Svårt med hälsa och förnuft.

Man skulle tro att de flesta skulle hålla med om att det är bra att undvika att sprida gifter som är hormonstörande. Eller se till så att det är så lite bekämpningsmedel som möjligt i maten. Man skulle tro att det är enkelt att tro på att vi mår bättre av naturligare mat. Men det är inte så lätt, för sunt förnuft har svårt att vinna debatter. Allt ska ha vetenskaplig grund. Jag har inget emot naturvetenskap. Den visar oss allt fler samband. Men vi har inte tid att vänta på att allt vi vill veta ska få vetenskapligt stöd. Vi måste våga chansa. Jag chansar på att det är bättre med ekologiskt ur alla möjliga synvinklar.

Mat och hälsa hör ihop. Känns inte som någon konstighet. Äter man en rimligt allsidig kost utan allt för mycket konstigheter så borde man må rätt bra. Givet att man också sköter livet i övrigt något så när.

Hälsa och ekologiskt hör ihop. Ekologisk produktion sprider mindre gifter. De gifter som förekommer i bekämpningsmedel har ofta hormonstörande effekt, och i en cocktail får de ofta oanade effekter. I länder med högt bekämpningstryck, t ex Danmark och Holland, syns effekterna först. Och det är rätt pang på. Danska mäns spermier är hälften så bra på att ta sig fram nu som för några decennier sedan. Danska tjejer kommer i puberteten allt tidigare. självklart finns det också mindre bekämpningsmedelsrester i den ekologiska maten än den konventionella. Så även om forskarna bakom den danska studien inte vet säkert så är det ingen vild gissning att man borde fundera på dricksvattnet och maten.

Men hälsa är inte bara frånvaron av problem. Det är också närvaron av ett gott liv. Så visar det sig i en amerikansk studie att mat med mindre nitrat motverkar flera sjukdomar som alzheimer och diabetes. Det är mindre nitrat i ekologisk mat. I en brittisk studie för ett tag sedan talade man om att det är mer antioxidanter i ekologisk mat. Multiresistenter uppstår där antibiotika används hejdlöst i förebyggande syfte eller för måfåbehandlingar på djur och människor.

Och hälsa är inte bara personlig hälsa, hos de som producerar och äter, utan även folkhälsa. Om man vill kan man se klimatförändringarna som det största globala hälsoproblemet vi har framför oss. det gör t ex tidskriften The Lancet.

Man skulle tro att det inte är svenska bönders avkastning, utan fattiga bönders kunskap och ev rikedom som styr svält. (Men ändå skönt att läsa detta av Erik Steen Jensen)

Det verkar ju så enkelt. Sprid mindre gift, använd mindre fossil energi och håll djur o människor friska på naturlig väg. Då måste vi ju snabbt komma åt rätt håll?

Men inte. Man kan inte vara holist och vinna debatter. Man ska ha vetenskapligt på fötterna i precis varenda litet steg som ska tas. Det är inget fel på naturvetenskap - den genomlyser mycket. Men den tar så o t r o l i g t lång tid. Det tar fyra år för en doktorand bara att lura ut om man rimligt säkert kan säga att det är OK att blanda i musselmjöl istf fiskmjöl i hönsfoder.

Det går inte att dissa vetenskapen, men den får allt för ofta skydda verksamhet som vi egentligen vet inte håller. Frågan är hur man för fram ett sådant sunt förnuftresonemang utan att bli skjuten i sank av en eller annan specialist?

Way to go!

Jag har skrivit om det förut, men jag tycker att det är superhäftigt att Michelle Obama har sett till att sätta jordfräsen i några av Vita Husets gräsmattor, för att istället odla mat där. Såvitt jag vet sköter de odlingarna ekologiskt, men det allra viktigaste är kanske attityden: det är viktigt att veta var mat kommer ifrån. Det är härligt att se maten växa och att faktiskt tillreda den och njuta av den. Mat är kultur, mat är sensualitet och en måltid skapar samhörighet.

