Jag fick i alla fall en fråga i en kommentar häromsistens. Den löd ungefär så här:
Problemet som du inte adresserar är den låga produktiviteten i det ekologiska
lantbruket - och att man för att kompensera för den behöver mer odlingsmark
(vilket generellt är negativt ur klimatsynpunkt) - detta medför att
kolbindningspotentialen per producerad enhet livsmedel eller foder blir lägre i
det ekologiska lantbruket än för det konventionella jordbruket.
Tack för frågan. Det här är en fråga som är mycket komplex, och jag tror att man ska vara försiktig med att säga att man vet besked. Men så här uppfattar jag läget:
- Världen behöver mer mat, framförallt på helt andra ställen än i norra Europa.
- Oljan håller på att sina samtidigt som världens välstånd ökar. Rimligen innebär detta att energipriserna snart spränger alla tidigare rekord. Eventuellt kommer det att gå mycket fort. Det innebär i sin tur att priset för konstkvävegödsel kommer att skjuta i höjden. Det innebär i sin tur att maten blir dyrare för alla på jorden, men värst drabbas de som har minst pengar, dvs knappast länder i norra Europa.
- Vi har ett klimatproblem. Vi behöver snabbt som ögat dämpa (effekterna av) utsläppen av koldioxidekvivalenter.
- Vi har ett rejält problem med biologisk mångfald. Kanske större än klimatproblemet.
Eller, världen behöver kanske inte mer mat men maten, energin i maten, behövs på andra ställen än den finns idag. Dessa ställen har dåligt med pengar. Jag har svårt att förstå annat än att det bästa vore om man kunde producera mer och bättre mat där det bor mycket folk. Att vi får hög avkastning på söderslätt här i Sverige hjälper helt enkelt i praktiken inte de fattiga i Mexico City. Det kan det däremot göra att odla smartare (ex växtföljder).
Den optimistiske tror att vi snart kan göra kvävegödsel med solenergi. Pessimisten tror att energipriserna skjuter i höjden rejält nästa år (när konjunkturen vänder). Jag tror att vi i ett övergångsskede behöver satsa på lösningar som frikopplar maten från energiprodduktion. När vi har fusionskraft, eller har täckt Sahara med solceller, då kan vi börja snacka om att göra gödsel på konstgjord väg. Jag tror generellt att läget är för känsligt för att chansa på att det kommer att greja sig. För vad händer om det inte grejar sig?
Från de studier jag har sett, och på ett generellt plan, så binder ekologiskt lantbruk in mer kol i jorden än genomsnittslantbruket (som givetvis kan röra sig i eko-riktning och då blir skillnaden mindre). Och det är rätt stora mängder. Det innebär att vi kan börja lagra in stora mängder kol nästa odlingssäsong.
Sammantaget blir det svårt för mig att acceptera en värdering av ett system om denna värdering fokuserar på ett enda mätetal, som avkastning. Helt enkelt därför att vi måste lösa flera problem samtidigt. Och även om avkastningen är viktig, så förefaller den i vår del av världen, vara den minst viktiga. Jag menar att även om man förlorar en del avkastning, så vinner man inlagring av kol, produktionssäkerhet (oberoende av oljepriset) och biologisk mångfald. Och jag menar att världssvältproblemet i första hand ska lösas på annat sätt än att vi säljer spannmål på spot-marknaden.
Därför tycker jag att effektivitetsmåttet, avkastningsmåttet, är för trubbigt. Och kanske ett av de mindre interessanta i den del av den svenska debatten som har betydelse för världsfrågorna.
Inlägg
4 kommentarer:
Helt ointressant som mått på en uthållig livsmedelsproduktion. En intervju med en ekolantbrukare för ett tag sen öppnade mina ögon. Har bloggat om det här. Kort sagt kompenserar det hållbara lantbruket mer än väl den ca 20% lägre avkastningen per ytenhet. Man kan använda större ytor än vid industrijordbruk t ex.
Avkastning kan ju mätas på så många olika sätt, särskilt när det gäller jordbruk. De som kör fram avkastning per hektar måttet som det mest intressanta får förklara hur de skall styra lantbruket dit då. Idag är det avkastning per kapital och avkastning per arbetstimme som gäller som mått, och inte alls avkastning per hektar. Avkastning skall helst relatera till det det är brist på. Vi har en fruktansvärd massa människor på planeten så att fortfarande driva avkastning per arbetstimme som det intressanta är egentligen inte så bra, men det är det vårt ekonomiska system gör. Vi har relativt dåligt med mark, vi har taskigt med vatten, vi har mycket dåligt med energi och vi har brist på biologisk mångfald. Det moderna jordbruket är helt undermåligt vad gäller energiproduktivitet (ekologiskt är bättre), det är inte särskilt imponerande vad gäller arealproduktivitet (Bangladesh har högst arealproduktivitet i världen), ekologiskt kunde göra bättre här - vi behöver bejaka en biologisk intensifiering i stället för att alltid predika extensiv odling. Djurhållning extensivt är dock helt ok för det bidrar till mer biologisk mångfald.....osv, osv. Mitt störst bekymmer med alla de där resonemangen är att det faktiskt saknas styrmedel för att få jordbruket att utveckla sig i rätt riktning. Oljan, biologisk mångfald och vatten är ju gratis resurser idag. Och jag är inte säker på att jag vill privatisera dem heller vilket är sättet man skulle kunna få marknaded att sköta dem. Men alternativet av ett genomreglerat jordbruk är inte heller attraktivt.
Ivan - tack för länk. Ska läsa o begrunda.
GR - där satte du fingret på något. Det är ju faktiskt inte avkastning per ha som systemet styr emot. Men frågan är ju då, som sagt, hur man gör. Damned if you do, damned if you don't.
Skicka en kommentar