Blog Action Day - Fattigdom!

TaggaNer uppmärksammade mig på att det är Blog Action Day - Poverty idag. Har jag aldrig sett förut, men det är lovvärt. Fattigdomen är ett stort problem. Förutom det uppenbara (att det inte finns någon rättvisa i att somliga föds till misär), så finns bör det finnas ren självbevarelsedrift för oss i den rika världen i detta den kommande utvecklingen.

Maslows behovstrappa gäller ju universellt, och i ett läge där alla i första hand måste oroa sig för primära behov som mat och skydd, så kommer man inte att ta hänsyn till vad andra behöver eller orka se nödvändigheten i att vi bevarar den biologiska mångfalden. Det förefaller samhällen (som helhet) orka med när de nått en viss välståndsnivå. Om inte någon visar hur man kan göra annorlunda så går utvecklingen via kemikaliejordbruket och fossil energi. Och det är då det till slut drabbar oss direkt om vi inte hittar en snabbväg från fattigdom till hållbart samhälle.

Drivkrafterna i den kapitalistiska världsordningen är naturligtvis största möjliga vinst, för minsta möjliga kostnad. Inom lantbruksproduktionen förefaller det som att konstgödsel och bekämpningsmedel är en frestande genväg för det fattiga lantbruket. Det går att få lån för det, och många utvecklingsinstitut (typ SIDA och FAO) ger bidrag op olika sätt för att få fram dessa grejor. De som få fram grejerna är naturligtvis företag, som i sin tur har en rejäl lobby på plats i Bryssel och Rom (där FAO bor).

Därför kan det komma sig att det satsas på genomdifierat ris som utsäde, när det snarast är fråga om att man borde lära ut näringslära för att få folk att äta rätt. Därför kan det komma sig att det dyker upp bekämpningsmedel i bushen, när det man borde göra är att ta fram och sprida betydligt bättre växtföljder. Med en ordentlig växtföljd utnyttjar man växter för att fixera gödning och undviker sjukdomar som kommer av monoton odling.

I grund och botten blir alltså frågan - hur kan man göra för att göra det mer lönsamt att höja kunskapsnivån än att sälja quick fix-lösningar? Möjligen genom att betala bättre för konsulter som kan bidra, men det kan sticka väl mycket i ögonen på mottagarländerna. Det snabbaste och enklaste för var och en är dock att köpa ekologiska produkter när man köper något från syd. Då gynnas kunskapsutveckling (som stannar på orten) istället för kemiföretagens vinster (som lämnar producenten innan ha/on ens hunnit se den.

Har KRAV-djuren det bättre än barna på dagis?

Den första april 2002 (tror jag det var) skickade jag och kollegan informationscehfen på KRAV (för dagen utnämd till desinformationschef) ut ett förslag till nya KRAV-regler. Det gällde regler för KRAV-godkännande av hushåll. Det vi gjorde var i princip att ta KRAV-reglerna för djur och ersätta djurvärldsord med människovärldsord.

Typ "5.1 All KRAV-certifierad djurhållning ska baseras på god djurmiljö och god djuromsorg som garanterar det enskilda djuret god hälsa och välfärd samt en värdig tillvaro." blev något i stil med "1.1 Alla KRAV-certifierade hushåll ska baseras på en god människomiljö och en god människoomsorg som garanterar den enskilda människan god hälsa och välfärd samt en värdig tillvaro."

"5.1.3 Mjölkproduktion ska ha följt KRAVs regler under en karensperiod om 6 månader innan mjölken kan bli KRAV-certifierad." som blev något i stil med "1.1.3 Ammande mödrar ska ha följt KRAVs regler under en karensperiod på sex månader innan mjölken kan bli KRAV-certifierad."

Vi tyckte det var skoj i synnerhet kombination med regler som innebär att i princip allt foder/mat (även för ammande bebisar) måste vara KRAV-godkänt. "För grisar ska betet ge både foder och rikliga tillfällen till sysselsättning." blev också rolig om man skrev att "för människor ska trädgårdsarbetet ge både mat och rikliga tillfällen till sysselsättning"

Och så där höll vi på en eftermiddag. Vi skickade ut förslaget på remiss den 1 april som sagt var, och fick en del glada tillrop som svar. Men det mest lyckade var att ett statligt verk faktiskt hade haft ett möte för att behandla remissen innnan de insåg vilket datum den skickades ut.

