fredag 31 oktober 2008

There is more to it, than meets the eye...



Veckans rapport från Naturskyddsföreningen och PAN ville visa att ekologiska viner är fria från gifter som finns i konventionella viner. Reaktionerna blev rätt omfattande och förutom de som stärktes i sin uppfattning om att eko är bra, så var det många som menade att halterna var så låga att man kan bortse från rapporten. Jag menar att resthalter bara är en liten fördel med ekologiskt. Det finns så mycket annat. Men jag tycker det är svårt att få fram det i en diskussion som så lätt blir detaljfixerad.
I veckan kom Naturskyddsföreningens rapport som ville visa att ekologiska viner är fria från farliga gifter, som däremot generellt förekommer i konventionella viner. Det var på många sätt en efterlängtad och lyckosam rapport. Med reservation för att jag inte vet hur deras urval av viner gick till (jag utgår från att det var slumpmässigt), så framstår det som klart att om man dricker konventionella viner, så får man i sig gifter som man inte har bett om.
Det intressanta tycker jag var hur mediakvarnen och debatten efteråt förlöpte. Först kom rapporten, och slogs upp som något av en larmrapport hos ett par stora dagstidningar. Sedan kom det lite kött på benen om ekologiska viner (senaste tester mm), och såsmåming om kom något som närmast var ett avfärdande från Livsmedelsverket. Debatten på webben och i insändarspalter tycks ha följt två spår.
Det ena huvudspåret var debattörer som menade att de numera visste säkert att de skulle välja ekologiska viner, för man vill ju inte ha mer gift än nödvändigt i sig. Det andra huvudspåret befolkades först av allmän skepsis (ville ha mer info om statistiken bakom..., ännu ett larm!!! *ironi*), som så småning om blev mer preciserat till att nivåerna på gifterna låg ungefär på en tusendel av SLV:s gränsvärden. Därmed kunde man bortse från rapporten, blev den allmänna meningen på det här spåret.
Självfallet är jag benägen att gå på första linjen; oavsett hur lite gift det är, så vill jag själv bestämma vilka gifter jag stoppar i mig. Det är inte en folkhälsofråga. Det är mer en fråga om redlighet och valfrihet. Andra får göra som de vill, men jag vill kunna träffa mitt val.
Jag försökte dock ta upp diskussionen med ett par av de som ligger på andra linjen. Till slut gav jag upp. Det kändes som att vi kunde slå fakta i huvudet på varandra tills det blödde på tangentborden. Då kan man ju ställa sig frågan "hur kan jag vara så säker på att eko är rätt när jag inte enkelt kan snacka omkull en bloggdebattör?".
För mig är en av de stora grejerna med ekologisk produktion att den representerar ett systemskifte. Det är ett helt annat sätt att tänka kring naturen som tillgång och kring vad det är vi stoppar i munnen. Att gifthalterna är lägre är en fördel, men bara en av många. för mig spelar det roll att bonden och lantbruksarbetarna inte behöver hantera gift. Det spelar roll att grund- och ytvatten i andra delar av världen påverkas av gifter. Jag tycker inte att tomater (eller apelsiner eller druvor) blir godare bara för att de blir större om man mineralgödslar och/eller konstbevattnar. Tvärt om.
Jag tycker maten smakar bättre om jag vet att produktionen bygger på samspel snarare än konflikt, respekt snarare än avkastningsmaximering. Jag tycker ofta att det är bra att ekologisk produktion kräver mer arbete. Det öppnar för en mer levande landsbygd både här och där. Det finns mat som inte är ekologiskt certifierad som uppfyller mina krav, men den är svår för mig som konsument att identifiera. Det finns problem i den ekologiska produktionen, men jag tycker att när man ser på sista raden, när man tänkt igenom allt, så vinner den ekologiska produktionen lätt i de allra flesta fall.
Då är frågan hur man kan lyfta diskussioner om detaljer som resthalter till en högre nivå. På något vis vill man ju gärna få fram att den aktuella frågan bara är en del av en helhet. Hur får man fram att det knappast är rimligt att vi accepterar lite giftrester, när det finns produktion som på många sätt förefaller bättre, utan att tappa fokus i diskussionen. Och utan att upplevas som att man försöker avleda kritik? För att travestera Hamlet: There is more to organic, than meets the eye.
Apropos gift i maten; kommer ni ihåg KF:s gamla reklam för änglamark. Den där servitören sprutar lite på den nyss framställda maten. "Det finns inga som helst bevis för att det skulle vara farligt... Alla här äter det..." Den känns aktuell i det här sammanhanget.



Foto med publicerat med tillstånd från martinscamera.com. Youtubefilmen ansvarar den för, som lagt upp den på Youtube.

2 kommentarer:

bengt sa...

Jag har inte läst rapporten, men vill påminna om att ett tiotal bekämpningsmedel är godkända innom eco-odling utan någon god toksikologisk dokumentation. Utgår från att det fortfarande är så eftersom druvarna inte kan nytjas till mat annars. Man kan ju mäta dessa resterna om man har tråkigt.
Jag var på vinprovning några år tillbaka o var noga med att smaka på alla ecologiska viner. Dom smakar skit, alla 10 som jag någonsinn smakat. Värför är det ingen som skriver om det? Trots dåliga bekämpningsmedel smakar eco-vin skit.

JohanC sa...

I just druvodling finns det ett litet antal preparat som är tillåtna, men i ekologisk odling är de tillåtna i svagar doser (med reservation för att jag inte är expert på druvodling).

När det gäller att ekologiska viner smakar skit, så tror jag att det har hänt lite på de år som gått. I början var det så att många som inte kunde göra vin sålde dem som ekologiska. Numera kan du ju testa Bonterras Zinfandel eller den nya champagnen (som jag just nu inte minns vad den heter). Kolla gärna med vinprovarna vad de tycker också. Jag tror inte du får ett så kategoriskt svar.

Related Posts with Thumbnails