Snappade just upp den här videon. Jag vet att jänkarna är skickliga på media, så möjligen är jag lurad, men sådant här ger mig hopp och inspiration. Det går att rädda världen. Det är en riktigt mysig liten filmsnutt.

Hoppas vi får se en del av det här hos också. Stadsjord är något på spåren. Kanske kan de lobba in något på någon rikspolitiker? Och jag kastar lystna blickar på till synes överblivna gräsmattor längs cykelvägen till jobbet.

Uppdatering 090902:
Nu visar det sig att de dessutom funderar på att sälja grejerna utanför grinden, tillsammans med lokala bönder. Här ett citat från en artikel/utskrift som jag hittade:

So, you know, Michelle set up that garden in the White House?

One of the things that we're trying to do now is to figure out, can we get a little farmers' market outside of the White House. I'm not going to have all of you all just tromping around inside -- (laughter) -- but right outside the White House -- (laughter) -- so that -- so that we can -- and -- and -- and that is a win-win situation.

Skäms regeringen! Skäms LRF!

I våras kom en klimatproposition från regeringen som innehöll en dieselskattehöjning. Detta drabbar ekobönder (och ekomatpriser) relativt mer, eftersom de kör mer traktor. Men fossilskatter är inte mycket att säga om. Bara att bita ihop och gneta på. Men så släpper regeringen det otroliga förslaget att slopa kväveskatten för att kompensera bönderna. Det kommer att ge ökade lustgasutsläpp. Lustgas är 300 ggr värre än koldioxid i klimatsammanhang. Det kommer också att driva det svenska jordbruket att konkurrera på bulkmarknaden. Men det är inte bulkmarknaden som ökar, det är ekomarknaden. Och vi behöver fler klimatlösningar, inte mer växthusgaser.

Ameh, WTF... Här går man och sliter och släpar både med sig själv och andra för att försöka komma någon vart med maten och klimatet. Man tror att andra ska göra sitt, eller åtm inte göra situationen värre. Man tror att "andra" inkluderar en regering som har gjort klimatfrågan till en profilfråga och ett LRF som satsar stort på klimatpolicy och annat. Men icke. Idag blev jag klar över att regeringen föreslår att kväveskatten för konstgödsel ska slopas, som en kompensation för klimatpropositionens dieselskattehöjning i våras.

Lite bakgrund:

• Kvävet i konstgödsel ger upphov till koldioxidutsläpp och lustgasutsläpp vid tillverkning. Överskott av kväve i/på marken ger lustgasläckage på åkern. Lustgas är ungefär 300 ggr starkare än koldioxid när det gäller växthuseffekt. Överskott av kväve ger också övergödda vatten.
  
• Hur mycket konstgödsel som ska spridas på en konventionell åker styrs till stor del av vad som är ekonomiskt optimum. Mer gödsel ger ju mer skörd, men vid en given brytpunkt så kostar gödningen mer än den ger. Om konstgödselpriset sjunker, så förskjuts det ekonomiska optimum så att det lönar sig att sprida mer kväve.
• Det ekologiska lantbruket sprider inget konstgödsel, men kör mer traktor (mestadels för att bekämpa ogräs mekaniskt). Stiger dieselpriset, så slår det relativt hårdare mot den ekologiska bonden, och de ekologiska varornas priser.
• Försäljningen av ekologiska produkter har nu ökat med typ 30% per kvartal i åtminstone ett och ett halvt år. Den svenska eko-produktionen ökar inte på långa vägar lika mycket. Matmarknaden generellt ökar inte alls på det sättet.
• Att konkurrera med pris innebär att man ger sig i kast med enorma kornbodar som Ukraina, Kazakstan och USA. Att konkurrera med kvalitet och ursprung ger helt andra möjligheter.

