Långsiktigt tänk är ett (tillfälligt) problem för hållbar mat

Det senaste året har efterfrågan på och försäljningen av ekomat ökat exceptionellt i hela EU. Sverige är inget undantag. Däremot ökar inte produktionen i Sverige i motsvarande grad.
För att en gård ska få sälja sina grejer som ekologiska, måste djur och marker gå igenom så kallad karens. Det vill säga en period där gården följer eko- eller KRAV-reglerna, men inte får sälja sin produktion som eko eller KRAV. För växtodling är denna period typisk två år.

KRAV och andra håller noga rätt på hur statistiken kring karensen utvecklas; hur mycket som finns på marknaden om två år är viktigt, och tillförseln av mark bör ju hela tiden öka. Men trots att både COOP och ICA säljer mer eko så ökar inte karensmarken. Istället importerar EU allt mer ekomat. En stor fråga har varit varför inte signalerna når fram. Varför funkar inte marknaden?

Igår diskuterade jag saken med en kollega som framförde en i grunden sund teori: Senast vi hade ett sådant enormt lyft var i slutet av nittiotalet. Då drevs produktionen i första hand upp av stödåtgärder. Bönderna fick helt enkelt betalt av staten för att lägga om till eko, i förhoppningen om att marknaden skulle skjuta iväg när tillgången ökade. Det gjorde den inte (i tillräcklig grad). Kostnaden för bönderna är stor; de ska investera i kunskap och anläggningar av olika slag. Under två år ska de dessutom sänka produktionen (eko ger oftast lägre avkastning) utan att kunna få betalt för det. Återbäringen börjar alltså först om tre år, och det tar många år att skriva av investeringar. Många bönder insåg att omläggningen för dem blev en rejäl förlust, eller i vart fall inte så lönsam som hade sagts.

De här företagen är små och de lever i en ekonomi där 10 år inte är så lång tid. På ett sätt är lantbruksföretagets minne och ekonomi lååååångt från finanskrisens hysteri. I finanshysterin har Rapport har extra direktsändning för att berätta lajv om Riksbanken har justerat räntan med 0,25 eller 0,5%. I lantbruksföretaget kommer man ihåg och drar lärdom av hur det hände för tio år sedan. Kvartalsutvecklingen på COOP är inte så intressant, men om trenden består i några år är det intressant. Jag skulle tro att försiktiga bönder nu håller ut ett par år innan vi får se stora karenssiffror. Har efterfrågan börjat sjunka under 2009, så blir det inga stora omläggningar. Men står den sig så kanske vi ser massomläggningar till 2010.

Jag har stor respekt för de enskilda lantbruksföretagen. De har en långsiktighet som vi skulle behöva mer av i samhället. Samtidigt är det ju ett problem för mig att jag genom att välja ekologiskt driver upp import och möjligen onödiga transporter (var är de svenska KRAV-äpplena så här mitt i säsongen???). Men det är det enda sättet för mig som enskild konsument att visa att jag menar allvar, och det kommer bönderna att se om tiden får gå lite. Så jag får fortsätta mitt köpande och fortsätta övertyga folk om nödvändigheten att lägga om det egna hushållet till ekologiskt.