Det har utbrutit en intressant diskussion där makthavarna plötsligt är överens om att vi måste inse att fiskekvoter inte är något man förhandla om på politisk nivå. Om biologerna säger att fisket måste begränsas, så blir det inte mindre sant bara för att man börjar förhandla om det i ett mötesrum. Det började med att fiskeriverkets GD med medarbetare slog in den öppna dörren i en ganska väl genomtänkt debattartikel i DN. Den följdes upp av fiskeministern på samma plats. Till och med Sveriges Fiskares Riksförbund verkar vara med på tåget. Nyheterna har därefter duggat tätt kring detta.
Som vanligt ska man nu också hitta nya lösningar på problemet. För egen del kan jag tycka att det vore värt att se på hur andra sektorer har löst problem. Myndigheterna skulle lätt kunna utnyttja befintliga system som stöds av biologer och miljörörelse. KRAVs certifieringssystem är ett och MSC:s ett annat. Det vore lätt att sätta upp mål för offentliga inköp, man skulle kunna dra igång en aktionsplan för att öka denna andel. Man skulle kunna ge de fiskare som lägger om till miljömärkt stöd för omläggningskostnaderna. Alla dessa system och åtgärder har prövats i andra sektorer och skulle snabbt få effekt. Och vill man göra något snabbt måste det ju vara bättre att använda sådant som finns än att hitta på nytt.
Ministerns förslag om skrotpremie förefaller dessutom överskattat. Det är fiskeansträngningen som måste ned, inte i första hand antalet båtar. Precis det visar DN idag: skrotningspremier går till att köpa (andelar i) nya effektiva fartyg. Att ge någon form av avgångsvederlag eller omställningsbidrag verkar mer intressant, men det gäller ju faktiskt att få ned volymen investeringar i fiskenäringen. Å andra sidan får man akta sig för att kustsamhällena dör. Kanske kan en ökad satsning på ekoturism i skjärgårdarna kompensera?
2 veckor sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Min åsikt är att fiskenärningen inte ska avskaffas utan byta spår genom att minska ned på uttaget i haven när detta behövs (som nu) och ersätta havsfisket med hållbara odlingsmetoder. Torskfisket skulle t.ex. kunna ersättas och senare kompletteras med exempelvis fiskodling av subtropiska/tropiska fiskar på land i inomhusanläggningar. Liknande projekt pågår i t.ex. Storbrittanien. Idag finns sådan fisk att hanlda i frysdiskarna, bara det att de odlas i Kina och Sydamerika. Att lägga om detta till småskaliga närodlingar runtom i landet vore helt rätt väg att gå och något för staten att satsa pengar genom investeringsbidrag på.
Ja, vattenbruket är ett intressant spår. Näringen håller på att lämna barndomsstadiet och allt fler arter odlas. Torsk odlas t ex både kommersiellt och ekologiskt i såväl Norge som på Shetland.
Problemet där är väl att köttätande arter (t ex torsk och lax) driver fisket efter foderfisk. Så då blir det angeläget att ge dem så mycket spannmål, fiskrens och musslor som möjligt.
Tidigare fanns ett intressant svenskt projekt (Östgös) som byggde på att småskaliga odlingar av värdefull fisk skulle spridas i skärgårdarna. Därmed skulle tätheten (övergödningsproblem) hållas låg och skärgårdarnas samhällen hållas livskraftiga. Undrar vad det blev av det.
Skicka en kommentar