Två sidor av ICA

COOP i olika varianter är lite av ekovärldens Volvo. Det är riktigt bra, men inte alltid så upphetsande. Kanske har det med centralstyrning att göra - man kan få fram en hög nivå genom planering och direktiv, men det kan inte utan vidare bli inspirerande och lustfyllt. Till det krävs nämligen människor som brinner. Men först som sist - ingen skugga över COOP. Vill man ha fatt på Bosarps kyckling är oddsen bäst hos dem.

ICA är lite intressantare. En ICA-butik kan (ur ekosynpunkt) vara som en röd ferrari eller en grå Opel Astra från -99.

Idag spred sig ryktet på jobbet att ICA Torgkassen hade tagit hem färska KRAV-räkor. Jag skyndade dit och fann räkorna (till ett rimligt pris) väl skyltade i och utanför butiken. I fiskdisken hade de dessutom färska KRAV-sillflundror och en kortvariant av WWF:s fiskguide diskens glas. När jag kläckte ur mig något om att det var roligt med miljösortimentet, blev expediten generat glad och sa att "ja, äntligen har vi fått lite fart på det här". På väg mot kassorna hittar jag sedan nybakt grovt KRAV-bröd med frasig skorpa. Ägg och olja har jag hemma, storsdagsfesten var komplett. Räkorna visar sig saftiga, brödet lagom smakrikt.


Torgkassens motpol är min närmaste ICA, ICA Norby. Jag har frågat efter KRAV-räkor (nej det finns inte och går inte att ordna), eko-frukt i lösvikt (nej, folk bara stjäl) och ekologisk pilsner (vi försökte för några år sedan, men det sålde inte). Hela butiken känns lite trött. Jag tror helt enkelt inte att de har så kul på jobbet. Och jag tror att de inte ser att Årstidernas lådor körs ut till höger och vänster i kvarteren runt omkring. Jag tror att de tjänar ganska bra som det är och då finns det ingen anledning att tänka om.

Man kan fundera på vad dessa skillnader beror på, men jag tror att det bottnar i om man brinner för det man gör eller inte. Är man verkligen intresserad av sina kunder och av att sälja grejer som gör dem glada, så är chansen rätt stor att butiken kan bli som Torgkassen (som också fortsatt vågar sälja butikspackat kött!). Är man det inte, ser nog ICAs kvalitetssäkring till att det inte blir sämre än ICA Norby.

Frågan för oss blir då hur man får butiksägare -föreståndare och -personal att brinna. Hur får vi dem att se att den goda maten säljer bättre än junket, eftersom den helt enkelt är trovärdig och god?

Vem är gladast - Sjöstedt eller jag?

Om jag blev arg över hur EU fungerar ibland (se nedan), så blir jag desto gladare när jag ser hur ekologiskt och hållbarhet sveper in i krogvärlden. Det är ganska många år sedan nu som krogar som Oaxen (Sörmland) och Salt och Brygga (Skåne) började prata om att matlagning går hela vägen tillbaka till gården. Och att det därmed är självklart att mat inte borde besprutas eller jagas på i onödan. Kvaliteten blir helt enkelt lidande.

2007 blev eko mainstream i krogvärlden. Kanske hjälpte guide-initiativ som EkoSthlm till. Men fenomenet var rikstäckande och syntes även i t ex den tydligare ekoprofilen i White Guide. White guide kommer ju ut i februari och vi får väl se hur det står till med ekonivån i år.

Det yttersta kvittot på att ekologiskt verkligen har med kvalitet att göra är att det i år var ett grundvillkor i tävlingen Årets Kock:

"Det känns viktigt att visa att det går att skapa vällagad, ekologisk och miljövänlig mat inom den svenska gastronomin" säger Hanna Halpern på föreningen Årets Kock.

Tom Sjöstedt vann och på bilderna från tävlingen verkar han närapå gråta av lycka. Och OK, han är nog gladare än jag, men jag är glad vem som än vann!

Miljömärkning lösning på ministerns fiskeproblem

Det har utbrutit en intressant diskussion där makthavarna plötsligt är överens om att vi måste inse att fiskekvoter inte är något man förhandla om på politisk nivå. Om biologerna säger att fisket måste begränsas, så blir det inte mindre sant bara för att man börjar förhandla om det i ett mötesrum. Det började med att fiskeriverkets GD med medarbetare slog in den öppna dörren i en ganska väl genomtänkt debattartikel i DN. Den följdes upp av fiskeministern på samma plats. Till och med Sveriges Fiskares Riksförbund verkar vara med på tåget. Nyheterna har därefter duggat tätt kring detta.