Alltså, i ett läge där Sverige försöker vara föredöme, och där underskottet på ekologiska produkter är skriande, så kommer regeringen (ivirigt påhejade av LRF) med en lösning som direkt missgynnar den ekologiska produktionen och indikerar en satsning på lågprisspannmål. Detta kommer inte att höja lönsamheten i svenska konventionella lantbruk, och det kommer få fler bönder att tveka till att ställa om till ekologisk produktion. Det är knappast heller de bönder som gynnas av den slopade kväveskatten som också bidrar till att utveckla Sverige som Det Nya Matlandet.

Det här hjälper inte. Det leder åt fel håll. Jag kan inte få detta till något annat än ett präktigt snedtramp. Skäms på er, jordbruksministern och LRF!

Kan man missförstå en siffra?

Igår skrev jag om att deklarationer, siffror, som redovisar vad maten innehåller och påverkar, är problematiskt i konsumentled. Jag menade att det är mycket svårt för konsumenter att tolka informationen i sitt sammanhang. Som exempel tog jag upp att deklarationen av fett och kolhydrater på mat knappast minskat problemen med fetma.

Idag kommer en intressant nyhet. Sveriges Konsumenter anmäler den nya, mer tydliga, deklarationsvarianten till KO. De tycker alltså att deklarationer kan vilseleda. Det är intressant i sig, men knorren är också att just Sveriges Konsumenter ialla fall tidigare har drivit ganska hårt att man borde köra med klimatdeklarationer istället för symbolmärkning...

Förresten reflekterade Isabella Lövin över problemen med att en märkning inte löser alla problem, i Allt Om Mat, härförleden.

Kan man föstå en siffra?

Det här blev ett ganska långt o pladdrigt inlägg som är en reaktion på en kommentar som jag fick för ett tag sedan. Frågan gällde i grunden hur vi tänkte när vi kom fram till att klimatmärkningsprojektet inte skulle resultera i en märkning som visar hur många kg CO2e ett kg av en vara har gett upphov till. I korthet beror det på att jag och vi tror att en siffermärkning blir dyr, krånglig och svårbegriplig. Svårbegripligheten leder till att den har tveksam nytta i butiken. Då gällde det att hitta ett sätt att angripa problemet som är enkelt, kostnadseffektivt och som hjälper konsumenten. Då är det viktigt att sila elefanter i produktionen, snarare än att komma fram till ett värde med tre värdesiffror, menar jag.

Koldioxidexperiment gjorde en kommentar till ett inlägg i juni och undrade hur vi tänkte när vi valde ett annat spår än carbon footprinting, att deklarera en varas utsläpp, i det klimatmärkningsprojekt som KRAV och andra jobbar med. Vi hade möte med forskarpanelen, expertpanelen, i projektet igår, och då diskuterade vi detta helt kort. Och frågan kom upp i mitt sinne igen.

Svaret är som vanligt komplext, och man kan nog inte säga att det finns rätt och fel. Men så här tänker vi, eller i alla fall jag: När man ska skapa ett märkningssystem kan man välja två spår. Antingen talar man om en produktcertifiering och då fokuserar man miljöpåverkan som går att knyta till produkten, T ex att ett tvättmedel innehåller, eller inte innehåller, vissa kemikalier. Svanen och Bra Miljövalprodukter ligger rätt nära detta. Eller så talar man om vilka metoder som har använts för att framställa produkten, men ställer egentligen inga direkta garantier för produkten. KRAV och andra ekomärkningar är huvudsakligen sådana. KRAV garanterar att produkten har producerats på ett visst sätt, men ställer väldigt få garantier för vad produkten innehåller eller har för egenskaper.

I klimatsammanhang skulle en produktmärkning innebära att man med hjälp av standardiserade livscykelanalyser räknar ut hur mycket fossil CO2 en produkt har givit upphov till, och ordnar en tydlig märkning med detta budskap. Det skulle ge tydliga besked om att bönor är klimatbilligare proteinkälla än kött. Men också om att specialtomater har dubbelt så hög klimatpåverkan som vanliga tomater (lägre avkastning, mer svårpackat osv). Det här är ett ganska populärt spår.

