bredvid köksspisen. Det blir fullt eftersom vi glömmer att ta med grejerna när vi ska till affären och till slut gör man ett jätteryck, och sorteringen har blivit ett problem.

Jag bestämde mig för en ny vana. På väg till jobbet cyklar jag förbi två sorteringsstationer. Jag bestämde mig för att ta med en fraktion varje arbetsmorgon. Efter ett tag var det bara små mängder att ta med, sorteringsstoppet tar mindre än en minut och makalöst nog; vi har väsentligt mindre brännbara sopor nu, med hyresgäst, än innan.

Poängen här är att jag är övertygad om att väsentligt ökad hållbarhet i vår livsstil inte behöver vara dramatiskt eller svårt. Jag är också övertygad om att det är fråga om att lägga om de vanor som går, när det går. Jag begär inte av någon att de ska lägga om till eko 100% i hushållet i morgon dag. Jag begär inte heller att de ska gå i affären och fundera på vart enda val. Men jag menar att om man tycker att KRAV är bra, så är ett bra sätt att lägga om vanorna. Gör det till en självklarhet att köpa KRAV-potatis (men strunta i paprikan och tomaterna tills vidare). När det väl sitter kan man gå vidare.

Samtidigt stämmer detta till eftertanke. Jag har lärt mig att det i genomsnitt tar sex veckor att ändra en vana permanent om man tillämpar den mer eller mindre dagligen. Då förstår man att utmaningen är stor för många. Då förstår man också att det inte är en liten eller enkel åtgärd att lite nonchalant säga att "det viktigaste för klimatet är att dra ned köttkonsumtionen" och förvänta sig att det ska hända något. För vad ska en vanlig dödlig med sjuka barn, stressigt jobb och annat göra av det? Vad ska man rent konkret göra? Finns det en kurs att ta? Några raka råd i stil med "byt ut köttfärsen mot...".

Där brister det. Vi behöver sätt att bli konkreta. Jag hoppas att den nya boken av Björklund, Holmgren och Johansson, Mat och klimat, blir så konkret att den hjälper oss att lägga om vanor i en allt snabbare takt.

Bilden är lånad från Centrum för Uthålligt Lantbruk på SLU

Alla ägg i samma korg

Det är inte lyckat när handeln eller förädlare lägger för många märkningar och goda värden på varandra. Varje värde kostar pengar och fenomenet riskerar att cementera uppfattningar om att eko eller rättvisemärkt är dyrt. Själv sprang jag just på en ICA-affär där de enda eko-äpplen som kunde köpas ocskå innebar en donation till Rosa Bandet på 1:50. Jag tror att detta på sikt kan leda till att eko inte utvecklas så fort som det annars skulle ha gjort.

Skulle köpa äpplen på min lokala ICA idag. Eko, helst KRAV, förstås. De enda eko-äpplen som fanns var en kombo-deal med Rosa Bandet (klicka gärna, donera gärna). 1:50 per påse går till forskning om/mot bröstcancer. Inget fel i det. Viktigt. Men, det som stör mig lite är att det är eko-konsumenterna som förväntas bidra genom att betala 1:50 mer per påse obesprutade äpplen. Det stör mig på två vis:

1. De ekologiska äpplena har redan i sin produktion undvikit att släppa ut bekämpningsmedel som ofta är cancerogena. Jag vet inte, men jag skulle tro, att kvinnor som arbetar i äppelproduktion har en betydande riskfaktor här. Att avstå bekämpningsmedel kostar pengar i form av arbete och lägre avkastning. Detta får konsumenten betala. Nu förväntas de alltså vilja betala 1:50 till... Dubbelt upp...

2. Det finns en tendens att försöka skapa Fantomens Goda Märke för mat. Det är ganska många som tror att det finns en stor marknad för mat som är rättvisemärkt, KRAV-märkt, lokal, rosa bandet-märkt och gärna från exceptionellt småskalig djurhållning. Jag tror inte det gör det. Alla dessa initiativ är goda, men överlagrade på varandra börjar prisskillnaden bli så stor att folk avstår. I värsta fall associerar de i ännu högre grad de olika märkningarna med högt pris. Och då kan ju faktiskt effekten av den här kombinationen bli att folk köper mindre i-love-eco-äpplen framöver. Och det minskar ju inte direkt cancerfallen.

Inget ont om Rosa Bandet alltså, men att lägga på en extra marginal på eko-varor motverkar det längre syftet. Hellre en bössa i kassan, en knapp på pantmaskinen, eller så.

Sanningarna som behöver beläggas

"Det finns alltså gott stöd för att ekologisk odling är bättre för miljön." skriver Karin Bojs i DN idag. Nu är ju inte Bojs riktigt vilken skribent som helst utan DN:s vetenskapsredaktör, som har fått mycket pris och uppmärksamhet för sitt jobb.

Hon tar upp många av de fördelar som jag brukar ta upp som mer eller mindre självklara. Men emellanåt är det rätteligen någon som frågar efter bevis för det jag påstår. Senast var det "Robin" som undrade hur jag kunde vara så säker på att ekologiskt är mer energieffektivt än konventionellt.

Det är bra att Robin och andra ifrågasätter. Så, nu får jag och Karin Bojs ta och leta upp de där studierna, och förklara hur det hänger ihop och fungerar. Igen. Och det är bara bra. Jag tänkte börja med energieffektiviteten.

Bilden är publicerad med tillstånd från martinscamera.com

Sveriges Natur recenserar ekotidningar

Redaktören för SNF:s tidning Sveriges Natur går i nummer 5 igenom fem tidningar; Allt om Miljöbilar, Camino, Eco Queen och REKO. Eva-Lena Neiman verkar lite kittlad av Eco Queens hämningslöshet, tycker att Camino är en välavvägd medelväg och tycker att allt om Miljöbilar är lite överlastad. REKO närmast sågas eftersom Neiman tycker att redaktionen är ängslig och möjligen har tappat bort KRAVs själ. Senaste numret har ännu inte lagts ut på webben, men det kommer säkert inom kort.

Nu kan iofs tycka att Sveriges Natur är en av medtävlarna på mediemarknaden, men det är ändå kul läsning.