Som vanligt ska man nu också hitta nya lösningar på problemet. För egen del kan jag tycka att det vore värt att se på hur andra sektorer har löst problem. Myndigheterna skulle lätt kunna utnyttja befintliga system som stöds av biologer och miljörörelse. KRAVs certifieringssystem är ett och MSC:s ett annat. Det vore lätt att sätta upp mål för offentliga inköp, man skulle kunna dra igång en aktionsplan för att öka denna andel. Man skulle kunna ge de fiskare som lägger om till miljömärkt stöd för omläggningskostnaderna. Alla dessa system och åtgärder har prövats i andra sektorer och skulle snabbt få effekt. Och vill man göra något snabbt måste det ju vara bättre att använda sådant som finns än att hitta på nytt.

Ministerns förslag om skrotpremie förefaller dessutom överskattat. Det är fiskeansträngningen som måste ned, inte i första hand antalet båtar. Precis det visar DN idag: skrotningspremier går till att köpa (andelar i) nya effektiva fartyg. Att ge någon form av avgångsvederlag eller omställningsbidrag verkar mer intressant, men det gäller ju faktiskt att få ned volymen investeringar i fiskenäringen. Å andra sidan får man akta sig för att kustsamhällena dör. Kanske kan en ökad satsning på ekoturism i skjärgårdarna kompensera?

EU missar en chans till för ekologiskt

Produktionen av mat som säljs som ekologisk måste uppfylla en förordning från EU. Arbetet med den är just i full gång, och det är naturligtvis en stor sak för mig. Ett resultat av arbetet är att man har beslutat om en ny, obligatorisk, logga. Se nedan.

En del av att uppfylla förordningen är att produktionen ska kontrolleras. En annan del är att man ska producera med ekologiska metoder i två år innan man får sälja något som ekologiskt. Jag menar att såväl kontrollen som övergångsreglerna är överdrivna som de är. De tjänar bara som en ring som bonden ska hoppa genom, som på cirkus. Grejorna blir liksom inte mer ekologiska på det andra året. Djuren blir inte mer ekologiska när man inte får använda eget foder från omställningsmark. Däremot innebär det en förlust för bonden som inte får ersättning för minskad skörd och gjorda investeringar. Därigenom så är det klart att bonden tvekar inför den ekonomiska analysen.

I ett läge där efterfrågan rakar i höjden skulle man kunna tro att EU gör ett försök att minska de onödiga inträdeshindren, och faktiskt öppnade ministerrådet för en del sådant när de lade grunden för översynen. Men nu när kommissionen (med sedvanligt extremkort varsel) kommer med detaljregler så ser vi att utvecklingen går åt fel håll. Varje gård ska besökas och gå igenom en fullständig kontroll varje år. Oavsett om den är ett stabilt företag utan anmärkning de senaste fem åren. Oavsett om certifieringsbolaget kan visa att man kan hålla tillräcklig koll utan besök. Kortad övergångstid har knappast diskuterats, däremot vill man strama upp öppningar som ger möjlighet att lägga om en gård bit för bit.

Summan av det här är att det blir allt krångligare och allt dyrare att bli eko-bonde, och det innebär att omläggningstakten hålls nere och kostnaderna uppe. Vem tjänar på det? Finns konstgödsellobbyn i bakgrunden?

EU:s nya logga för ekologiska produkter

I fredags blev det klart hur EU:s nya logo för ekologiska produkter ska se ut. Denna logo måste finnas på alla ekologiska produkter i unionen från den 1 januaru 2009. Jag blir så arg.

Ilskan har tre bottnar:

1. Huruvida man vill använda detta eller ett annat märke borde vara frivilligt.

2. Märket är uselt som grafik. Det är inget (förutom möjligen färgen) som får mig att tänka "ekologiskt" eller öht få en bra vibb. Det bygger på en förkortning (bio) som betyder "ekologiskt" i Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. För övriga länder betyder "bio" ingenting. I vissa medlemsstater lär "bio" betyda GMO. Här (och i många andra länder gäller "eko". På engelska gäller "organic". Man har helt enkelt missat en strålande chans att forma ett märke som har en tydlig symbolik och som är språkneutralt.

3. Processen kring detta beslut är skum. Märket är ett tydligt hafsverk, men trots det har kommissionen inte lyssnat på något av den konstruktiva kritiken, utan istället forcerat ett beslut. Det är så man undrar om de vill att märket ska bli dåligt.

