I en kommentar till ett tidigare inlägg fick jag en fråga om hur mycket koldioxid som egentligen kan bindas in av ekologiskt jordbruk. Jag har luskat lite i det och kommit fram till att om allt lantbruk lades om till ekologiskt, så skulle Sverige självt kunna ta hand om 25% av sina utsläpp. Ungefär 10% av världens hela utsläpp skulle kunna tas om hand på detta vis. I Sverige kan man räkna med att ungefär 2 ton koldioxid per år lagras in i ekologisk mark. Och det fina är att man var och en kan börja nu. På en gång. När du köper ekologiskt, så styr du mot att det blir så här.Bloggaren Pelli och jag hamnade i en diskussion som resulterade i ett inlägg här på EkoTänk. Det inlägget i sin tur genererade en hel trave kommentarer från Pelli. Jag fick lite att tänka på, och återkommer lite i taget.
Det första gäller i vilken mån man kan binda in koldioxid i marken om vi går över till ekologiskt lantbruk. Pelli var lite undrande över mina siffror, så jag har kollat runt i lite olika rapporter (källor på slutet).
Först lite begrepp; vi talar ofta om mullhalt. Mullhalten säger något om hur mycket organiskt material det finns i jorden. Det är främst gamla växtrester (ofta i form av stallgödsel), men man kan också räkna in bakterier, svampar, djur och annat som lever i marken. Allt som är eller har varit levande innehåller en hel del kol. Därför talar man om mängd kol i marken. Men detta kol kommer från atmosfärens koldioxid. Därför kan man tala om kolinnehållet som motsvarande ett en viss mängd koldioxid. En molekyl koldioxid väger ungefär fyra gånger mer än en kolatom, så beräkningen är enkel.
Alla resonemang nedan handlar om genomsnitt. Dvs det finns visst konventionellt odlad mark som är mullrik, men här talas om en genomsnittsjord. Med ekologisk mark menas sådan som är certifierad ekologisk enligt något av de system som är erkända runt om i världen. Konventionell mark är oftast all annan mark.
Lantbruksmark som har varit konventionellt odlad en längre period har en betydligt lägre mullhalt än ekologisk. Om man lägger om till ekologisk produktion stiger mullhalten över flera år, och når så småningom en ny jämvikt. Den nya jämvikten verkar infinna sig efter 15 till 30 år. Det verkar som att schablonen som IPCC och andra använder är 20 år.
Nu finns det ett antal olika studier, men generellt verkar det som att man kan anta att ekologisk jord innehåller 20 till 30% mer kol än konventionell jord. Soil Association nämner 28% mer som en genomsnittssiffra för norra Europa. Detta motsvarar en årlig inlagring av runt 500 kg kol (cirka 2 ton CO2) per hektar. I Sverige har vi runt 2 500 000 ha åkermark (SCB). Cirka 10 % är certifierat ekologisk. Vi kan väl anta att ytterligare några hundra tusen ha sköts ekologiskt. Då får vi runt 2 000 000 ha som kan binda in 2 ton CO2 vardera, dvs 4 000 000 ton per år.
Om din uppgift om att Sverige släpper ut 15 000 000 ton koldioxid per år är korrekt, så skulle vi alltså kunna binda in cirka 25% av våra egna utsläpp. På världsskala har jag sett en siffra om att om man lade om allt lantbruk till ekologiskt, så skulle det absorbera ungefär 10% av alla växthusgasutsläpp, årligen.
Nu är detta bara en övergångslösning. Det köper oss tid att hitta permanenta lösningar på alla de underliggande problemen. För som sagt, efter cirka 20 år är jordarna återställda. Å andra sidan utgår det från dagsläget med det vi kan och vet om ekologiskt lantbruk just nu. Om man satsade ordentliga resurser på forskning och utveckling av ekologiskt lantbruk, så skulle man säkert kunna öka såväl kolinbindning som avkastning. Å tredje sidan innebär detta att man nu, idag kan börja välja produkter som tar hand om en del av klimatproblemen. Man behöver inte vänta på politikerna som sitter och kohandlar i Köpenhamn.
Här är ett par av de källor jag kollat i:
- Jordbruksstatistisk Årsbok 2009 (SCB, 2009).
- Soil Carbon and Organic Farming - summary of findings. (Soil Association, 2009) Mer info, och full rapport finns här.
- Organic Farming and Climate Change (UNCTAD, WTO and FiBL, 2007)
- IFOAM har publicerat ett antal olika rapporter på temat eko och klimat på den här sidan.
Bilden har jag tagit själv, så det går bra att låna. Men hänvisa gärna till EkoTänk som källa. Den föreställer grässvålen i gräsmattan utanför mitt hus. Det är ett försök att visa hur kol i mark ser ut. Rötter, maskar, svart fet jord, småkryp. Det är det vi talar om här, även om diskussionen gäller professionell odling.