En produktionsmärkning skulle innebära att man tar rätt på vad inom en produktion (växtodling, djurhållning eller förädling, t ex) som orsakar mycket klimatpåverkan, och så förbjuder man det. Sedan kan all produktion från denna verksamhet klimatmärkas. Ex: om man kör sitt växthus utan fossil olja så skulle alla produkter därifrån kunna klimatmärkas, oavsett om det är vanliga tomater, sallad, specialtomater eller gurka (som alla sinsemellan har ganska olika klimatpåverkan). För om man får bort oljeeldningen så minska utsläppen generellt med 85%. Då är allt annat finlir.

Då tänkte vi så här: det vi kan är produktionsmärkning. Så har vi framgångsrikt åstadkommit ganska stora förändringar hittills. Never change a winning team. Produktmärkningen förefaller också vara kostnadsdrivande. Det måste göras en ganska betydande datainsamling för att få siffror som håller. Och så fort ett recept ändras, så måste analysen göras om. Det innebär i sin tur fördyringar när värdena ändras eftersom marknadsföringen, förpackningen och/eller märkningen då måste göras om. Rimligen innebär krångligheten oxå att det tar längre tid innan man kan få till fungerande kedjor i större sektorer, hela vägen från insats i lantbruket till butik eller restaurang.

Vidare menar jag också att de här märkningarna har helt olika funktion. KRAV-märket (svanen, rättvisemärkt, osv) ger en ganska kraftig signal att göra något när man är i butiken. Dvs även om man vet vad man ska köpa ex spaghetti och köttfärs, så kan man göra ett val för hållbarhet på bara någon sekund. En produktmärkning syftar till att få folk att strunta i köttfärsen och istället gå till bönhyllan. Jag tror inte att det funkar så. Och det var det som vi diskuterade en stund på mötet. Vi fick rapporterat att det nu finns studier som jämför konsumentreaktioner symbolmärken vs sifferdeklarationer. Det förefaller som att siffrorna har väldigt liten betydelse för köpbesluten, medan symbolmärken kan ha viss betydelse.

Man kan se detta i att trots att det är lag på näringsdeklarationer, så ökar fetman och välfärdssjukdomar kopplade till mat. För inte så länge sedan lanserades ett system för att visa på framsidan hur mycket en en portion av produkt innehåller relaterat till dagsbehov (ni vet de där ovalerna). Det förefaller som att detta system har väldigt liten effekt.

Men siffror är sexiga. Så fort man har en siffra så tror man att man vet något, kan säga något. Därför ser vi många klimatmärkningsinitiativ som handlar om att standardisera hur beräkningarna görs. Det är detta som kallas carbon footprinting. Och jag tror att det är bra och viktigt arbete, men jag tror inte att det är ett vettigt system på konsumentmarknaden. För då måste konsumenten ställa ett enskilt mätetal mot alla andra parametrar. Det blir för komplicerat. Endast en liten del av befolkningen kommer att använda den här informationen.

Symbolmärken som KRAV och Svanen har redan gjort den här avvägningen, och därför betyder märkningen olika för olika människor. Det viktigaste för någon kanske är den egna hälsan, men det känns tryggt att köpa KRAV, för KRAV har säkert koll på resten. För en annan är djurskyddet det viktigaste, men KRAV har säkert koll på hälsoköret oxå...

Men för oss är det ett enormt jobb att ta in en helt ny aspekt i systemet. Det är en stor mängd avvägningar som ska göras. Jag tror att komplexiteten avskräcker de flesta från att försöka. Det förefaller som att vi möjligen är ensamma i världen i att forcera den här angreppsvinkeln. Men det klart, det ger ju inga siffror. Frågan är dock - vad hjälper människor bäst när det gäller att fatta ett beslut på några sekunder i butiken. En siffra eller en symbol?