När det blir riktigt klimatvidrigt

Jordbruksminister Eskil Erlandsson intervjuas i DN igår. Han försvarar sig (inte så framgångsrikt) mot att staten subventionerar ett fiske efter havskräfta som ger utsläpp på 32 kg koldioxid per kilo ätbar del. Jämför med morot på ca 0,2 kg, mjölk på 0,9 kg och fläskkött på 5-6 kg koldioxid per kg ätlig del. Det vidriga är att 32-kg uppgiften gäller burfångad kräfta. För trålad kräfta ligger, enligt SIK, utsläppet på 107 kg koldioxid per kg ätlig del havskräfta! Man frågar sig hur en sådan vaerksamhet kan vara laglig...

LCA-uppgifterna haglar i klimatmärkningsprojektet. Jag tror att det är otroligt viktigt för trovärdigheten att den här typen av verksamhet gränsas ut ur det systemet. Till skillnad från Jordbruksministern, tror jag inte att ett miljömärtkningssystem kan komma undan så lätt.

Tulpaner - ny marknad för ekologiskt

Lagom till helgen läser vi att nu kommer det ut KRAV-märkta ekologiska tulpaner på marknaden. Gefle Dagblad beskriver ganska väl vad det handlar om.

Jag blir glad dels för att jag gillar fräscha tulpaner, men också för att jag hoppas att Lars Hallenberg på Sörby handelsträdgård har rätt - hoppas att ekologiskt bryter igenom på snittblomsmarknaden nu. Det är ju en marknad som inte är helt olik klädmarknaden; looken är mycket viktig och har hittills varit överordnad de flesta hänsyn, som tex pris och miljöpåverkan. Men nu boomar ekotextilen och kanske kommer genombrottet även för blommorna. Vi får följa och se vad som händer.

Kanske kan det bli aktuellt med en lite större snittblomma, julgranen, som KRAV-märkt till jul. Det är annars en rätt kemikalieintensiv verksamhet; t ex används något som motsvarar stråförkortningsmedel i spanmålsproduktionen. På det viset får man en kompaktare julgran som säljer bättre.

En kul sidoeffekt av eko-tuplaner är ju att de borde man kunna lägga på hushållskomposten.

Strålande tider

Det har varit en dag av intressanta möten och insikter. Det är nu tydligt att marknaden för ekologiskt verkligen tog ett skutt 2007. Effekten av Gore, Stern och IPCC i vår värld är att allt fler inser att de kan påverka genom att flytta handen i hyllan. Enskilda företag pratar om tillväxt på 40, 60, 80% i deras ekologiska sortiment. Kedjorna pratar om 20% eller mer. Det går inte strålande för alla typer av produkter (varför är folk inte lika sugna på giftfri potatis som bananer?), men över lag har vi glidit in i ett läge där problemet inte är efterfrågan, utan tillgång.
Greenloop rapporterar t ex idag att marknaden för ekologisk bomull ökade 53% mellan 2006 och 2007. Uppgiften kommer från Organic Cotton Market Report (som kan nås genom samma blogg) och i rapporten så konstaterar man att tillgången nu hämmar utveckingen.

Det blir ett angenämt problem, eftersom det är stor risk att den som har bestämt sig för att köpa KRAV-russin, lätt kan ledsna när det för tredje veckan i rad är slut. Då kan ekoboomen komma av sig i onödan.

Jag tycker att det delvis är svårt att förstå varför det är så trögt i systemen. Jag vet att det tar två år för ett lantbruk från beslut till att de kan börja leverera ekologiskt, men vi har ju nyligen i Sverige infört stöd för certifieringen och sedan länge har det funnits stöd för olika typer av miljöanpassad produktion. Går signalerna inte fram till bönderna? Levererar LRF och rådgivare fel typ av analyser till bönder och stora inköpare? Varför stiger inte priset lite mer, och snabbare när efterfrågan överträffar tillgång? Det skulle ju onekligen tala ett tydligt språk med tveksamma lantbrukare.

Programförklaring

Den här bloggen ska fokusera tänkande och perspektiv kring ekologisk produktion, ekologisk mat, KRAV-märkning och andra miljömärkningar.

Jag drar igång den här bloggen av flera anledningar. Jag tror att om jag försöker formulera mig offentligt om frågor som jag tänker på mycket, så tror jag att jag blir mer och bättre strukturerad i tankarna. Det är roligt att tänka mer, bättre och snabbare.

Bloggens fokus, ekologisk mat och ekologisk produktion, är något som jag märker att andra tänker mycket på. Eftersom jag jobbar med frågan, så hoppas jag också att få en del kommentarer, att få fler tillfällen till diskussion.

Jag jobbar på KRAV och sitter i styrelsen för IFOAM. Det jag uttrycker här är dock mina egna tankar och funderingar. KRAV och IFOAM uttrycker sina respektive åsikter på sina webbplatser.