Inlägg
5 kommentarer:
Den frågan var uppe på diskussion vid seminariet om ekologiskt lantbruk på SLU i förra veckan. Den stora skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk när det gäller kolinbindningspotential är att det ekologiska (i Sverige idag) har en högre andel vallodling. Vallen har också en högre mullhalt än åkermarken.
När det gäller själva åkermarkens kolinbindning råder det delade meningar om det är högre skördar (=mer skörderester) eller organiska gödselmedel som är mer gynnsamma om jag har förstått det hela rätt. Förmodligen är de systematiska skillnaderna (om några finns) relativt små. Se t.ex. den här studien.
Problemet som du inte adresserar är den låga produktiviteten i det ekologiska lantbruket - och att man för att kompensera för den behöver mer odlingsmark (vilket generellt är negativt ur klimatsynpunkt) - detta medför att kolbindningspotentialen per producerad enhet livsmedel eller foder blir lägre i det ekologiska lantbruket än för det konventionella jordbruket. Åtminstone vad gäller växtodling i Svenska förhållanden. Dvs. det finns inte någon stor potential att binda in mer koldioxid genom att ställa om till ekologiskt lantbruk i Sverige - snarare tvärtom!
Harald - du o´ch Pelli håller på att förstöra min vardag. Ni ställer frågor och kommer med vinklar som jag inte kan släppa. Mycket bra.
När det gäller studiers relevans, så är jag inte själv insatt nog att avgöra vilka enskilda studier som är riktigt viktiga. Därför försöker jag använda metastudier, litteraturstudier, som i alla fall ger ett större underlag (bättre är svårt för mig att veta). Eller möjligen studier som publicerats i typ Nature. Att det råder delade meningar är bara bra och naturligt i forskarsamhället.
När det gäller just den studie som du hänvisar till, så verkar det gälla ett enda (om än långliggande) försök. Det verkar också visa att kolförlusten är snabbare i konventionell än i ekologisk odling. Den har också ett viktigt förbehåll; både i den konventionella och den ekologiska driften har man använt stallgödsel (eller möjligen gröngödsling). Slutsatsen blir ändå att studien inte stöjder teorin att eko skulle binda in mer kol. Jag tycker slutsatsen är kaxig, med tanke på förbehållen. Och eftersom gödslingen är en av kärnfrågorna här, så är frågan hur relevant studien är.
När det gäller produktiviteten, så menar jag att det inte på något vis är självklart att det enda relevanta mätetalet är per producerad enhet mat. För det första så finns det andra centrala parametrar (hur mycket tål recipienten, hur mycket energi finns det att sätta in). För det andra så tror jag att man ska akta sig noga för att försöka styra eller beskriva en verksamhet med grund i bara ett nyckeltal. Det kommer att leda fel på de områden som inte fokuseras av nyckeltalet.
Tänk om man kunde få leva på att blogga... Men nu måste jag jobba, annars får jag på skalle. Men jag återkommer till det här. I synnerhet disk om effektivitet/produktivitet.
Sorry - det var inte meningen att förstöra vardagen för dig!
Tror att jag ska utveckla mina tankar om ekologiskt lantbruk lite mer framöver i en bloggpost (tipsar dig när det sker så att du kan komma med synpunkter).
När det gäller frågan om vilket nyckeltal som man bör fokusera på (per kg eller per ha) så håller jag med dig om att det inte alltid är självklart att det är per kg produkt som är den mest relevanta siffran. T.ex. när det gäller resonemangen kring kväveutlakning så kan jag köpa att det ibland kan vara mer relevant att se till den lokala påverkan (dvs utlakningspotential per ha).
Men när det gäller utsläpp av växthusgaser så håller du säkert med mig om att detta är en global fråga och att därför utsläpp per kg produkt är ett mer relevant nyckeltal.
När det gäller frågan om kolbindningspotential i jordbruksmarken så tror jag nog egentligen mest på plöjningsfritt jordbruk (som väl också finns i vissa ekologiska system om jag har förstått rätt?), och på tillsatser av s.k. biotjära där man tillför kolet i en mer svårnedbrytbar form. I övrigt kan jag (såsom varandes markmikrobiolog) bara konstatera det självklara: att i ett system (ekologiskt eller konventionellt) där kolet blandas in tillsammans med näring - där bryts kolet ned!
Frågan om växthusgasutsläpp från jordbruksmarken är dock mer komplex än så och beror också till stor den på utsläpp av lustgas och metan, samt utsläpp från produktion av insatsmedel och utsläppsreduktion som kan göras från inbindning av solenergi.
Gjorde en postning den 15 dec om detta, också.
Ungefär 10% av världens hela utsläpp skulle kunna tas om hand på detta vis. I Sverige kan man räkna med att ungefär 2 ton koldioxid per år lagras in i ekologisk mark. Och det fina är att man var och en kan börja nu. På en gång. När du köper ekologiskt, så styr du mot att det blir så här.
Skicka en kommentar