Jag hörde också ett annat intressant exempel: I UK finns det ett chipsbolag som var tidigt ute med CO2-deklarationer. De har fått jobba mycket med att hantera det, men har faktiskt också gjort en hel del för att reducera utsläppen. Men så ändrades beräkningsgrunden, allokeringen, och värdena på förpackningarna fick höjas, trots att man gjort förbättringar. Det blev rätt svårt att förklara för konsumenterna.

När vi har lyckats

Miljöbloggaktuellt gjorde för ett tag sedan ett inlägg med titeln "Hur skulle det kunna se ut om vi lyckas?" Den rubriken har ofta återkommit till mig sedan dess. Jag tycker det ligger en stor kraft i att försöka föreställa sig hur det skulle bli om man lyckas med det visionära man vill uppnå. Om man försöker måla upp en komplett framtid, så faller många intressanta detaljer på plats.

Jag kan ju tycka att i en hållbar framtid så är det rimligt att den ekologiska maten kostar mindre än den fossilgödslade och besprutade. Jag skulle vilja att debatter om hållbarhetsfrågor normalt förekommer i tunga sammanhang. Jag skulle vilja se att gamla strukturer agerar mer eller mindre i panik. Jag tror att miljökämparna kommer att få det besvärligt, för de är barrikadmänniskor som måste ha etablissemanget emot sig. Vad ska de göra när finansvalparna börjar räkna på triple bottom line som en självklarhet?

Jag tror att framtiden smyger sig på oss, och ibland får jag aha-upplevelser om att farten framåt trots allt är större än obetydlig. I sommar har jag t ex upplevt att folk tycker det inte är värt att böja på nacken för att titta på havsörn. De finns ju överallt. Senare på sommaren meddelade HUI att eko ökat med 36% under andra kvartalet (över 40% första kvartalet). Ingen tycker att det är särskilt märkligt.

Idag var jag hos en cykelmek i här i byn. De är mycket professionella och har utvecklat saker som service på ett par timmar, nya och beg cyklar i de flesta relevanta typer för bruksändamål. De är alltid minst fem pers som mekar och säljer cykel. De har gjort det självklart att lämna in cykeln höst och vår för däckbyte och rundsmörjning. De levererar en tjänst till människor som så problemfritt som möjligt vill cykla. Att det bygger folkhälsa och sparar miljö är liksom en bisak för firman.

Senare på dagen var jag på min lokala ICA och upptäckte att de konventionella bananerna var dyrare (22:90) än de KRAV-märkta (19:90). Jag vet inte hur det gått till, och det är första gången jag ser något sådant. Men det var ingen felmärkning.


Möjligen har framtiden redan börjat infinna sig. Möjligen håller vi på att lyckas.

När verkligheten klampar in i debatten

Sommarens post-marit debatt har ramlat vidare i en mycket intressant riktning. Ett antal debattörer har ju hävdat att ekologisk produktion skulle vara omoralisk för att den skulle äventyra matförsörjningen i världen. Jag menar ju att detta endast är sant för den lilla del av världen som kan kallas Västeuropa. För de flesta andra delar, och i synnerhet för de delar som verkligen har problem med försörjningen, gäller det motsatta - eko är bättre.

Nu blir det ju lätt lite pajkastning när vi stör här uppe i yttersta norden och diskuterar någon annans verklighet. Den som vill tro på Marit och hennes kompisar gör det, den som vill tro på mig och några till gör det. Men när verkligheten dyker upp och ett dussin afrikaner själva förklarar hur det ligger till och säger att ”In Africa, organic farming is not a luxury, it´s a necessity!", då blir det riktigt intressant.

Det ska bli riktigt intressant att se om Marits kompisar (för Marit bryr sig nog inte längre) kan resa sig från denna bredsida.

Länktipstack till Cornucopia?.