I förstone var detta bara kul, men efter ett tag växte det fram en del intressanta iakttagelser. På ett sätt kan man säga att vi satte fingret på en del ömma punkter om hur vi själva beter oss i samhället. KRAV-reglerna gör t ex tydligt att djuren ska ut när det går, och att djuren ska ha tillräckligt med dagsljus och sömn. Hur funkar detta för alla kontorsråttor, eller för de som jobbar i gruvan i Kiruna? På ett sätt kan man säga att KRAV-djuren har det bättre än många människor, till och med i vårt rika land.

Jag kom att tänka på det här idag igen när jag läste en artikel om att ett dagis i Uppsala hade kommit på att om alla tvättar händerna med sprit, så bli barnen mindre sjuka. det verkar ju vettigt iofs. Men så kom jag att tänka på KRAV-reglerna om att förebyggande bekämpning och medicinering inte får förekomma. Vet inte exakt hur spriten ska klassas (bekämpningsmedel?), men någon stans kände jag att vänta ett slag; angriper vi inte detta från fel håll. Jag uppfattar att det finns gott vetenskapligt stöd för att barn som hålls i små grupper och som får vara mycket utomhus (typ halva dagen) är har färre sjukdagar än barn som är mycket inne, i synnerhet i större grupper. Samtidigt måste man tänka på att barn behöver få mellan 30 och 40 infektioner innan de har byggt upp ett anständigt immunförsvar.

Jag undrar om en KRAV-bonde skulle agera som detta dagis. Jag tror inte det. Jag tror att det skulle vara viktigare att bygga upp immunförsvaret än att bekämpa harmlösa enstaka mildare sjukdomar. I synnerhet som det sämre immunförsvaret skulle öka risken för större och allvarligare infektionsepidemier i besättningen.

Jag tycker det känns sundare att försöka tänka ut hur vi är konstruerade som system och utveckla det, än att försöka gå på enstaka mindre obehagligheter. Därför tycker jag att ekologisk matproduktion är så mycket intressantare.

Sedan undrar jag om man inte skulle leta fram den där gamla remissen och göra någon form av debattartikel av den. Kunde vara tankeväckande.

(Den som vill kolla upp de riktiga KRAV-reglerna, kan göra det här. Kap 5 handlar om djurhållning.)

Men de riktiga kriserna då?

Medierna är fulla av den nu. Finanskrisen. DN har stort uppslaget i såväl papperstidning som webbupplaga. De har till och med en egen snabblänk, www.dn.se/finanskrisen. Pratade med en kompis om det där. Det är en konstig kris; den är utan tvekan viktig, men det viktigaste för den stora massan verkar vara att göra så lite som möjligt. Och det gör de nog. Sedan verkar det viktigt att ett litet antal människor hugger i och gör sitt jobb, och det verkar de göra. Här i Sverige i alla fall (stackars Island som är till salu på e-bay...).

Så på ett sätt är nyhetsvärdet lågt - det finns inte mycket vi kan göra åt saken, och de som ska göra något gör det. Ändå braskar rubrikerna som om jorden skulle gå under. Det kommer den definitivt inte att göra. Den här krisen påverkar inte några viktiga system.

Samtidigt pågår ett antal viktiga processer; vi har en klimatkris som hotar lägga folkrika länder under vatten på somliga ställen och förstöra eller förtära dricksvattnet på andra ställen. Stora mängder arter hotas, och kanske kan processen utvecklas till rena Ragnarök i en sexgradersvärld.

Vi har också en enorm rättvisekris. Medan vår finansvärld hittar på konstiga varianter på att sälja skulder och aktier som man inte har, så lever stora andelar av mänskligheten i misär. Närmare hälften av världens förlossningar sker t ex helt utan tillgång till medicinsk assistans.

Östersjön är fortsatt i akut kris. Det är ett unikt havsområde, som håller på att dö.

Alla dessa kriser kan vi, till skillnad från finanskrisen, göra något åt. För alla dessa kriser gäller också att det är mycket dyrt (inte bara i pengar) att inte göra något åt dem. Och för alla dessa kriser gäller att vi behöver få veta och förstå mer för att kunna göra rätt grej. Men under tiden använder alltså stora medier vår och deras egen tid för att rapportera om ett imaginärt problem (imaginära problem finns fast de inte finns, jfr imaginära tal) som vi inte kan göra något åt...

