Utmanande?

Annie på Vi Visar Vägen gillar att utmana andra bloggare. Den här gången har hon snyggt lagt upp en boll för mig att försöka smasha in. Min princip är att undvika utmaningar, eftersom jag tycker de luktar kedjebrev. Men, vaffan, det här verkar kul på något vis, så jag står på:

"...en liknande utmaning som dock begränsar sig till köpandet av ekoprodukter: Vad gör jag bra, vad gör jag dåligt och vad kan/vill jag göra bättre när det kommer till ekologiska varor?"

Nu beror det på lite vad man menar med ekoprodukter. Men jag antar att det i princip gäller mat (eller i alla fall sådant som man äter/dricker), kosmetika och kläder. Jag hoppar över sådant som att vi har tilläggsisolerat huset med gammalt tidningspapper (väsentligt smartare än glasull), skaffat kakelugn, bytt bort den direktverkande elen osv.

2 bästa sakerna

• Jag är mycket nöjd med min strategi att "lägga om en grej i taget". Jag bestämmer mig för att aldrig mer fundera på att köpa något annat än eko/KRAV för en produkt i taget. Finns det inte KRAV-mjölk, så handlar jag i morgon istället, t ex. Gäller också smågrejer som vaniljsocker eller olivolja. Det förenklar mitt handlande och förstärker effekten på marknaden. Har lagt om en hel del nu; senast i listan var nog smör när Arla kom med sin 1kg-förpackning.
  
• Vin. Jag är lite svag för vin. Det går inte åt mycket, men det blir guldkant i en småbarnsförälders liv med lite gott ekologiskt vin typ varannan fredagkväll. Och numera finns det flera höjdare att upptäcka. Undrar om man skulle kunna få fatt på ett ekologiskt portvin som kan gifta sig med Änglamarks supergoda parmesanost?
  

2 sämsta sakerna

• Godis. Det slinker ned lite snask utan någon annan märkning än typ Haribo i både mig och resten av familjen. Har inte hittat något vettigt sätt att komma åt det. Är heller inte säker på att jag tänker prioritera det. Men det börjar hända lite. Kanske kan det bli aktuellt snart. Choklad, däremot, har vi lagt om. Alltid eko och/eller reko.
• Köttet. Vi vill äta mindre kött, men vi får liksom inte riktigt styrning på det där. Det kanske händer lite undermedvetet, men jag skulle gärna vilja kunna säga något krispigt i stil med att söndag och tisdag är vegetariska hemma hos oss, och nötkött kan räcka en gång i veckan.
  

2 saker jag kan/vill/ska bli bättre på

• Kläder. Jag gillar att känna mig välklädd, men inköpen blir ofta spontana eller i nöd. Då har jag svårt att leva upp till ambitionen. Men jag försöker köpa en del på webben, och då är det ju inga problem med eko. Saknar också en sajt där man kan få måttsydda skjortor. Det finns en uppsjö på den konventionella sidan, och det blir snyggt. Var är eko-alternativen?
• Bröd. Det börjar komma en del bröd i butikerna. Och det är kul att baka. Det kunde vara en kul grej att få lite bättre stil på.
  

Rätt ska vara rätt om glögg

Jag hissade och dissade lite grejer häromdagen. Bland annat sågade jag Tindras KRAV-Glögg. Nu visar det sig att Tindraglöggen finns både i konsumvariant och systemvariant. Det visar sig att det är stor skillnad i smak mellan dem.

Tindras vinglögg, som man köper på Systemet alltså, är faktiskt riktigt god. Den är lite vuxnare i smaken än t ex Blossa; inte fullt så söt och mustig. Det är naturligtvis en smaksak hur mycket sötma och mustighet man vill ha, men jag måste säga att Tindras vinglögg passar mig bra. Jag rekommenderar den gärna. Men passa er för Tindras lättglögg som man köper tillsammans med julmusten.

Eco Queen i pole position

LRF Media kom ut med Elle- och Feminainspirerade EcoQueen härom veckan. Därmed är de först ut i ett fält om åtminstone tre utgivare som har insett att det finns en grupp som både läser/köper flashiga trendmedvetna magasin och som kan tänkas vilja bli inspirerade till ett bättre leverne. På platserna två och tre ligger KRAV som planerar att ge ut magasinet REKO i september, och Bonniers som också har något pajpen.


Det ska bli kul att se hur det går. Fokus verkar vara på samma eller liknande målgrupp, men prissättning, tilltal och distribution verkar variera. Camino har lite annat stuk, så finns det plats för tre i precis detta fack? Har alla tre redaktionerna verkligen underlag och inspiration för att vara intressanta i längden? Det är ju inte det att det saknas saker att skriva om, men det är lite obruten mark - att storsatsa på flärd- och lustfull eko. Utomlands finns förståss en del. I England finns Living Earth, The Ecologist och några till. Kanske är det därifrån inspirationen ska komma? Och jag gissar att de ganska snart måste utveckla mer skilda stilar. Det är för trångt i ekotyllfacket.

Så, vad ska man säga om Eco Queen, då? Det är onekligen genomarbetat. Det är tjockt papper och relieftryck i omslaget. Upplägget känns igen från andra magasin. Är man van att läsa sådana hittar man snabbt rätt här. De har lyckats få tag på en räcka välkända namn som Therese Alshammar, Isabella Lövin, Leonardo di Caprio (vem annars?) och Annika Lantz. Vad Lars Ohly eller Göran Hägglund shoppar är dock kanske mindre intressant.

