tisdag 14 oktober 2008

Men de riktiga kriserna då?

Medierna är fulla av den nu. Finanskrisen. DN har stort uppslaget i såväl papperstidning som webbupplaga. De har till och med en egen snabblänk, www.dn.se/finanskrisen. Pratade med en kompis om det där. Det är en konstig kris; den är utan tvekan viktig, men det viktigaste för den stora massan verkar vara att göra så lite som möjligt. Och det gör de nog. Sedan verkar det viktigt att ett litet antal människor hugger i och gör sitt jobb, och det verkar de göra. Här i Sverige i alla fall (stackars Island som är till salu på e-bay...).

Så på ett sätt är nyhetsvärdet lågt - det finns inte mycket vi kan göra åt saken, och de som ska göra något gör det. Ändå braskar rubrikerna som om jorden skulle gå under. Det kommer den definitivt inte att göra. Den här krisen påverkar inte några viktiga system.

Samtidigt pågår ett antal viktiga processer; vi har en klimatkris som hotar lägga folkrika länder under vatten på somliga ställen och förstöra eller förtära dricksvattnet på andra ställen. Stora mängder arter hotas, och kanske kan processen utvecklas till rena Ragnarök i en sexgradersvärld.

Vi har också en enorm rättvisekris. Medan vår finansvärld hittar på konstiga varianter på att sälja skulder och aktier som man inte har, så lever stora andelar av mänskligheten i misär. Närmare hälften av världens förlossningar sker t ex helt utan tillgång till medicinsk assistans.

Östersjön är fortsatt i akut kris. Det är ett unikt havsområde, som håller på att dö.

Alla dessa kriser kan vi, till skillnad från finanskrisen, göra något åt. För alla dessa kriser gäller också att det är mycket dyrt (inte bara i pengar) att inte göra något åt dem. Och för alla dessa kriser gäller att vi behöver få veta och förstå mer för att kunna göra rätt grej. Men under tiden använder alltså stora medier vår och deras egen tid för att rapportera om ett imaginärt problem (imaginära problem finns fast de inte finns, jfr imaginära tal) som vi inte kan göra något åt...

Men kanske är det enkelt - det är en så skön dramaturgi i finanskrisen; det finns ett slags yttre fiende till alla i hela världen, och alla de stora kämpar emot med helt enastående resurser inför öppen ridå. Specialeffekterna är remarkabla; toppmöten på helegerna som hanterar biljontals kronor i en kamp mot måndagens börsklocka. Förskrämda högbelånade barnfamiljer visas upp, men kan inte göra något - de lägger sitt öde i andras händer.

Då är det svårare att orka jobba med kriserna som kräver att vi gör något varje dag och där vi faktiskt kan göra det. Det säljer inte lika bra som ett sprakande skådespel som man inte kan rå på.

För den som vill få ett annat perspektiv på finanskrisen, rekommenderas Peter Englunds inlägg för ett par veckor sedan.

2 kommentarer:

Monica sa...

Så sant så sant. Finanskrisen känns som ett patetiskt skådespel som pågår vid sidan om själva verkligheten liksom. Och ändå är vi alla, mer eller mindre, delaktiga även i denna fiktiva värld.

JohanC sa...

Men jag undrar om det kan vara så att ganska många tröttnade på den fiktiva världens upphetsning de gångna dagarna. Äntligen ser jag idag förstasidor i tidningarna som knappt nämner finanskrisen. Den hanteras på ekonomisidorna, där den hör hemma.

Glädjande nog dyker klimat- och miljödiskussionen upp igen. Tyder på att vi kanske kan komma någon vart i verkligheten också.

Related Posts with Thumbnails