Men kanske är det enkelt - det är en så skön dramaturgi i finanskrisen; det finns ett slags yttre fiende till alla i hela världen, och alla de stora kämpar emot med helt enastående resurser inför öppen ridå. Specialeffekterna är remarkabla; toppmöten på helegerna som hanterar biljontals kronor i en kamp mot måndagens börsklocka. Förskrämda högbelånade barnfamiljer visas upp, men kan inte göra något - de lägger sitt öde i andras händer.

Då är det svårare att orka jobba med kriserna som kräver att vi gör något varje dag och där vi faktiskt kan göra det. Det säljer inte lika bra som ett sprakande skådespel som man inte kan rå på.

För den som vill få ett annat perspektiv på finanskrisen, rekommenderas Peter Englunds inlägg för ett par veckor sedan.

Vad är en ekologisk restaurang?

KRAV har nyligen lagt ut ett förslag på ändrade regler för KRAV-certifiering av restauranger (klicka på "Remiss KRAVs restaurangregler i högerspalten"). Alla som är intresserade får svara, men ska i så fall göra det senast 3 november.

Jag har funderat en del på vad som egentligen gör en restaurang ekologisk eller hållbar. Räcker det med att de säljer en viss andel KRAV-mat? Alltså att de i princip mest ska ägna sig åt särhållning och dokumentation, för att få bli kallad KRAV-certifierad eller ekologisk? Om man jämför med lantbruken så omfattas de av en mycket mer komplex målbild. De ska i ett levande system ta hänsyn till miljöfaktorer och djurskydd, men också sociala aspekter så som arbetarskydd. Dessutom strävar det ekologiska lantbruket efter att skapa kulturella band mellan producent och konsument. Dvs att konsumenten ska förstå mer och mer av var maten kommer ifrån.

IFOAM har kanske den bästa definitionen av vad ekologisk produktion står för i vad de kallar för the Principles of Organic Agriculture. I korthet ställer man upp fyra principer för ekologiskt lantbruk; principerna om hälsa, ekologi, rättvisa och omsorg. KRAV sammanfattar sin grundläggande syn på vad som är målet för den ekologiska produktionen i §4 i KRAVs stadgar. Även här framgår att det finns många mål.

Hur ska man då tänka kring restauranger, rent principiellt? Uppfyller de dessa mål, är de företag som arbetar mot dessa mål helt enkelt genom att sälja så mycket ekologiskt som möjligt? I så fall är det mest läge att bara fila och förfina de befintliga KRAV-reglerna. Eller ska man snarare tänka sig att alla delar i kedjan ska arbeta efter samma principer, att även restaurangen i sig ska hantera t ex sociala frågor? I så fall blir det genast mer komplicerat, och på ett sätt mer intressant.

Bör man i så fall t ex kräva att all personal på KRAV-restauranger får lön enligt kollektivavtal? Eller rent av att KRAV-restauranger alltid är anslutna till ett kollektivavtal? Stoppar man in sådana regler så blir det i så fall ett jobb för certifieringsrevisorerna att kolla på ett vettigt sätt varje år. Detta är säkert inga problem för skol- och sjukhuskök, men kanske inte lika enkelt på den lilla kulturrestaurangen som drivs mest på ägarens energi och frivilliga tid. Eller ska man plocka ut enskilda krav ur andra certifieringar för arbetsmiljö? Eller hur ska man annars hävda att KRAV-restauranger också är ledande i socialt ansvar?

Bör man gå vidare i kretsloppstänket och kräva att KRAV-restauranger återför sitt matavfall till jordbruket? Måste de ha miljömärkt el (elproduktionen är säkerligen den största miljöpåverkan från en restaurang, tillsammans med matens produktion).

Frågan bli inte enklare för att de restauranger som berörs spänner från små caféer till stora proffskök. Det kan alltså vara svårt att hitta ett angreppssätt som funkar för alla.

Mera sån't!

Lindahls Food har lanserat KRAV-märkt kaffe-mjölk i portionsförpackning. Som jag har väntat! Det förefaller ju som en så enkel grej för att lyfta kaffeserveringen, eller -automaten ytterligare ett snäpp. Typiskt att inte Arla, Milko eller Skånemejerier fattade först.