Jag får en konstig känsla av att läsa tidningen; menar de allvar? Kan det funka? I ett modereportage med ett skogsrå från Johan Bauers värld matas läsaren med små miljömunsbitar som ibland är bittra och ibland mer infomativa. En gammal miljöfascist som jag själv tycker naturligtvis det är behaglig avslappningsläsning, men om tilltalet överlever är det fantastiskt - då har stora lager av nya konsumenter börjat bry sig och då finns det ju hopp! Mycket handlar om ecoluxury och det är ju också spännande - kan vi få en trend som handlar om hållbarhet (i flera bemärkelser) och återvinning? Det är ju otroligt spännande och uppmuntrande i så fall!

Man ställer sig ju en del frågor här också; Designern Johanna Hofring hyllas i ett reprotage, men ingen stans ifrågasätts vad som måste vara veckopendling för att driva en butik i Sthlm och en i New York. Kan dessa resor verkligen räknas hem i miljöförbättringar från kläderna?

Formmässigt tycker jag att tidningen är plottrig. Det är för mycket på varje sida, för många symboler, typnsitt, osv. Den känns heller inte helt genomarbetad här; delar känns som veckorevyn och andra delar som IKEA-katalogen. Annonseringen är också intressant på ett sätt; alla verkar ha miljöargument nu; Rea på Nordeas klimatfond, Weleda har en body scrub av björk osv. Vad GANT och Longines har för miljöargument är oklart, men lite green wash har ju aldrig skadat. Jag kan också bli lite trött på (de engelska) klyschorna; Eco Queen - because we care (jag lovar - kan ni säga det där på svenska blir det ännu ballare), ingen kan göra allt, men alla kan göra något, osv. Men kanske är det bra för att hålla ihop temat.

Sammantaget - bra start. Inspirerande att det går att starta sådant här. Och nu väntar vi på de andra två - låt spelet börja!

Köpstopp ger sin syn här. Dagens Media har gjort en ganska intressant recension här. EkoShoppa refererar också. Mrs Li komenterar här.

Hittade PaljettenQ som skriver så här:

Men jag vet inte, är den så bra? Det är lite som att den blir för grön, för eco, för second hand. Det är som att de glömmer bort att konceptet borde finnas där utan att de skriver det på näsan.- HELA tiden! Risken finns att det gröna blir ogräs om de inte tuktar lite.

"det gröna blir ogräs om de inte tuktar lite." Synnerligt välfunnet!


CSR i praktiken har gjort en rejäl recension, men avslutar med

Men när formen på ett sådant flagrant sätt står i vägen för formen är det svårt att se skogen för alla träd och vi tvingas konstatera att om inte formen görs om är sannolikheten stor att tidningen, trots sina redaktionella kvaliteter, är nedlagd innan årsskiftet.

Så här skriver Journalisten i en ledare:

Ekologisk glamour kan tyckas vara en krystad tidskriftsgenre, inte minst med
risken att ekologin brunfärgar sidorna och att tidningen inte blir tillräckligt
glammig för att attrahera den Stora Kvinnorörelsen. Men första numret av LRF
Medias Eco Queen imponerar, framsidan utlovar 156 sidor ”härlig glamour” –
och levererar. Sidorna är snygga, kändistäta, smink, kläder, mat, lyx och
läckert ljussatta bilder. Några eko-referenser känns påklistrade och tramsiga,
men det är synder som lätt förlåtes av dem som ska känna att eco-queen är
tidningen som de behöver just här och nu, för att lyfta vardagen lite grann.

Giertz drar iväg i ledartröjan

Gierts vinimport ligger bakom varumärket Ecologica på vinmarknaden. De har länge jobbat med ekologi, rättvisemärkt och klimatpåverkan. Nu har de öppnat en sajt med info om ekologiskt vin. Man får förmoda att de inte recenserar sina konkurrenters ekologiska viner, och det drar givetvis ned. Men sajten är snygg och innehåller en del lättillgänglig info.

Nu tar jag fjäll en vecka och ska bo på ett pensionat som senast hade en massa ekologiska drycker, bla ekologisk cognac. Ska bli kul att se vad de har nu.

Viner med olika eftersmak

Ekologiska viner är ytterligare en av de segment som växer. Det som är särskilt intressant med den sektorn är att den länge drogs med ett rykte om "dyrt och dåligt". Att ekologiskt på något sätt skulle stå för lägre kvalitet, snarare än att ekologiskt skulle vara en kvalitet i sig.

Giertz vinimport har ett tag jobbat inte bara med ekologiska viner utan har dessutom hängt på ett rättvisemärke. De ligger också i framkant när det gäller kartläggning av klimatgasutsläpp från hela kedjan från vinstock till systembolag. MiljöBloggAktuellt skrev för några dagar sedan om att det nu tas mer sammanhållna initiativ i vinbranschen för att komma någonvart med miljöpåverkan. Det är ju bra på alla sätt. MBA länkar också till en vinleverantör som helt har lyckats kapa emissionerna från transporter!

För övrigt så undrar man när Bengt-Göran Kronstam och de andra proffsvintyckarna ska börja leta efter andra eftersmaker än hittills. Hur känns det att dricka ett vin som producerats med betydande mängder av tungmetallen koppar i odlingarna? Och när ska de sluta prata om att "gården producerar i princip ekologiskt, men tycker att certifieringskostnaden är onödig"? Till och med den bästa nybörjaren får alltid nedslag i en första certrifierinsgrevision, och även små nedslag kan vara betydande. Nä, alltså, jag bara sprutar lite...