Hippihäxan delgav oss häromveckan sitt dilemma; hon menar att vi måste konsumera mindre för att alla ska få plats på den här jorden. Samtidigt går hon en marknadsföringskurs för att bland annat kunna marknadsföra sin planerade eko-butik. Men hur går det ihop; en butik måste ju sälja, locka folk att konsumera. Jag kommenterade och menade att konsumtion skapar tillväxt och att detta i sin tur är det kraftfullaste verktyg vi har för att samtidigt lyfta vårt och andra länders välstånd. När jag reflekterade lite mer över det där kände jag plötsligt att jag inte riktigt bottnade. Mina ord lät lite som Svenskt Näringslivs annonser i julas, ni vet de som menade att anti-konsumismen håller kvar folk i fattigdom. Och jag tycker ju inte som dem. Så hur kan man tänka kring detta då?
Jag tror det är ganska tvärsäkert att vi bygger mer resurser i vår ekonomi genom att ständigt producera mer. Genom att kunna leverera mer per arbetad timme, så ökar nyttan vi producerar. Nyttan kanske kan mätas i ton spannmål, antal serverade protioner, eller omsättning per arbetad timme i butiken. På det viset kan vi också få allt mer betalt (i reella termer). Ju mer vi få betalt, desto mer skatt kan man ta ut och desto mer produkter och tjänster kan vi köpa. Ekonomin växer. Vi kan också köpa tid av människor i andra länder. Ibland blir det billigare, men det betyder också att vår ekonomi för över pengar till den andra ekonomin (t ex den kinesiska), på det viset växer den kinesiska, eller kenyanska, ekonomin. Då kan de ta ut mer skatt, osv. Världsekonomin växer. Allt fler får det allt bättre.
Så långt är väl allt väl. Men vad är då problemet? Ett hållbarhetsproblem är när detta resulterar i slit o släng eller frosseri. Dvs när vi köper en ny borrmaskin istället för att ens försöka laga den gamla, eller när vi köper för mycket mat bara för att vi har råd, och slänger det som blir över. Borrmaskinen har ju ett rejält ekologiskt fotavtryck och det har maten också. Vi kanske behöver en borrmaskin för att bygga om huset och vi behöver mat för att leva. Men att bara slänga en maskin för att den är glapp och att vi har 25% svinn på maten och stora problem med övervikt är ju barockt!
Ett annat hållbarhetsproblem är när förhållandena för arbetarna i andra länder är vidriga. Jag tror att man måste förstå att ett totalitärt samhälle inte kan gå till svensk arbetarskyddslagstiftning över en natt eller ens ett år, men man kan kräva anständighet. Stora företag som IKEA försöker säkra upp det här på olika sätt. I ekovärlden är IFOAM Organic Guarantee System rätt ensamma om att systematiskt kräva social anständighet.
Det finns en del annan problematik också. T ex att produktionen i fattigare länder ofta organiseras av multinationella företag, och att vinsten (efter betalda löner) från produktionen går till redan välbeställda aktie- eller fondandelsägare.
Men med dessa förbehåll (inte slösa, inte missbruka människor), tycker jag att konsumtion är eller kan vara av godo. Jag tror att handel (med sina fel och brister) är relations- freds- och demokratiskapande. Den måste styras och den behöver som system bli mycket bättre. Här har märkningssystemen (Fair Trade, ekologiskt, FSC, mm) en viktig roll. Vi måste också bort från slit-släng och frosseri och snarare satsa på kvalitet och arbetsintensiva grejer. Dvs att det får kosta mer per pryl, men att den lönar sig att laga eller återanvända.
Dyra märket Boomerang gör ju nu ett försök att ta tillbaka urvuxna barnkläder och sälja igen. Lite Ecoluxury över det? Att köpa ekologiskt i kvaretersbutiken, men bara så mycket man behöver är förmodligen billigare än att köpa konventionellt i storköpet och låta en femtedel ruttna i kylen. Att köpa dessa grejer är fortfarande konsumtion, men av rätt saker och på rätt sätt. Det är en konsmtion av varor av kvalitet som också sysselsätter folk. Det är en konsumtion som är mycket bättre än den vi har idag. Men lika fullt konsumtion.
Att ställa om till att köpa funktioner (t ex en fungerande kyl) istället för prylar (en ny kyl) vore kanonnyttigt. Men då måste vi ur en del gamla ryggmärgsreflexer som handlar om att det är fint att äga saker, och det sitter ärligen långt inne hos de flesta. Det skulle innebära att vi konsumerar mer arbete än ändliga material. Men det är fortfarande konsumtion.
Jag ser inte direkt ett dilemma, men jag ser att vi behöver åstadkomma en betydande förändring i vad vi konsumerar.
Hmm. Det är nog så långt som jag kan komma med detta just nu. Kanske återvänder till frågan.
1 månad sedan
2 kommentarer:
Saker börjar klarna när jag läser dina tankar.
Att vara helt mot konsumtion är nog ingen bra strategi och ohållbar eftersom man inte kan producera allt själv.
Att kvalitét måste få kosta pengar får nog bli mitt nya motto :) (Och då menar jag inte att betala för märkesvaror utan för saker som verkligen håller och som är producerade på ett schysst och hållbart sätt.)
Tack för tipset föresten.
Jag behöver nog tänka mer på det här, men jag är helt enig med dig om märkesvaror. Jag har aldrig förstått varför jag skulle betala mer för att få bära reklamkläder för ett företag, tex. Det har gått så långt att jag köpt ett märkesplagg för att jag tycker det är bra och sedan tagit bort flärpen/knappen/lappen.
Å andra sidan kanske det är ok om folk köper dyra reklamgrejer, bara de uppfattar dem så värdefulla så att de inte slänger dem innan de är slut (och att de är hållbara givetvis). Möjligen är inte fåfängan och egotrippen ett hot mot världen. Fast ibland, kanske...
Lär nog få återkomma i ämnet som sagt.
Skicka en kommentar