Man får ofta höra att ett argument mot att införa KRAV- eller ekomärkta produkter är att handlare och restauranger känner att de måste tillhandahålla KRAV som ett alternativ. Det innebär att eko-produkterna inte bara ska visa att de är bättre, de ska också kriga sig till ett hyllutrymme, och hamnar då oftast i sämre lägen än main stream. Därmed säljer de sämre och så riskerar de att åka ut.

För några produkter kan man verkligen fråga sig om det inte är den konventionella varan som borde försvara sig. Potatismjöl brukar t ex ha samma pris oavsett om det är KRAV eller konventionellt. Varför då saluföra den konventionella? I en så smaklös produkt kan ju knappast smaken skilja...

I andra lägen tror jag helt enkelt att handlaren eller restauratören helt enkelt kunde vara lite modigare och sparka ut det konventionella alternativet för att spara hyllmeter eller diskutrymme. Jag hoppas att många restauratörer och vendingföretag gör så med Lindahls mjölk. Ring ut det gamla och in med det nya. Jag tror att de därigenom skulle lyfta sina egna affärer.

PS1: Bilden är hämtad från Lindahls produktkatalog på webben.

PS2: Tack till grannen Nils S som fixat bredbandstillgång åt oss, så att jag kan överleva övergången mellan operatörer.

Färre inlägg ett tag framöver

Vår bredbandsanslutning har slutat funka hemma. Det tar "fyra till sex veckor" innan den är igång på nytt. Under tiden blir det inte så många inlägg. Räknar med att ha bättre fart från mitten på november.

Det är lagen det är fel på!

Tidningen Filipstad i Folkmun fångade upp mitt inlägg om OLW:s chips, och gjorde en nyhet av det. Det visar sig att OLW är en så pass stor anläggning att det är Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet. Och de ska naturligtvis följa upp problemet. OLW:s jurister är tydligen också inkopplade.

Det är ju kul när någon man gör tar skruv, men när jag läser Joakim Lambertssons kommentar i Folkmun, "En fiktiv historia om sunt förnuft", så får jag en perspektivjusterare. För det klart att det är skumt att ett statligt verk kan få för sig att det är en prioriterad uppgift att få ett företag att sluta att tala om något som är sant. Helt snurrigt, när de kunde lägga resurser på att klimatanpassa kostråden, eller något. Men, och här närmar vi oss problemet, SLV:s (och kommunernas) jobb är att tillämpa lagen. Lagen är sådan att man inte får skriva att en ingrediens är ekologisk om inte hela produkten uppfyller en viss EU-förordning. Jag tycker lagen är dålig, jag tycker att man visst borde få göra det, och jag tror inte att OLW ljuger. Däremot är det många andra som vill göra samma sak och som har fått på moppe av SLV tidigare (Arla, V&S). Och någon stans kan man väl leva med att små skuttare inte har ordning, men OLW (som tydligen har flera jurister) borde ha ordnign på sig, eller ha råd att köpa ordentlig rådgivning. De får helt enkelt lov att spela enligt reglerna.

Till problemet med lagen. Jag tycker att EG-förordningen om eko-varor ((EEG) nr 2092/91) går alldeles för långt i sitt konsumentskydd. Och jag misstänker att förordningen faktiskt är olaglig eftersom det enligt andra rättsfall måste vara tillåtet att säga vad som är sant. Det är bra om OLW använder eko-potatis (märket på framsidfan kunde de kanske ha låtit bli)! Den typen av agerande öppnar volymsmarknader för eko-producenter som gör allt mer förutsägbart.

Formuleringarna i förordningen kring att man inte får ge konsumenten intryck av att något är ekologiskt, med mindre än att hela förordningen är uppfylld får också en massa märkliga konsekvenser. T ex kan man fråga sig om COOP får sätta sitt Änglamarksmärke på något som inte är ekologiskt livsmedel. Frågan kan verka knäpp, men är juridiskt högst relevant! Och kombinerar man det med en statsapparat som alltid ska vara bäst i klassen (ni skulle se en del spännande tillämpningar av eko-förordningen i andra EU-länder), så blir konsekvensen att folk lägger sin tid på helt fel saker.

Så - OLW, bra gjort, men välkommen ombord i båten som försöker ändra den knäppa lagen!

OLW har skickat ut ett pressmeddelande om sina nya lyxiga chips i augusti.